Institutionen för samhällsvetenskaper

Europol

Europolsamarbetet - har de svenska politiska åsikterna

ändrats sedan Sverige blev medlemmar?

Kandidatuppsats i Statsvetenskap

VT 2015

Emma Tonnby

2

Abstract

Europe has since the Second World War strived to open up its borders, but with that the

cross-border crime also followed. Europol was created and fully operating in 1999 and its

purpose was to help the European Union member states to solve the organized crime within

the union.

This bachelor’s thesis is a case study of two reports from the Swedish Justice Committee to

see if there has been a political change in the Swedish opinion towards Europol since it first

started and when it turned into an EU- agency. The thesis also contains an interview with the

Deputy Director at the police section at the Justice Department in Sweden, a Swedish Europol

liaison Officer and two Swedish policemen to see what the Swedish police think and do to

keep up the Europol cooperation.

To show how the cooperation work and does not work, the game theory and prisoner’s

dilemma is explicated to show their importance in cooperation.

The result was that the political opinion has changed towards Europol’s advantage even if

there is still lack of trust from some political parties. The opinion of the Swedish policemen is

that they think Europol is a good system and have confidence in their work but some of the

policemen think it is ineffective and rather cooperate through other ways.

Keywords: Europol, samarbete, spelteori, fångarnas dilemma, Justitieutskottet, polis

3

Innehållsförteckning

1 Inledning………………………………………………………………………………4

1.1 Syfte………………………………………………………………………………..5

1.2 Frågeställningar…………………………………………………………………….5

1.3 Disposition…………………………………………………………………………6

2 Bakgrund……………………………………………………………………………...6

2.1 Europols historia……………………….…………………………………………..6

3 Teori…………………………………………………………………………………..9

3.1 Spelteorin…………………………………………………………………………10

3.2 Fångarnas Dilemma………………………………………………………………10

4 Metod…………………………………………………………………………………13

4.1 Text- och argumentationsanalys……..…………………………………………...13

4.2 Samtalsintervju……………………………………………………………………15

5 Material och tidigare forskning………………………………………………...…..17

6 Textanalys av betänkanden om Europol……..……….…………………….……..19

6.1 Justitieutskottets betänkande om Europol 1997/98: JuU2……………………......19

6.2 Justitieutskottets betänkande 2008/09: JuU6. Rådets beslut om inrättande av

Europol………………………………………………………………………...…...…23

7 Intervju………………………………………..…………………………..………....27

7.1 Analys av intervjun…………………………………………… ……………….29

8 Avslutande diskussion………………………..………………………………….......30

9 Bilaga 1………………………………………………………………………….……32

10 Referenser……………………………………..……………………………..………33

4

1. Inledning

Europa har sedan andra världskriget strävat efter att öppna gränserna mellan länderna, både

gällande handel och människor. I huvudsak har det setts som något positivt av Europas

medborgare men öppnare gränser har också medfört rörligare brottslighet. Tanken på en

gemensam brottsbekämpning inom den europeiska unionen startade 1992 i samband med

Maastricht fördraget som föreslog öppna gränser mellan medlemsländerna1.

Resultatet blev den 1 juli 1999 ett fullt fungerande Europol och syftet var att bekämpa

organiserad brottslighet inom EU mellan två eller fler medlemsländer2. I starten fanns det

farhågor för att Europol skulle bli en Unionspolis som skulle gå in i varje medlemsland och ta

över den nationella polisens arbete, men i dag framgår det att deras syfte är att vara en

mellanstatlig organisation som hjälper till att lösa brott som medlemsländerna inte kan klara

ut på egen hand då de stäcker sig utöver nationsgränserna.

2010 blev Europol en EU- myndighet och fick då utökat mandat till att även omfatta

brottslighet som inte var direkt kopplat till den organiserade brottsligheten som till exempel

att hjälpa medlemsländerna att samla in och analysera information i större internationella

händelser3. Idag ökar den rörliga brottsligheten, i synnerhet människosmuggling, mer och mer

vilket gör det till ett höst aktuellt ämne4. Ett tydligt exempel är de återkommande

flyktingkatastroferna på medelhavet där det oftast ligger någon form av organiserad

människosmuggling bakom.

Det skrivs inte särskilt mycket i media om Europol. Söker man på Europol i sökfältet på

Dagens Nyheter och Aftonbladet får man fram 395 respektive 125 sökträffar. Söker man

däremot på den amerikanska motsvarigheten, FBI, kommer det upp 3173 respektive 2040

sökträffar5. Man skulle kunna tro att media skriver om det som ligger i målgruppens närhet,

att det är det som intresserar läsarna mest. Kan det ha att göra med att FBI har funnits längre

samt är mer känt tack vare film och TV? Troligtvis, men är det så att det inte finns något

större intresse av Europol och vad de gör för Sverige?

1 https://www.europol.europa.eu/content/page/history-149 2015-03-21

2 https://www.europol.europa.eu/content/page/first-years 2015-03-21

3 https://polisen.se/Om-polisen/Internationellt-samarbete/Europeiskt-samarbete/Europol/ 2015-03-21

4 https://www.bra.se/bra/brott-och-statistik/organiserad-brottslighet.html 2015-05-22 och

https://polisen.se/Lagar-och-regler/Om-olika-brott/Fakta-om-manniskohandel/ 2015-05-22 5 http://www.dn.se/sok/?s=europol&sort=DateDescending och http://sok.aftonbladet.se/?q=europol 2015-

04-04

5

Europols arbete grundar sig på medlemsländernas tillförlit både till Europol och till de andra

medlemsländerna. Varje medlemsland får själva begära hjälp av Europol genom att sända in

en förfrågan och material för det ärende det gäller. I rådsbeslutet fastslås det att det är

medlemsländernas skyldighet att förse Europol med uppgifter. Så hur ser Sveriges syn på

Europol egentligen ut?

1.1 Syfte

Denna uppsats ska försöka ta reda på hur det politiska stödet för Europol ser ut i Sverige.

Valet av frågeställningar gör att det blir en kvalitativ uppsats där man kan gå på djupet av hur

de faktiska åsikterna ser ut. Vad som gör Sveriges till ett intressant fall är att attityden till EU

ligger på medelsnittet inom den Europeiska Unionen6 och om resultatet av uppsatsen blir

intressant kan man i framtiden fortsätta studera de andra medlemsländernas inställning för att

se om tesen är applicerbar på andra länder och även andra myndigheter.

1.2 Frågeställningar

Hur ser de svenska politikerna på ett Europolsamarbete och har åsikten förändrats

sedan Sverige blev medlemmar i Europol?

Hur ser de poliser som arbetar med Europol i Sverige på samarbetet?

6 Europa Kommissionen

6

1.3 Disposition

Uppsatsen börjar med att ge en bakgrundsinformation om Europol för att det ska bli lättare att

förstå resten utav uppsatsen, därefter presenteras den teori som studien utgår ifrån och hur den

ligger till grund för analysen. Sedan ges en redogörelse för vilken metod och vilket material

som har använts i studien. Första delen av det empiriska materialet beskriver två olika

betänkanden från Sveriges riksdags Justitieutskott; det första betänkandet från när Sverige

skulle gå med i Europol och det andra betänkandet när Europol blev en EU myndighet. Efter

det presenteras en intervju med Justitiedepartementets Europol ansvarig, en svensk

sambandsman i Europol och två svenska poliser. Uppsatsen avslutas sedan med en diskussion

av resultaten som framkommit.

2. Bakgrund

Det här är en sektion om bakgrundsfakta om Europols historia. Det är viktigt att ha med för

att förstå vad Europol handlar om och för att det sedan ska blir lättare att förstå resten av

uppsatsen, varför teorierna är valda och det empiriska materialet. Nedan är det sammanställt

information från det att tanken om Europol startade fram till idag.

2.1 Europols historia

Europols historia börjar långt innan de blev fullt operationella i juli 19997. Redan på 1970-

1980 talen började Europeiska Unionens TREVI grupp att diskutera möjligheterna för ett

polisiärt samarbete. De första konkreta förslagen till en gemensam polisstyrka brukar oftast

förknippas med den tyska kanslern Helmut Kohl och som år 1991, under ett Europeiskt

rådsmöte, la fram ett förslag om en europeisk insatsstyrka i likhet med FBI. Idén fick mer

substans i och med Maastricht fördraget år 1992 och blev så småningom Europol Drugs Unit

(EDU) år 1993. Deras arbete drog i gång år 1994 och hade inget befogande att arrestera, men

kunde hjälpa den nationella polisen med utredningar. Europolkonventionen skapades i

7 Samtlig information om Europol är hämtad från Europols egen hemsida

https://www.europol.europa.eu/content/page/history-149 2015-04-18, om inget annat anges.

7

Maastrichtfördraget av ministerrådet under år 1995 och hade ratificerats av alla

medlemsländerna i oktober 1998. Konventionen förklarade vad Europol var, vad de skulle

göra och hur de skulle göra det. Europol har inte rätt att gripa eller förhöra enskilda människor

eller spana på misstänkta brottslingar. Sådana operativa befogenheter är förbehållet varje

lands egna polisväsen8.

I juli 1999 blev Europol fullt operationella efter slutföranden av flertalet handlingar. Då

hade deras befogenheter utökats till att bistå i ärenden gällande barnmisshandel, terrorism,

penningtvätt och möjligheter att samarbeta med länder som inte var med i Europol och

internationella organisationer. I november 1999 gick Europol och Europa- kommissionen ihop

och höll ett forum om organiserad brottslighet, vilket Europol kom att förknippas mest med.

Under de närmast följande åren jobbades det med att göra Europol till en erkänd

brottsförebyggande organisation och det sågs till att alla medlemsstater fick lika mycket att

säga till om. Under år 2000 kom medlemsländerna överrens om att informationsutbyte och

analyser skulle vara Europols huvudsysselsättning. Under Haag programmet skapades ett

antal tillvägagångssätt för Europol att arbeta på som skulle stärka deras roll som

underrättelseledd brottsbekämpning på EU-nivå. Den första var Organised Crime Threat

Assessment (OCTA) som avsåg att hjälpa beslutsfattare i prioriteringen av hoten från den

organiserade brottsligheten. Den andra var skapandet av Joint Investigation Teams (JITs). JIT

är en utredningsgrupp med medlemmar från två eller fler medlemsländer. Personerna inom

utredningsgruppen innehar en speciell kompetens för att jobba med just det specifika ärendet

som gäller för utredningen.

EU införde år 2002 ett gemensamt synsätt på var organiserad brottslighet är, exempel på

sådan brottslighet är narkotikabrott, människohandel och IT-brottslighet9.

I maj 2004 utökades EU med tio nya medlemsländer och på så sätt växte även Europol och

deras arbete. Samtidigt som man fick in en organiserad brottslighet som tidigare hade legat

utanför EU fick man även in en ny kompetens för att bekämpa den. I början av 2005 så var

alla de nya medlemsländerna aktiva i Europols arbete och samma år blev Europol inbjuden till

EU möten i Bryssel för att ge råd om hur man ska bekämpa den organiserade brottsligheten

inom EU. Detta sågs som ett tecken på att Europol började få ett växande förtroende på en

politisk nivå. Under åren 2007 och 2008 fick Europol igenom flera viktiga protokoll inom

Europol- konventionen som bland annat innebar utökade befogenheter att bekämpa

8 http://www.regeringen.se/sb/d/5422/a/122253 2015-04-18

9 http://www.eu-upplysningen.se/Om-EU/Vad-EU-gor/Brott-och-straff-inom-EU/Organiserad-brottslighet/

2015-03-21

8

penningtvätt och det blev enklare att utbyta information mellan brottsbekämpande

myndigheter och medlemsstater. Sedan tidigare var det möjligt för medlemsländerna att på en

gemensam databas registrera information om personer som är inblandade i

gränsöverskridande brottslig verksamhet10

. Medlemsländer kunde nu få tillgång till Europols

kommunikations nätverk som skulle göra det möjligt för medlemsländerna att på ett säkert

sätt kunna kommunicera med varandra genom bland annat videokonferenser. I och med detta

skulle medlemmarnas samarbete komma att utökas och stärkas.

I slutet av år 2006 enades rådet för rättsliga och inrikes frågor om att Europolkonventionen

skulle ersättas av ett rådsbeslut11

. Den första januari 2010 blev Europol en egen EU-

myndighet. Detta innebar bland annat att Europol började finansieras av EU budgeten och inte

som tidigare genom enskilda bidrag från medlemsländerna. Samtidigt fick Europol även

mandat att omfatta brott som inte har ett strikt samband med organiserad brottslighet, som

tillexempel att hjälpa till med informationsinhämtning och analysresurser i samband med

större internationella händelser12

. Kravet på att brottsligheten ska vara organiserad, togs

därmed bort.

Europol har sitt huvudkontor i Haag i Nederländerna och på plats där finns bland annat 185

sambandsmän varav två av sambandsmännen är från Sverige. Alla EU länder har skapat

varsin nationell enhet som fungerar som ett mellanled mellan medlemsländerna och kontoret i

Haag13

. Alla sambandsmännen och de nationella enheterna arbetar efter sina respektive

länders lagar och sambandsmännen är anställda av förvaltningarna i sina hemländer och inte

av Europol14

. De svenska sambandsmännen vid Europol som är anställda av den svenska

polisen har tillgång till de svenska nationella polisregistren på samma villkor som poliser som

arbetar i Sverige15

. I Sverige är den nationella enheten placerad hos Rikskriminalpolisen i

Stockholm och det är på Justitiedepartementet som det yttersta ansvaret ligger. Senare i

uppsatsen kommer det att ske en intervju med kanslirådet Anders Fällgren som är Europol-

ansvarig hos Justitiedepartementet.

Justitiedepartementet ansvarar för Sveriges internationella rättsliga samarbeten vid frågor

som rör internationell rättslig hjälp i brottsmål, utlämning för brott, överförande av

straffverkställighet och internationellt samarbete som rör lagföring för brott16

.

10

https://polisen.se/Om-polisen/Internationellt-samarbete/Europeiskt-samarbete/Europol/ 2015-04-18 11

Regeringes proposition 2008/09:14, s. 5 12

https://polisen.se/Om-polisen/Internationellt-samarbete/Europeiskt-samarbete/Europol/ 2015-04-18 13

http://www.regeringen.se/sb/d/5422/a/122253 2015-04-18 14

Regeringens proposition 2008/09:14, s. 7 15

ibid s. 16 16

http://www.regeringen.se/sb/d/1915 2015-04-18

9

Tidigare forskning har mest studerat hur effektivt Europol är och det verkar som det har

glömts bort att Europols effektivitet är beroende av medlemländernas tillförlit till

organisationen. Om länderna inte begär hjälp från Europol, blir det inga siffror till statistiken

att behandla. Någon som har valt att ta upp polisens inställning till Europol är Rozée. Han

menar att Europol är skapat uppifrån och ner, av politiker och inte de som i de facto arbetar

med frågan: Polisen17

. Det är sedan tidigare känt att det kan bli problem med

implementeringen av beslut och arbetssätt när ett beslut kommer ovanifrån och inte underifrån

och inifrån. Polisen har redan sedan länge flera bi- och multilaterala relationer som de har

större förtroende för att dela information och organisera samarbeten med. Med hänvisning till

en intervju gjord av Rozée med en Europol- anställd polisexpert, föredras de relationerna

framför att verka genom Europol, då det ses som mer resultatgivande och flexibelt18

.

Europol är högst relevant för statsvetenskapen främst för att det handlar om internationellt

samarbete länder emellan. Europol styrs numera av politiker och de sakkunniga i

Kommissionen, det har alltså blivit en politisk angelägenhet. Därför är det viktigt att från en

statsvetenskaplig synvinkel ta reda på vad som får en europisk polismyndighet att fungera.

3. Teori

Teorierna som är valda är spelteorin och fångarnas dilemma. Det är för att i de flesta

internationella relationer och organisationer pågår det någon form av informations utbyte där

det övervägs om och vad man ska dela med sig utav. Spelteorin och fångarnas dilemma visar

på hur medlemsstaterna, spelarna och fångarna, kan tänka inför och under ett eventuellt

samarbete. En definition av samarbete är, när de inblandade har ett målinriktat beteende med

en gemensam inställning som gör att alla parterna får det bättre i slutändan, än vad de hade

varit annars om de inte hade agerat gemensamt19

.

17

Rozée 2013, s. 375 18

ibid 19

Milner, s. 468

10

3.1 Spelteorin

Organisationer som har hand om säkerhet, är starkt påverkade av realistiska antaganden;

alla stater måste värna om sina egna intressen, främst säkerhetsintressen. Enligt realismen är

det internationella systemet anarkiskt och mellanstatliga samarbeten ses därmed som väldigt

svårt20

. Realismen har haft en stor påverkan på internationellt samarbete och synen på

säkerhet. I ett anarkistiskt synsätt är grundprincipen att staterna tar hand om sig själva och

deras egna säkerhetsintressen21

. Innan stater ingår i samarbeten väljer de för och nackdelarna

mot varandra och ett sätt att visa detta på är spelteorin22

.

Spelteorin används för att strategiskt analysera interaktioner mellan två eller fler aktörer.

Spelteorin belyser de strategiska spel aktörerna har att välja mellan när de ska fatta ett beslut.

Aktörerna väljer strategi utifrån egna preferenser och förväntningar om de övriga deltagarnas

agerande. Inom spelteorin pratar man inte bara om lönsamheten av ett samarbete utan också

om att ett samarbete minskar risken att förlora; att gå ut ur spelet tomhänt23

. Man kanske inte

vinner lika mycket som om man hade valt att agera ensam men risken att gå tomhänt ur spelet

minskar om man väljer att samarbeta.

Ett grundläggande antagande inom spelteorin är att aktörerna är rationella24

. Därmed

kommer de att fatta beslut utifrån vad som maximerar den egna nyttan, men eftersom spelet

bygger på ömsesidigt beroende, är det nödvändigt att aktörerna känner till de andra aktörernas

val av strategi. Ett annat viktigt antagande är att alla aktörer antar att de övriga aktörerna

agerar rationellt. Målet är inte nödvändigtvis att hjälpa andra utan främst samarbetar man för

att främja sin egen situation25

.

3.2 Fångarnas Dilemma

Den förmodligen mest kända spelteorin är fångarnas dilemma. Den handlar om två personer

som är misstänkta för att ha begått ett brott tillsammans. De ställs inför två alternativ; att

erkänna eller att hålla tyst. De förhörs separat utan att veta vad den andre fången väljer. Två

20

Keohane, s. 1 21

Munton m.fl., s. 668 22

ibid s. 676 23

Munton m.fl., s. 670 24

Milner, s. 470- 471 25

ibid, s. 468

11

viktiga faktorer är att fångarna antas vara rationella och att de inte har möjlighet till att

samarbeta. Om båda erkänner får de spendera tre månader var i fängelsecellen. Men om en av

dem erkänner och den andre håller tyst går den som erkänner fri och den som håller tyst får

sex månaders fängelse. Väljer båda att hålla tyst, behöver de endast spendera en månad var i

cellen. Sett till bådas, samt var och ens, bästa är det mest lönsamt att samarbeta. Men att

individuellt tänka rationellt och inte samarbeta, ger ett sämre resultat för båda. Agerar man

efter vad som är bäst för en själv, leder det till att båda förlorar på det. Resultatet av ett

samarbete ger högre vinst än om ingen samarbetar26

.

Fånge B

Samarbeta Hålla tyst

Fånge A

Samarbeta 3 månader var fri/6 månader

Hålla tyst 6 månader/fri 1 månad var

Bild 1. Fångarnas Dilemma med två aktörer

Denna situation är dock inte realistisk då det i verkligenheten oftast pågår flera interaktioner

under en längre tidsperiod27

. I ett upprepande spel tar aktörerna hänsyn till flera olika

alternativ och den andre aktörens tidigare val. Vet aktörerna att spelet endast kommer att pågå

under en viss tid ökar det troligtvis inte chansen till samarbete då båda vet att de inte kan

bestraffa den andra aktören ifall den avviker från spelet precis i slutet. Vet de däremot inte hur

länge spelet kommer att pågå, ändras logiken och andra faktorer räknas in som, till exempel,

rykte. Ryktet är viktigt och ett dåligt rykte kan skada relationerna till andra stater i framtida

samarbeten. Därför är det troligast att stater i ett sådant läge väljer att samarbeta så länge de

får antydningar om att den andre också gör det28

.

26

Axelrod, s. 7-10 27

Munton m.fl., s. 679 28

Ibid, s. 680-681

12

Fångarnas Dilemma kan beskriva hur stater agerar när de ställs inför situationer där de

överväger att samarbeta med andra stater eller inte. Teorin om Fångarnas Dilemma omnämns

som den mest väsentligaste metaforen för internationell politik29

. Väljer en av staterna att

samarbeta medan den andra väljer att inte göra det, skapar det en instabilitet. Den stat som

valde att samarbeta, blir då den förlorande aktören30

. Det klassiska citatet kunskap är makt

kan implementeras i just det här sammanhanget. Underrättelseinformation kan användas som

ett diplomatiskt ”vapen” för att påverka andra stater att göra som man vill31

.

Det mest optimala valet i Fångarnas Dilemma är en ”Tit for Tat” strategi. Den går ut på att

först välja att samarbeta och sedan agera som motståndaren gjorde i den andra omgången32

.

Axelrod utförde på 1980-talet ett dataexperiment där han testade olika strategier för

Fångarnas Dilemma och det resulterade i att ”Tit for Tat” strategin var den mest lönsamma för

båda parter33

. Axelrod kom fram till att samarbete är möjligt i upprepande spel och att

samarbete alltid är den bästa långsiktiga lösningen34

. En användare av denna strategi är mer

villig till ett samarbete om motståndaren initierar till ett samarbete. Den garanterar inte alla

fördelar som spelteorin erbjuder men den garanterar en högre förtjänst vid samarbete och en

lägre om de inte gör det35

. Här är det tydligt att ett upprepande spel har sina fördelar, att ett

långtgående samarbete ger framtida fördelar36

.

Enligt Milner finns det dock vissa brister av att använda sig utav spelteorin när man

försöker att förstå sig på internationella relationer. Spelteorin antar att aktörerna agerar

rationellt, har samma mål och räknar inte med andra orsaker som kan tänkas påverka viljan att

samarbeta så som till exempel intern politik37

. Man måste också definiera vad som är

samarbete och inaktivitet kan ses som en motsats till samarbete.

Fångarnas dilemma kan appliceras på ett par olika sätt i analysen. Det första är att se på

huruvida man litar på varandra, det andra är att se om möjligheten till ett upprepat ”spel”

finns, alltså en framtid inom samarbetet, och det tredje är om man ser sig ha något att vinna på

ett samarbete. Finns de här tre uppfattningarna kommer troligtvis ett samarbete att ske och

man är för en implementering av Europol konventionen. De som argumenterar emot ett

29

Munton m.fl., s. 677 och Milner s. 467 30

Munton m.fl., s. 676-679 31

ibid s. 672-674 32

Axelrod, s. 13 33

Ibid, s. 20 34

ibid s. 110 35

Munton m.fl., s. 682 36

ibid., s. 685 37

Milner, s .468

13

medlemskap kan utrycka åsikter om att de inte litar på de andra medlemsländerna, de inte ser

något framtid inom samarbetet och att de inte ser sig ha något att vinna på ett samarbete.

4. Metod

Uppsatsen kommer att bestå av en jämförande textanalys samt en samtalsintervju. Detta är

för att få en så stor validitet som möjligt, då studien grundar sig på budskapen i texten och i

samtalen. De texter som jämförs är Justitieutskottets betänkande om Europol från 1997/98 och

betänkandet inför rådets beslut om inrättandet av Europol från 2008/09. Det första fallet är

valt inför det att Sverige gick med i Europol och det andra är från när Sverige har varit

medlemmar i tio år, när Europol blev en EU myndighet. Just de fallen kan tänkas ge största

möjliga åsiktsförändring på grund av att det dels har varit ett regeringsskifte och att Europol

har växt och utvecklats under tiden.

4.1 Text- och argumentationsanalys

Anledningen till varför det är en kvalitativ textanalys och inte en kvantitativ innehållsanalys

är att med en textanalys studerar man vad som är textens poäng38

. Det fanns inte heller

tillräckligt med information eller utlåtanden från riksdagen för att göra en innehållsanalys där

informationen kan analyseras med siffror hur frekvent en viss information framkommer39

.

Tanken med uppsatsen är att studera budskapen och meningen i texten och de åsikter som

uttrycks, därför passade det då också bättre att göra en textanalys. I slutet av uppsatsen, i

resultatredovisningen, kommer det att presenteras hur språket och ordvalen har använts för att

belysa de åsikter och tankar som finns om ett Europol samarbete40

.

I textanalysen kommer det också att vara en innehållsanalys. I en innehållsanalys är

innebördsaspekten i fokus och det undersöks vad som det argumenteras för och vilka skäl som

38

Esaiasson m.fl., s. 237 39

Ibid, s. 223 40

Ibid, s. 239

14

anges41

. Det passar sig att göra en innehållsanalys på betänkanden från Riksdagens utskott

just för att det i dem kommer att argumenteras för eller emot implementeringen av Europol.

En argumentationsanalys kan ha tre syften: ett deskriptivt syfte, syftet att bedöma om

argumentationen lever upp till vissa normer och syftet att söka avgöra en argumentations

beviskraft42

. I uppsatsen kommer det främst att fokuseras på det deskriptiva syftet. Det

innebär att argumentationen i texten måste hittas och återskapas då det inte alltid framgår.

Exempel på texter det kan göras på är i partiers valprogram och i riksdagsdebatter43

. Ett sätt

att strukturera upp argumentationen är genom en pro et contra analys där man tar fram vad

som talar för och emot det som argumenteras44

. Man ser till vilka påståenden som

argumenterar för tesen och tesen hittar man genom att utföra den deskriptiva analysen i en

text eller debatt45

. En argumentation består alltså av en tes och ett eller flera argument för eller

emot tesen. En tes kan vara av tre olika slag; normativ, preskriptiv eller faktuell. I en normativ

tes hävdas en värdering, i en preskriptiv tes är tesen uttryckt som en uppmaning till handling

och en i faktuell tes har påståendet i tesen ingen värdering46

. Båda texterna som är valda till

uppsatsen har en normativ tes då deras värderingar är att godkänna ett medlemskap av

Europol eller att göra det till en EU myndighet. Argumenten till tesen kan antingen vara ett

pro-argument (P) eller ett contra-argument (C). Ett pro-argument är ett argument som stöder

tesen och ett contra-argument är ett argument som är avsedd för att försvaga tesen47

. För att

kunna analysera texterna kommer det läggas vikt på att hitta pro- och contra-argument till

tesen.

Uppsatsen är tänkt att ha en mest- lika design utifrån valen av fall eftersom det då är möjligt

att se vad det är som urskiljer sig och vad, och om, någonting har förändrats under tiden48

. En

mest lika design går ut på att de fall man undersöker ska vara lika i alla avseenden förutom

förklaringsvariabeln (x) och det som ska förklaras (y)49

. De båda betänkanden är lika i det

avseendet att de är från Riksdagens Justitieutskott och förklaringsvariabeln är åsikterna och

det som ska förklaras är Europolsamarbetet.

41

Bergström m.fl., s. 24 42

Ibid, s. 92- 93 43

Ibid, s. 93 44

Ibid, s. 94 45

Ibid, s. 94- 95 46

Ibid, s. 95 47

Ibid, s. 100 48

Esaiasson m.fl., s. 112-113 49

Teorell m.fl., s. 225-227

15

4.2 Samtalsintervju

Samtalsintervjuerna är tänkt att vara ett komplement till textanalysen, för att få fram de

personliga åsikter och tankar som det dagliga Europol arbetet för med sig och som inte

framkommer i regeringens publikationer. Det ansågs relevant att veta hur de som arbetar med

Europol själva upplever hur det går till för att förstå anledningen till varför man tar eller inte

tar vissa beslut50

. I en samtalsintervju används ingen källkritik utan den bygger på de olika

uppfattningar man vill åt, dessa uppfattningar kan inte vara vare sig sanna eller falska51

. Dock

bör man vara källkritisk i sitt urval av intervjupersoner i en informantintervju52

. Möjligheten

med en samtalsintervju är att kunna ställa följdfrågor och få en interaktion med

intervjupersonen samtidigt som man får vara försiktig med att ställa ledande frågor för att få

de svar man vill ha53

.

Samtalsintervjuerna hölls på telefon med bland annat Anders Fällgren, kansliråd på

Justitiedepartementets polisenhet. Jag fick kontakt med Anders tack vare mina kollegor på

Sveriges ambassad i Paris. När jag berättade för en kollega om vad min uppsats skulle handla

om kontaktade han först Anders som gav klartecken om att han ville ställa upp på en intervju.

Varför intervjun blev just med Anders Fällgren, är för att det är han som ansvarar för Europol

i Sverige på regeringsnivå. Det är alltså Anders som borde veta mest om Sveriges åsikter,

ståndpunkter och arbetssätt vad gäller Europol. Anders åsikter representerar både de svenska

politiska ståndpunkterna, samt synsättet från de poliser som dagligen jobbar med Europol.

Under arbetet med uppsatsen valdes det att ta in fler intervjupersoner för att stärka de svar

som framkom. Huvudsakligen kommer intervju delen att fokusera på Anders Fällgren med det

gjordes även intervjuer med två stycken poliser som vars arbetsuppgifter består i att arbeta

med sådana slags uppgifter som kan tänkas vara relevant att rapportera till Europol om. De

har jag fått kontakt med tack vare min pappa som arbetar som polis. Han kontaktade först dem

och förklarade syftet med min uppsats, de gav sitt godkännande för att svara på några frågor

och sedan kontaktade jag dem. De två poliserna vill inte benämnas med namn utan kommer

istället att redovisas som Polis 1 och Polis 2. En utav dem har arbetat inom polisen i många år

och den andra är nyutexaminerad och därför representerar de åsikter från poliser som har

arbetat med de här frågorna både innan Europol grundades och från de poliser som endast har

50

Esaiasson m.fl., s. 285-286 51

Ibid, s. 291 52

Ibid, s. 296 53

ibid s. 283-284

16

arbetat på det ”nya” sättet som innebär att involverar Europol i de brott som är allvarligt

gränsöverskridande och organiserad. Den fjärde intervjupersonen är en svensk sambandsman

som arbetar på Europol, Lars Andersson. Han är en av de sambandsmän som har kontakt med

de svenska poliserna och han vet mycket om vad och varför de svenska arbetande poliserna

kontaktar Europol och i vilka ärenden. Han har också goda kunskaper om hur arbetet ser ut på

plats i Europolbyggnaden i Haag. Lars Andersson fick jag också hjälp att kontakta genom en

kollega på mitt jobb på Sveriges ambassad i Paris och det gick till på samma tillvägagångssätt

som med Anders Fällgren.

Intervjun är en informantintervju eftersom personerna inte är utbytbara då det endast är

Anders Fällgren, Lars Andersson och de två poliserna som har den kunskapen och

informationen som är relevant för att kunna besvara de frågor som är relevanta för att få fram

de åsikter, som representeras av både den svenska regeringen och den svenska poliskåren54

. I

en informant undersökning är det viktigt att vara källkritiskt vid urvalet av intervjupersoner

och välja de personer som endast kan ha något att tillföra för att kunna besvara uppsatsens

frågeställningar55

. När man analyserar en informantintervju gäller det att ta reda på vad som

gäller i en viss organisation, i mitt fall Europol, och lägger ihop den information man har fått

fram tillsammans med annat material, i mitt fall Justitieutskottens betänkanden56

.

Esaiasson m.fl. tar upp fem områden då en intervju oftast förekommer. Två stycken är valda

att appliceras på uppsatsen och de är område 2. När vi vill veta hur människor själva

uppfattar sim värld och område 5. Som ett komplement till annan forskning57

. I område 2

utgår man från människors vardagserfarenheter och man ska försöka sträva efter att förstå

världen som intervjupersonen själv upplever den58

. Det området är relevant till uppsatsen då

jag vill veta hur poliserna själva uppfattar sitt vardagliga arbete; hur de resonerar om Europol

och varför de delar med sig eller inte av information till Europol. Karaktären ska nästa gränsa

på till ett vardagligt samtal men de som intervjuas ska tydligt veta att de ingår i en

vetenskaplig studie59

. I område 5 ses intervjun som ett komplement till en annan metod, i den

här uppsatsen en textanalys. Det görs för att en intervju kan har olika ambitionsnivåer och i

mitt fall är intervjun inte tillräckligt tillförlig för att besvara uppsatsens frågeställningar och

jag ser det som en pilotstudie då den skulle kunna generera nya idéer till forskningen60

.

54

Esaiasson m.fl., s. 296 55

Ibid, s. 296 56

Ibid, s. 303 57

Ibid, s. 285- 289 58

Ibid, s. 285- 286 59

Ibid, s. 290 60

Ibid, s. 289

17

Innan man genomför en intervju är det bra att skapa sig en förförståelse med hjälp av

tidigare forskning för att hitta en kunskapslucka och utifrån det forma sina frågor för att få de

svaren man vill ha61

.

En bra intervju består av korta frågor och långa svar och en intervju brukar inledas med så

kallade uppvärmningsfrågor och intervjupersonen ska under hela samtalet känna sig

motiverad till att berätta om sina upplevelser62

. Därför är det bra att ställa frågor som börjar

med Berätta om, Vad tror du, Vad tycker du. Intervjufrågorna finns i bilaga 1.

Samtliga intervjupersoner tillfrågades om deras intervju fick spelas in, vilket de alla

godkände. Intervjuerna spelades in genom ett program i min iphone som har hög

lagringskapacitet. Detta var för att kunna gå tillbaka i intervjuerna för att återge dem korrekt

och för att uppfatta det som kanske missades under själva intervjun.

Förhoppningen med den här studien är att kunna bidra med kunskap om hur synen på ett

Europolsamarbete ser ut i Sverige, men även att man ska kunna fortsätta studera Europol i de

andra medlemsländerna. De åsikter som regeringskansliets Europolansvarig har i Sverige, kan

tänkas motsvara även andra länders regeringars åsikter. Alltså är det som regeringens Europol

ansvarige tycker representativt för både regeringens och poliskårens åsikter, i Sverige. Därför

var det viktigt att få en så djup bild som möjligt, för att teorin ska kunna vara applicerbar på

fler medlemländer än Sverige för framtida forskning.

5. Material och tidigare forskning

Tidigare forskning om Europol har i huvudsak bestått i av att mäta deras effektivitet och

resultat och försöka förstå varför resultaten inte uppfyller förväntningarna63

, medan andra har

varit mer fokuserade på att beskriva Europols verksamhet64

. Carrapicos studie kommer till

slutsatsen att det är Europols årliga rapporter om som har varit till hjälp för att bekämpa

organiserad brottslighet inom Europa65

. Rozée menar på att det har varit polisernas låga tillit

till Europol som har utgjort bristen på resultat66

. Information om säkerhetsorganisationer är av

förklariga skäl ofta något begränsade då det ligger i sakens natur att inte dela med sig av för

61

Esaiasson m.fl., s. 290 62

Ibid, s. 298 63

Carrapico m.fl, 2013; Rozée, 2013 64

Santiago, 2000 65

Carrapico, s. 368 66

Rozée 2013, s. 385

18

mycket information. Det har fram tills idag inte gjort särskilt många studier på Europol, en

anledning kan vara att det är en relativt ny EU myndighet och ämnet inte har letat sig in till de

statsvetenskapliga studierna än. Rozée kommer fram till att det saknas djupgående studier om

polisverksamheten inom EU, att det främst gjort studier på de interna och externa

relationerna. Han menar att den luckan är viktig att fylla för att förstå polisens bidrag till EU:s

säkerhetsagenda67

. Den säkerhetsaspekt som gärna studeras i statsvetenskapen är framförallt

terrorism68

. Just terrorism är ett arbetsområde som nyligen har börjar innefatta Europols

mandat och den samhällsvetenskapliga aspekten i Europol är ett relativt orört ämne.

På grund av att Europol är en ny organisation och en ny myndighet inom EU så är de flesta

studier som gjort nya. Europol utvecklas hela tiden och en studie kan därför vara inaktuell

efter bara några år. Förhoppningen med den här uppsatsen är att kunna bidra med information

om varför Europolsamarbetet ser ut som det gör just nu från Sveriges sida.

De opinionsmätningar som görs handlar om vad för åsikter och stöd som finns för den

Europeiska Unionen som helhet69

, men inte för en speciell myndighet så som Europol. Skulle

stödet för Europol stämma överrens med hur stödet för EU har sett ut i Sverige kan det tänkas

stämma överens med hur stödet ser ut i andra medlemsländer och till andra EU myndigheter.

En studie gjord på hur åsikterna ser ut för Europol i Sverige kan tänkas medföra en djupare

bild om vad samarbetet i sig medför. På så sätt ökas studiens tillämpbarhet och relevans.

Studier om internationellt samarbete har gjorts tidigare70

och deras teorier går att applicera

på dagens nyare samarbeten som till exempel Europol. Keohanes tanke om att de rationella

valen leder till samarbete och bildande av institutioner är högst tillämpbart på den Europeiska

Unionen och dess utveckling. Att undersöka hur stödet ser ut för Europol är av värde då det

kan tänkas påverka det fortsatta samarbetet. Under teoridelen har det visats hur spelteorin och

fångarnas dilemma kan tillämpas på just Europolsamarbetet.

Till den jämförande textanalysen är två stycken betänkanden från Riksdagens justitieutskott

utvalda. Till den studien är det viktigt att vara noggrann med vilka ord och uttryck som

kommer att värderas för att studien ska kunna göras om och få samma resultat. Varför just de

två texterna är valda är förklarat under metoddelen.

67

Rozée 2011, s. 449 68

Hertzberger, 2007; den Boer, 2012 69

Standard Eurobarometer 70

Milner, 1992; Axelrod, 2006; Keohane, 1984

19

6. Analys av betänkanden om Europol

Till analysen är två betänkanden från Justitieutskottet utvalda. De båda handlar om den

svenska implementeringen av Europol bestämmelser i Sverige. De är valda för att de kan visa

de politiska åsikter fanns när Europolkonventionen först skulle införas och de åsikter som

fanns när Europol övergick till att bli ett rådsbeslut och för att se om åsikterna har förändrats.

Analysen är gjord på de ord som står i texten och inte på om det kan finnas några

bakomliggande tankar. Det är för att de båda texterna är politiska texter skrivna för att

sammanfatta de diskussioner som har pågått i Justitieutskottet. De åsikter som står är de

åsikter som uttrycktes och innehas av Justitieutskottets medlemmar. Argumentationsanalys

kommer att användas för att urskilja de åsikter som uttrycks för eller emot ett medlemskap.

Båda betänkanden är utförda utifrån pro argument och sedan har man istället lagt till contra

argumenten från de partier som är emot ett medlemskap i Europol. Tesen i båda texterna är ett

medlemskap eller inrättande av Europol. Därefter kommer de tre punkterna från fångarnas

dilemma att diskuteras; litar man på varandra? ser man möjligheten till att ett upprepat ”spel”

finns? och ser de sig har något att vinna på ett samarbete?

6.1 Justitieutskottets betänkande om Europol 1997/98:

JuU2

Den första texten att analyseras är Justitieutskottets betänkande om Europol 1997/98: JuU2.

I slutet av texten finns ett uttalande om godkännandet av Europolkonventionen från

Konstitutionsutskottet på begäran av Justitieutskottet. Tesen i texten som det argumenteras för

är ett godkännande av Europolkonventionen. Under de här åren var det i Sverige en

Socialdemokratisk enpartiregering och flera av de övriga partierna, förutom Moderaterna,

ville avslå Europolkonventionen. Det stämmer överrens med hur stödet för EU såg ut under

den här perioden i Sverige. I enlighet med de nationella SOM- undersökningarna så var nästan

hälften av de tillfrågade i undersökningen (49 %) emot det svenska medlemskapet i EU år

20

199771

. Under den här tiden var det i huvudsak vänsterblocket som var emot ett EU

medlemskap. Deras åsikter avspeglades i de motioner som lades mot regeringens proposition

om ett godkännande av Europolkonventionen. Enligt proposition 1996/97 : 164 föreslog

regeringen ( Justitiedepartementet) att riksdagen:

1. godkänner konventionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå

(Europolkonventionen),

2. godkänner protokollet om förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas domstol

angående tolkningen av konventionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå

(tilläggsprotokollet),

3. godkänner förklaringen den 20 februari 1997 till tilläggsprotokollet,

4. antar regeringens förslag till lag om rätt för svensk domstol att begära

förhandsavgörande från Europeiska gemenskapernas domstol i vissa fall,

5. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m.,

6. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa

bestämmelser om internationellt samarbete på brottmålsområdet.

I slutändan röstades propositionen igenom, men det fanns flera åsikter och anledningar till

varför vissa partier ville att den skulle avslås. De partier som ville avslå propositionen och

lämnade in motioner, contra-argument, till propositionen var Miljöpartiet, Centerpartiet och

Vänsterpartiet. Den främsta anledning för avslag till propositionen var att,

Europolkonventionen, inte uppfyllde kravet på garantier för medborgarnas integritet och

rättssäkerhet72

. Ett annat skäl till att avslå propositionen (eller avvakta med beslut om tillträde

till konventionen) var att man tyckte att andra frågor behövdes lösas först. Det gällde främst

den svenska polisregisterlagstiftningens utformning73

.

I Europolkonventionen ville man att medlemsstaterna skulle dela med sig av sina

polisregister med utlämning av personuppgifter till ett informationsregister. Det handlade om

information om brottsmisttänktas namn, födelsedatum och födelseort, medborgarskap, kön,

samt vid behov även andra kännetecken som möjliggör identifiering som objektiva fysiska

71

De Nationella SOM- undersökningarna, 1997 72

Justitieutskottet 1997/98: JuU2, s. 5 73

ibid, s. 6

21

kännetecken74

. Det kunde bland annat handla om etniskt ursprung, politisk åskådning och

religionstillhörighet. Detta gjorde att ovannämnda partier motsatte sig propositionen75

.

Justitieutskottet, som helhet, var av en annan uppfattning och ansåg att konventionen

innehöll flera regler med avseende på enskildas integritetsskydd. I dataskyddskonventionen

från år 1981 och i 1987 års Europarådsrekommendation fastslås det att ” innan något utbyte

av personuppgifter mellan Europol och medlemsländerna kan ske, måste enligt konventionen

även medlemsländerna ha en nivå på sitt integritetsskydd som motsvarar

Europarådsdokumenten.”76

I och med detta avstyrktes motionerna i de delar som rörde

integritetsskydd.

Miljöpartiet skrev i sin motion, att det redan fanns goda kontakter genom bi- och

multilaterala överenskommelser mellan brottsbekämpande myndigheter och tyckte därför inte

att det behövdes bygga upp ytterligare en ny byråkrati77

.

Sammanfattningsvis godkände Justitieutskottet regerings förslag att godkänna

Europolkonventionen då man ansåg att Europol skulle få en viktig roll vid bekämpandet av

grov organiserad brottslighet, framför allt inom narkotikaområdet. Justitieutskottet ansåg att

Sverige har goda erfarenheter av nordiska sambandsmän och det är därför betydelsefullt att

Sverige deltar i ett polissamarbete inom den Europeiska Unionen78

.

Konstitutionsutskottet fick också vara med och uttala sig om propositionen till

Europolkonventionen och där lades det fram fem motioner, contra- argument, med anledning

av propositionen79

. Konstitutionsutskottet skulle endast behandla de delar av propositionen

som avsåg Europols register.

Här kritiseras också konventionens regler om datainsamling. Vänsterpartiets motion påstår

att de är ”utomordentligt lösliga”80

. Vänsterpartiet skriver också att det saknas garantier för att

en tredje stat som mottar uppgifter från Europol kommer att behandla dem i

överensstämmelse med vad som begärs av en rättsstat.

Här tas även en ny åsikt upp; både motioner från Miljöpartiet och Centerpartiet ansåg inte

att EU skulle skapa en ny överstatlig polis. De här åsikterna var under 1997 befogade

eftersom vissa EU medlemsstater, som t.ex. Tyskland, ville ge Europol operativa

74

Justitieutskottet 1997/98: JuU2, s. 22 75

ibid, s. 6 76

Ibid, s. 6 77

ibid, s. 14 78

ibid, s. 5-7 79

ibid, s. 46 80

Ibid, s. 53

22

befogenheter81

. Även Miljöpartiets representant i Konstitutionsutskottet tyckte att Interpol

var ett bra mellanstatligt alternativ och goda kontakter redan finns genom bilaterala kontakter.

Det skulle enligt dem inte vara säkert att Europol skulle komma att fungera effektivt i

uppgiften att bekämpa internationell brottslighet82

. Centerpartiet sa att ”Risken finns att

polisbyrån Europol kommer att bli ännu en byråkratisk organisation.”83

Konstitutionsutskottet godtog även de regeringens förslag att godkänna

Europolkonventionen. De ansåg att Europols viktigaste uppgift var att vara ett ”organ för

utbyte av kriminalunderrättelser mellan medlemsstater i EU”84

. De skrev också att Sverige

endast är skyldiga på begäran att förse Europols analysregister med uppgifter. Men i

Justitieutskottets sammanfattning om Konventionens innehåll står det att ”medlemsstaterna är

skyldiga att förse Europols olika register, utom indexregistret, med uppgifter.85

Råder det med

dess olika tolkningar olika meningar om hur de har tolkat Europolkonventionen? Troligtvis,

då det står att vissa uppgifter ska lämnas på begäran och vissa uppgifter är medlemsstaterna

skyldiga att lämna till Europol86

.

Sammanfattningsvis kan man säga att det i Sverige rådde delade meningar om ett

medlemskap till Europol. De större partierna så som Socialdemokraterna och Moderaterna var

positivt inställda till regeringens förslag att godkänna Europolkonventionen. De mindre

partierna Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet avslog propositionen i både

Justitieutskottet och Konstitutionsutskottet. Inte så konstigt eftersom det är praxis att hålla en

enad partipolitik i alla sina utskott. De tre partierna, Vänsterpartiet Centerpartiet och

Miljöpartiet ansåg inte att medborgarnas integritet var tillräckligt skyddad och att det redan

fanns alternativ till Europol genom bi- och multilaterala kontakter genom sambandsmän.

Man kan i betänkandet se att de som är för ett medlemskap litar på de andra

medlemsländerna. Genom att skriva att man tidigare har goda erfarenheter från nordiska

sambandsmän och därför ser det som betydelsefullt att Sverige deltar i ett polissamarbete kan

man tolka det som att Justitieutskottets medlemmar litar på de andra medlemsländerna.

Dessutom kan man genom den skrivelsen se att de tror på ett fortsatt samarbete, vilket är det

andra kriteriet inom fångarnas dilemma. I betänkandet står det att Europol har en viktig roll

vid bekämpandet av den grova organiserade brottsligheten, som har växt sig större i och med

81

Justitieutskottet 1997/98: JuU2, s. 14 82

ibid, s. 55-57 83

ibid, s. 56 84

ibid, s. 53 85

ibid, s. 4 86

ibid, s. 22

23

öppnare gränser. Det kan tydas som att de ser sig ha något att vinna på ett medlemskap; att

brottsligheten minskar. Att brottsligheten minskar är viktigt för ett lands säkerhet. Därmed är

det tredje kriteriet uppfyllt för att ett fortsatt samarbete kommer att ske. Ser man på de åsikter

som lades mot ett medlemskap kan man se att de inte litar på de andra medlemsländerna

genom att påstå att medborgarnas garantier för rättssäkerhet och integritet inte uppfylls i

Europolkonventionen och att inga operativa befogenheter ska ges till Europol. De ser sig inte

heller ha ett fortsatt samarbete med Europol då de tycker att de bi- och multilaterala

överenskommelser som redan finns är fullt tillräckliga och man istället bör utveckla dem och

inte skapa en ny överstatlig polis. Genom att miljöpartiet uttrycker att de inte tycker att det

inte behövs ytterligare mer byråkrati kan man tolka det som att de inte ser sig vinna på

samarbetet eftersom ”mer byråkrati” har en negativ klang och som också innebär att saker tar

längre tid vilket inte är önskvärt inom brottsbekämpning.

Genom att applicera de tre kriterierna för fångarnas dilemma framgår det tydligt om ett

samarbete är önskvärt och genomförbart. De medlemmar i Justitieutskottet som vill godkänna

konventionen uttryckte åsikter som uppfyller de tre kriterierna medan de som var emot ett

godkännande utryckte åsikter som var i motsats till kriterierna.

6.2 Justitieutskottets betänkande 2008/09: JuU6. Rådets

beslut om inrättande av Europol

Den andra texten att analyseras är Justitieutskottets betänkande 2008/09: JuU6. Betänkandet

gavs i samband med Riksdagens proposition om godkännande av rådets beslut om inrättande

av Europol. Ett godkännande skulle innebära att Europol blev en EU- myndighet och på så

sätt få ta del av EU:s budget och få en tydligare inordning i EU-systemet. Tesen i texten är ett

godkännande av inrättande av Europol.

Under den här tiden var det en Allians- styrd regering bestående av Moderaterna,

Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna och alla medlemmar i Justitieutskottet ville

godkänna riksdagens proposition förutom representanterna för Vänsterpartiet och

Miljöpartiet. Vänsterpartiet och Miljöpartiet lämnade tillsammans in en motion, ett contra-

argument, om att avslå regeringens proposition.

24

Även här, ges i slutet ett uttalande av Konstitutionsutskottet men gällande ändringar som

kan ha betydelse för tryck- och yttrandefriheten.

Att ersätta Europolkonventionen med ett rådsbeslut skulle inte innebära några större

förändringar förutom i vissa avseenden. Framförallt ställdes det inte längre krav på att

brottsligheten skulle vara organiserad men den var fortfarande tvungen att vara allvarligare

och grov och omfatta brott begångna i två eller fler medlemsländer. Uppgifter i Europols

register med personer som misstänks att de i framtiden kan komma att begå brott blir

tillgängliga för medlemstaternas nationella enheter och det skulle bli möjligt att dela

nödvändiga uppgifter med andra EU-organ, tredje länder och utomstående organisationer för

att de ska kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Ett svenskt initiativ till rådsbeslutet var att det

skulle införas en möjlighet för de nationella enheterna att blockera felaktiga uppgifter för

framtida behandling istället för att radera dem. Det var för att säkerställa att rättelser av

felaktiga uppgifter inte ska stå i strid med regler om bevarande av allmänna handlingar

gällande arkivbestämmelser87

.

Justitieutskottets ställningstagande var att den gränsöverskridande brottsligheten utgör ett

stort hot mot det dåvarande dagens samhälle och att ett väl fungerande samarbete mellan

medlemsstaterna är en förutsättning för effektiva insatser mot gränsöverskridande

brottslighet88

. Enligt Justitieutskottet var det viktigt att i framtiden ska kunna bli lättare att

utveckla och anpassa Europols verksamhet då, det med den gamla processen, tog upp till fem

år att genomföra beslutade ändringar. I och med att Europol blir en EU- myndighet skulle

förförandet att ändra rättsaker inom EU bli tillämpligt även på Europol.

Att kravet på att brottsligheten skulle vara organiserad togs bort är något som

Justitieutskottet såg positivt på . Justitieutskottet tyckte att det gjorde det lättare för Europol

att stödja medlemstater vid utredningar av allvarliga gränsöverskridande brott om man från

början inte vet om den är organiserad. Ändringen innebär också att möjligheten att förse

Europol med information ökar och Justitieutskottet delade regeringens bedömning om att det

var godtagbart ur integritetssynpunkt och att utvidgningen av uppgiftsutbytet inom Europol

framstår som väl avvägd89

.

Motionen som framlades av vänsterpartiet och miljöpartiet och som ville avslå regeringes

proposition med anledning av att rådsbeslutet innebar ett steg mot överstatlighet på det

87

Justitieutskottets betänkande 2008/09: JuU6, s. 6-7 88

ibid, s. 11 89

ibid, s. 12

25

polisiära området90

. I och med att Lissabon fördraget trädde i kraft innebar det att beslut om

ändringar i regleringen av Europol då skulle kunna fattas med kvalificerad majoritet istället

för med konsensusbeslut, vilket skulle leda till en överstatlig ordning i Europols verksamhet91

.

Detta i sig skulle leda till ett större avstånd mellan folket och myndighetsutövarna.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet använde sig utav orden ”Fästning Europa” och skrev att ett

samarbete mellan Europol och Frontex skulle innebära att det misstänkliggör och utestänger

personer som flyr krig och är i behov av skydd92

. Men de ansåg även att de

dataskyddsbestämmelser som föreslogs i rådsbeslutet är en förbättring av de som fanns i

Europolkonventionen.

Konstitutionsutskottets yttrande 2008/09: KU2y begränsar sitt yttrande till den del av

regeringens proposition som kunde ha betydelse för tryck- och yttrandefriheten då nya

bestämmelser om dataskydd kommer att införas i och med införandet av rådsbeslutet. En

oberoende uppgiftsskyddsombud kommer då även att inrättas med rådsbeslutet. Enligt det nya

rådsbeslutet ska alla anställda på Europol och sambandsmännen ha tystnadsplikt för de

uppgifter de fått ta del av i tjänsten och alla överträdelser av tystnadsplikten ska ses som en

överträdelse av statens egen lagstiftning om tystnadsplikt eller skydd av sekretessbelagt

material93

. Enligt regerings bedömning, måste Sverige då leva upp till de krav på tystnadsplikt

som ställs i rådsbeslutet och inga svenska regler gäller för Europolanställdas befattning med

hemliga uppgifter. Utgångspunkten skulle vara att i så stor utsträckning som möjligt, kunna

bistå med internationell rättslig hjälp och verkställande av utländska domar och beslut i

Sverige94

. Konstitutionsutskottet ansåg, att regeringen i framtiden, måste överväga frågan med

anknytning till Europolanställdas befattning med hemliga uppgifter i det fortsatta

lagstiftningsarbetet. I förklaringen till ett medlemskap i EU framhölls att

offentlighetsprincipen är och förblir en grundläggande bestämmelse som utgör en del av

Sveriges konstitutionella, politiska och kulturella arv. Med de synpunkterna ansåg

Konstitutionsutskottet att rådsbeslutet kunde godkännas95

. Det gavs här ett särskilt yttrande av

Vänsterpartiets medlem. Medlemmen ansåg inte att rådsbeslutet skulle godkännas och ville

därför inte uttala sig om beslutets förhållande till tryck- och yttrandefriheten96

.

90

Justitieutskottets betänkande 2008/09: JuU6, s. 9 91

ibid, s. 13 92

ibid, s. 13 93

Konstitutionsutskottets yttrande 2008/09: KU2y, s. 124 94

ibid s. 126 95

Konstitutionsutskottets yttrande 2008/09: KU2y, s. 127 96

ibid, s. 128

26

I konstitutionsutskottets yttrande var det bara medlemmen från Vänsterpartiet som inte ville

yttra sig i beslutet. Det kan tolkas, som att Miljöpartiet här står bakom konstitutionsutskottets

beslut om att godkänna rådsbeslutet, vilket är en avvikelse från den partikonsensus som

funnits i utskotten.

Här kan man se att de åsikter som uttrycks för ett inrättande av Europol liknar de som

uttrycktes när man först gick med i Europol 1997/98. De åsikter som gemensamt gäller för

Justitieutskottet är att man litar på de andra medlemsländerna genom att säga att ett väl

fungerande samarbete mellan medlemstaterna är en förutsättning för att bekämpa den

gränsöverskridande brottsligheten. Att lita på att samarbetet fungerar och på att de andra

medlemsländerna uppfyller de krav för att samarbetet kommer att fungera är det första

kriteriet i teorin om fångarnas dilemma för att maximera nyttan av ett samarbete.

Justitieutskottet ser, enligt det andra kriteriet av fångarnas dilemma, en framtid i samarbetet i

och med att de vill att beslutsförfattandet ska förenklas för att det i framtiden ska gå lättare att

utveckla Europols verksamhet. Man kan på samma sett se det som i det första betänkandet

från 1997/98, att representanterna från riksdagens justitieutskott ser sig att ha något att vinna

på ett samarbete då minskad brottslighet alltid är önskvärt i ett samhälle. Därmed är de tre

kriterierna för ett fångarnas dilemma uppfyllda. Genom att uppfylla de här tre kriterierna är

det troligt att de svenska politikerna kommer att fortsätta samarbetet inom Europol.

De som var emot ett inrättande av rådsbeslutet om Europol hade motsatta åsikter gällande

kriterierna. De uttryckte att i och med att beslut skulle fattas med kvalificerad majoritet istället

för med konsensusbeslut skulle det leda till en överstatlig ordning. De kan man tolka som att

de har lågt förtroende för de andra medlemsländerna och inte litar på att bästa möjliga beslut

kommer att fattas. De utryckte även samma åsikter som i betänkandet från 1997/98 att

rådsbeslutet var ett steg mot överstatlighet. De ser heller ingen framtid i samarbetet i och med

att de skriver att ett samarbete skulle innebära att man misstänkliggör och stänger ute

människor på flykt från krig som är i behov av skydd. I en idealisk värld skulle krig upphöra

men det är ju tyvärr inte så. De ser sig inte heller ha något att vinna på ett samarbete då de

åsikter som uttrycks är negativa till Europol. De kan inte se en fördel med ett samarbete på

polisär nivå inom EU. Det kan då tolkas som att de inte ser några egna vinningar av ett

samarbete.

27

7. Intervju

Intervjufrågorna, som finns i bilaga 1, är ställda till Anders Fällgren som jobbar som

kansliråd på polisenheten på Justitiedepartementet, Lars Andersson som jobbar som svensk

sambandsman på Europol och två svenska poliser, varav en är nyutexaminerad och en har

lång arbetslivserfarenhet. Båda poliserna har arbetsuppgifter av den karaktären att det lämpar

sig att kontakta Europol. Frågorna är valda och ställda för att få en så djup bild som möjligt av

hur det svenska arbetet med Europol går till. All nedanstående information kommer från

intervjupersonerna och bygger på deras egna uppfattningar. Texten i kursivstil är direktcitat.

Efter det kommer en analys av den information som framkom.

Anders Fällgrens arbetar med det mesta som rörs inom begreppet internationellt

polissamarbete; Interpol, Östersjösamarbetet, EU:s Östersjöstrategi, EU:s policycykel för att

bekämpa organiserad brottslighet, penningtvätt. Men framför allt med Europol. Det är Anders

som jobbar med de Europolfrågor som behandlas på Regeringskansli-nivå. Ibland kan det

handla om att ta fram faktaunderlag för studiebesök och ta fram fakta om vad Europol gör och

inte gör. I Europols styrelse sitter en svensk ledamot för att representera Sverige på Europols

styrelsemöten och inför varje möte är det Anders Fällgren och polisenhetens uppgift att förse

honom/henne med information i de frågor som berör Sverige på en nationell nivå. Han arbetar

också med de frågor som ofta kommer upp i EU samarbetet gällande den inre säkerheten och

Anders arbete är att bidra med information och vara mottagare för Europols rapporter till de

kommittémöten där det är frågor som berör Europol. Mängden arbete, säger Anders, har inte

ändrats nämnvärt sedan Europol blev en EU myndighet 2010. Europols verksamhet utvecklas

hela tiden och om arbetet beror på en naturlig utveckling eller för att Europol har blivit en

EU myndighet är svårt att säga. Europol frågor har blivit mer och mer integrerade i EU

arbetet men inte över en natt, men i allt högre grad sedan 2010. Anders vill påpeka att det är

mer arbetet nu än var det var innan Europol blev en EU myndighet.

Lars Andersson jobbar som svensk sambandsman på Europol. Han är en av de 180

sambandsmän som jobbar tillsammans i ett hus i Haag, Nederländerna. Lars är dock en av två

sambandsmän som reser i tjänsten, Sverige och Storbritannien är de som använder sig utav

resande sambandsmän. Han spenderar hälften av sin tid i Haag, den andra hälften med att åka

runt till de sju kriminalunderrättelsetjänsterna i Sverige samt på operativa möten i pågående

operativa länder. Det gör Lars till en ambulerande sambandsman. På mötena med de svenska

28

poliserna är syftet att öka förståelsen för Europols arbete vilket förhoppningsvis leder till en

ökad mängd information till Europols databaser. Lars berättar att hans tjänst är så kallad

”uppsökande”, vilket betyder att han själv tar kontakt med de poliser som arbetar i ärenden

han tror kan vara av intresse för Europol. När poliserna vänder sig till Lars med frågor rör det

sig för det mesta om frågor gällande grov brottslighet som mc- gäng, narkotika,

människohandel, brott mot barn, cyber crime och seriebrott. Att inleda en första kontakt med

de andra ländernas sambandsmän är smidigt, samt att det leder till djupare kontakter i

pågående ärenden, eftersom de alla sitter i samma hus. Vill man tala med Tyskland eller

Grekland är det bara att gå ner en våning i huset i Haag, säger Lars Andersson. Mest kontakt

har Lars med de nordiska länderna och länderna runt Östersjön. I och med att alla

sambandsmän jobbar i samma hus gör att kontakten blir informell och man slipper lägga ner

en massa merarbeten som inte leder någon vart, vilket effektiviserar arbetet.

Både Anders Fällgren och Lars Andersson är överens om att de svenska polisernas

inställning till Europol över lag är positiv, men att det finns poliser som tyckte att det var

bättre förr. Då fick poliserna, genom bilaterala kontakter, själva kontakta de sambandsmän

som fanns utplacerad i respektive land för att kunna får hjälp i ett ärende, säger Lars

Andersson. Det här stämmer överens om vad de poliser jag pratat med sa. Polis 1 har lång

arbetslivserfarenhet och han tycker att Europol som idé är bra men att det ibland kan vara lite

omständigt att kontakta dem. Det tar från den tid vi har att lösa brottet och därför prioriteras

det inte alltid att kontakta Europol. Polis 1 säger att det säkert rör sig om en vanesak och att

det tar ett tag innan nya vanor implementeras naturligt i arbetet. Polis 2, som är

nyutexaminerad, har liknande uppfattning och han menar på att det säkert har att göra med att

han arbetar med poliser med lång erfarenhet och man lärs in i det sättet att arbeta. De poliser

som sambandsmannen Lars Andersson har kontakt med är ständigt återkommande. Lars tror

att om man en gång har haft en positiv upplevelse om vad samarbetet i Europol kan leda till

väljer man oftast att upprätthålla de kontakter man får. Han säger: de som ser Europol som

krångligt har troligtvis inte tillräckligt med kunskap om vad Europolsamarbetet faktiskt

innebär i praktiken och hur man kontaktar NOA:s Internationella Enhet för internationellt

biträde. Lars Andersson säger att det är (oftast) alltid personal på NOA:s Internationella

Enhet, dit sambandsmännen tillhör, som biträder de nationella poliserna att utföra

internationella kartläggningar och öka informationen till Europols databaser.

I Europol, berättar Lars, har svenskarna ett gott rykte. Begär andra länder om hjälp eller

assistans i ett ärende går det ofta snabbt och de svenska poliserna har en god inställning. Det

här kan även bero på kulturskillnader och inte nödvändigtvis inställningen till Europol. I

29

Grekland och Spanien, till exempel, tar administrationen längre tid. I jämförelse med de

andra medlemländerna ligger Sverige bra till gällande delgivning och ligger i framkant

gällande internationellt samarbete. Lars kunde inte svara på om Sverige var bäst, då han

tyckte att det alltid finns mer kvar att göra, men Sverige är definitivt inte sämst. Anders

Fällgren säger: inget land uppnår de nivåer som Europol önskar men han tror inte att

Europols arbete nödvändigtvis skulle bli bättre av att alla länderna delade med sig av mer

uppgifter eller begär mer assistans. Inför varje delgivning sker en noggrann bedömning av

vilken information man kan delge andra länders polisväsende. Poliser som jobbar med

sådana här frågor är tränade i att inte sprida sin information. Fokuset ligger oftast på att

lösa brottet och inte att ta sig en extra funderare på om man ska skicka ärendet till Europol

eller inte. Sveriges ambition är att dela med sig utav allt som är relevant för Europol, men om

det sker i verkligheten är en annan fråga.

På frågan om de tyckte se sig några skillnader jämförande Sveriges inställning till Europol

jämfört med de andra länderna tyckte Anders Fällgren inte att det fanns några större skillnader

utan att de flesta medlemsländerna är överens. Om de skulle finnas en splittring, är det i så

fall var mellan Kommissionen och Europol och inte länderna emellan, säger Anders Fällgren.

Han menade att Kommissionen ibland ville driva frågor på ett sätt som var till nytta för deras

intressen utan att ha frågat medlemsländerna om det är något som de är i behov utav.

Kommissionen ser alla EU myndigheter som sina verktyg för att genomföra sin politik och

där kan det ibland finnas olika intressen om vilket håll Europol ska gå, men så är det med allt

inom EU, säger Anders Fällgren. Det här håller inte Lars Andersson med om utan tycker sig

inte se någon påverkan från Kommissionen i Europols arbete. Europols arbete grundar sig på

samtliga medlemsländers nationella strategiska analysrapporter (OCTA) som görs varje år,

som sedan sammanställs till en SOCTA (Serious Organized Threat Assessment) av Europol

som sedan skickar den till Bryssel för eventuella beslut om vad prioriteras. De baseras på

politiska analyser och sedan kan Europols arbete struktureras utifrån det, säger Lars

Andersson.

7.1 Analys av intervjun

För att applicera teorin om fångarnas dilemma på hur de som faktiskt arbetar med Europol

tänker, är första frågan om de litar på de andra medlemsländerna i Europol. Svaret finns inte

konkret uttalat men under samtalen fick jag uppfattningen av Lars Andersson har högst tilltro

30

till de andra medlämsländerna även om de andra även uppfattades lita på de andra

medlemsländerna. Den uppfattningen grundas på hans uttalande om att de som vet mer om

Europol och dess arbete är mer positivt inställda till den nya myndigheten. Lars Andersson är

den av intervjupersonerna som arbetar på plats och således har störst insikt i det faktiska

arbetet. Därmed går det att applicera hans egen teori på honom själv. Poliserna jag intervjuade

verkade mest ha tilltro till systemet Europol. Tillit till de andra inom samarbetet är en

grundpelare för att Europol ska fungera. De andra ländernas tillit till Sverige är också viktigt

och förtroendet lågt högt även där konstaterade Lars Andersson. Den andra frågan är om man

ser sig en framtid med samarbetet och alla de intervjuade uttryckte sig se en framtid inom

samarbetet med Europol. Anders Fällgren berättade om att det just nu arbetas på en ny

förordnings som ska ersätta rådsbeslutet från 2010 och det kan ses som ett tecken på att

medlemsländerna vill att samarbetet ska utvecklas och förbättras. Angående om de ser sig ha

något att vinna på samarbetet kan man anta att det gäller samma för alla; att lösa brott, då

minskad brottslighet är önskvärt i en stat. Att lösa de brott de personligen jobbar med

snabbare är också en motivering för att samarbeta med Europol. Lars Andersson nämnde att

de som kontaktar honom är ständigt återkommande och det kan betyda att poliserna som en

gång samarbetat med Europol litar på de andra, ser sig en framtid och har något att vinna på

ett samarbete.

8. Avslutande diskussion

Av det resultat som redovisningen visar kan man se att de politiska sympatierna för Europol

har stärkts sedan Sverige först blev medlemmar år 1995. En indikation på det är att det

framlades färre motioner, endast en, då Europol föreslogs bli en EU myndighet i

Justitieutskottets proposition från år 2008/09. I och med att det endast inkom en gemensam

motion från Vänsterpartiet och Miljöpartiet på propositionen om rådets beslut om inrättande

av Europol kan det då antas att förtroendet för Europol har stärkts.

Sveriges huvudsakliga inställning till Europol är positiv men trots det tycker de verksamma

poliserna att det är mindre effektivt att gå genom Europol och att de redan har goda kontakter

31

med andra sambandsmän. Sveriges poliser har det inte (än?) som en självklar rutin att begära

assistans eller sända in information till Europol. Det här stämmer överrens om vad Rozée

kommer fram till i sin artikel om att det är poliskulturen i sig som är ett hinder för Europols

verksamhet.

För att få Europol att fungera som det var tänkt, är det viktigt att poliserna förstår vikten av

ett samarbete. Man måste själv bidra med något för att kunna få något i retur. Man skulle

kunna säga att det dagligen pågår ett fångarnas dilemma i polisverksamheten. Vet man att

man får något som man har nytta och egen vinning av ökar sannolikheten att man delar med

sig och på så sätt kan samarbetet gå framåt, vilket är vad sambandsmannen Lars Andersson

beskriver sina upplevelser av sitt arbete med kontakten till de svenska poliserna. I början var

det tänkt att intervjun skulle vara ett komplement till textanalysen men under uppsatsens gång

blev det alltmer tydligt att svaren som gavs i intervjun skulle spela en stor roll för uppsatsen

och för att kunna besvara frågeställningarna. Anders Fällgren säger att om det finns en

splittring så är den mellan Kommissionen och Europol och inte medlemsländerna emellan.

Det kan tolkas som att poliserna har tillräckligt med förtroende för varandra för att ett

samarbete på polisiär nivå ska fungera men de tycker inte att Europol är en effektiv väg att gå.

Vad som har framkommit i uppsatsen är att de svenska poliserna idag har liknande åsikter

som i de motioner som lades fram till propositionen 1997/98. Det vill säga att de svenska

poliserna tycker att det kan bli ineffektivt att gå genom Europol och att det helt enkelt inte har

blivit en vana att göra så då det finns andra vägar att gå. Det finns alltså ett samarbete men det

sker inte alltid genom Europol. Europol behöver stärka och förbättra sina resultat för att kunna

motivera medlemsländerna att använda sig utav Europol som redskap.

En kritik till studien är att den har varit kvalitativ vilket har gjort ett det blir svårt att

generalisera, som ofta är önskvärt i samhällsvetenskapen. Fler betänkandes skulle kunnas ta in

och fler poliser skulle kunna intervjuas. Framtida studier skulle kunna undersöka hur stödet

ser ut för Europol i andra medlemsländer för att kunna förstå var i ledet som Europol behöver

ändras för att kunna bli så effektivt som möjligt.

32

9. Bilaga 1 – Intervjufrågor

Frågor till Anders Fällgren, kansliråd, och Lars Andersson, sambandsman.

1. Berätta kort om dina arbetsuppgifter

2. Är det någon skillnad i arbetsmängden sedan Europol blev en EU myndighet 2010?

3. Hur tycker du att Sverige ställer sig till Europol?

4. Hur tycker du att Sveriges inställning skiljer sig från andra länders?

5. Är det något land som är mer aktivt än något annat i Europol samarbetet?

6. Vad gör den svenska polisen för att samarbetet ska fungera?

7. Vad tror du är den största anledningen till varför, eller varför man inte, delar med sig

av information eller ber om hjälp i ett ärende?

Frågor till Polis 1 och Polis 2.

1. Berätta lite kort om dina arbetsuppgifter

2. Hur länge har du arbetet inom polisen?

3. Hur tycker du att Europol samarbetet fungerar?

4. Vad tror du är den främsta anledningen till varför, eller varför man inte, delar med sig

av information eller ber om hjälp i ett ärende?

33

10. Referenser

Intervju

Andersson, Lars, svensk sambandsman på Europol, Haag, telefonintervju 2015-06-22

Fällgren, Anders, kansliråd på Justitiedepartementet, Stockholm, telefonintervju 2015-04-28

Polis 1, telefonintervju 2015-05-20

Polis 2, telefonintervju 2015-06-17

Riksdagstryck

Betänkande 1997/98: JuU2

Betänkande 2008/09: JuU6

Proposition 2008/09:14

Böcker

Axelrod, Robert, 2006. The evolution of cooperation. Rev. Ed. New York: Basic Books

Bergström, Göran – Boréus, Kristina, 2012. Textens mening och makt: Metodbok i

samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys: Lund, Studentlitteratur AB

Esaiasson, Peter – Giljam, Mikael – Oscarsson, Henrik - Wängnerud, Lena, 2007.

Metodpraktikan: Konsten att studera samhälle, individ och marknad. Stockholm: Norstedts

juridik

Keohane, Robert O, 1984. After Hegemony: Cooperation and Discord in the World Political

Economy. Princeton: Princeton University Press

Santiago, Michael, 2000. Europol and police cooperation in Europe. Lewiston, N.Y.: Edwin

Mellen

Teorell, Jan – Svensson, Torsten, 2007. Att fråga och svara: samhällsvetenskaplig metod. 1.

Uppl. Stockholm: Liber

Artiklar

Carrapico, Helena – Trauner, Florian, 2013. Europol and its Influence on EU Policy- making

on Organized Crime: Analyzing Governance Dynamics and Opportunities. Perspectives on

European Politics and Society, vol 14, no. 3, s. 357-371

Europeiska Kommissionen. Standard Eurobarometer 82. Allmänna opinionen i Europeiska

Unionen Höst 2014. TNS Opinion & Social

34

den Boer, Monica – Wiegand, Irina, 2012. Policing the Perilous Euroland: Countering

Terrorism and Radicalization in Europe. Pakistan Journal of Criminology, vol. 3, no. 3,

s. 1-19

Hertzberger, Eveline R., 2007. Counter-terrorism intelligence cooperation in the EU.

European Foreign and Security Studies Program UNICRI

Milner, Helen, 1992. International Theories of Cooperation among Nations: Strengths and

Weaknesses. World Politics, vol. 44, no. 3, s. 466-496

Munton, Don – Fredj, Karima, 2013. Sharing Secrets: A Game Theoretic Analysis of

International Intelligence Cooperation. International Journal of Intelligence and

Counterintelligence, vol. 26, no. 4, s. 666-692

Rozée, Stephen, 2011. The European Union as a Comprehensive Police Actor. Journal of

Contemporary European Research, vol 7, no. 4, s. 435-451

Rozée, Stephen – Kaunert, Christian - Léonard, Sarah, 2013. Is Europol a Comprehensive

Policing Actor? Perspectives on European Politics and Society, vol 14, no. 3, s. 372-387

Internet

Aftonbladet. 2015. Sök.

http://sok.aftonbladet.se/?q=europol. Hämtat 2015-04-04

Brottsförebyggande rådet. 2015. Organiserad brottslighet.

https://www.bra.se/bra/brott-och-statistik/organiserad-brottslighet.html. Hämtat 2015-05-22

Dagens Nyheter. 2015. Sök.

http://www.dn.se/sok/?s=europol&sort=DateDescending. Hämtat 2015-04-04

Europol. 2015. Historia.

https://www.europol.europa.eu/content/page/history-149. Hämtat 2015-03-21

Europol. 2015. De första åren.

https://www.europol.europa.eu/content/page/first-years. Hämtat 2015-03-21

EU- Upplysningen. 2015. Organiserad Brottslighet.

http://www.eu-upplysningen.se/Om-EU/Vad-EU-gor/Brott-och-straff-inom-EU/Organiserad-

brottslighet/. Hämtat 2015-03-21

Polisen. 2015. Verksamhet inom EU.

https://polisen.se/Om-polisen/Internationellt-samarbete/Europeiskt-samarbete/Europol/.

Hämtat 2015-03-21

35

Polisen. 2015. Fakta om människohandel.

https://polisen.se/Lagar-och-regler/Om-olika-brott/Fakta-om-manniskohandel/.

Hämtat 2015-05-22

SOM- Institutet, 2015. Den nationella SOM- undersökningen

http://som.gu.se/undersokningar/den-nationella-som-undersokningen. Hämtat 2015-05-09

Regeringen. 2015. Europol.

http://www.regeringen.se/sb/d/5422/a/122253. Hämtat 2015-04-18

.