Karlstads universitet 651 88 Karlstad
Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60 [email protected] www.kau.se
Avdelningen för energi-, miljö- och byggteknik
Anton Lönqvist
Serviceboendet på Kronoparken
En studie om solvärme och energieffektivisering
The block of service flats in Kronoparken
A study about solar heating and energy efficiency
Examensarbete 22,5 hp Energi & miljö
Termin: VT 2010
Handledare: Magnus Ståhl
Examinator: Roger Renström
I
Förord Denna studie är resultatet av ett 22,5 hp examensarbete under våren 2010, vilket är den
avslutande delen av energi- och miljöingenjörsutbildningen vid avdelningen energi-, miljö-
och byggteknik vid Karlstad universitet.
Jag vill rikta ett stort tack till de personer som gjort denna studie möjlig.
Hans-Petter Rognes Uppdragsgivare vid Riksbyggen AB
Lars Pettersson Tack för avsatt tid och material
Magnus Ståhl Tack för handledning och engagemang
Jens Beiron Tack för avsatt tid och besvarande av frågor
Per Nilsson Tack för avsatt tid och besvarande av frågor
Stefan Håvström Tack för avsatt tid och visat intresse
Karlstad 2010-06-11
Anton Lönqvist
III
Sammanfattning
En studie om solvärme i syfte att integrera solvärmen till tappvarmvattensystemet för ett av
Stiftelsen Karlstadhus ägda servicehus på Kronoparken i Karlstad har genomförts.
Huvudmålet med studien var att dimensionera en solvärmeanläggning utifrån uppmätt
tappvarmvattenbehov samt att beräkna energibesparingen som installationen leder till.
Solvärmesystemet ska förvärma tappvarmvatten och har avsiktligt underdimensionerats för
att erhålla ett högt årligt energiutbyte. En systemutformning har tagits fram med tillhörande
principschema. En modell skapades i Excel för solfångarberäkningen. Anläggningen beräknas
utifrån modellen producera 14 586 kWh/år. Valet av solfångare föll på Aquasol Big AR 13.0
med den totala referensarean 24,7 m2, tillsammans med tre stycken seriekopplade
dubbelmantlade ackumulatortankar á 500 liter, vilka fungerar som effektutjämnare och
korttidslager.
Servicehuset har undersökts för att hitta lämpliga energieffektiviseringsåtgärder, vilket har
varit ett av de uppsatta målen. En energiplan upprättades för detta ändamål. Klimatskalet,
värme- och ventilationssystemet och elinstallationer har besiktigats. Termografering
påvisade drag kring altandörrar och fönster samt att det fanns oisolerade rör i
undercentralen. Fastigheten totalrenoverades och byggdes om år 2000-2001 vilket
medförde att energieffektiva systemlösningar valdes. För att utvärdera vad ombyggnaden år
2000-2001 resulterat i är ett förslag att installera fjärravläsningsutrustning, som läser av
användningen av fjärrvärme, vatten och el gentemot fastigheten intill som fortfarande har
det utförande som det studerade servicehuset hade fram till och med ombyggnationen.
Målsättningen med miljöbedömningen var att se hur stor miljöpåverkan fastighetens
uppvärmning av tappvarmvatten var före- respektive efter integrering av solvärme. Studien
visar att det installerade solvärmesystemet ur ett regionalt perspektiv är positivt för miljön.
Solfångarna tar andelar från fjärrvärme vilket resulterar i att kraftvärmeverket eldar mindre
bränsle och det ger lägre utsläpp. Ur ett globalt perspektiv ökar koldioxidutsläppen när
marginalel ersätter den minskade produktionen av el i kraftvärmeverket. Marginalelen
kommer i dagsläget och troligtvis 20 år framöver från kolkondenskraftverk.
IV
Abstract
This study focus on solar heating and the main purpose of this study was to integrate a solar
heating system to the domestic hot water system for the blocks of service flats in
Kronoparken, Karlstad, owned by Stiftelsen Karlstadhus. The size of a solar heating system is
based on the measured need of domestic hot water and the calculation of potential energy
savings that the installation could lead to. This was the main aim of this study. To receive a
high energy output on a yearly basis the solar heating system have intentionally been
dimensioned for a low coverage of the domestic hot water and it will only preheat the
water. A design has been produced for the system with a belonging wiring diagram. A model
for the solar collector calculation was created in Excel. The model showed that the system
would produce 14 586 kWh/year. The solar collector Aquasol Big AR 13.0 were then chosen
with the total reference area of 24,7 m2. In addition, three serial connected double layer
storage tanks at 500 liters were chosen, which work as effect equalizers and short time
storage.
In order to find suitable energy efficiency measures, the block of service flats has been
investigated, which was one of the aims of this study. An energy plan was established for
this purpose. The climate shell, heating- and ventilation system and electrical installations
have been inspected. The thermography showed draught around balcony doors and
windows together with uninsolated pipes in the mechanical room. Energy efficient system
solutions were chosen when the property was renovated and rebuild in the years 2000 to
2001. In order to evaluate what the rebuilding resulted in, one proposition is to install
remote read equipment, that shows the use of district heating, water and electricity against
the property beside that still have the same appearance as the studied block of service flats
had until the rebuilding.
In order to investigate the environmental impact the property had before- and after the
integration of solar heating, an environmental appraisal was to be established. From a
regional perspective the study shows that the installed solar heating system is positive for
the environment. The solar collectors will take market shares from the district heating which
results in that the power heating plant burn less fuel which gives less emissions. From a
global perspective the carbon dioxide emissions will increase when the marginal data for
electricity replace the reduced production of electricity in the power heating plant. The
marginal data of electricity will today and probably 20 years ahead come from carbon
condensation power plant.
V
Nomenklatur Optiska effektiviteten Transmittans Absorptans Nyttig effekt per ytenhet [W/m2] Solinstrålning per ytenhet [W/m2] Solfångares linjära värmeförlustkoefficient [W/m2,0C] Temperatur solfångare [0C]
Temperatur uteluft [0C] Solfångares kvadratiska värmeförlustkoefficient [W/m2,0C] Verkningsgrad Årsproduktion av energi [kWh/år] Totala solinstrålningen under ett år [W/m2,år] Solfångarens drifttid [h] Lagrad energimängd i ackumulatortank [kWh] Densitet [kg/m3] Specifika värmekapaciteten [J/kg,0C]
Volym [m3] Temperaturdifferens för skiktning i ackumulatortank [0C] Total värmemotståndskoefficient [m2,0C/W] Invändig värmeövergångskoefficient [W/m2,0C] Materialtjocklek [m] Värmekonduktivitet [W/m,0C] Utvändig värmeövergångskoefficient [W/m2,0C] Värmegenomgångskoefficient [W/m2,0C] Transmissionsförluster [Wh] Area [m2] Temperatur inomhus [0C] Medeltemperaturen över ett år [0C] Antal timmar [h] Bränsleenergi [MWh bränsle] Levererad värme till brukare [MWh/år] Totalverkningsgrad för kraftvärmeverk [%] Elverkningsgrad för kraftvärmeverk [%] Kulvertförluster [%] Producerad el vid kraftverk [MWh/år] Elverkningsgrad för kolkondenskraftverk [%] Nettoförändring i koldioxidutsläpp [ton CO2] Koldioxidutsläpp per energienhet bränsle [ton CO2/MWh bränsle]
VII
Innehållsförteckning Bakgrund .................................................................................................................................... 1
1.1 Syfte ............................................................................................................................ 2
1.2 Mål .............................................................................................................................. 2
1.3 Avgränsningar ............................................................................................................. 2
Teori ............................................................................................................................................ 3
2 Solvärme ............................................................................................................................. 3
2.1 Solfångare ................................................................................................................... 4
2.1.1 Plana solfångare ................................................................................................... 6
2.1.2 Vakuumrörsolfångare ........................................................................................... 7
2.1.3 MaReCo ................................................................................................................ 8
2.1.4 Övriga solfångare ................................................................................................. 8
2.2 Solinstrålning .............................................................................................................. 9
2.3 Verkningsgrad för en solfångare .............................................................................. 10
2.4 Systemuppbyggnad .................................................................................................. 11
2.5 Solvärmesystem ....................................................................................................... 12
2.5.1 Systemkomponenter .......................................................................................... 12
3 Energiplan ......................................................................................................................... 15
3.1 Energieffektiviseringsåtgärder ................................................................................. 16
3.1.1 Byggnadskonstruktionen .................................................................................... 16
3.1.2 Ventilation .......................................................................................................... 17
3.1.3 Värme ................................................................................................................. 17
3.1.4 El ......................................................................................................................... 18
3.1.5 Driftoptimering ................................................................................................... 18
3.2 Termografi ................................................................................................................ 19
3.2.1 Mätmetod........................................................................................................... 19
3.2.2 Störningskällor .................................................................................................... 19
3.3 Okulär besiktning ..................................................................................................... 19
4 Miljöbedömning ............................................................................................................... 20
Metod ....................................................................................................................................... 21
5 Solvärmesystemet ............................................................................................................ 21
5.1 Val av solfångare ...................................................................................................... 21
VIII
5.2 Systemuppbyggnad av solvärmesystemet ............................................................... 21
6 Energiplan ......................................................................................................................... 23
6.1 Energieffektiviseringsåtgärder ................................................................................. 24
6.1.1 Byggnadskonstruktionen .................................................................................... 24
6.1.2 Ventilation .......................................................................................................... 24
6.1.3 Värme ................................................................................................................. 24
6.1.4 El ......................................................................................................................... 25
6.1.5 Driftoptimering ................................................................................................... 25
6.2 Termografi ................................................................................................................ 26
6.3 Okulär besiktning ..................................................................................................... 26
7 Miljöbedömning ............................................................................................................... 26
Resultat ..................................................................................................................................... 27
8 Solvärmesystemet ............................................................................................................ 27
8.1 Val av solfångare ...................................................................................................... 30
8.2 Systemuppbyggnad av solvärmesystemet ............................................................... 31
8.2.1 Funktionsbeskrivning ......................................................................................... 32
9 Energiplan ......................................................................................................................... 33
9.1 Energieffektiviseringsåtgärder ................................................................................. 37
10 Miljöbedömning ............................................................................................................... 38
Diskussion ................................................................................................................................. 40
Slutsats ..................................................................................................................................... 42
Referenser ................................................................................................................................ 43
Internetkällor ........................................................................................................................ 44
Bilaga 1 Termografi .................................................................................................................. 46
Bilaga 2 Husdata ....................................................................................................................... 47
1
Bakgrund
Solenergi är en förnybar resurs som kommer bli en viktig del i framtidens omställning till ett
samhälle som enbart använder förnyelsebara energikällor. Bebyggelsen i Sverige har stor
möjlighet att minska den negativa miljöpåverkan som användningen av fossila bränslen och
el som inte är producerad med förnyelsebara energikällor ger upphov till. Detta genom att
investera mer i förnyelsebara alternativ där solenergi har stor potential.
Figur 1. Diagrammet till vänster visar bebyggelsens totala energianvändning år 2008
inklusive hushållsel (ÅF Energi & miljöfakta 2009a). Till höger visas ett exempel på hur
energianvändningen i ett flerbostadshus kan vara fördelad (Ekelin et al. 2007)
Solenergi tillsammans med andra förnyelsebara energikällor har stor möjlighet att minska
användningen av framförallt el som diagrammet till vänster i figur 1 visar. Olja fungerar i de
flesta fall som spetslast vid kalla tidpunkter under året på grund av dess låga
investeringskostnad. I framtiden med stigande oljepriser kan de bli ersatta av fliseldade
värmeverk och användning av fossila bränslen minimeras. Det finns ett stort antal
uppvärmningsmetoder för hus idag som använder sig av förnyelsebara energikällor som
pellets, ved och fjärrvärme från fliseldade kraftvärmeverk. Som ett komplement till dessa
uppvärmningsmetoder lämpar sig solvärme väl, som kan täcka stora delar av värme- och
varmvattenbehovet främst under sommaren men även under vår och höst.
Det av Stiftelsen Karlstadhus ägda serviceboendet som undersöks är beläget ca 7 km nordost
om Karlstad centrum i stadsdelen Kronoparken. Serviceboendet använder sig i dag av
fjärrvärme som uppvärmningskälla och denna studie ska undersöka möjligheten att
integrera solvärme tillsammans med fjärrvärme för uppvärmning av tappvarmvatten.
Att energieffektivisera byggnader är en viktig del i att minska energianvändningen och dess
miljöförstörande utsläpp. I samband med att klimatskalet på byggnaden kontrolleras och
åtgärdas för att förbättra fastighetens energiprestanda, bör även värme- och
2
ventilationssystemet tillsammans med elinstallationer ses över. Uppvärmning av byggnader
står för en signifikant del av bebyggelsens totala energianvändning där det finns mycket att
förbättra och energieffektivisera. En miljöbedömning kan ge incitament till förbättring eller
val av energieffektivare system.
1.1 Syfte
Studien ska ge fördjupade kunskaper i att integrera solvärme med tappvarmvattensystemet
för ett servicehus. Syftet är att ge förslag på energieffektiviseringar för en befintlig fastighet
för att minska dess negativa miljöpåverkan. En miljöbedömning ska ge en uppfattning om
hur stor miljöpåverkan värmesystemet för tappvarmvatten har före respektive efter
integrering av solvärme.
1.2 Mål
Målet med studien är att en solfångaranläggning ska dimensioneras utifrån aktuell
tappvarmvattenförbrukning samt att de energibesparingar det leder till ska beräknas. En
energiplan ska upprättas med åtgärdsförslag på förbättringar för servicehuset på
Kronoparken i Karlstad. En miljöbedömning för solvärmesystemet ska upprättas. Följande
frågor kommer att belysas:
Vilken varmvattenförbrukning fastigheten har?
Hur stor ska solfångaranläggningen vara och hur ska den installeras?
Hur stora blir energibesparingarna vid integrering av solvärme?
Vilka byggnadstekniska brister som leder till ökad energianvändning har fastigheten?
Vad kan energieffektiviseras i fastigheten?
Vilka miljökonsekvenser ger integrationen av solvärme med tappvarmvattensystemet
upphov till?
1.3 Avgränsningar
Enbart plana-, vakuumrör- och MaReCo-solfångare studeras i teoriavsnittet.
Rapporten kommer vid dimensioneringsfasen av solvärmesystemet endast att belysa
en vald solfångare.
Föruppvärmning av tappvarmvatten kommer att behandlas som val av
systemuppbyggnad.
Rapporten begränsas till att enbart ta fram förslag på energieffektiviseringsåtgärder
för fastigheten.
Enbart från- och tilluftssystem med värmeåtervinning kommer att studeras.
Avgränsas från att ta fram fullständiga beslutsunderlag.
Endast tekniska mätningar av termografering och temperaturmätningar kommer att
utföras på plats.
3
Teori
2 Solvärme Solen är en ändlös resurs med hög utvecklingspotential som energikälla för uppvärmning och
elproduktion. Ett vanligt villatak tar årligen emot mer än fem gånger mer solinstrålning än
vad husets totala energianvändning för uppvärmning och tappvarmvatten är (Andrén
2007b). Med stigande energipriser, och fastighetsägare som blir allt mer miljömedvetna,
växer intresset för solenergi på den svenska och europeiska marknaden, vilket figur 2
illustrerar. Att använda solvärme är ett miljövänligt sätt att producera energi för
tappvarmvatten och uppvärmning av fastigheter. Årstidsvariationerna i det svenska klimatet
begränsar dock användandet av solfångare vilket gör att en annan värmekälla måste täcka
upp resterande energibehov.
Figur 2. Installerad solfångaryta samt ökningen från föregående år (ESTIF 2010)
Energin i solens strålar, som värmer mediet i solfångaren, ger inte upphov till några utsläpp
eller avfall. Miljöpåverkan sker istället vid produktion av solfångare och vid kassering av
dessa. Däremot har de lång livslängd och kräver lite underhåll vilket gör att den negativa
miljöpåverkan är försumbar för den energi som kan ersättas i ett värmesystem. Det ska
skiljas på solfångare som omvandlar solens strålar till värme och solceller där
solinstrålningen omvandlas till el. Solceller omvandlar solinstrålningen till elektricitet när den
blir belyst. De tillverkas av kisel med olika elektriska egenskaper på fram- respektive baksida.
När solcellen blir belyst blir framsidan negativt laddad och baksidan positivt laddad vilket
skapar en vandring av elektroner och en elektrisk ström alstras. Det är solfångare som
använder energin i solens strålar för att värma vatten alternativt luft. Än finns ingen
kommersiellt gångbar metod att lagra solvärme till vintern vilket vore fördelaktigt eftersom
den huvudsakliga tillförseln av användbar solenergi är på sommarhalvåret, men forskning
0
50000
100000
150000
200000
250000
300000
350000
år 2004 år 2005 år 2006 år 2007 år 2008
[m2]Installerad solfångaryta
Ökning från föregående år
4
bedrivs för att kunna säsongslagra solenergi bl.a. genom kemisk lagring i så kallade saltlager.
Termisk solvärme kan för närvarande endast ses som ett komplement till en annan
bränsleanläggning i Sverige pga. att den inte kan producera tillräckligt med värme under
vinterhalvåret.
På marknaden finns ett stort antal solvärmesystem med olika teknik och
användningsområden. Det vanligaste är ett vätskeburet solvärmesystem där ett medium i en
sluten krets värms upp och överför värmen till ett värmelager. I Sverige används en
frostsäker vätska som medium, i de fall systemet inte dräneras, för att systemet inte ska
frysa sönder. Mediet, oftast en glykolblandning, cirkulerar i en trycksatt krets och
värmeväxlas mot ackumulatortankens eller varmvattenberedarens vatten. En reglercentral
sköter en cirkulationspump som startar när temperaturen i solfångarna är varmare än i
vattenlagret (Andrén 2007b). Termiska solfångare finns också som dränerande system där
solfångarna töms på vätska när de inte levererar någon värme. Fördelen med ett dränerande
system är att vatten kan användas som värmebärare. Viktigt i ett dränerande system är att
dräneringskärlet som samlar upp mediet från solkretsen placeras frostsäkert.
2.1 Solfångare
Det finns en mängd modeller av solfångare på marknaden med olika användningsområden.
Värmeutbytet, den mängd av solinstrålningen som kan nyttiggöras, från en solfångare beror
av ett flertal parametrar (se kapitel 2.3). Arbetstemperaturen i solfångaren påverkar
verkningsgraden och antalet drifttimmar vilket är synnerligen viktigt.
Med låg arbetstemperatur möjliggörs större antal drifttimmar och värmeförlusterna mot
omgivningen minskar, vilket resulterar i ökad verkningsgrad (Nilsson & Perers 2004).
Solfångarna ska placeras i söderläge för störst värmeutbyte men fördelaktiga resultat ges
även i sydvästlig och sydostlig riktning. Solfångarna ska placeras närmast möjligt lagringstank
och apparatrum för att minimera värmeförlusterna från stamledningar till och från
solfångare. Detta minskar även mängd använt material och solvärmesystemet blir mer
kostnadseffektivt. Vid placering av solfångare är det viktigt att undvika all form av skuggning.
Skuggas solfångaren helt ger den inget värmeutbyte (Andrén 2007a). Den ideala lutningen
för en glasad solfångare i Sverige är ca 150 under latituden vilket ökar utbytet med 25-30%
jämfört med solinstrålningen mot en horisontell yta (Andrén 2007b). Enligt tabell 1 blir den
optimala lutningen för Karlstad ca 440. För att erhålla största möjliga energiutbyte från
solfångarna skulle det bästa resultatet nås ifall lutningen justerades under årets månader för
optimal vinkel mot solen (Gunerhan & Hepbasli 2007).
5
Tabell 1. Latituder för tre platser i Sverige
Latitud
Malmö N 55.609
Karlstad N 59.378
Luleå N 65.584
Vid val av solfångare är ett alternativ att välja en P-märkt solfångare. Det innebär att den är
opartiskt testad av Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut (SP 2010a). Verkningsgrad,
hållbarhet och material är några parametrar som granskas och bestäms noggrant under lika
förhållanden vid testerna. Solfångaren blir endast P-märkt ifall samtliga parametrar som
testas blir godkända. Tabell 2 visar de solfångare som blivit godkända vid alla tester och blivit
P-märkta (exklusive poolsolfångare). Samtliga årsutbyten är beräknade för solfångare vända
mot söder i 450 lutning. Ingen vakuumrörsolfångare på marknaden är idag P-märkt utan
endast Solar Key märkt vilket innebär att den är godkänd för den europeiska marknaden.
Solar Key märkningen är en relativt nyetablerad symbol som är en certifiering av
solvärmeprodukter. Den stora skillnaden mellan P- och Solar Key-märkning är
materialtesterna som tillkommer för P-märkningen. Det är även hårdare krav för snölast vid
P-märkning (Andrén 2007a). Vid val av solfångarmodul är det klokt att välja en större modul
än flera mindre då kantförlusterna minskas samtidigt som tillverkningskostnaden reduceras
per kvadratmeter. Placering av solfångare på tak ska vara nära taknock där det är mindre
snöbelastning och skuggningsrisk. Ifall det är en fristående montering ställer det höga krav
på infästningen. Den ska klara vindlast och övriga påfrestningar. Vid nybyggnation kan man
välja den takintegrerade solfångaren som är inbyggd i taket från start där solfångararean
ersätter taktäckningsmaterialet. Mellan solfångare och tegeltak läggs en plåt som är estetisk
fördelaktig men är en nackdel då röranslutningar och givarenheter blir svåråtkomliga.
Tabell 2. Förteckning över P-märkta solfångare (SP 2010b)
Tillverkare Modell Referensarea Årsutbyte per m2 [m2] referensarea [kWh/år vid 50°C]
Aquasol Aquasol 2,06 355
Aquasol Big 4,10–12,35 408
Aquasol Big AR 4,10–12,35 444
Aquasol Long 4,08 379
Aquasol Long AR 4,08 412
Effecta AB TeknoTerm ST/ 2,51 393
Effecta ST
Enertech AB CTC EcoSol Plan 2,5 2,51 393
Lartec Solenergi Lartec 002 0,97 372
Klimatdata som använts är: 1. Syntetiskt klimat för Stockholm enligt Meteonorm 6.0 2. Uppmätt klimat för Stockholm 1986
6
2.1.1 Plana solfångare
En plan solfångare är uppbyggd av en mängd lager. Underst ligger en baksidesplåt och
därefter följer isolering, diffusionsspärr, absorbatormatta och till sist täckglas som figur 3
visar.
Figur 3. Uppbyggnaden av en plan solfångare och dess utseende (ÅF Energi & miljöfakta
2009b)
En ram sitter utanpå för att minimera värmeförlusterna. Temperaturen i en plan solfångare
kan bli tillräckligt hög för att smälta vissa skumgummiisoleringar och därför är det
glasullsisolering som används i de flesta solfångarmodeller (Norton 2006). Absorbatorn
består vanligtvis av koppar och/eller aluminium som har hög termisk konduktivitet. Det
innebär att värmeledningsförmågan genom materialet är mycket god för effektiv värmning
av det genomströmmande mediet. Ytan på absorbatorn ska ha låg emittans av
värmestrålning och hög absorptionsförmåga av solinstrålning. Emittansen är den
energimängd som sänds ut från ett objekt per tids- och areaenhet. I absorbatorytan löper ett
antal rörslingor där värmemediet värms upp. Täckglaset ska ha hög transmittansförmåga och
låg reflektion av solens strålar för att ta tillvara maximalt med energi. Transmittans beskriver
förhållandet mellan infallande och genomsläppt strålningsintensitet. Glas har den fördelen
att det transmitterar runt 90% av inkommande solinstrålning och emitterar endast en liten
del av den långvågiga värmestrålningen från solfångaren (Norton 2006).
Antireflexbehandlade (AR) glas ökar generellt solfångarnas prestanda med drygt 10%
(Andrén 2007b). Det är viktigt vid installationen att lutningen och azimut vinkeln blir rätt för
att maximera den plana solfångarens årliga energiutbyte (Adsten 2002). Plan solfångare är
att föredra i regioner med mycket nederbörd vintertid då det har lättare att smälta av
snölager och frost. En plan solfångare kan nyttiggöra både direkt och diffus solstrålning
(Cirotech 2010). Det är enbart diffus solinstrålning när himlen är helt molntäckt. En plan
solfångare i ett väl fungerande och rätt dimensionerat system kan producera upp till 450
kWh/m2 och år vid en arbetstemperatur av 500C enligt tabell 2. Plana solfångare är vanligtvis
i svart utförande på grund av färgen på absorbatorn. Forskning har visat att plana solfångare
kan vara färgade i grå-, grön- och röd nyans utan att det påverkar energiutbytet nämnvärt
för att få ett mer estetiskt tilltalande system. Mellan 7-18% tappas i energiutbytet från
solfångaren vid val av annan färg än svart (Kalogirou et al. 2005; Anderson et al. 2010).
Fortfarande finns en stor utvecklingspotential av plana solfångare i att öka dess
verkningsgrad. Genom bättre absorptionsmaterial och isolering tillsammans med täckglas
som har bättre optiska egenskaper kan verkningsgraden öka med 23-37% på årsbasis enligt
dansk forskning (Vejen et al. 2004).
7
2.1.2 Vakuumrörsolfångare
Vakuumrörsolfångare ökar sina marknadsandelar stadigt. Från år 2000 till 2006 steg antalet
marknadsandelar från några enstaka procent till ca 30% (Andrén 2007b). Tekniken för
vakuumrörsolfångare bygger på att en absorbator placeras i ett glasrör där vakuum råder.
Fördelen med vakuum är att det varken leder värme eller kyla och därmed erhålls en hög
prestanda. Ytterligare en fördel med denna typ av solfångare är att det krävs mindre area för
ett givet värmebehov. Nackdelen däremot med denna teknik är att vakuum med dess goda
isoleringsförmåga gör att det kan bli problem med rimfrost som inte släpper igenom
solinstrålningen (Andrén 2007a). Två huvudtyper av vakuumrör finns. Det finns
konstruktioner med enkelglas alternativt med dubbelglas, de senare kallas
termosvakuumrör. I dessa konstruktioner används sedan två huvudkonstruktioner av
absorbatorer. Heatpipe-konstruktionen överför värmen genom en intern självcirkulation
vilket figur 4 illustrerar. Mediet ska förångas för att sedan kondenseras i toppen av
absorbatorn, i den så kallade bulben, och frigöra energi som växlas över till solkretsen för att
sedan ledas till ett värmelager. U-rör är den andra typen av konstruktion där antingen en
plan eller cirkulär absorbator av metall finns inuti glasröret. Mediet strömmar genom
absorbatorn i vakuumröret och leds tillbaka till värmelagret. Absorbatorn har direktkontakt
med värmebäraren i solkretsen (Andrén 2007b). En vakuumrörsolfångare är 30-50%
effektivare per kvadratmeter byggarea än en plan solfångare vid en arbetstemperatur av
500C (Adsten et al. 2002). Det ska tilläggas att solinstrålningen varierar från år till år. Detta
orsakar stora variationer av levererad värme från solfångarna, vilket för en
vakuumrörsolfångare är runt 15% i variation och för en plan solfångare i medel 20%.
Vakuumrörsolfångare har små värmeförluster och ställer inte samma höga krav på
noggrannhet med lutning och azimutvinkel vid installation som en plan solfångare kräver.
Nackdelen med vakuumrörsolfångare är att de fortfarande är relativt dyra.
Figur 4. Principen för heatpipe-konstruktionen tillsammans med kompletta takmonterade
vakuumrörsolfångare (Stensjöprodukter 2010)
8
2.1.3 MaReCo
MaReCo står för Maximum Reflector Collector vilken är en koncentrerande solfångare
designad för höga latituder, exempelvis för den skandinaviska marknaden. Kostnaden för
solfångaren har reducerats genom att byta ut delar av den dyra absorbatorytan mot en billig
reflektoryta för att koncentrera solinstrålningen (Adsten 2002). MaReCo har en asymmetrisk
design för att passa de svenska förhållandena för solinstrålning. Den består av en
reflektoryta som koncentrerar solinstrålningen till en mindre yta där absorbatorn är placerad
som figur 5 åskådliggör. Nackdelen med MaReCo är att de i regel har lägre energiproduktion
per ytenhet än en plan solfångare. Tanken är att det ska vägas upp med dess lägre
investeringskostnad. MaReCo-solfångarens utformning gör det enkelt att placera den direkt
på plan mark eller platta tak. Årsenergiutbytet från en MaReCo-solfångare är drygt 70% mot
en plan solfångare vid en arbetstemperatur av 500C, något högre vid högre
arbetstemperatur (Adsten 2002).
Figur 5. Till vänster visas en takmonterad MaReCo-solfångare där den vita pilen indikerar den
sydliga riktningen. Till höger en genomskärning av en MaReCo solfångare (Adsten 2002).
2.1.4 Övriga solfångare
Det finns en mängd olika solfångare för varierande användningsområden på marknaden bl.a.
poolsolfångare, luftsolfångare, termosifonsystem och hybrider mellan solfångare och
solceller. Dessa studeras inte vidare i denna rapport då de inte lämpar sig för det tänkta
användningsområdet.
9
2.2 Solinstrålning
Energin från solens strålar som landar på en yta av jorden mätt i Watt per kvadratmeter
kallas solinstrålning. Utanför atmosfären är effekten av solstrålningen 1370 W/m2.
Strålningen reduceras på väg ner mot jordytan genom reflektion och absorption i
atmosfären (ÅF Energi & miljöfakta 2009b). Endast ca 70% av solstrålningseffekten når ytan
på jorden. Solinstrålningen varierar över hela jordklotet med varierande intensitet beroende
på vilken tid det är på året. Den är som störst kring ekvatorn som får ta emot en större
energimängd än sydliga och nordliga breddgrader. Detta är ett resultat av att infallsvinkeln
är nära 900 samtidigt som avståndet solens strålar ska ta sig genom atmosfären är kortast vid
ekvatorn. Det heter att solen står i zenit. Vid placering av solfångare ska azimutvinkeln vara
minsta möjliga. Solens azimutvinkel beskriver solinstrålningens läge i horisontellt led där 00
är rakt i söder. Den summa av solinstrålning som kan tillgodogöras kallas globalinstrålning.
Direkta solljus som åstadkommer skarpa skuggor och så kallat spritt ljus är definitionen för
globalinstrålning (Andrén 2007a). Solinstrålningen mot en yta under ett år kan variera
betydligt mot ett annat år som mätningar genomförts på grund av väderförhållanden,
förorenade luftområden, marina aerosoler osv. (Galloway 2004). För Karlstad och delar av
Vänernområdet är solinstrålningen årligen 975-1025 kWh/m2 vilket figur 6 visar (SMHI
2010).
Figur 6. Solinstrålning mot en horisontell yta i Karlstad år 2009 fördelat över årets månader
För en jämförelse, i Sahara, som räknas som en av de solrikaste platserna i världen, skiftar
solinstrålningen mot en horisontell yta mellan 2300- 3400 kWh/m2 och år.
Medelhavsområdet som också är ett solrikt område, tar årligen emot motsvarande 1400-
1800 kWh/m2 och år.
0
20
40
60
80
100
120
140
160
180
200
jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec
kWh/m2 och månad
10
2.3 Verkningsgrad för en solfångare
Verkningsgraden för en solfångare beskriver förhållandet mellan nyttiggjord och tillförd
energi från solinstrålningen. Det är ett flertal faktorer som spelar roll för en solfångares
verkningsgrad. Driftsförhållanden och materialval i solfångarens uppbyggnad har stor
betydelse för vilket energiutbyte det blir från solfångaren. Det resulterar i att
verkningsgraden kommer att variera kraftigt under dess livstid. Verkningsgraden beror till
stor del på arbetstemperaturen i solfångaren. Det är en komplicerad process att beräkna
årsutbytet från en solfångare eftersom det finns en mängd parametrar som påverkar
resultatet. Björn Karlsson vid Vattenfalls Älvkarlebylaboratorium har tagit fram en formel
som teoretiskt bestämmer energiutbytet från en solfångare. Ekvationen är tillämpbar för att
jämföra olika fabrikat då den utgår från samma grundförutsättningar. Den optiska
effektiviteten ( ) bestäms genom formel 1 där täckglasets transmittans multipliceras med
absorbatorytans absorptans. Den instrålade effekten multiplicerat med den optiska
effektiviteten minus den linjära och kvadratiska förlustkoefficienten ger svar på
energiutbytet momentant enligt formel 2. Verkningsgraden för solfångaren bestäms genom
formel 3.
Formel 1
Formel 2
Formel 3
För att beräkna årsproduktionen från en solfångare, vilket är mer intressant, ska formel 1
integreras över årets alla soltimmar. Antalet solskenstimmar per år är solfångarens drifttid.
Utvecklingen av formel 1 blir följande där G är den totala instrålningen över ett år som kan
tas tillvara av solfångaren:
Formel 4
Den beräknade årsvärmeproduktionen blir absorberad solinstrålning minus värmeförluster.
Parametern t är drifttiden för solfångaren. Resultatet från formel 4 ger svar på hur stort
energiutbyte den valda solfångaren har under ett år. Antalet kvadratmeter solfångaryta som
krävs för att klara en önskad värmelast dimensioneras utifrån svaret på formel 4.
Formel 5
Verkningsgraden räknat över ett år för den valda solfångaren beräknas genom formel 5.
11
Figur 7. Visar hur verkningsgraden ändras i takt med att temperaturskillnaden ökar mellan
solfångare och omgivning (Hellström 2010)
Vakuumrörsolfångare har hög verkningsgrad trots höga arbetstemperaturer pga. dess små
värmeförluster, vilket figur 7 åskådliggör. Plana solfångare får större värmeförluster desto
större temperaturdifferens det blir. Därför ska systemtemperaturen vara låg i ett
solvärmesystem som använder sig av plana solfångare. Vid lägre arbetstemperaturer är
plana solfångare i princip lika effektiva som vakuumrörsolfångare.
2.4 Systemuppbyggnad
Ett solvärmesystem kan vara uppbyggt på olika sätt. Några exempel på uppbyggnad är:
Föruppvärmning av tappvarmvatten
Parallelldrift med solvärme och fjärrvärme
Växeldrift mellan solvärme och fjärrvärme
Värmelagring
Direkt värmeleverans där temporär överproduktion skickas ut på fjärrvärmenätet
Föruppvärmning av tappvarmvatten är ett särskilt väl lämpat användningsområde för
solvärmesystem. Värmen som produceras kan i princip användas vid alla temperaturer som
är högre än inkommande kallvatten (Nilsson & Perers 2004).
12
2.5 Solvärmesystem
Energin som solvärmesystemet tar tillvara på från solens strålar är begränsad till ett antal
timmar under dygnet med hög koncentration. Detsamma gäller även för solinstrålningen
som är koncentrerad under sen vår till tidig höst. När behovet är som störst under
vintermånaderna är solinstrålningen som minst vilket ställer krav på solvärmesystemet att
klara stora skillnader i driftsförhållanden. För att åstadkomma ett system som klarar detta
krävs en mängd systemkomponenter. De ska väljas och dimensioneras utifrån de rådande
förhållanden för det system som ska byggas. Dimensioneringen av solvärmesystemet är
avgörande för energiutbytet. För optimalt utbyte ska värmelasten som solvärmen tänkt klara
identifieras för att undvika överdimensionering av systemet. En överdimensionerad
anläggning ger färre kWh per investerad krona. Vid dimensionering ska värmeförlusterna i
värmelagret inte underskattas och inte heller de som uppstår i
varmvattencirkulationssystemet, vilket kan uppskattas till 20% av tappvarmvattenbehovet
på årsbasis. Normalt dimensioneras solvärmen för att täcka 40-50% av
tappvarmvattenbehovet i ett flerfamiljshus (Andrén 2007a). Nedan följer en beskrivning av
de komponenter som ett solvärmesystem är uppbyggt av.
2.5.1 Systemkomponenter
De vanligaste solvärmesystemen lämpar sig för enskilda villor och fritidshus. Leverantörer av
solfångarsystem erbjuder färdiga paketlösningar som är noggrant dimensionerade för
optimal drift utifrån rådande förhållanden. Uppbyggnaden av ett större system är inte
annorlunda än för ett villasystem men kan skilja sig i sättet att ackumulera värmen (se
kapitel 2.5.1.1). Paketlösningarna kombineras alltid med en annan värmekälla som ved- eller
pelletspanna, värmepump eller elpanna. Utrymmesbehovet för systemkomponenterna är 6-
10 m2 golvarea per 100 m2 solfångararea.
2.5.1.1 Ackumulatortank
Ackumulatortanken är till för att lagra energi i form av varmt vatten från det tillfälle energin
omvandlas till dess att värmen ska användas. Den är en av grundpelarna i ett
solvärmesystem. Tanken är gjord av stål med ett yttre skal av isolering för att minimera
värmeförlusterna. Ackumulatortanken kan vara avsedd för att lagra värme på dygnsbasis,
men även över en längre tid. Vanligast för villor är att den lagrar värmen i ett par dygn. För
att erhålla en god skiktning ska tanken byggas på höjden. Detta minskar också
värmeförlusterna från tanken. Bottentemperaturen ska vara lägsta möjliga och en stående
tank underlättar temperaturskiktningarna. Solvärmeslingan placeras alltid i botten av tanken
där temperaturen är lägst. För att uppnå bästa resultat ska det uppvärmda vattnet växlas
över i en utanpåliggande plattvärmeväxlare. Genom det alternativet förstärks
temperaturskiktningen ytterligare (Andrén 2007b). Som huvudtank används en tekniktank
med solvärmeslinga, tappvarmvattenslingor och tillsatsvärme från fjärrvärmesystemet. De
övriga tankarna fungerar endast som volymökning och kallas slavtankar. I ett system med
flera små tankar kan lagringsvolymen anpassas så att rätt volym används vid rätt tillfälle för
att minimera den totala värmeförlusten över ett år. Nedanstående formel beräknar hur stor
13
energimängd som kan lagras i en ackumulatortank där står för temperaturskiktningen i
tanken.
Formel 6
Volymen i ackumulatortanken bör motsvara 50-100 l/m2 solfångare beroende på
systemutformning. Att välja för liten lagringsvolym resulterar i mindre
värmelagringskapacitet och kan förorsaka övertemperatursproblem. Stora volymer för
värmelagring gör att temperaturstegringen riskerar att bli för liten i värmelagret (Andrén
2007a). I större system är det vanligt med dubbelmantlade ackumulatortankar med hög
omsättning av förvärmt tappvarmvatten mot lagringskapacitet sett. Det innebär lägre volym
i tanken per kvadratmeter solfångare.
2.5.1.2 Cirkulationspump
Cirkulationspumpen transporterar värmebäraren från solfångaren med solinstrålningens
värmeinnehåll till värmelagrets. En reglercentral styr när den ska starta cirkulationen i
solkretsen, vilket sker när temperaturdifferensen mellan solfångare och ackumulatortank
överstiger en vald nivå. Lyfthöjden av värmebäraren är normalt dimensionerande. Det är
viktigt att pumpen är konstruerad för täta starter och stopp. Med tanke på service och
underhåll bör det sitta avstängningsventiler på båda sidor om pumpen.
2.5.1.3 Back-/magnetventil
En backventil bör finnas i solvärmesystemet för att förhindra självcirkulation. Ifall
självcirkulationen är mycket intensiv rekommenderas en magnetventil som styrs via
reglercentralen då en fjäderbelastad backventil inte står emot krafterna (Andrén 2007a).
Backventilen väljs utifrån vilken värmebärare systemet har. Materialet i en backventil kan
brytas ned om det inte är kompatibelt med värmebäraren eller de höga driftstemperaturer
som kan bli aktuella. På var sida om ventilen är det lämpligt att placera avstängningsventiler
för att underlätta service och underhåll. Ett smutsfilter kan förslagsvis placeras mellan dessa
avstängningsventiler.
2.5.1.4 Expansionskärl
Ett expansionskärl är ett krav i ett solvärmesystem. Volymökningen av värmebäraren vid en
stigande temperatur i solfångarna tas upp av denna. Expansionskärlet dimensioneras efter
volymen i solvärmesystemets slutna krets och de arbetstemperaturer som är aktuella. I
anslutning till expansionskärlet ska manometer, säkerhetsventil och spilledning placeras.
Mellan solfångare och säkerhetsventil får det inte finnas några avstängningsmöjligheter,
annars riskeras haveri av solfångaren. I de fall glykolblandat vatten används som
värmebärare är ett tryckkärl lämpligt för att öka arbetstrycket i solkretsen. Med en
tryckhöjning mellan 4-9 bar höjs kokpunkten till 140-1900C. Det ger större utrymme för att
överbrygga övertemperaturproblem.
14
2.5.1.5 Reglerventil
En reglerventil säkerställer ett jämt flöde genom alla solfångare. I ett större solfångarsystem
monteras en reglerventil för varje solfångare.
2.5.1.6 Styrning
En reglercentral sköter solvärmesystemets styrning. Dess främsta uppgift är att starta
cirkulationen i solkretsen när solfångarnas temperatur överstiger ackumulatortankens. Två
temperaturgivare, en som placeras i solfångaren och en som placeras vid inlagringspunkten i
ackumulatortanken, ger signal till reglercentralen. För att pumpen inte ska behöva starta och
stoppa konstant programmeras en startdifferens som är förinställd på runt 50C och en
stoppdifferens på 20C. En tredje temperaturgivare kan placeras i tankens överdel för
avläsning. Skillnaden mellan den övre och den undre visar på ackumulatortankens
skiktningsförmåga. Differenstermostaten, med de två temperaturgivarna, har ofta ett
inbyggt överhettningsskydd som har i uppgift att bryta cirkulationen i solkretsen när
värmelagret kommit upp i en förinställd temperatur under kokpunkten (Andrén 2007a).
2.5.1.7 Värmebärare
Den vanligaste värmebäraren på marknaden är propylenglykol. Det är glykolblandat vatten
som klarar kalla temperaturer utan att frysa. Det finns problem och risker med glykol i
solvärmesystem. Fryspunkten kan förändras över tid, samt om den utsätts för
temperaturchocker. Ifall propylenglykol blandas med aggressivt vatten kan det skada
stamledningarna i solkretsen. Med aggressivt vatten menas att det har ett pH under 7.
Kokpunkten är ett tredje problem som kan lösas genom att sätta systemet under tryck för
att höja denna. Mängd iblandat glykol i värmebäraren spelar en obefintlig roll för
värmeutbytet från solfångarna utan ska anpassas efter rådande klimat. Val av glykollösning
ska därför väljas utifrån fryspunkt, kostnad och korrosionsparametrar (Hobbi & Siddiqui
2009).
2.5.1.8 Värmeväxlare
En värmeväxlare används om värmebäraren arbetar i en sluten krets i solvärmesystemet.
Den överför värmen från solkretsen till värmelagrets utan att medierna blandas. Valet av
värmeväxlare görs utifrån dess dimensionerande faktorer, vilka är storleken på
solvärmeanläggningen, ackumulatortankvolym, flöde i solkretsen, temperaturintervallerna
samt typ av värmebärare. Motströms plattvärmeväxlare med en värmeöverföringsyta mellan
0,02-0,05 m2 per m2 solfångare är vanligast att använda (Andrén 2007a). De är normalt
tillverkade av rostfritt stål.
15
3 Energiplan Försörjningen av värme, vatten och el får en allt större betydelse för fastighetsägarens
driftsekonomi. Prisutvecklingen för energi driver kostnaderna uppåt. Att energieffektivisera
befintliga fastigheter är ett steg mot lägre energikostnader. Att kartlägga
energianvändningen och jämföra med andra liknande fastigheter är de första stegen för att
identifiera möjligheter till förändringar. Därefter kan åtgärder genomföras på kort och lång
sikt för att sänka energianvändningen. Energiplanen ska ligga till grund för ett strukturerat
framtida energi- och miljöarbete med klara målsättningar. Nedan följer Riksbyggens
handlingsprogram för upprättande av en energiplan:
Statusbestämning
Beräkning av besparingspotentialer
Energianvändningsmål
Optimeringsprogram
Förvaltningsstrategi
Framtida investeringar
Prioriterad handlingsplan
I en statusbestämning etableras kunskap om fastighetens status genom beräkningar,
inventeringar, förbrukningsanalyser mm, i fråga om vatten-, värme- och elanvändning ihop
med inomhusmiljö. Genom analys av statistik och nyckeltal tillsammans med fältmätningar
av temperatur och tryck kan en rapport sammanställas för de vidare åtgärder som upptäcks.
Genom beräkning av börvärden och jämförelser med andra fastigheter kan också aktuella
besparingspotentialer uppskattas. Energianvändningsmål är förslag till mål för
energianvändningen som baserar sig på fastighetens tekniska och ekonomiska förutsättning.
För fastigheten ska ett optimeringsprogram upprättas med målet att det ska leda fram till
optimal energianvändning i förhållande till befintlig byggnadsstandard. Energiplanen
innehåller en förvaltningsstrategi som är till för att bevara de uppnådda resultaten efter
genomförda optimeringsåtgärder. Det ställer krav på strategier för drift och underhåll och
för hur resultaten följs upp. Framtida investeringar är förslag till optimeringsåtgärder på
fastighetens energianvändning. Det är resultatet av dessa och vid tidpunkten aktuella
förutsättningar som bildar beslutsunderlag. Med ledning av framtaget material presenteras
en handlingsplan som är prioriterad efter ekonomi och angelägenhetsgrad.
Sammanfattningsvis, en energiplan upprättas för att ge en bild av mängd energi som
fastigheten använder sig av i nuläget och att därefter upprätta en plan för olika åtgärder och
investeringar för det aktuella objektet/området för att minska dess energianvändning.
Eftersom den största delen av köpt energi går till uppvärmning är det denna del som
prioriteras högst för att ta reda på hur energianvändningen kan minskas. Viktigt är att se till
att åtgärder för energieffektivisering inte leder till en försämrad inomhusmiljö. Meningen är
hitta åtgärder som ger samma eller förbättrad komfort med en mindre insats av energi
(Ekelin et al. 2007).
16
3.1 Energieffektiviseringsåtgärder
Ett flertal insatsområden för energieffektiviseringar i fastigheten finns att se över. Inom
nedanstående områden finns den största besparingspotentialen enligt energisparguiden
(Basiri & Forsling 2005).
Byggnadskonstruktionen
Ventilation
Värme
El
Driftoptimering
Vissa energieffektiviseringsåtgärder ger stora investeringskostnader och lämpar sig enbart
vid renovering och byte av befintliga objekt, t.ex. tilläggsisolering av fasad.
3.1.1 Byggnadskonstruktionen
Tilläggsisolering av byggnadskonstruktionen är en effektiv metod att minska
värmeförlusterna genom transmission. Formel 7 beräknar värmemotståndskoefficienten för
byggnadskonstruktionen som sedan inverteras enligt formel 8 för att erhålla U-värdet. Med
ökande isolertjocklek sänks U-värdet på åtgärdad byggnadsdel och resulterar i lägre
transmissionsförluster enligt formel 9.
Formel 7
Formel 8
Formel 9
Att tilläggsisolera fasaderna minskar värmetransmissionen genom väggarna men är ett
komplicerat ingrepp och endast lönsamt om ursprungsläget är dåligt eller i samband med en
större renovering. Att tilläggsisolera vindsbjälklag med lösull till en isolertjocklek av 500 mm
resulterar i ett U-värde runt 0,1 W/m2,0C. Detta är en mindre komplicerad åtgärd som är
lönsam i de flesta fall när isoleringen är otillräcklig. Vid tilläggsisolering av vindsbjälklag är
det viktigt att se till att ventilationen fungerar, annars är det risk för fuktskador. Även
värmesystemet ska ses över för eventuell injustering och en sänkning av värmekurvan kan bli
aktuell vilket leder till ytterligare energibesparingar (Basiri & Forsling 2005). Att förbättra
byggnadsskalet genom att ersätta befintliga fönster med energieffektiva fönster eller
komplettera med ytterligare isolerande glas för att minska transmissionsförlusterna är en
kostnadskrävande åtgärd som inte är intressant ifall inte ett renoveringsbehov föreligger.
Tätning runt fönster och dörrar med gummi- eller silikonlister ger minskade
konvektionsförluster och är en lönsam åtgärd med kort återbetalningstid. Det är mellan
karm och båge/dörrblad som tätningen ska appliceras.
17
3.1.2 Ventilation
Det finns ett flertal olika varianter på ventilationssystem på marknaden. De delas in enligt
följande:
Självdragssystem (S)
Frånluftssystem (F)
Från- och tilluftssystem (FT)
Från- och tilluftssystem med värmeåtervinning (FTX)
För att minska uppvärmningsbehovet är ett FTX- system att rekommendera. FTX- system
utnyttjar värmen i frånluften för att värma tilluften istället för att ventilera ut den varma
luften som de övriga ventilationssystemen gör. Värmning av ventilationsluften står för en
stor del av en byggnads totala värmeanvändning och ett FTX- system är att föredra ur
energisynpunkt. Vid värmeåtervinning av ventilationsluft ska en värmeåtervinningstyp med
hög verkningsgrad väljas. För att minska energianvändningen av en befintlig anläggning ska
den anpassas efter när lokalerna nyttjas för att minska drifttiderna. Åtgärden minskar
ventilationsflödet och därmed mängd förbrukad energi. Styrning av behovsanpassad drift
kan ske via tidur, koldioxidgivare, port-, belysnings-, närvaro- eller tryckknappsindikering.
Befintliga anläggningar ska ses över för att undersöka dess värmeöverföringsförmåga.
Partiklar kan sätta sig på ytorna vilket resulterar i sämre värmeöverföringskapacitet. Fläktar
är i många fall överdimensionerade och drar onödigt mycket el. Filter i
ventilationsanläggningar kan ge onödigt höga tryckfall och byte av dessa till filter med låga
tryckfall minskar motståndet i ventilationssystemet och energianvändningen vid drift kan
sänkas (Basiri & Forsling 2005).
3.1.3 Värme
Värmetillförseln till fastigheter i tätorter är i huvudsak genom fjärrvärme
(Energimyndigheten 2010). Centrala fjärrvärmeanläggningar producerar fjärrvärmen och
fördelar den till kunderna som varmvatten via ett välisolerat rörledningsnät med
kulvertförluster mellan 5-10%. I fastighetens undercentral överförs värmen med hjälp av en
värmeväxlare till fastighetens radiatorsystem. Det avkylda vattnet leds tillbaka till
fjärrvärmeanläggningen där det åter värms upp. Vid kalla vinterdagar kan
framledningstemperaturen till fastigheter vara upp till 1200C medan temperaturen på
sommaren kretsar kring 700C (Karlstad Energi 2010). För att erhålla rätt temperatur på
radiatorkretsen för en fastighet kan framlednings-, retur- och utetemperatur mätas av en
logger. Onormala svängningar på framledningstemperaturen som kan leda till en högre
energianvändning kan på detta sätt upptäckas. Differensen mellan framlednings- och
returtemperaturen talar om fastighetens energianvändning.
18
3.1.4 El
Inom belysningsområdet finns ofta en mängd lämpliga åtgärder som kan ge stor
besparingspotential. Utvecklingen av energieffektiva ljuskällor med bättre möjligheter att
styra och reglera belysningen ger stora möjligheter till betydande besparingar, både energi-
och kostnadsmässigt. Äldre armaturer är ineffektiva och dessa bör ersättas av moderna som
är placerade på ett genomtänkt sätt. Konventionella lysrör ska ersättas med
lågenergialternativ. En modern armatur med högfrekvensdon (HF-don) och lågenergirör har
1/3 mindre elförbrukning än en äldre konventionell. Tillsammans med bättre styrning och
reglering av belysningen genom närvarostyrning, ljusreläer etc. kan elanvändningen minskas
med 30-50% enligt bedömningar gjorda av energimyndigheten. Vid byte av trasiga lampor
och armaturer ska lågenergialternativ prioriteras för att minska elanvändningen.
3.1.4.1 Högfrekvensdon
Den höga frekvensen jämfört med konventionella driftdon ger högre verkningsgrad,
flimmerfritt ljus, låg egenförbrukning, förlänger lysrörens livslängd och sparar energi. Med
HF-armaturer kan energianvändningen också minska genom att i anläggningen utnyttja
möjligheten till att använda dagsljusreglering och närvarostyrning (Ljuskultur 2010).
3.1.5 Driftoptimering
Med driftoptimering menas de åtgärder som utförs för att konfigurera befintliga
installationssystem för klimathållning i syfte att de används effektivast möjligt. Det är främst
värme och ventilation som avses men även el kan driftoptimeras. De tre viktigaste insatserna
inom driftoptimering är följande (Basiri & Forsling 2005).
1. Verksamhetsanpassa driften
2. Injustering
3. Inreglering
Att verksamhetsanpassa driften säkerställer att inga system eller installationer är i drift mer
än vad som krävs för hyresgäster och byggnad. Tidsstyrning och drifttider kopplas till denna
insats. Både ventilation och belysning är områden som med fördel kan tidsstyras. Injustering
av värme- och ventilationssystem säkerställer att det är rätt flöden i systemen. Felaktigt
injusterat radiatorsystem resulterar i för låga flöden till vissa radiatorer och för höga flöden
till andra. Konsekvensen blir över-/undertemperatur i en del rum för att kompensera brister i
delar av värmesystemet. Med inreglering avses främst anpassning av börvärden i
byggnadens olika tekniska system. Genom en inreglering garanteras att parametrar som
framledningstemperatur och rumsbörvärden är inställda på rätt nivå. Med börvärden menas
de värden som är projekterade från start, t.ex. en inomhustemperatur på 210C.
19
3.2 Termografi
Termografering används inom byggbranschen för att lokalisera fel och brister i
värmeisolering i ytterväggar och bjälklag samt att fastställa felets typ och omfattning.
Skillnader i yttemperatur registreras och behandlas. Syftet med termograferingen är att se
eventuella isoleringsbrister, drag samt köldbryggor i fastighetens väggkonstruktioner. Med
termografering är det möjligt att upptäcka fukt- och vattenskador i ett hus vilket beror på att
vatten har en annan värmeledningsförmåga än det omgivande materialet. Själva termografin
kan inte ensam ligga till grund för beslut om åtgärd av troliga fel utan ska fungera som det
första steget i en mätprocess där eventuella läckor, fuktskador etc. lokaliseras så att
ytterligare mätningar kan genomföras för att säkerställa att det är ett fel (FLIR Systems 2007,
February 6).
3.2.1 Mätmetod
Värmekameran mäter den infraröda stålningen från ytor i spektralområdet 7,5–13 µm där
307 200 punkter på en bild av en yta temperaturbestäms. Temperaturdifferensen bör
överstiga minst 150C mellan utomhus- och inomhustemperatur för att få ett bra resultat av
termograferingen. När man undersöker drag i fastigheter ska det råda undertryck i dem för
att lättare upptäcka eventuella springor vilka får en lägre temperatur än omgivningen och
syns därmed tydligare på displayen. Emissiviteten ska ställas in innan mätningen äger rum
men kan ändras i ett senare skede vid redigering av de infraröda bilderna vilka kallas
termogram (FLIR Systems 2007, February 6). Emissivitet är den mängd strålning som sänds ut
från ett objekt dividerad med motsvarande strålning från en svartkropp. Exempel på verkliga
objekt som är nära att vara en perfekt svartkroppsstrålare är solen, tråden i glödlampor och
glödgat järn.
3.2.2 Störningskällor
Termogrammen måste kontrolleras och tolkas med noggrannhet. Andra källor kan påverka
temperaturdifferensen vilket måste tas hänsyn till. De vanligaste i praktiken förekommande
störningskällorna är:
Solens inverkan på ytan som termograferas
Varma radiatorer med ledningar
Lampor riktade mot eller placerade intill mätytan
Luftströmmar riktade mot ytan
Inverkan av fuktutfällning på ytan
3.3 Okulär besiktning
Att energibesiktiga fastigheten är ett steg mot att förbättra inomhusmiljön i samband med
energieffektiviseringsarbetet. Vid en besiktning kan trasiga komponenter, läckage etc.
upptäckas för att därefter ha möjlighet till att åtgärdas (Basiri & Forsling 2005). Vid en okulär
besiktning kontrolleras samtliga tekniksystem tillsammans med byggnadskonstruktionen för
att upptäcka eventuella brister och möjliga energieffektiviseringsåtgärder.
20
4 Miljöbedömning Miljöbedömningar av energianläggningar och energisystem upprättas främst för att reda ut
vilken miljöpåverkan anläggningen eller systemet har i fråga om resurseffektivitet samt
koldioxidutsläpp. En miljöbedömning av en fastighet utgår från det befintliga
mediaanvändandet, vilket är kostnaderna för värme, el och vatten, för att därefter se till
förändringen i miljöpåverkan efter åtgärder i fastigheten som syftar till lägre
energianvändning.
Varje liten förändring i elanvändandet sker på marginalen av mängd levererad el ut på
kraftnätet. För närvarande och troligtvis 20 år framöver är det kolkondenskraftverk som
producerar marginalel (Elforskning 2010). Det är den el som har den högsta rörliga
kostnaden men som är billigast i investering. När energisystem blir effektivare minskar
mängd marginalel och tvärtom vid ökande elanvändning. Viktigt att tänka på är att Norden
har ett gemensamt distributionsnät för el och att Sverige importerar el från bl.a. Polen och
Tyskland.
Vid befintliga system är det el från den nordiska elmixen som används vid beräkningar vilken
har en totalverkningsgrad på 47%. Det innebär att för varje använd kWh el har det krävts
mer än det dubbla i energimängd att producera. Förluster sker i utvinning och förädling av
bränslen som ska producera el, omvandling och distribution i energisektorn samt
omvandlingen i byggnaden gör att totalverkningsgraden blir så låg som 47% (Svensk Energi
2010). Nedanstående formel beräknar den ökade/minskade bränsleanvändningen när
mängden levererad värme ändras i ett kraftvärmeverk.
Formel 10
Förändringen i bränsleanvändningen leder till ökad/minskad elproduktion. Förändringen i
mängd el som levereras beräknas enligt formel 11.
Formel 11
Ifall bränsleanvändningen minskar levereras mindre el från kraftvärmeverket och marginalel
ersätter detta bortfall enligt formel 12.
Formel 12
Koldioxidutsläppen beräknas efter nettoförändringen i bränsleanvändningen. Ökar mängd
marginalel ska koldioxidutsläppen per energienhet bränsle i kolkondenskraftverket
användas. Nettoförändringen i koldioxidutsläpp beräknas enligt nedanstående formel.
Formel 13
21
Metod
5 Solvärmesystemet
5.1 Val av solfångare
Val av solfångare bestäms efter genomförd litteraturstudie. Information söktes i databasen
INSPEC, litteratur och på Internet efter relevanta teorier. Informationen behandlades och
analyserades för att ligga till grund för det fortsatta arbetet.
Solfångaren ska vara P-märkt och ha ett högt årligt energiutbyte. Solfångararean bestäms
efter genomförd tappvarmvattenmätning och val av täckningsgrad. Tillgänglig takarea
kontrolleras för att se att solfångarna har tillräckligt utrymme. Solfångaranläggningen ska
underdimensioneras för att erhålla ett högt energiutbyte per m2.
En modell i Excel upprättas för att ta reda på årsproduktionen av energi som solfångarna kan
leverera. I modellen läggs data över solinstrålning för Karlstad in tillsammans med
utetemperatur sett över årets samtliga timmar vilket inhämtas från SMHI’s statistik över
strålning. Data för vald solfångare inhämtas från tillverkare och kopplas till formel 2 som
beräknar tillvaratagen energi för varje timma av ett år för en kvadratmeter solfångare. Det är
solfångarens optiska effektivitet och dess linjära och kvadratiska förlustkoefficient som
inhämtas från specifikationen över solfångaren. Summan av alla positiva värden över varje
timma för ett år är årsutbytet från solfångaren. Arbetstemperaturen kan väljas och modellen
beräknar årsutbytet efter vald temperatur. Efter att årsutbytet är beräknat per kvadratmeter
solfångare kan solfångararean dimensioneras. Det uppmätta tappvarmvattenbehovet läggs
in i modellen och önskad täckningsgrad bestäms genom att välja hur mycket solfångarna ska
leverera under en sommarmånad. Verkningsgraden för vald solfångare och dess årliga
teoretiska energiutbyte beräknas i Excelmodellen i enlighet med avsnitt 2.3 och ligger till
grund för dimensioneringen av solvärmeanläggningen.
5.2 Systemuppbyggnad av solvärmesystemet
Systemuppbyggnaden väljs utifrån lönsamhet och lämplighetsgrad för fastigheten.
Uppbyggnaden av systemet ska passa fastigheten utan att det ska behöva göras några större
ingrepp. Uppbyggnaden av solvärmesystemet baseras på genomförd litteraturstudie.
Ackumulatortankens volym beräknas enligt formel 6. Tappvarmvattenförbrukningen tas reda
på genom att mäta behovet över en lämplig tid med en flödesmätare på
varmvattenkulverten i undercentralen för fastigheten. Temperaturen ska mätas på
inkommande kallvatten och på utgående tappvarmvatten för att erhålla
temperaturstegringen. När dessa mätningar genomförts kan tappvarmvattenförbrukningen
beräknas.
22
Innan solvärme kan bli aktuellt för den valda fastigheten ska nedanstående punkter
undersökas. Inventering av förutsättningarna ligger till grund för beslut om solvärme.
Tillgängligt utrymme för solfångare och ackumulatortank
Möjlighet att dra rörledningar mellan solfångare och värmelager
Val av systemkombination, typ av solfångare
Varmvattenförbrukning
Befintlig utrustning
Hög/låg arbetstemperatur
Dimensionering
Drift och underhåll
Förväntad produktion
Ekonomiska kalkyler (solvärmestöd)
Efter utförd inventering av förutsättningar kan solvärmesystemet eventuellt realiseras. De
installationstekniska delarna för solvärmesystemet visas i ett principschema efter val av
komponenter och systemuppbyggnad. Befintligt värmesystem för fastigheten visas i figur 8
där solvärmesystemet ska kopplas in. Teoriavsnittet 2.5 ligger till grund för
solvärmesystemets uppbyggnad.
Figur 8. Principschema över befintligt värmesystem
23
6 Energiplan De byggnadstekniska bristerna kartläggs genom att studera driftjournalerna från
undercentralen och fläktrummen, okulär besiktning, termografering samt samtal med
bovärd och driftstekniker. Efter besiktning kan förslag på energieffektiviseringar
sammanställas. Vid upprättande av en energiplan används metoden i figuren nedan vilken
har utarbetats från Energisparguiden, som Utveckling av Fastighetsföretagande i Offentlig
Sektor (UFOS) har gett ut (Basiri & Forsling 2005), och Per Anderssons vid Riksbyggen AB:s
metod.
Figur 9. Metod vid upprättande av energiplan
Litteratur-
studie Energieffektiviseringar
Åtgärder
Insatsområden
Samla in underlag Mäta
Inventera Energidata
El
Fjärrvärme
Vatten
Fastighetsdata
Ventilation
Värme
El
Byggnadskonstruktion
Drift/skötsel
Analysera
energiprestanda
Identifiera
åtgärder
24
6.1 Energieffektiviseringsåtgärder
För att sänka energianvändningen i en byggnad ska ventilations-, värme- och
tappvarmvattensystem samt elinstallationer kontrolleras för identifiering av energiförluster.
Ventilationen påverkar värmesystemet och bör därför inspekteras först. För att ta reda på
om det är obalans i värme- och ventilationssystemet tillfrågas hyresgäster och personal ifall
de har några klagomål att framföra. Byggnadstekniska brister som kan orsaka onödigt
energislöseri ska även kartläggas genom termografi och okulär besiktning. Aktuella
energiflöden för fastigheten ska identifieras. Identifiering av energiflöden genom väggar, tak,
ventilation etc. fås genom analys av, vid energibesiktning framtagna, allmänna
byggnadstekniska data. Analysen visar lägsta energianvändningen för befintliga
byggnadstekniska data och vägs mot dagens energianvändning för att se ifall fastigheten
skall prioriteras för energibesparingar. Energibesparingsåtgärder såsom tilläggsisolering,
fönsterbyte etc. kan beräknas genom att energiflödena i byggnadskonstruktionens olika
delar är kända. Statistik från det år som injustering av värme och ventilation genomfördes
kan ge en bild av hur energiförbrukningen borde se ut.
6.1.1 Byggnadskonstruktionen
Byggnadskonstruktionen kontrolleras genom okulär besiktning och termografering för att
upptäcka byggnadstekniska brister och lokalisera eventuella energieffektiviseringsåtgärder.
6.1.2 Ventilation
Drifttider för ventilation i tvättstugor och allmänna utrymmen kontrolleras för att se till att
de inte är i drift onödigt mycket. Möjligheten att minska ventilationsflödet för att spara
energi utan att försämra inomhusmiljön ska utredas. Detta kan även vara ett sätt att öka
komforten för de som bor i byggnaden. Den obligatoriska ventilationskontrollen (OVK)
kontrolleras för att få en uppfattning av hur väl ventilationen är injusterad. OVK är en
besiktning av ventilationsanläggningens status. Översyn av fläktars ålder och funktion fås
från energibesiktnings- och funktionsprovningsprotokoll.
6.1.3 Värme
6.1.3.1 Radiatorkrets
Kurvor för framledningstemperatur kontrolleras för att upptäcka ifall värmeinjusteringen är
bra eller dålig. En liten temperaturdifferens mellan framledning- och returtemperatur visar
att flöde och/eller kurva för framledning kan sänkas. När ventilationsflödena är korrekta
mäts temperatur i lägenheter. Är temperaturen lägre än den projekterade kan systemet
behöva injusteras. I allmänna utrymmen som garage och förråd ska en översyn göras för att
eventuellt sänka temperatur. Innan beslut tas om värmeinjustering ska funktionen hos
ventiler samt radiatortermostater i systemet kontrolleras. Ålder och funktion på
värmetekniska installationer erhålls från statusbedömnings- och
funktionsprovningsprotokollet.
25
6.1.3.2 Tappvarmvatten
För att se att rätt temperatur erhålls vid tappvarmvattenkretsen mäts temperaturen med en
termometer vid ett flertal tappställen på olika avstånd från undercentralen. Onormala
svängningar på temperaturen som kan leda till en högre energiförbrukning kan på detta sätt
upptäckas. Returtemperaturen på varmvattencirkulationsledningen (VVC-ledningen) visar
värmeförlusten på densamma. Ifall returtemperaturen är låg kan det kompenseras genom
antingen tilläggsisolering eller att öka VVC-flödet. En onormalt hög framledningstemperatur
talar om att systemet är dåligt injusterat med för lågt flöde eller otillräcklig isolering. Ett
dåligt injusterat värmesystem kännetecknas av onödigt långa spolningar för att få fram
varmvatten. Boverkets rekommendationer för hur lång tid det tar att få fram
tappvarmvatten som är 500C är maximalt 30 sekunder vid ett flöde av 0,2 l/s (Boverket
2010). Genom att följa Boverkets rekommendation skapas underlag för åtgärd. Blandare,
kranar och munstycken som är installerade i lägenheter kontrolleras vid okulär besiktning.
6.1.4 El
Skymningsreläfunktion för allmän utebelysning och timerfunktioner för trapphusbelysning
ses över då dessa kan vara av en äldre modell med hög elförbrukning. Innan förslag på
åtgärder kan ges ska en inventering av belysningen genomföras. Nedanstående frågor ska
besvaras.
Förekommer klagomål på belysningen?
I vilket skick är de befintliga belysningsarmaturerna?
Hur hög är belysningsstyrkan?
Hur är belysningen sektionerad?
Behövs platsarmaturer eller räcker det med allmän belysning?
Är det tillräckligt med installerad belysningseffekt för de olika lokalerna i byggnaden?
Hur styrs belysningen?
Strömbrytare i varje rum?
Tidsstyrning?
Närvarostyrning?
Dagsljusstyrning?
6.1.5 Driftoptimering
Vid den okulära besiktningen undersöks ifall värme-, ventilation- och elinstallationer är i drift
mer än vad som krävs. Injustering är en del av denna punkt men beskrivs under respektive
del i metoden för energieffektiviseringsåtgärder. Samtliga installationssystem kontrolleras
för att upptäcka avvikelser från börvärden.
26
6.2 Termografi
Termografering av byggnadskonstruktionen genomförs när temperaturdifferensen mellan
inne- och utetemperaturen inte understiger 150C. Det ska vara en mulen dag för att solen
inte ska värma upp ytor på och i byggnaden.
6.3 Okulär besiktning
Genom besök i fastigheten skapas en bild över rådande förhållanden som skapar underlag
för åtgärdsförslag eller fortsatt utredning. Till hjälp vid besiktningen används ritningar och
driftsjournaler tillsammans med muntliga uppgifter om historik av åtgärder för fastigheten.
7 Miljöbedömning En miljöbedömning upprättas i enlighet med teoriavsnitt 4. Den energimängd som
solfångarna levererar ersätter lika stor mängd fjärrvärme. Fjärrvärmeproduktionen blir
mindre och i ett kraftvärmeverk innebär det att mindre el produceras vilken istället ersätts
med marginalel enligt formel 10 och 11. Formel 13 beräknar förändringen i koldioxidutsläpp
efter implementeringen av solvärme.
27
Resultat
8 Solvärmesystemet Strategi: En solvärmeanläggning med plana solfångare för tappvarmvattenförvärmning med
liten täckningsgrad och därmed hög driftsprestanda ska dimensioneras.
Det sydvästliga taket på servicehuset blir underlaget för fristående, stativmonterade
solfångarmoduler. Takets lutning är 100 och fastighetens azimutvinkel uppgår till 130 mot
väst. Solvärmesystemets samtliga komponenter placeras i fläktrummet direkt under
solfångarna för att minimera värmeförluster från stamledningar. Bilderna nedan visar
tillgänglig takarea ovanför fläktrum och befintligt fläktrum där solvärmesystemets
komponenter ska inhysas.
Figur 10. Bild över servicehusets tak och fläktrum
Systemuppbyggnaden som valts för serviceboendet är föruppvärmning av tappvarmvatten
med en täckningsgrad av 40% av en sommarmånads tappvarmvattenbehov vilken antas vara
lika över hela året. Loggning av VVC-flöde och temperatur redovisas i figur 11 och 12.
28
Figur 11. Loggning av VVC-flöde under fem dygn
Staplarna i figur 11 visar hur VVC-flödet ökar under dagen och går ner till inställt basflöde
under natten. Behovet är som störst under tidig morgon och mitt på dagen.
Tabell 3. Värden över uppmätta VVC-flöden
Flöde [l/min]
Max 32,73
Min 8,825
Medel 12,52
Basnivå 9,438 Skillnaden mellan medelflödet och basnivån i tabell 3 är använt tappvarmvatten. Mätningen
pågick i fem dygn vilket figur 11 tydliggör.
29
Figur 12. Loggning av varmvattentemperatur under två veckor
Tabell 4. Resultat av temperaturmätning
Färg Enhet Typ Medel Min Max
AAA °C Omg. temp 27,35 26,39 27,97
AAA °C Vv-temp 50,65 46,39 54
Inkommande kallvatten temperaturbestämdes under fyra tillfällen. Medelvärdet av dessa
mätningar blev 7,10C. Genomförda mätningar beräknar tappvarmvattenbehovet för
fastigheten.
30
8.1 Val av solfångare
Aquasol Big AR 13.0 valdes som solfångare till systemet på grund av dess höga årsutbyte. Vid
arbetstemperaturen 400C levererar Aquasol Big AR 591 kWh/m2,år enligt tabell 5.
Solfångararean beräknades till att bli 24,7 m2 för att uppnå täckningsgraden 40% av
tappvarmvattenbehovet i fastigheten under juli månad, vilken var den solintensivaste
månaden under 2009. Två moduler av Aquasol Big AR 13.0 kommer att behöva installeras för
att uppnå önskad täckningsgrad enligt tabell 5.
Tabell 5. Tappvarmvattenbehov över ett år fördelat månadsvis tillsammans med beräknat årsutbyte från solfångare och dess täckningsgrad
Tappvarmvattenbehov
[kWh]
Från solfångare
[kWh]
Täckningsgrad
[%]
jan 6 855 186,05 2,71
feb 6 855 486,72 7,10
mar 6 855 531,17 7,75
apr 6 855 1 389,23 20,27
maj 6 855 2 133,31 31,12
jun 6 855 2 015,28 29,40
jul 6 855 2 707,57 39,50
aug 6 855 2 448,77 35,72
sep 6 855 1 321,30 19,27
okt 6 855 925,32 13,50
nov 6 855 300,48 4,38
dec 6 855 140,76 2,05
Totalt 82 262 14 586 17,73*
Tappvarmvattenbehovet mättes över fem dagar vilket ligger till grund för kolumnen längst
till vänster i tabellen ovan. Det beräknade energiutbytet från 24,7 m2 solfångare redovisas i
den mittersta kolumnen. Förhållandet mellan den mittersta och den vänstra kolumnen blir
anläggningens täckningsgrad. Täckningsgraden sett över ett år blir närmare 18%
(*medelvärde avses).
Tabell 6. Data över vald solfångare från Excelmodellen där de gröna fälten justeras efter vald solfångare, placering och uppmätt tappvarmvattenbehov Solfångare
Riktning rel. syd 13 grader 0,00 rad p
Lutning 44 grader 0,77 rad p
latitud 52 ° 0,91 rad
refl. faktor, mot mark mm 0,2
Arbetstemperatur 40
Area [m2] 24,7
k0 3,557
k1 0,0073
η 0,821
Tappvarmvattenbehov
[kWh/år] 82262
Från solfångare [kWh/m2, år] 591
Verkningsgrad [%] 53,61
Årsproduktion [kWh] 14 586
31
8.2 Systemuppbyggnad av solvärmesystemet
Figur 13. Principschema över solvärmesystemet och dess inkoppling i undercentral
Figuren ovan visar framtaget principschema över solvärmesystemet och dess inkoppling i
undercentralen mot tappvarmvattenkretsen. Tabell 7 förklarar de symboler som används i
principschemat.
Tabell 7. Symbolbeteckningar
P Cirkulationspump
VVX Värmeväxlare
IV Injusteringsventil VVM Varmvattenmätare KVM Kallvattenmätare AV Avstängningsventil Exp Expansionskärl GT Temperaturgivare VR Ventilrör
SV Styrventil
32
8.2.1 Funktionsbeskrivning
Tre stycken dubbelmantlade ackumulatortankar á 500 l seriekopplas för att fungera som
effektutjämnare och korttidslager. Solfångarkretsen drivs av cirkulationspumpen P1.
Avstängningsventiler är placerade på var sida om pumpen och ett filter är placerat mellan
injusteringsventil IV 1 och avstängningsventil AV. Värmeväxlare VVX 1 överför värmen från
solkretsen till laddkretsen. IV 1 säkerställer ett jämt flöde genom alla solfångare. Till
solkretsen är ett påfyllningskar, expansionskärl och säkerhetsventil inkopplat. Solkretsen är
satt under tryck för att höja värmemediets kokpunkt.
Flödet i laddkretsen drivs av pump P2. Laddkretsen överför värmen genom att cirkulera
genom de seriekopplade mantlarna på ackumulatortankarna. Förvärmt tappvarmvatten leds
in efter VVX 2 i undercentral och motsvarande mängd nytt kallvatten leds in i den vänstra
ackumulatortanken. IV 2 säkerställer ett jämt injusterat flöde i laddkretsen. När
temperaturen i GT 1 överstiger GT 2 med 50C startar pumpen P1 och P2. När
temperaturdifferensen mellan GT 1 och GT 2 överstiger mindre än 20C slås cirkulationen av
genom att P1 och P2 stoppas. SV 1 leder in det förvärmda tappvarmvattnet efter VVX 2 ifall
temperaturen för GT 5 överstiger GT 6, annars leds vattnet genom VVX 2. GT 3 stoppar P2
ifall temperaturen överstiger 950C för att undvika kokning i laddkretsen.
33
9 Energiplan Servicehuset är en gavelfastighet som är 3-4 våningar hög med 33 lägenheter plus flertalet
samlingsrum, kontorsrum, förråd, tvättstugor etc. Servicehuset är riktat mot sydväst och
nordväst och ligger i kvarteret Kronogården 1. Områdets belägenhet är 59,240N, 13,330Ö.
Insamlad husdata redovisas i bilaga 2. Bilden nedan visar den nordvästra fasaden.
Figur 14. Det av Stiftelsen Karlstadhus ägda servicehuset på Kronoparken
Fastigheten har undersökts närmare för att lokalisera energieffektiviseringsåtgärder som är
möjliga för att erhålla lägre mediakostnader, vilka är de kostnader som fastigheten har för
värme, el och vatten. Fastigheten byggdes år 1972 och var ett loftgångshus till år 2000 då
hela huset totalrenoverades och byggdes om. Byggnadens klimatskärm revs ner och gjordes
om och fasaden består idag av träpanel på fram- och baksida och putsad fasad på gavlarna.
Klimatskärmen är en fastighets omslutande delar som vindsbjälklag, fönster, dörrar,
ytterväggar etc. Loftgångarna togs bort i samband med ombyggnaden. Vindsbjälklaget är
isolerat med närmare 400 mm lösull men där det på vissa ställen har sjunkit ihop till 300-350
mm. Samtliga fönster är energieffektiva treglasfönster. Fastigheten har två fläktrum där tre
tryckstyrda FTX- aggregat sköter ventilationen. Ventilationsflödet är frekvensreglerat.
Aggregaten är försedda med filter, spjäll, vattenburet värmebatteri, plattvärmeväxlare för
värmeåtervinning med verkningsgraden 70% samt till- och frånluftsfläktar.
Ventilationskanalerna är isolerade med termisk isolering. I fläktrum sitter det en aerotemper
installerad som enbart används vid nödfall. Temperaturmätning för luft och vatten på fyra
olika platser i fastigheten visade inte på några avvikelser utan värmesystemet är väl
injusterat. I snitt tog det 15 sekunder innan varmvatten med temperaturen 500C nådde
tappstället vilket klarar boverkets krav med god marginal. Det är snålspolande toaletter och
kranar vilket minimerar vattenanvändningen. Inkommande fjärrvärme i undercentralen för
byggnaden växlas mot radiatorsidan och tappvarmvattensidan. Värmen levereras sedan ut
på radiatorerna via två tryckstyrda varvtalsreglerade pumpar som är i drift varannan vecka.
Samtliga radiatorer är försedda med termostatventiler av typen TA TRV 300.
34
Utvändigt styrs belysningen av ett skymningsrelä. Det är lågenergilampor installerat i de
armaturer där det är möjligt. Inomhus styrs belysningen på olika sätt. I allmänutrymmen är
det närvarostyrning och i lägenheterna och samlingslokalerna är det vanliga strömbrytare
med lågenergilampor. Inga klagomål på belysningen har framförts vid förfrågan. Belysningen
är genomtänkt och väl sektionerad. På de ställen där det är lysrör används konventionella
driftdon.
Termografering utfördes invändigt och utvändigt den 4 februari, 2010 med värmekamera
SC640 (se bilaga 1). Under termograferingstillfället rådde mulet väder med utetemperaturen
-0,50C. Temperaturen i undercentralen uppmättes till 260C och i lägenhet 22,80C. I
undercentral påvisades oisolerade varmvattenrör med värmeförluster som följd som figur 15
och 16 visar. I lägenheterna konstaterades drag kring altandörr och fönster vilket visas i
figurerna 17 och 18.
Sp1
Sp2
23.3
83.4 °C
40
60
80
Figur 15. Tilloppsrör i undercentral
Tabell 8. Data över rådande förhållanden för figur 15
Distans 2.0 m Omgivningstemperatur 26.3°C Max temperatur 85.4°C Relativ fuktighet 43.7% Sp1 temperatur 84.9°C Sp2 temperatur 30.2°C
35
Sp1
Sp2
25.0
53.0 °C
30
40
50
Figur 16. Oisolerat rör i undercentral
Tabell 9. Data över rådande förhållanden för figur 16
Distans 2.0
Omgivningstemperatur 26.3°C
Max temperatur 52.6°C
Relativ fuktighet 43.7%
Sp1 temperatur 47.7°C
Sp2 temperatur 28.2°C
Sp1
Sp2
13.0
26.2 °C
15
20
25
Figur 17. Fönster i vardagsrum
Tabell 10. Data över rådande förhållanden för figur 17
Distans 1.5 m
Omgivningstemperatur 22.8°C
Min temperatur 5.2°C
Relativ fuktighet 34.0%
Sp1 temperatur 6.5°C
Sp2 temperatur 17.1°C
36
Sp1
11.2
23.0 °C
15
20
Figur 18. Altandörr i vardagsrum
Tabell 11. Data över rådande förhållanden i vardagsrum Distans 1.5 m Omgivningstemperatur 22.8°C Min temperatur 11.0°C Relativ fuktighet 34.0% Sp1 temperatur 12.5°C Sp2 temperatur 18.7°C
-1.5
7.3 °C
0
2
4
6
Figur 19. Fasad mot nordväst
Tabell 12. Data över rådande förhållanden utomhus
Distans 25.0 m
Omgivningstemperatur -0.5°C
Max temperatur 6.1°C
Relativ fuktighet 83.4%
Figuren ovan visar var på fasaden det är förhöjda temperaturer. Bottenplanet redovisar
större yttemperatur än de övriga våningarna.
37
9.1 Energieffektiviseringsåtgärder
Tätning runt balkongdörr i vardagsrum, slanglist i silikon eller EPDM-gummi ger bästa
resultat.
Entrédörrarna stänger sig inte helt = energiläckage
Sänk temperatur i utrymmen som förråd, trapphus, tvättstuga och källare till 10-170C
Isolera rör med hög yttemperatur i undercentral
Vid byte av uttjänade belysningsarmaturer välj energieffektiva, gärna HF-don med
ljussensor för dagsljusreglering för allmänbelysning där dagsljus förekommer.
Installera fjärravläsningsutrustning
– för avläsning av el, värme, kallvatten och varmvatten. Bör innefatta system för
driftstatistik. Ger besparing genom att man tidigt upptäcker och åtgärdar
avvikelser och man bevakar mediautvecklingen.
Nyttoeffekten av de fyra först föreslagna åtgärderna är minskade värmeförluster. De två
sista resulterar i lägre elanvändning respektive bättre kontroll över fastighetens
mediaanvändning.
38
10 Miljöbedömning
Figur 19. Jämförelse mellan utsläpp från fliseldat kraftvärmeverk och kolkondenskraftverk
När kraftvärmeverket levererar mindre fjärrvärme på grund av att solvärme tagit dessa
andelar innebär det att det produceras mindre el i anläggningen. Det resulterar i att
marginalel köps in vilken kommer ifrån kolkondenskraftverk. Globalt sett ökar
koldioxidutsläppen på detta vis. Figur 19 redovisar en jämförelse i utsläppsnivåer mellan
produktionsanläggningarna. Regionalt innebär installationen av solvärme minskade
utsläppsnivåer när det fliseldade kraftvärmeverket körs mindre. Innan integreringen av
solvärme för fastigheten ser utsläppen ut enligt figur 20 för uppvärmningen av
tappvarmvatten.
Figur 20. Utsläpp med befintlig fjärrvärmeanvändning för uppvärmning av tappvarmvatten
0
0,1
0,2
0,3
0,4
0,5
0,6
0,7
0,8
CO2 [kg/kWh] Nox [g/kWh] Sox [g/kWh] VOC [g/kWh]
Fliseldad KVV
Kolkondens
0
10
20
30
40
50
60
70
80
Bränsle (MWh/år)
Koldioxid (ton/år)
Nox [kg/år] Sox [kg/år] VOC [kg/år]
Kraftvärmeverk
39
Figur 21. Utsläpp efter installation av solvärme där den lila stapeln visar nettoförändringen i
bränsleanvändning och utsläppsnivåer
Fastbränsleanvändningen minskar med närmare tre och en halv MWh/år vid installation av
solfångare, men däremot ökar koldioxidutsläppen med närmare fyra ton per år som figur 21
illustrerar. Utsläppen av kväve- och svaveloxider och flyktiga kolväten minskar något efter
installation.
-10
0
10
20
30
40
50
60
70
Bränsle (MWh/år)
Koldioxid (ton/år)
Nox [kg/år] Sox [kg/år] VOC [kg/år]
Solfångare
Kraftvärmeverk
Kolkondens
Nettoförändring
40
Diskussion
Resultatet visar att det är genomförbart att installera solvärme för den undersökta
fastigheten. Solfångaren Aquasol Big AR valdes pga. dess höga energiutbyte över ett år plus
att den är P-märkt. Vakuumrörsolfångare valdes främst bort för dess höga kostnad men även
det faktum att ingen vakuumrörsolfångare på marknaden idag är P-märkt. Osäkerheten kring
hur MaReCo-solfångaren kommer att fungera och att den främst lämpar sig med höga
arbetstemperaturer gjorde att denna inte blev aktuell för den valda systemuppbyggnaden.
Anläggningen som dimensionerats beräknas producera ca 14,5 MWh förvärmt
tappvarmvatten under ett år. Det kräver att solvärmeanläggningen arbetar vid låga
temperaturer och att det är en bra värmeöverföringsförmåga mellan solkrets och laddkrets
för att den ska leverera det beräknade. Laddkretsen skulle kunna drivas med en
varvtalsreglerad pump som körs mot en angiven temperatur i solfångarna för att minimera
elanvändningen, men då en låg temperatur eftersträvas i solfångarna har en direktdriven
pump valts. Ackumulatortankarnas volym motsvarar ca 60 l/m2 solfångare. De
dimensionerades utifrån att klara lagra all inkommande solinstrålning under årets
solintensivaste dag utan överhettningsproblem. Urtappning sker från tidig morgon till sen
kväll som loggningen av flödet visar, vilket innebär att en mindre lagringsvolym är möjlig än
den valda. Ifall en mindre lagringsvolym väljs kommer det att bli en större
temperaturstegring i ackumulatortankarna. En jämförelse mellan det framtagna förslaget
och KBAB’s anläggning på Rud (Nilsson & Perers 2004) där ackumulatortankvolymen
motsvarar ca 40 l/m2 solfångare, visar att det är möjligt att välja en mindre lagringsvolym.
Monteringen av solfångarna på taket är direkt ovanför nuvarande fläktrum, på den
sydvästliga delen av servicehuset, för att hålla ihop solvärmesystemet och minimera de
värmeförluster som annars uppstår vid längre rördragningar. Det är möjligt att placera
solfångarna över det andra fläktrummet i huset som är riktat mot nordväst, för att minska
rördragningen mellan apparatrum och undercentral. Detta alternativ kräver dock att
solfångarna riktas upp med någon slags anläggning för att de ska stå plant och riktade mot
syd. Det förslag som lagts fram ligger till grund för hur solvärmen kan installeras.
Dimensionering av ingående komponenter lämnas åt en VVS-konsult, med stor erfarenhet av
solvärme. Tappvarmvattenförbrukningen loggades endast i fem dygn vilket kan innebära en
felkälla ifall behovet ser annorlunda ut de övriga dagarna under veckan. För att få ett bra
värde att använda sig av borde mätningen pågått under en månads tid. Trots detta anser jag
att de värden som erhållits från mätningen är acceptabla. Det beräknade årsutbytet i den
skapade modellen i Excel är det teoretiska och kommer att skilja sig mot vad anläggningen
levererar över ett år. Solinstrålningen varierar tillsammans med utetemperaturen vilket
kommer att ge andra resultat än de redovisade. En jämförelse mellan det framtagna
solvärmesystemet och dess teoretiska energiutbyte med en befintlig anläggning, t.ex. KBAB’s
anläggning på Rud (Nilsson & Perers 2004) visar att det fullt möjligt att erhålla den mängd
energi som är beräknad.
41
Det av Stiftelsen Karlstadhus ägda serviceboendet på Kronoparken har ett välbyggt
klimatskal och ett energieffektivt värme- och ventilationssystem. Ombyggnaden år 2000 till
2001 genomfördes med stor noggrannhet vid val av värme- och ventilationssystem samt
elinstallationer. På grund av ombyggnaden är det få åtgärder att föreslå för att sänka
energianvändningen men det vore intressant att med fjärravläsningsutrustning jämföra
serviceboendet med fastigheten intill som är i det utförande som serviceboendet var fram
till år 2000. Jämförelsen skulle visa hur mycket energianvändningen har minskat i och med
ombyggnaden och eventuellt ge incitament till att fastigheten intill också kan byggas om.
Termograferingen i lägenheterna påvisade drag, speciellt kring altandörrarna, men för att
säkerställa att samtliga altandörrar behöver tätas skulle fler kontrollerats än de stickprov
som genomfördes.
Miljöbedömningen visar att bränsleanvändningen minskar vid installation av solvärme men
att koldioxidutsläppen ökar globalt sett. Ur ett regionalt perspektiv är det positivt att
installera solvärme när det fliseldade kraftverket producerar mindre fjärrvärme och el. I
kraftvärmeverkets utsläpp är tranporter och produktion inkluderade.
Kolkondenskraftverkets verkningsgrad har antagits vara 44% vilket de bästa anläggningarna
har. I detta fall när marginalel ersätter el producerad i det fliseldade kraftvärmeverket
importeras marginalelen ifrån bl.a. Polen där verkningsgraderna är lägre. Det innebär att
koldioxidutsläppen globalt sett ökar mer än vad resultatet visar. Trots detta anser jag att det
är bra att investera i solvärme. Det är ett steg närmare ett samhälle som enbart använder sig
av förnyelsebara energikällor.
42
Slutsats
Studien visar att det är möjligt att installera solvärme för den undersöka fastigheten och en
systemlösning har tagits fram. Solfångararean dimensionerades till att bli 24,7 m2 och tre
seriekopplade dubbelmantlade ackumulatortankar á 500 l ska fungera som effektutjämnare
och korttidslager. Ett flertal energieffektiviseringsåtgärder är genomförbara för att minska
energianvändningen i byggnaden, t.ex. isolera varma rör i undercentral samt att sänka
temperaturen i allmänna utrymmen. Miljöbedömningen visar att bränsleanvändningen
minskar vid integrering av solvärme för tappvarmvatten men att de globala
koldioxidutsläppen ökar.
43
Referenser
Adsten, M., Perers, B. & Wäckelgård, E. (2002). The influence of climate and location on collector performance. Renewable Energy, 25 (4), 499-509.
Adsten, M. (2002). Solar thermal collectors at high latitudes design and performance of non-tracking concentrators. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis : Univ.-bibl. [distributör].
Anderson, T.N., Duke, M. & Carson, J.K. (2010). The effect of colour on the thermal performance of building integrated solar collectors. Solar Energy Materials and Solar Cells, 94 (2), 350-354.
Andrén, L. (2007a). Solenergi : praktiska tillämpningar i bebyggelse. (3, rev. utg. uppl.). Stockholm: Svensk Byggtjänst.
Andrén, L. (2007b). Solvärmeboken. (3., rev. utg. uppl.). Västerås: Ica.
Basiri, F. & Forsling, P. (2005). Energisparguiden - Erfarenheter av energieffektivisering i offentliga lokaler. Stockholm: U.F.O.S och Sveriges Kommuner och Landsting.
Ekelin, S., Landfors, K. & Andersson, C. (2007). BRF Energieffektiv – Handbok för bostadsrättsföreningar. (2:a upplagan uppl.). Stockholm: Energikontoret region Stockholm/Kommunförbundet i Stockholms län.
FLIR Systems (2007, February 6). Bruksanvisning ThermaCam SC640. (a200 uppl.). Sweden: 1558563.
Galloway, T. (2004). Solar House : a guide for the solar designer. Oxford: Architectural.
Gunerhan, H. & Hepbasli, A. (2007). Determination of the optimum tilt angle of solar collectors for building applications. Building and Environment, 42 (2), 779-783.
Hobbi, A. & Siddiqui, K. (2009). Optimal design of a forced circulation solar water heating system for a residential unit in cold climate using TRNSYS. Solar Energy, 83 (5), 700-714.
Kalogirou, S., Tripanagnostopoulos, Y. & Souliotis, M. (2005). Performance of solar systems employing collectors with colored absorber. Energy and Buildings, 37 (8), 824-835.
Nilsson, L. & Perers, B. (2004). Takmonterade solfångare i Rud: utvärdering. Mätcentralen, Chalmers tekniska högskola.
Norton, B. (2006). Anatomy of a solar collector. developments in materials, components and efficiency improvements in solar thermal collector systems. Refocus, 7 (3), 32-35.
Vejen, N.K., Furbo, S. & Shah, L.J. (2004). Development of 12.5 m2 solar collector panel for solar heating plants. I International Solar Energy Society World Congress 2003, June 14, 2003 - June 19 (s. 205). Gothenburg, Sweden: Elsevier.
44
ÅF Energi & miljöfakta (2009a). Energifaktaboken. (2010-02-24 uppl.).
ÅF Energi & miljöfakta (2009b). Energifaktaboken, Värme från solen. (2010-02-16 uppl.).
Internetkällor
ESTIF, ”Solar Thermal Markets in Europe” (2010-03-12)
http://www.estif.org/statistics/st_markets_in_europe_2008/
SP 2010a, ”P-märkning och inledande kontroll av solfångare”, SP Sveriges Provnings- och
Forskningsinstitut (2010-02-23)
http://www.sp.se/sv/index/services/solar/p-marked_solar/P-mark/Sidor/default.aspx
SP 2010b, ”Förteckning över P-märkta solfångare”, SP Sveriges Provnings- och
Forskningsinstitut (2010-02-23)
http://www.sp.se/sv/units/energy/Documents/ETk/Forteckning_P-
markta_och_ovriga_solfangare.pdf
Cirotech AB, ”Solinstrålning” (2010-03-15)
http://cirotech.se/solinstralning.htm
Stensjöprodukter, ”Solfångare-Investera i framtidens energi redan nu” (2010-02-16)
http://www.stensjoprodukter.se/page22.html
SMHI, ”Strålning” (2010-02-09)
http://www.smhi.se/klimatdata/meteorologi/stralning
Hellström, Göran ”Energilager i mark kombinerat med solvärme” (2010-03-24) LTU/LTH,
http://www.siki.se/downloads/gh_tva.pdf
Energimyndigheten, Energieffektivisering i fokus på Energitinget 2010 (2010-03-09)
http://energimyndigheten.se/sv/Press/Pressmeddelanden/Energieffektivisering-i-fokus-pa-
Energitinget-2010/
Karlstad energi, ”Fjärrvärme så funkar det” (2010-03-12)
http://www.karlstadenergi.se/web/keab.nsf/pages/fjarrvarme_sa_funkar_det.html
Ljuskultur, ”Värt att veta om armaturer med HF-don” (2010-03-09),
http://www.ljuskultur.se/fakta-och-miljo/teknik/driftdon/vart-att-veta-om-armaturer-med-
hf-don/
Elforskning, ”Marginalel och miljövärdering av el” (2010-03-24)
http://www.elforsk.se/rapporter/ShowReport.aspx?DocId=492&Index=D%3a%5cINETPUB%
5celforsk4kr9h8d%5cRapporter%5cpdf%5cindex&HitCount=12&hits=e+10+11+72+14ac+246
d+2553+2602+2603+284d+2859+2865+
Svensk energi, Underlag för beräkning av Nordisk elmix för ursprungsmärkning av el år 2008
(2010-03-12)
45
http://www.svenskenergi.se/upload/Vi%20arbetar%20med/Juridik/Rekommendationer/V%
C3%A4gledning%20ursp%2007/2009/Bilaga%202.pdf
Boverket, ”Hushållning med kallt och varmt tappvatten” (2010-03-24)
http://www.boverket.se/Global/Webbokhandel/Dokument/2002/hushallning_med_kallt_oc
h_varmt_tappvatten.pdf
46
Bilaga 1 Termografi
Teknisk beskrivning ThermaCAM SC640
Bildprestanda Närfokusgräns 0,20 m, 640 × 480 pixlar, synfält 450 Noggrannhet +-2 grader eller +- 2% av avläst värde Termisk känslighet <0,06 grader vid 30 grader Spektralområde 7,5-13 µm Emissivitet varierbar mellan 0,1-1 Detektor Focal Plane Array (FPA), okyld mikrobolometer 640 × 480 pixlar Bildvisning Bildskärm 5,6 tum, 1000 × 600 pixlar med USB dataöverföring Mätning temperatur -400C till +700C Drifttemp. område -150C till +500C IP-klass IP 54 Bildlagring SD-minneskort Storlek (L × B × H) 299,3 × 144 × 146,7 mm Vikt 1,93 kg Mätläge Punkt i mitten, 307 200 st. mätpunkter för temperatur
47
Bilaga 2 Husdata
Allmänt
Fastighetsbeteckning Kronogården 1
Adress Jakthornsgatan 2-4
Område/populärnamn 049 Kronogården 1 Serviceboende
Byggnadsår 1971
Tillbyggnadsår 2000
Hustyp Lamellhus
Antal våningar 3-4
Yta 3899 m2
Antal lägenheter 33 st.
Antal lokaler 5 st. samlingslokaler, kontor, förråd
Tvättstugor, antal och status 4 st.
Typ av fönster 3 glas
Typ av dörrar, entrén Metalldörrar
Väggar U-värden Gavlar; puts 0,175 W/m2,0C; fram- och
baksidasida; 0,169 W/m2,0C träpanel
Tak U-värde Vindsbjälklag med lösull 0,11 W/m2,0C
Placering geografiskt Karlstad
Tillförlitlig statistik Nej
Giltiga OVK protokoll Ja
Driftjournaler Bristfälligt
Teknik
Värmesystem Fjärrvärme, värmeväxlare
Radiatorer, ålder 2000 Stamventiler TA STAD
Ventiler, ålder och funktion 2000 TA TRV 300
Termostater, funktion och ålder TA TRV DN 10
Vilken typ av styrning Exomatic exoflex
Hur ser värmekurvan ut 10;40 0;50 -10;62 -20;72
Finns det termometrar Ja
Drifttemperatur värmesystem 80/60
Rumstemperatur 230C
Vilken typ av pumpar, även ålder Wilo dubbelpump, tryckstyrda 90-tal
48
Vatten
Snålspolande toaletter/kranar Ja
Typ av pumpar, ålder och funktion Wilo 68 W Star-Z 254 90-tal
Varmvattenberedning Fjärrvärme, värmeväxlare
Finns det termometrar Ja
Vattentemperatur 600C
Ventilation
Självdrag Nej
Tilluft, ålder och funktion 2000
Frånluft, ålder och funktion 2000
Spjäll, ålder och funktion 2000
Filter Ja
Reglering Tryckreglering, frekvensstyrning
Termometrar Ja
Temperaturer Rumstemperatur
Aerotemprar, antal och funktion 2 st. (1 i vardera fläktrum vid nödfall)
Värmeåtervinning, sort, status FTX (platt VVX, verkningsgrad 70%)
Fläkttyp 2 st. IV 150 (LA2 & LA3), 1 st. Emma
150 (LA1)
Installationsår 2000
Placering Fläktrum vind
OVK godkänd Ja
Funktioner Filterdel, batterier, vvx, spjäll,
styr/regler/övervakning, fläktar,
luftflöden, don, kanaler
El installationer
Vilka installationer finns Fläktar, tvättstugor, områdesbelysning
Vilken belysning finns/behövs Områdesbelysning
Vilken typ av mätning Månadsvis avläsning
Vilken säkringsstorlek 200 A
Antal mätare En fastighetselmätare