Examensarbete i socialt arbete Malmö högskola 15 högskolepoäng Hälsa och samhälle Socionomprogrammet 205 06 Malmö Januari 2015
INFLYTANDE OCH
SJÄLVBESTÄMMANDE INOM
LSS
MÅLTIDSSITUATIONER OCH HANDLINGSUTRYMME JENS SJÖSTRÖM MARTIN WENDESTAM
INFLUENCE AND SELF-
DETERMINATION WITHIN THE
SWEDISH ACT CONCERNING
SUPPORT AND SERVICE FOR
PERSONS WITH CERTAIN
FUNCTIONAL IMPAIRMENTS
MEAL SITUATIONS AND DISCRETION JENS SJÖSTRÖM MARTIN WENDESTAM Sjöström, Jens & Wendestam, Martin. Influence and self-determination within the
Swedish act concerning support and service for persons with certain functional
impairments. Meal situations and discretion. Degree project in social work 15
högskolepoäng. Malmö University: Faculty of health and society, Department of
social work, 2015.
The purpose of this study is to illustrate how social workers within the Swedish
act concerning support and service for persons with certain functional
impairments experience these persons ability for self-determination and influence
regarding meal situations. The purpose is broken down into two main questions,
firstly how social workers experience the functional impaired possibilities for
influence in meal situations. Secondly, what kind of discretion does the social
worker have within the organisation, regarding these clients’ meal situations. The
empirical material consists of six interviews with six social workers, working in
two different communities in Sweden. The result shows that a lot has happened in
positive direction concerning the functional impaired possibilities for self-
determination, especially since the deinstitutionalization in the 1980’s. All
informants perceive that functional impaired today have great influence and great
autonomy related to their meals. The informants experience that there is an
organizational framework to follow, while there is room to be independent at
work and to make their own decisions. The staff creates the discretion if the
organization's management system is not sufficiently tailored to the business. We
can conclude that the results of this study mostly is in alignment with previous
research done, but the study also includes new elements for future research.
Keywords: autonomy, disability, discretion, influence, LSS, meals, participation,
self-determination.
Innehåll 1. Inledning .............................................................................................................. 1
1.1 Problemformulering ....................................................................................... 1
1.2 Syfte ............................................................................................................... 2
1.3 Frågeställningar ............................................................................................. 2
1.4 Begrepp .......................................................................................................... 3
1.5 Avgränsningar ................................................................................................ 3
2. Tidigare forskning ................................................................................................ 3
2.1 Inledning tidigare forskning ........................................................................... 3
2.2 Brukaren, boendet, måltiden och personalen ................................................. 4
2.3 Brukaren, självbestämmandet och personalen ............................................... 6
3. Teori ..................................................................................................................... 7
3.1 Inledning ........................................................................................................ 7
3.2 En tolkning av den Nyinstitutionella teorin - Ett mytperspektiv eller ett
reellt perspektiv? .................................................................................................. 8
3.3 Socialarbetaren och dennes handlingsutrymme ........................................... 11
4. Metod ................................................................................................................. 11
4.1 Metodologisk ansats .................................................................................... 11
4.2 Urval ............................................................................................................ 12
4.3 Tillvägagångssätt ......................................................................................... 12
4.4 Analysmetod ................................................................................................ 13
4.5 Forskarrollen ................................................................................................ 14
4.6 Etiska överväganden .................................................................................... 14
5. Resultat och analys ............................................................................................ 15
5.1 Tema – Självbestämmande och inflytande i måltidssituationen .................. 15
5.2 Tema – Organisatoriskt handlingsutrymme ................................................. 23
6. Avslutande diskussion ....................................................................................... 29
6.1 Metoddiskussion .......................................................................................... 29
6.2 Resultatdiskussion ....................................................................................... 30
6.3 Slutsats ......................................................................................................... 32
Referenser .............................................................................................................. 35
Bilagor ................................................................................................................... 37
FÖRORD
Vi vill tacka samtliga av våra informanter för att ni har delat med er av er
erfarenhet och kunskap. Era berättelser har utgjort stommen för innehållet i detta
examensarbete. Ett stort tack till er för att ni delade med er av era upplevelser,
utan er medverkan hade det inte blivit någon uppsats. Ett stort tack går även till
vår handledare för det stöd som du har varit för oss under sammanställningen av
detta examensarbete.
Jens Sjöström & Martin Wendestam
1
1. INLEDNING
”Människor med utvecklingsstörning har i det förflutna blivit
utnyttjade, utstötta och sedda som icke mänskliga. Idag är
situationen en annan: personer med utvecklingsstörning är
fullvärdiga medborgare med lagstadgad rätt till goda
levnadsvillkor. Ingen annan grupp i vårt samhälle har fått uppleva
en så total förändring i attityder och delaktighet” (Grunewald, sid.
baksidestext, 2009).
Ovanstående citat om inflytande och självbestämmande baseras på insikter från
det som diskuteras idag, till skillnad från mitten på 1800-talet då dessa begrepp
inte alls debatterades. De individer som då betraktades som avvikande
behandlades vid den tidpunkten i det närmaste inte som människor. Under 1960-
talet skapade Medicinalstyrelsen1 det som kom att kallas normaliseringsprincipen,
vilket styrde innehållet och utformningen av omsorgen för utvecklingsstörda.
Budskapet i denna princip var att målgruppen skulle vara så nära det ”normala”
som möjligt, oberoende av begåvningshandikappets svårighetsgrad. Målet med
denna princip var att nå så normaliserade livsvillkor som överhuvudtaget var
möjligt. Vardagliga rutiner skulle vara individualiserade och så nära det som
betecknades som normalt, gällande exempelvis inköp av kläder, hygien, och
måltidssituationer (Grunewald 2009).
Enligt Grunewald (2009) skedde en stor förändring i reformarbetet för personer
med funktionshinder i juli 1968, då omsorgslagen (1967:940) trädde i kraft. I
denna lag betonades vikten av att personer med funktionshinder gavs möjlighet
till gemenskap med övriga medborgare. Förändringarna fortskred och 1994
övertog kommunerna ansvaret för alla insatser för personer med betydande
funktionshinder, i och med antagandet av Lag (SFS 1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade (LSS).
1.1 Problemformulering Denna studie undersöker huruvida personer med såväl fysiska som psykiska
funktionshinder har möjlighet att påverka sin vardag gällande självbestämmande
och inflytande i sina måltidssituationer. I Lag (SFS 1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade (LSS) fastslås att personer som innefattas av denna lag
ska ha möjlighet till delaktighet i samhällslivet samt att självbestämmande för
dessa personer ska respekteras av verksamheter som arbetar inom detta fält.
Insatserna ska anpassas till den funktionshindrades individuella behov samt
utformas så att de är lättillgängliga för de personer som behöver dem. Insatserna
ska dessutom stärka deras förmåga att leva ett självständigt liv. Enligt Statens
offentliga utredningar (SOU 2000:38) visar forskning på att personer med
funktionshinder bemöts med låga förväntningar som både kan begränsa och
försvåra dessa personers möjligheter till utveckling. Funktionshindret överskuggar
allt. Individer som innefattas av denna lag har ofta begränsade möjligheter att föra
sin egen talan (SOU 2000:38). Kan vi med anledning av detta anta att personer
med funktionshinder ej ges samma möjlighet som andra rörande
självbestämmande och inflytande över sina måltidssituationer?
1 Medicinalväsendets centrala ämbetsverk 1877-1967. Uppgick 1968 i Socialstyrelsen.
(Nationalencyklopedin 2014).
2
I Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) framhålls att enskilda personer ska ha
självbestämmanderätt. Alla myndiga personer är i sin fulla rätt att själva avgöra på
vilket sätt de vill leva sina liv, vilket naturligtvis även gäller för personer med
funktionshinder. Att förstå hur man kan påverka sin egen hälsa kan dock vara
svårare om man har en intellektuell funktionsnedsättning. Följaktligen är det av
vikt att man får det stöd och den hjälp man behöver i vardagen. I den omvårdnad
som ingår för personer som innefattas av LSS ingår exempelvis hjälp med att
sköta hemmet, städning samt inköp. Något som också ingår i begreppet
omvårdnad är att få hjälp med sina måltider (Livsmedelsverket 2014). Samtliga i
Sverige ska ha samma möjligheter till välmående, man ska alltså oavsett om man
har en funktionsnedsättning eller ej ha samma möjligheter till inflytande och
självbestämmande som alla andra.
I rollen som socialarbetare har man stor frihet i sitt dagliga arbete, samtidigt som
man är styrd av traditioner, regler, normer och lagar. Den frihet som
socialarbetaren i sin praktik har, är beroende utav hur man hanterar det utrymme
som ges inom organisationen. Inom organisationen finns personer med varierande
erfarenhet, vilket torde innebära att man som personal utnyttjar sitt
handlingsutrymme olika. Samtidigt har organisationer olika traditioner, vilket
bidrar till att personal trots allt utnyttjar sitt handlingsutrymme relativt lika.
Organisationen sätter ramar för vad som ingår i uppdraget, samtidigt som
yrkesrollen innehar den professionella kunskapen. Tillsammans skapar detta det
som kallas handlingsutrymme. Socialarbetaren är organisationens representant,
där denne med sin yrkeskunskap och professionalitet i mötet med människor har
rätten att definiera brukares behov. Således har man en maktposition med rätten
att tolka människors liv, situation och behov. Det finns alltså en risk att den hjälp
som socialarbetaren i välmening förmedlar, kan ses som kränkande för brukare.
Utifrån detta går det att se ett inbyggt dilemma i att vara både representant för
organisationen och på samma gång vara en hjälpande medmänniska (Svensson
m.fl 2008).
Som Grunewald (2009) påpekar ska personer med funktionshinder ha
individualiserade vardagliga rutiner, så nära det normala som möjligt. En
fundamental del i en persons vardagsliv är måltider, och vi var intresserade av om
personal gavs och tog sig handlingsutrymme rörande brukares inflytande i
måltidssituationer. Personalen verkar trots allt i en politiskt styrd organisation
med tillhörande hierarki, samtidigt som professionen kan påverka organisationen i
det samspel som skapas inom den.
1.2 Syfte Syftet med denna uppsats är att belysa hur LSS-personal upplever brukares
möjlighet till inflytande och självbestämmande avseende sina måltidssituationer.
1.3 Frågeställningar
Vilket inflytande och självbestämmande upplever personalen att brukare
har över sin måltidssituation?
Vilket organisatoriskt handlingsutrymme har personal rörande brukares
måltidssituation, i förhållande till brukares självbestämmande?
3
1.4 Begrepp För att definiera själva innebörden av begreppen inflytande och självbestämmande
har vi lutat oss mot Giertz’s (2012) definition av begreppen. Giertz (2012) menar
att dessa begrepp är komplexa, och att de mer eller mindre flyter ihop. Med
begreppet inflytande avses de möjligheter man som enskild individ har att forma
sitt liv, att kunna påverka och vara delaktig i de väsentliga beslut man som individ
ställs inför i livet. Rörande begreppet självbestämmande avses det sätt som den
enskilde har möjlighet att i detalj och självständigt styra sitt vardagliga liv (Giertz
2012).
1.5 Avgränsningar Då både självbestämmande och inflytande är komplexa begrepp, har vi valt att
avgränsa oss till att fokusera på brukares självbestämmande och inflytande i
måltidssituationer. Vi valde även att avgränsa oss till LSS-boende i två olika
kommuner i södra Sverige, detta på grund av att vi bedömde att tiden inte räckte
till för en mer omfattande undersökning.
Samtliga LSS-boenden vi besökte bestod av servicelägenheter, innebärande att
brukare bodde i egna lägenheter med gemensamhetsutrymme i anslutning till
lägenheterna. I denna studie har vi inte undersökt de former av LSS-boenden där
lägenheterna och gemensamhetsutrymme är i samma byggnad.
2. TIDIGARE FORSKNING
2.1 Inledning tidigare forskning I studien har vi valt att studera personalens upplevelser av brukares
självbestämmande, inflytande och delaktighet i samband med måltidsplanering
och kostintag för brukare med utvecklingsstörning respektive intellektuell
funktionsnedsättning (IF). Utifrån ett organisatoriskt perspektiv har vi även valt
att undersöka personalens handlingsutrymme rörande brukares måltidssituationer i
förhållande till brukares självbestämmande. För att på bästa sätt kunna skapa en
förförståelse för studien har vi valt att belysa en del av den tidigare forskning som
har skett genom åren. För att skapa en vidare förförståelse för ämnet har vi valt att
dela in det här avsnittet i två delar.
Det första avsnittet avhandlar området LSS med måltider i fokus i en kortare
historisk utveckling, för att därefter fokusera mer på den forskning som avhandlar
måltider som en aktivitet inom LSS.
I det andra avsnittet har vi valt att belysa en del av tidigare forskning med fokus
på brukarinflytande och självbestämmande inom LSS.
Till den här studien har vi använt oss utav systematisk datainsamling via
PsycINFO med nyckelord såsom food* intellectual disability/disorder. Vidare har
insamlandet av materialet skett på Socialstyrelsens hemsida
(www.socialstyrelsen.se) med nyckelord som självbestämmande, LSS, boende.
Information har även inhämtats via Svenska Livsmedelsverkets hemsida på
länkinnehåll avseende LSS och kost. Insamlandet av materialet har även skett på
databasen Summon med nyckelord som självbestämmande och LSS.
4
2.2 Brukaren, boendet, måltiden och personalen Vad har hänt genom 1900-2000-talens historia inom arbetet med måltider för
människor med utvecklingsstörning och intellektuella funktionsnedsättningar?
I den historiska utveckling som har skett genom åren kan fyra speciella händelser
lyftas fram, det vill säga institutionaliseringen under 1900-talets första hälft,
avinstitutionaliseringen under och efter 1970-talet, decentraliseringen av boenden
under och efter 1980-talet samt psykiatrireformen under 1990-talet. Genom den
sistnämnda övertog kommunerna ansvaret från staten gällande omsorgen av
människor med långvariga psykiska funktionsnedsättningar (Adolfsson, 2010)
(Socialstyrelsen 2011).
I studien Food Related Activities and Food intake in Everyday Life among People
with Intellectual Disabilities belyser Adolfsson (2010) 1920-talets arbete för
människor med intellektuell funktionsnedsättning. Vid den tiden arbetade
institutionerna med att maten skulle vara enkel och billig, men samtidigt av en
god kvalitet. Vidare lyfter Adolfsson (2010) fram att under de stora
institutionernas framväxt under 1940-talet sågs arbetet med kost och måltider som
en viktig faktor. Det blev en viktig del i omsorgen för människor med
intellektuella funktionsnedsättningar, vilket kom att påverka institutionernas
omsorgsarbete vidare in under 1900-talet.
Utifrån både Adolfssons (2010) studie och i Socialstyrelsens (2011) lyfts det fram
att en utav anledningarna till att institutionerna växte fram på 1940-talet, var på
grund av att det skulle vara kostnadseffektivt och mer överskådligt i
organisationsstrukturen. Adolfsson (2010) beskriver hur tillagningen av
måltiderna under de stora institutionernas tid skedde på central nivå och bibehöll
denna positionering en bit in under 1980-talet då institutionerna blev
decentraliserade till mindre boendeenheter. Efterhand kom dock även de
centraliserade tillagningsenheterna till att decentraliseras till de nya
boendeformerna som hade skapats.
Under 1970-talet påbörjades arbetet med avinstitutionaliseringen av de stora
institutionerna, det vill säga en decentralisering av de större institutionerna ut till
andra typer av boendeformer under statlig kontroll (Socialstyrelsen 2011;
Adolfsson 2010).
Under 1990-talet skedde en utav de största förändringarna, nämligen
psykiatrireformen. Den innebar att staten överlät omvårdnaden av psykiska
funktionsnedsättningar till kommunerna. En utav de anledningar som
Socialstyrelsen (2011) lyfter fram i sin rapport till varför reformen genomfördes
berodde bland annat på att den var till för att integrera brukare i samhället.
Brukaren skulle vara i fokus och få en möjlighet till att ta del utav samhällslivet
istället för att vistas på en institution. Integreringen av brukare till samhället kan
ske i flera olika delar där LSS och tidigare LASS (nuvarande upptagen i
Socialförsäkringsbalken) kan ses som en del utav brukares rätt till att vara en del
av samhället (Socialstyrelsen 2011; Adolfsson 2010). En utav dessa
integreringsprocesser är måltider som en social aktivitet eller med andra ord s.k.
”Foodwork” (Adolfsson 2010, s.17f).
Adolfsson (2010) refererar till Ove Mallanders (1999) avhandling ”De hjälper oss
till rätta. Normaliseringsarbete, självbestämmande och människor med psykisk
utvecklingsstörning”, där det framkommer att maten är i en förändringsprocess.
5
Tidigare fick brukarna maten levererad, men när brukarna flyttade ut från de
större boendena blev maten något som skulle tillagas i hemmet. Därigenom växte
det fram att måltiden blev till en aktivitet där personal var med och stöttade
brukaren med planering, inköp, tillagning och intagandet av måltiden. Vidare
menar Adolfsson (2010) att förändringsprocessen även har förändrat tillsättningen
av personal inom omsorgssektorn. Personalen anställs inte för sina
matlagningskunskaper utan de anställs för andra kunskaper som är till nytta för
brukaren. Vidare lyfter både Mallander (1999) och Adolfsson (2010) fram att
måltidsplanering och större tillagningar av måltider tenderar att ske bara en dag i
veckan. Det finns tendenser till att de brukare som avvisar personalens stöttning
vid måltidsplanering och tillagning får mindre hjälp, vilket resulterar i att deras
kost i huvudsak består av färdigrätter som enbart behöver värmas upp. Adolfsson
(2010) menar dock att även om måltiderna har blivit decentraliserade vid flytten
till ett eget boende, är det fortfarande övervägande färdigrätter som bereds i det
decentraliserade köket.
Fokus på måltiden som en aktivitet kan ses som en del av integreringsprocessen
där brukare får möjlighet till att vara aktiva i de olika processerna i samband med
sina måltider. Adolfsson (2010) lyfter i sin studie fram att det råder skillnader
mellan brukare sinsemellan i avseende vilken kost brukarna får i sig. Vidare går
det att se i studien att brukare som är mer självgående avvisar personalens
måltidsaktiviteter och att dessa har en viss tendens att använda sig mer utav
färdigrätter. Det går även att utläsa från studiens resultat att brukare som är i
behov att ett mindre stöd tenderar att tillaga sina måltider utifrån halvfabrikat.
Studien lyfter fram att de brukare som är i behov av ett mer omfattande stöd äter
mer varierad kost som är lagad från grunden, och brukaren har varit delaktig i
utformandet av sin måltid. I sin studie lyfter Adolfsson (2010) fram att en varierad
kost är en del utav en hälsosam livsstil och därigenom genereras färre sjukdomar.
Detta är av stor vikt då brukare med intellektuell funktionsnedsättning ofta är
överrepresenterade när det gäller övervikt och övriga följdsjukdomar som härleds
till detta, än övriga befolkningsgrupper i samhället. Studien lyfter även fram att
personalens stödinsatser för den enskilde brukaren avgjorde huruvida den enskilde
brukaren fick inflytande och var delaktig i måltidsaktiviteter.
Förutom Adolfssons (2010) Mallanders (1999) forskning inom fenomenet med
måltidsaktiviteter som en del utav integreringsprocessen, lyfter författarna
Lancioni & O’Reilly (2002) fram med sitt paper ”Teaching Food Preparation
Skills to People with Intellectual Disabilities: a Literature Overview” att det är av
vikt att brukare med intellektuella funktionsnedsättningar får en möjlighet att
tillförskaffa sig kunskap avseende tillagning av måltider. Lancioni & O’Reilly
(2002) lyfter fram att tillförskaffandet av kunskapen hos brukare med
intellektuella funktionsnedsättningar kan ses som ett led i utvecklingen mot att
leva ett mer självständigt liv. Likväl lyfter författarna fram att kunskaperna även
syftar till att ge brukarna en möjlighet att lära sig grunderna inom
måltidsförberedelser, för att ge förutsättningar till att integreras till
arbetsmarknaden.
Lancioni & O’Reilly (2002) lyfter i sin undersökning fram att det i arbetet med att
lära ut matlagning till personer med en intellektuell funktionsnedsättning finns tre
vanligt förekommande modeller. Den första modellen går ut på att informationen
6
förmedlas ut via piktogram2 på kort och via instruktioner från personal till
brukaren. Piktogrammen placeras därefter ut i anslutning till de platser brukaren
passerar för att därigenom fungera som en påminnelse för denne. Den andra delen
är piktogram på en dator med ljud och instruktioner som brukaren får klicka sig
igenom. Den tredje metoden som Lancioni & O’Reilly (2002) lyfter fram är att
använda sig av piktogram i ett tidsperspektiv. Piktogrammen förmedlar hur
uppgifter skall göras enligt en viss tidsordning. Utifrån Lancioni & O’Reilly
(2002) insamlade litterära studie lyfter de fram att metod ett och två har tydligast
utläsbara resultat. Dock beror det mycket på hur grav den intellektuella
funktionsnedsättningen är. Desto grövre funktionsnedsättningen är, desto större
var piktogrammen till hjälp som förmedlades via en dator. De piktogram som då
förmedlades på kort till brukare med en grav intellektuell funktionsnedsättning
kunde få en motsatt effekt och brukaren blev mer passiv och tog inte in
informationen. Dock hade de brukare med en lättare intellektuell
funktionsnedsättning större nytta av piktogram på bilder/kort då de lättare kunde
komma ihåg och tolka informationen i de uppgifter som de skulle göra.
Vidare lyfter författarna fram att det är viktigt att personalen följer upp och
utvärderar metoderna för den enskilde brukaren kontinuerligt, för att det skall bli
till ett så bra stöd som möjligt för den enskilde brukaren.
2.3 Brukaren, självbestämmandet och personalen Inom Lagen om särskilt stöd och service till vissa funktionshindrade (SFS
1993:387) lyfts det fram att den enskilde individen som omfattas har rätt till
självbestämmande och inflytande över de insatser som riktas till denne. Lotta
Giertz (2012) tar i sin avhandling ”Erkännande, makt och möten - En studie av
inflytande och självbestämmande med LSS” upp att området med inflytande och
självbestämmande består utav flera olika faktorer och kan inte förklaras med
enbart självbestämmande och inflytande som två helhetsbegrepp. Dessa två
begrepp befinner sig snarare i en samverkan mellan varandra och ligger till grund
för alla beslut inom LSS rörande brukaren. Giertz (2012) belyser att själva
självbestämmandet och inflytandet inom LSS-insatser regleras inom utformandet
av lagen. Vidare definierar Giertz (2012) att inflytandet består av individens
möjlighet och rättighet till att bestämma över sitt eget liv i ett mer långtgående
livsförlopp. Vidare definierar Giertz (2012) att självbestämmandet handlar om
individens möjlighet att detaljstyra sin vardagssituation.
Den tidigare forskningen påvisar att LSS är en rättighetslag som syftar till att
stötta brukaren till att ta del av samhället. Vidare lyftes i tidigare forskning fram
framförallt två insatser, personlig assistans och boende med stöd och service av
personal (Giertz 2012; Socialstyrelsen 2011).
Giertz (2012) lyfter i sin studie fram att i den personliga assistansen som bland
annat syftar till att vara brukarens förlängda arm och därigenom bereda möjlighet
för den enskilde brukaren att ta del av samhället och bibehålla sitt inflytande,
självbestämmande och delaktighet inom sitt liv, kan det ibland uppstå
organisatoriska problem. I Giertz (2012) studie belyses det att brukaren som
individ och grupp är i behov av erkännande för att kunna känns sig som en egen
människoindivid. I ett led för att uppnå denna typ av erkännande är LSS en del i
2 Bildtecken använt i piktografisk skrift, innebärande tecken som avbildar föremål och begrepp.
(SAOL 2014)
7
arbetet med att ge de människor som befinner sig inom de tre personkretsarna en
form utav erkännande, och därmed bli en del utav samhället. Dock påvisar studien
att även om LSS är en form utav erkännande för att brukare skall kunna ta en del
av samhället, förekommer det kränkningar inom området. Detta sker exempelvis
genom att assistenter eller övrig personal inte uppmärksammar brukarens
individuella behov och underlåter därmed brukaren att få inflytande över sitt liv.
Giertz (2012) menar på att denna brist på uppmärksamhet leder till att brukaren
inte blir en erkänd medborgare i samhället. Vidare lyfter avhandlingen upp att det
är av stor vikt att personalen arbetar nära och aktivt tillsammans med brukaren för
att därigenom kunna uppmärksamma brukarens individuella behov. Giertz (2012)
menar på att om den enskilde brukaren inte uppmärksammas för dennes
individuella behov så går arbetet ifrån vad som egentligen syftas med LSS och att
självbestämmandet, inflytandet och delaktigheten försvinner för individen.
Socialstyrelsen (2011) tar i sin rapport upp att det under de år som har gått sedan
lagen infördes, har blivit mer vanligt förekommande att personal inom LSS
distanserar sig från brukaren. Rapporten tar upp att personalens yrkesroll
förändras till att blir mer individualiserad, likväl utvecklas arbetet alltmer till att
se brukaren som en individ. Vidare lyfts det fram att det inom arbetsplatserna
pratas alltmer om att arbetet med brukarna inte skall bli av en alltför privat
karaktär. Rapporten visar att det då uppstår ett dilemma då hjälpen som syftar till
att stödja brukaren till att ta del utav samhället försvagas, då förhållandet mellan
brukare och personal distanseras. Socialstyrelsen (2011) skriver i sin
forskningsöversikt att denna distansering kan leda till riskfaktorer som leder till
att brukare kommer alltmer utanför samhället istället för att bli integrerade i
samhället.
I detta avsnitt presenterades tidigare forskning med relevans för vår studie. I
följande avsnitt belyses de teoretiska utgångspunkter som vi för denna studie valt
att använda oss av.
3. TEORI
3.1 Inledning Enligt Christensen m.fl. (2005) visar det instrumentella perspektivet inom
organisationsteorin att de offentliga organisationerna utför tjänster och uppgifter
åt och för medborgarna. För att uppnå fastställda mål fungerar organisationerna
som redskap och instrument. Det är de folkvalda politikerna som bestämmer
målen, och varje organisation har sedan krav på sig att leva upp till dessa politiska
mål. I detta perspektiv är den formella organisationsstrukturen väldigt tydlig,
samtliga inom organisationen ska veta vad de ska göra och de ska veta vilka mål
de behöver uppnå. Medarbetarens personliga egenskaper spelar ingen roll,
eftersom denna organisation är helt och hållet opersonlig. Vem som innehar
vilken position är inte det primära. Den offentliga organisationen fungerar
hierarkiskt, den högst uppsatte fastställer ordningen och matar hela tiden neråt i
kedjan. De medarbetare inom organisationen som befinner sig längst ner rent
hierarkiskt, måste oavbrutet uppvisa resultat utifrån de uppsatta målen. Inga
avstickare får lov att förekomma, allt ska gå som på räls, det vill säga att man kan
se det instrumentella perspektivet som ett ”på-spåret-perspektiv”.
8
Det kulturella perspektivet kan enligt Christensen m.fl (2005) sägas ”sitta i
väggarna”. Med detta menas att det kanske är så att man gör som man alltid gjort.
Detta kan i så fall försvåra handlingsutrymmet för personalen, eftersom det kan
vara svårt för personalen att ta till sig nya rutiner och arbetsformer som främjar att
de aktivt arbetar för att brukarna skall ges inflytande i måltidssituationer. Sedan
kan det även enligt mytperspektivet vara så att organisationen vill ha en snygg
fasad utåt och ständigt påvisa att de arbetar framåt och utvecklas. För personalen
kan detta innebära att de faktiskt inte ges handlingsutrymme, det blir så att säga
”mycket snack och lite verkstad” (Christensen m.fl 2005).
Inom vårt valda forskningsområde har vi valt att studera huruvida personalen
upplever att brukare med intellektuell funktionsnedsättning och/eller med en
utvecklingsstörning har självbestämmande och inflytande, avseende deras
måltider och måltidssituationer. Vidare har vi valt att studera detta
forskningsfenomen utifrån ett organisatoriskt perspektiv. Även om vi har valt att
utgå utifrån ett organisatoriskt perspektiv så behövs det ett mer inriktat perspektiv
som kan vara till stöd för att förstå fenomenet. För den här specifika studien har vi
valt att använda oss utav det nyinstitutionella perspektivet inom organisationsteori
för att därigenom kunna tolka studiens resultat.
I kapitel 3.2 avseende det nyinstitutionella perspektivet, har vi valt att avgränsa
teorin till att beskriva de grundläggande delarna inom det nyinstitutionella
perspektivet, och inte göra en vidare djupdykning inom teorin då studien bedrivs
under en begränsad tid. I kapitel 3.3 har vi även valt att lyfta fram teoretiska
aspekter avseende socialarbetarens handlingsutrymme.
3.2 En tolkning av den Nyinstitutionella teorin - Ett mytperspektiv eller ett reellt perspektiv? En frågeställning som bör tas i beaktan är när det talas om organisationsteori och
institutionalism: Vad är nyinstitutionalism? För att bäst kunna besvara den frågan
är det av vikt att se varifrån nyinstitutionalismen har tagit sin början.
Hall (2012) och Mallander (1999) beskriver att nyinstitutionalismen har sitt
ursprung från den institutionella teoribildningen. Vidare beskriver Mallander
(1999) och Hall (2012) att nyinstitutionella organisationer inom den offentliga
sektorn är att betraktas som trögflytande och inte särskilt förändringsbenägna.
Inom det nyinstitutionella organisationsperspektivet bör vi se en organisation som
ett självständigt fenomen som interagerar med andra institutioner i samhället.
Mallander (1999) och Christensen m.fl. (2005) beskriver i sina teoritolkningar att
organisationer är självständiga och interagerar med varandra men att detta sker
utefter en socialt konstruerad ordning. Vidare menar Mallander (1999) att denna
sociala ordning är en form av framarbetade teknologier som avgör hur en
organisation bör fungera och styras. Denna sociala ordning om teknologier kan i
sig översättas till myter då de framhåller hur något bör styras, eller snarare
utvecklas det till att bli ett så kallat organisationsrecept som andra organisationer
kan ta efter (Christensen m.fl. 2005; Mallander 1999). Ifall vi ser närmare på
organisationer som ett fenomen i samhället kan vi se att uppbyggnaden av en
organisation inte enbart sker självmant, utan det påverkas även av inre och yttre
faktorer (Christensen m.fl. 2005). Utifrån Christensen m.fl. (2005) är det viktigt
att se organisationen som trögflytande i avseende de organisationsrecept som
presenteras för organisationen, samt att dessa i sin tur är elastiska och kan
anpassas utefter organisationens behov. Även Hall (2012) menar på att
organisationsrecepten är elastiska men att de är tröga att implementera. Detta är
9
på grund av att organisationsutformningen i sig är komplex och påverkas av flera
faktorer. Denna komplexitet kan förstås utifrån Hall (2012) och Christensen m.fl.
(2005) genom att de båda lyfter fram i sina tolkningar av teorin att komplexiteten
av att de inre och yttre faktorerna påverkar organisationen till att skapa effektiva
styrsystem. Organisationens styrsystem skapas utifrån yttre påverkan, d.v.s.
rådande myter eller så kallade rationaliserade tolkningar (Mallander 1999). De
inre faktorerna kan ses utifrån att det är de professionella inom en organisation
som skapar normer i huruvida organisationen skall fungera.
Vidare kan vi se att denna komplexitet avseende inre och yttre faktorer ger
upphov till en trögflytande organisation. Hall (2012) menar att en utav orsakerna
till att organisationen blir trögflytande är på grund utav att yttre faktorer såsom
styrsystem implementeras högre upp i organisationen utan att ledningen försöker
implementera styrsystemen i hela organisationskedjan. Därigenom leder det till
vad Hall (2012) beskriver som att styrsystemet blir ytligt och att organisationens
nedre del försöker få systemet att anpassa sig utefter organisationen. Den här
effekten leder i sin tur vidare till det att det blir stopp i produktionslinjen inom
organisationen. Med andra ord har det ytliga styrsystemet inte implementerats
fullt ut och det leder i sin tur till att exempelvis styrsystemen för mätning av
kvalitet, service, ekonomi och mål för organisationen inte uppfylls.
Om styrsystemen inte har implementerats tillräckligt inom organisationen menar
Mallander (1999) i sin avhandling att organisationen tvingas att legitimera sig.
Legitimiteten i sig går ut på att organisationen tvingas till att utveckla nya system
för att överleva. För att utveckla dessa nya styrsystem kan organisationen tvingas
att utveckla egna styrsystem där personal på LSS-boenden utvecklar modeller för
hur organisationen på bästa sätt bör ta tillvara brukares rättigheter och behov.
Likväl kan detta även ske vid implementeringen av ett styrsystem där personalen
på LSS-boenden försöker anpassa styrsystemet/organisationsreceptet utifrån
brukares och personalens behov för att därmed utöka sitt handlingsutrymme
utifrån organisationsreceptet (Mallander 1999). Om anpassningen i sin tur ser ut
att fungera, kommer organisationen i sin tur ha skapat ett slags framgångsrecept,
vilket i sin tur kan spridas till andra organisationer. Organisationen har därigenom
lyckats att både hävda sin legitimitet men även kommit att bli till ett
framgångsexempel i hur en organisation bör vara (Christensen m.fl. 2005). Detta
övertagande av organisationsidéer kan namnges som en del utav den normativa
isomorfismen (Mallander 1999).
Med andra ord kan den normativa isomorfismen beskrivas som att organisationer
söker sig till andra aktörer inom verksamhetsområdet, vilket i sig bidrar till att
andra professioner får ett utökat inflytande över organisationen (Hall 2012,
Mallander 1999; Christensen m.fl. 2005). I och med andra aktörers inflytande
över organisationens verksamhet blir organisationen beroende av andra aktörers
tjänster och bedömningar. Utifrån Mallander (1999) kan utvecklingen i sin tur
leda till en framväxt av andra professioners ”revirområden”, där exempelvis
personalen på LSS boenden får ett minskat handlingsutrymme och därmed tvingas
anpassa verksamheten utifrån andra yrkesprofessionella organisationer som tar
över ansvar för verksamheten. Det i sin tur leder till att organisationen i sin helhet
blir tvungen att utveckla samarbete och en viss form av informationsutbyte mellan
övriga aktörer. Om det därigenom blir en framgång i samarbetet med andra
organisationer så kommer den egna organisationens status att höjas och därmed
legitimerar organisationen sig och kan sprida sitt framgångsrecept vidare till andra
offentliga organisationer.
10
Vidare kan vi utveckla själva begreppet isomorfism i förhållande till vad
Christensen m.fl. (2005) istället beskriver som adoptioner. Det Christensen m.fl.
(2005) menar med adoptioner är att organisationer tar tillvara på framgångsrecept
som görs om till egna anpassningar utefter organisationens behov. Denna
anpassning görs genom ett så kallat kompatibilitetstest i förhållande till
organisationens huvuduppdrag. Det kan således resultera i att organisations-
receptet inte är direkt applicerbart inom den egna organisationen. Christensen
m.fl. (2005) lyfter fram hälso- och sjukvården som ett exempel då ekonomiska
styrsystem krockar med de professionellas uppfattningar om vad arbetet innebär.
Det kan därmed i sin tur leda till att de yrkesverksamma inom organisationen
försöker motarbeta styrsystemet eller utvecklar andra delar av sitt
handlingsutrymme för att ge vårdtagare den vård de är i behov av. Detta kan
jämföras med vad Mallander (1999) tar upp om att personal på LSS-boenden
utvecklar strategier för att bejaka brukares rättigheter gentemot organisationen.
Uppstår det en konflikt inom en organisation då den anpassar sig till yttre faktorer,
kan organisationens ledning använda sig utav bland annat virusteori och
översättningsteori (Christensen m.fl. 2005, s. 95-97). Christensen m.fl. (2005)
beskriver virusteorin som att organisationer tar efter framgångsrecept genom att
döpa om olika begrepp inom den ideologi som organisationens ledning har valt att
följa. Främst handlar virusteorin om att det språkliga döps om för att det skall bli
mer hanterbart för de yrkesverksamma inom organisationen men utan att det sker
större förändringar av receptet.
Den så kallade översättningsteorin som Christensen m.fl. (2005) beskriver går ut
på att organisationen väljer ut godbitarna från ett organisationsrecept. Med andra
ord väljer organisationen ut de delar som kan tänkas fungera för verksamheten
och anpassar dessa godbitar utifrån de behov som finns. Det vill säga så sker det
en översättning av framgångsrecepten på det sätt som bäst kan gynna
organisationen. Därigenom kan organisationen utvecklas och legitimera sig som
en viktig aktör som då kan korrespondera med andra organisationer och sprida sitt
eget framgångsrecept. Vidare kan en organisation därigenom ses som en
självstyrande enhet som kan välja de delar som passar organisationen även om det
finns starka yttre påverkningar (Mallander 1999).
Även om organisationer kan ses som autonoma, som självmant kan välja att
anpassa sig efter valfria framgångsrika organisationsrecept menar Hall (2009) på
att de organisationer som kan beskrivas utifrån den nyinstitutionella
teoribildningen sällan är ute efter makt och ojämlikhet. Istället sker
anpassningarna utifrån ett mer kollektivt tillvägagångssätt som syftar till att göra
organisationer mer jämlika. Även om organisationerna tenderar till att bli mer
jämlika lyfter Hall (2009) fram frågan om vem det är som ”för” retoriken.
Retoriken eller med andra ord organisationsreceptet framförs utav någon eller
något vilket kan ses som ett maktövertagande. Vem eller vad vill utöka sin makt
genom att göra andra organisationer mer jämlika och sin egen som mer ojämlik i
förhållande till andra organisationer med sin framskjutna maktposition. Därav blir
det av vikt att inom den nyinstitutionella teoribildningen se efter vad den här
typen av organisationsrecept kan få för några följder i samhället. Det blir då
viktigt att kunna skilja mellan det praktiska och de ideologier som framhävs,
huruvida dessa korresponderar med varandra i förhållande till verkligheten då
dessa kan skilja sig åt.
11
3.3 Socialarbetaren och dennes handlingsutrymme Socialarbetarens handlingsutrymme formas i organisationen oavsett hur
organisationen är organiserad. En sak som är väldigt tydlig är att variationerna i
socialt arbete förenas i alla organisationer eftersom strävan i socialt arbete innebär
att tillvarata brukares och samhällets intressen. Det är viktigt för socialarbetare att
ha kunskap om vilka grunder, värderingar och traditioner som gäller i den
organisation man arbetar i då detta kan skilja sig avsevärt åt i olika organisationer.
Som socialarbetare är det viktigt att känna till att det arbete man utför inte utförs
personligt, utan det är ett arbete som utförs i organisationens namn. Det vill säga
att socialarbetaren är organisationens aktör. Handlingsutrymmet för
socialarbetaren utvidgas automatiskt om man har detta för ögonen, vilket ger en
trygghet i hur man utför arbetet och brukaren vet vad som han eller hon kan
förvänta sig av socialarbetaren (Svensson m.fl 2008).
Socialarbetarens makt erhålls genom kunskap och erfarenhet. Denna makt
utvecklas automatiskt i mötet med brukaren och kräver eftertanke av
socialarbetaren. Det är viktigt att socialarbetaren lyssnar på brukaren och tar till
sig vad brukaren förväntar sig och inte utövar sin makt som socialarbetare utan är
lyhörd i mötet med brukaren. Socialarbetaren ansvarar för handlingsutrymmet och
bör tillvarata kunskaperna i, om och av arbetet. Har socialarbetaren bra kännedom
om organisering och relationer kan detta ge förståelse i arbetet. Socialarbetarens
professionalitet och yrkesroll kan öka kunskapen och ge en större förståelse för
brukares situation och socialarbetaren kan lättare förstå samspelet och
förutsättningar för den dynamik som uppstår mellan brukare och socialarbetare
(Svensson m.fl 2008).
Handlingsutrymmet för socialarbetare kan ses som ett stort äventyr där man som
människa ständigt utvecklas och på så sätt hela tiden ges möjlighet att förbättra
förutsättningarna för de människor man möter (Svensson m.fl 2008).
4. METOD
Detta kapitel inleds med en redogörelse för vår metodologiska ansats, vårt urval
samt vårt tillvägagångssätt. Därefter beskrivs hur vi har analyserat vårt material,
våra tankar kring rollen som forskare och de etiska överväganden vi har gjort vid
genomförandet av denna uppsats.
4.1 Metodologisk ansats Enligt Rosengren och Arvidsson (2002) finns det tre olika forskningsintressen,
nämligen det utforskande, det beskrivande och det förklarande intresset.
Rosengren och Arvidsson (2002) menar vidare att man i det utforskande,
explorativa forskningsintresset vill utforska, upptäcka och förstå. Man efterforskar
ett fenomens form och dess väsen. Vanligtvis sker detta genom att man som
forskare gör en fältstudie i fenomenets naturliga miljö. Till denna studie valde vi
att använda oss av ett utforskande forskningsintresse, då vi var ute efter att fånga
personalens upplevelser av de funktionshindrades självbestämmande och
inflytande rörande sin måltidssituation. Vi ville få en bild av hur personalen i två
olika kommuner ser på hur arbetet bedrivs för målgruppen, och att finna ”kärnan”
i deras upplevelse av brukares självbestämmande och inflytande. Då vi i
undersökningen var nyfikna på just personalens upplevelse av självbestämmande
12
och inflytande för personer med funktionshinder, ansåg vi att det var lämpligast
med en undersökningsform i intervjuform.
För denna studie valdes datainsamling i form av intervjuer. Motiveringen till detta
arbetssätt var att vi var angelägna om att få så mycket information som möjligt
från de personer vi intervjuade. Informanterna bär rimligen, utifrån utbildning och
förvärvad erfarenhet, på en fördjupad kunskap som vi var intresserade av att ta del
av. Vi bedömde att valet av denna metod gav oss en chans att få till stånd ett mer
personligt samtal och ett personligt bemötande, jämfört med om vi hade valt att
göra en enkätundersökning. Således är uppfattningen att den valda ansatsen, den
kvalitativa ansatsen, är den som är lämpligast för vår studie. Detta för att vi ska
kunna uppnå vårt syfte, och för att vi ska kunna få våra frågeställningar
besvarade.
Som förberedelse inför intervjuerna, bestämde vi oss för att använda oss av den så
kallade semistrukturerade intervjuformen. Denna intervjuform innebär att den
som intervjuar har en intervjuguide med förutbestämda frågor, i huvudsak öppna
frågor. Detta möjliggör att man som intervjuare får möjlighet att ställa följdfrågor,
beroende på vilka svar man får. Att ställa följdfrågor ger intervjuaren en möjlighet
att inhämta fördjupad förståelse och större kunskap om den information som
informanten förmedlar. Beroende på vad man som intervjuare finner lämpligt, så
har man även möjlighet att ändra ordningsföljd på de frågor man har i sin
intervjuguide (Robson 2011).
4.2 Urval Beroende på vilket forskningsintresse man har valt för sin forskning menar
Rosengren & Arvidsson (2002) att intresset kommer att påverka de olika principer
som kommer att styra urvalet. I denna studie har vi valt att arbeta utifrån det
utforskande forskningsintresset. Rosengren & Arvidsson (2002) lyfter fram att vid
antagandet av den här typen av forskningsintresse blir det av vikt att finna
representativa urvalsgrupper för att förklara forskningsområdet. Den
representativa urvalsgruppen skulle kunna översättas eller beskrivas som att det är
de som är mest informationsrika. Likväl kan man utifrån Aspers (2011) se de
representativa urvalsgrupperna som en form av en så kallad inträdespunkt inom
forskningsstudien. Tillsammans kan man översätta de representativa
urvalsgrupperna och inträdespunkterna till informanter.
Målsättningen var att ca sex intervjuer med personal ur LSS-verksamheter skulle
genomföras, vilket också skedde. Urvalet skedde utifrån vad Aspers (2011)
benämner som rollselektion och snöbollsselektion. Vi bedömer att de
respondenter vi kontaktade hade relevant kunskap i ämnet vi vill utforska. De i sin
tur hjälpte oss att nå fler informanter.
4.3 Tillvägagångssätt Vi valde att undersöka möjlighet till självbestämmande och delaktighet för de
brukare som bor i gruppbostad med stöd och service från personal. Vi inriktade
oss gentemot två kommuner och LSS-boenden från respektive kommun, detta för
att ge en bild av personalens upplevelse i två olika kommuner. Tre intervjuer
genomfördes i det vi kallar kommun 1, tre intervjuer genomfördes i det vi kallar
kommun 2. Materialet i studien är således baserat på sex intervjuer, tre i vardera
två kommuner.
13
När det gäller kommun 1 fick vi tillträde till fältet genom en bekant. Denne
förmedlade kontakt med en sektionschef, vilken i sin tur förmedlade kontakt med
personalen på verksamheten. Personalen i kommun 1 benämns vidare som
informant A, B och C. Via mailkontakt med sektionschefen fick vi datum för när
vi kunde komma och genomföra intervjuerna. Det första inbokade datumet fick
ombokas, på grund av tillfällig personalbrist på verksamheten. Intervjuerna
genomfördes på verksamheten. Vid ankomsten mottogs vi av en av informanterna
som visade in oss i ett avskilt rum, för att därigenom kunna eliminera störande
inslag. Till detta rum kom sedan informanterna var för sig. Innan varje intervju
startade, delade vi ut vårt informationsblad (bilaga 1) till informanten. Detta blad
ombads informanten att läsa igenom innan intervjun påbörjades. Vi bad även om
informantens tillstånd att få lov att spela in intervjun. Vi hade förberett och
använde oss av en intervjuguide (bilaga 2), varje informant fick således samma
frågor och varje intervju tog ca 30 minuter.
När det gäller kommun 2 fick vi tillträde till fältet genom att kontakt togs med en
enhetschef via telefon, vilken i sin tur förmedlade kontakt med medarbetare inom
verksamheten. Personalen i kommun 2 benämns vidare som informant D, E och F.
Även här fick vår första inbokade tid ombokas på grund av tillfällig personalbrist
på verksamheten. Vid ankomst mottogs vi av en av våra informanter som visade
in oss i verksamhetens kök. Vi planerade att intervjua tre personer i denna
verksamhet, men vid vår ankomst informerades vi om att det enbart fanns två av
våra tilltänkta informanter tillgängliga. Detta innebar att vi på denna verksamhet
intervjuade dessa två personer, benämnda informant D och E. Verksamheten
inhyses i en vanlig lägenhet, och i köket hade vi möjlighet att stänga dörren om
oss vid genomförandet av våra intervjuer. Detta gjordes, för att minimera risken
för störande inslag. Utförandet av intervjuerna i kommun 2 gick till på liknande
sätt som i kommun 1. Vi delade ut informationsbladet, vi bad om informanternas
tillåtelse att spela in intervjuerna och vi använde oss utav samma intervjuguide
som i kommun 1.
När det gäller informant F i kommun 2 använde vi oss utav ett
bekvämlighetsurval. En av oss tog kontakt med en möjlig informant på sin egen
arbetsplats, och frågade om denne kunde tänka sig att delta i vår studie. Något
som denne, efter att ha blivit informerad om studiens innehåll, tackade ja till.
Intervjun genomfördes på verksamheten och utfördes på liknande sätt som
tidigare utförda intervjuer, med den skillnaden att enbart en av oss närvarade vid
denna intervju. Informationsblad delades ut, tillstånd till inspelning gavs av
informanten och samma intervjuguide användes.
Efter att samtliga intervjuer skett, transkriberades dessa för att få ut en läsbar text.
Därefter raderades inspelat intervjumaterial omgående. Även det transkriberade
materialet har efter uppsatsens examinering förstörts i dokumentförstörare.
4.4 Analysmetod När vi hade tagit in allt insamlat datamaterial gick vi först igenom vårt nedskrivna
material och sållade bort det som inledningsvis inte var relevant. Därefter använde
vi oss utav de inspelade samtalen tillsammans med respektive anteckningar för
var och en av oss. Därefter tog vad Aspers (2011) beskriver som
transkriberingsprocessen vid. Var för sig gick vi igenom våra egna anteckningar
och en av oss transkriberade intervjuerna. Transkriberingen i sig syftade till att
producera en text som kunde användas i analysen (Aspers 2011). Rörande
14
transkriberingen av genomförda intervjuer har vi använt oss av Otranscribe3, ett
webbaserat hjälpmedel för transkribering. Användandet av detta hjälpmedel
underlättade sammanställningen av vårt resultat.
I studien valde vi att använda oss av det som Kvale och Brinkmann (2009)
benämner som tematisering för att kunna analysera materialet i våra gjorda
intervjuer. Dels är denna metod flitigt använd när det gäller analysering av text,
dels ansåg vi att det var den lämpligaste formen för denna studie. Den
tematisering vi har genomfört omfattar de ämnen som vi ville belysa i studien. Vi
plockade ut teman ur våra intervjuer som vi ansåg var relevanta för det syfte och
de frågeställningar vi hade med denna uppsats.
När transkribering och tematisering av materialet var genomfört, var det två för
oss självklara teman som stack ut. Temat ”självbestämmande och inflytande i
måltidssituationen” och temat ”organisatoriskt handlingsutrymme”. Dessa teman
redovisas under avsnittet resultat och analys.
4.5 Forskarrollen I denna uppsats var det av vikt att vi funderade över och tänkte igenom vår egen
roll i forskarprocessen och denna uppsats genomförande. I rollen som forskare var
det sannolikt svårt för oss att vara helt objektiva, det vill säga att helt hålla oss
neutrala i det vi mötte i den process som forskningen innebar. En omsorgsfull
reflektion över den egna rollen och vår egen förförståelse kunde i viss mån
minska den subjektivitet, den personliga färgning, som riskerade att annars sätta
sin prägel på vår uppsats. Vi har båda en viss erfarenhet av socialt arbete, inte
minst inom LSS. Följaktligen var det viktigt att vi strävade efter att vara neutrala i
mötet med de personer vi intervjuade, och att vi även strävade efter detta när det
gällde studien i stort.
4.6 Etiska överväganden Enligt Robson (2011) måste man i sin forskning vara noga med att ta stor hänsyn
till de krav på etik som god forskning bör följa. Om inte detta görs finns det en
uppenbar risk att uppgiftslämnare lider men. Uppgiftslämnare kan drabbas av
negativa konsekvenser, såsom stress eller ångest. Med detta i beaktan, och utifrån
Vetenskapsrådets forskningsetiska riktlinjer, bestämde vi oss för att sätta samman
ett informationsblad till våra informanter.
Vid sammanställandet av studien har allt material som rör enskilda personer,
informanter, organisationer och kommuner avpersonifierats och avidentifierats.
Detta för att säkerställa att informanternas identitet inte röjs. Samtliga informanter
erbjöds även att ta del av studien efter dess färdigställande.
För att säkerställa att vi i möjligaste mån har följt de etiska krav som ställs på vår
forskning, har vi i genomförandet av denna studie uppmärksammat och följt
Vetenskapsrådets (2002) forskningsetiska principer. Dessa principer inrymmer i
synnerhet fyra huvudkrav för forskning:
1. Informationskravet. De berörda ska tydligt informeras om vilka villkor
som gäller för deras deltagande i studien och vilken uppgift de har som
uppgiftslämnare. Som forskare är det viktigt att man informerar de som är
3 http://www.otranscribe.com
15
berörda angående syftet med forskningsstudien de deltar i. De berörda
skall också informeras om att deras deltagande är fullkomligt frivilligt.
Varje intervjutillfälle inleddes med att vi överlämnade informationsbladet
till informanten, som vi bad denne att läsa igenom innan intervjun
påbörjades. I detta informationsblad informerades informanten om vilket
syfte vi hade med studien och att medverkan bygger på frivillighet.
2. Samtyckeskravet. Forskaren ska av de berörda inhämta uppgiftslämnares
och undersökningsdeltagares samtycke, när det gäller deltagande.
Uppgiftslämnare ska även informeras om att de när som helst, utan
negativa följder kan välja att avbryta medverkan om de så önskar.
I informationsbladet som överlämnades ombads också om informantens
samtycke till att delta i studien. Vi beskrev även i informationsbladet att
denne när som helst kan avbryta sin medverkan om så önskas.
3. Konfidentialitetskravet. All data som forskaren har samlat in skall hanteras
med största konfidentialitet, samt på ett sätt som gör att uppgiftslämnare
inte kan identifieras av någon utomstående. Det ska vara praktiskt omöjligt
för personer utanför studien att ta del av etiskt känsliga uppgifter i
forskningsmaterialet.
Av informationsbladet framgick att informanten blir avidentifierad i
studien. Det gavs i informationsbladet även information om att det
insamlade materialet kommer att behandlas konfidentiellt.
4. Nyttjandekravet. Insamlat material om enskilda personer får varken lånas
ut eller säljas, utan får enbart användas i forskningsändamål.
Av informationsbladet framgick att det insamlade materialet endast
kommer att användas i denna studie.
5. RESULTAT OCH ANALYS
I detta avsnitt redovisar vi vårt resultat utifrån de intervjuer vi genomfört.
Redovisningen av vårt resultat bygger även på observationer av tidigare avsnitt
rörande tidigare forskning och teori. I detta kapitel kommer vi att besvara och
analysera våra frågeställningar. Samtliga informanter benämns i detta avsnitt
ibland som ”hon”. Detta för att underlätta kapitlets läsbarhet, och det avspeglar på
inget sätt informanternas verkliga kön.
I avsnittet har vi valt att tematisera vårt resultat utifrån våra två frågeställningar
och sammanställt datan i två delar. Vidare efterföljs vardera tema av ett
kommentarsfält där respektive resultat analyseras i förhållande till tidigare
forskning och den teoretiska utgångspunkten.
5.1 Tema – Självbestämmande och inflytande i måltidssituationen Informant A berättar att det bor 9 brukare i 8 lägenheter och att det finns ett
parboende. LSS-boendet består av servicelägenheter där varje lägenhet har ett
eget kök. Det finns även ett gemensamhetsutrymme med kök som samtliga
16
boende har tillgång till. I denna byggnad har även personalen sitt kontor och de
utgår därifrån.
”På helgen helgerna är det frivilligt att komma upp i gemensamhetsutrymmet och
äta här i matsalen. Då lagar vi maten tillsammans här. De bestämmer själva
vilken mat som ska lagas, vi har en turordning i vem som bestämmer matsedeln
för varje helg. De bestämmer vad som skall lagas och de har betalat och vi har
handlat mat för de pengarna. De som kan och vill hjälper till att duka och t.ex.
skala potatis.” (Informant A).
Informant A redogör för att behovet av hjälp ser olika ut för alla brukare. Några
brukare behöver hjälp med att tillaga all mat och några brukare lagar själv maten
med stöd och hjälp från personalen. Det finns i dagsläget inte någon brukare som
behöver hjälp med frukosten, det har varierat över tid, beroende på vilka brukare
som bott där. När det gäller planering och inköp så berättar informant A att det
alltid är brukarna som bestämmer. Det händer väldigt sällan att personal handlar
åt brukare utan personal och brukare handlar för det mesta tillsammans. Ibland
handlar brukarna själva. Det händer någon enstaka gång att personalen handlar åt
brukare, men detta sker endast om brukaren är sjuk och inte har möjlighet att följa
med vid inköp.
”De får själva plocka vad de vill ha i affären. Det är mer att man tipsar dem, vi
vet att de kanske inte bara ska ha ost till pålägg. Ska du inte ha korv eller
leverpastej, de behöver lite den puffen om man säger så. Javisst ja, och så plockar
de till sig mer och mer. Så jag tycker att de verkligen själva får bestämma, med
lite vägledning från oss” (Informant A).
Vidare berättar informant A att brukarna är med vid all tillagning av mat och de
gör allt de kan själva. Sedan får personalen vara behjälplig där det behövs, lite
grann ”händerna på ryggen” för personalen.
”Vi är vid sidan om kan man säga, tipsar och brukarna frågar. De plockar själva
fram ur frysen och lagar sedan till det, ibland med hjälp från personal och ibland
helt själva” (Informant A).
Informant A berättar att hon har arbetat väldigt många år i verksamheten. Hon
berättar vidare att det hänt mycket under ”resans gång”. Förr så gjorde hon
likadant hos exempelvis sju olika brukare, men idag så ser det helt olika ut hos de
olika brukarna. Enligt henne är det nu mycket mer individanpassat, varje brukares
önskemål har blivit det viktiga i arbetet.
Informant B informerar oss om att det på boendet finns två brukare som bestämt
att de vill åka väg och äta på en restaurang, något som de gör varje dag. Hon
berättar att det är en restaurang i ett serviceboende för äldre. På restaurangen äter
de oftast dagens lunch, och de betraktar detta som sin huvudmåltid. De äter sedan
smörgåsar eller något annat lätt på kvällen. Vidare berättar hon att det finns en
brukare som sköter sig i princip helt själv och som inte behöver någon hjälp med
måltidssituationen av personalen. Övriga brukare får stöttning och hjälp i sina
lägenheter i de bitar de behöver. Precis som informant A redogjort för så påtalar
informant B även hur det ser ut på helgerna, nämligen gemensam middag för fem
brukare i gemensamhetsutrymmet. Självbestämmande och inflytande varierar från
brukare till brukare.
17
Informant B berättar att personalen hjälper den brukaren, som i stort sett är helt
självständig i måltidssituationen, med att skriva matsedel. Det är brukarens
önskemål att de tillsammans skall göra en veckomatsedel utifrån vad som finns
hemma. Då kan brukaren själv plocka fram för varje dag vad som finns på
matsedeln. Brukaren utrycker att det är en trygghet att veta vad som skall plockas
fram ur frysen och brukaren vet vilken mat det är varje dag.
Informant B berättar att när brukarna bestämmer vad de skall äta så kan det ibland
behövas recept med bilder för att hjälpa brukarna att bestämma.
”Ibland klipper de ut recept ur tidningen så att man blir lite kreativ med det
också. Man får kanske något recept hem i brevlådan och då blir man kanske
sugen på det. Då visar de oss det och vi kan förklara hur man lagar det och
hjälpa till med vad de behöver köpa in för att laga den maten” (Informant B).
Informant B berättar att en sak som kan vara svår för personalen är att några
brukare väljer ”fel” mat. De vill gärna köpa ”skräpmat”. Hon berättar att det är
jätteviktigt att inte ta över brukarens självbestämmande, men att det är viktigt att
informera brukaren om konsekvenserna av att äta ”fel” mat. Man måste försöka
att motivera brukarna till att tänka på detta och kanske försöka variera sin mat och
tänka mer på vad de äter.
”Vi har haft en brukare som ätit korv sju dagar i veckan och då försöker man ju
att i affären visa att det finns andra grejer och föreslår att man skall prova detta
istället. Man kan ju bara gå till sig själv, hur många varierande frukostar har
man själv egentligen. Men det är ju så att brukarna bestämmer ju själv om de vill
äta skräpmat eller inte. Det tar ju emot att se att någon mår dåligt av det och
kanske inte alls mår bra av det” (Informant B).
Informant B berättar att personalen går till respektive brukares lägenhet för att
vara behjälplig med att exempelvis skriva inköpslista. För brukarna kan det ibland
vara svårt att se vad som finns hemma och vad som är slut. Personal och brukare
går tillsammans igenom det för att kunna göra kommande inköp. En del brukare
kan inte läsa och skriva och då är det personalen som skriver inköpslistan. Detta
bidrar till att brukarna känner att de har inflytande över vad som skrivs ned, även
om de inte skriver själva. Hon berättar att personalen skriver upp basvarorna och
sedan blir det väldigt mycket mer handlat när de väl är i affären. Det är alltid
brukaren som bestämmer vad som skall handlas.
Informant C redogör för att de flesta brukare gör sin egen mat i sina lägenheter, en
del av dem har frysta färdigrätter som tillagas i mikrovågsugn. Personalen
erbjuder även dessa brukare hjälp med tillagning av mat, för att de kanske ibland
ska äta annat än färdigrätter. Men brukarna vill ha sina färdigrätter och är nöjda
med detta. Brukarna värmer själva sin färdigmat i mikrovågsugn och behöver
ingen hjälp med detta. Personalen är behjälplig till samtliga brukare som önskar
hjälp från personalen. Informant C bekräftar det som informant A och B redan
nämnt angående gemensamma måltider på helgen. Den personal som arbetar
aktuell helg har i veckan gått igenom med de brukare som skall vara med på
helgmiddagen vad som skall lagas och köpas in. De brukare som önskar och vill
är med vid inköpstillfället och även vid tillagningen. Ibland händer det att en
brukare inte gillar den mat som skall serveras på helgen och då försöker man lösa
detta med att erbjuda fryst mat sen tidigare helgmiddagar. På detta sätt så ges
18
brukarna möjlighet till inflytande och självbestämmande även om de inte vill äta
den mat som majoriteten bestämt. De brukare som valt att äta tillsammans i
gemensamhetsutrymmet på helgen ser verkligen fram emot detta. Det handlar
även om sällskap vid måltiderna. Brukarna hjälper till utifrån sina förmågor. En
av brukarna äter alltid i sin egen lägenhet och är i stort sett helt självständig i
måltidssituationen.
Vi har en brukare vi är hos varje kväll, och stöttar honom, vi jobbar med
händerna bakom ryggen och gör inte maten åt honom. Tips och råd ger vi. Till
exempel att sänka värmen och hur mycket matfett som skall användas vid
stekning. Annars sköter han matlagningen själv (Informant C).
Inflytandet vid inköpen är enligt informant C väldig stort. De brukare som väljer
att äta färdigrätter har ett stort inflytande över sin mat, de handlar vad de tycker
om och väljer sedan varje dag vad de vill äta. Informant C berättar att det är
jätteviktigt för personalen att inte ”styra och ställa”, alla har rätt att äta det de vill.
Personalen tipsar bara om att det kan vara viktigt att variera även färdigrätterna.
Vissa brukare har sin favoritmat, de vill kanske inte variera så mycket och
givetvis är det deras val som styr inköpen. Vidare berättar hon att om någon
brukare har allvarliga hälsoproblem p.g.a. måltidsintaget, så erbjuder de brukaren
att vara behjälplig med kontakt med dietist eller liknande. Det är enligt henne
viktigt att gå små steg och bara ge tips, inga pekpinnar.
”Varför ska jag som personal komma in och tycka att det inte är bra? Varför
måste man laga 100 maträtter om brukaren inte tycker det är intressant? Det
viktiga är att brukaren får bestämma vad den vill äta och köpa hem” (Informant
C).
Informant C berättar att det finns en del pedagogiska saker de som personal gör
för att underlätta för brukaren att vara mer självständig i måltidssituationerna.
Tillsammans med någon brukare har de märkt upp spisen så att det är lättare att
förstå spisens olika funktioner. De gör inköpslistorna tillsammans och hjälper
brukarna att tänka på och kontrollera vilka basvaror som finns hemma och vad
som behöver köpas hem.
På informant C:s arbetsplats finns personalen för brukarna. Det är brukarna som
tar kontakt och personalen söker inte brukarnas kontakt. Vidare berättar hon att
brukarna även umgås med varandra och lagar mat ihop ibland. Det är enligt
informant C jätteviktigt att inte försöka styra brukare, man får inte göra något
övertramp för då går man emot lagen. Informant C upplever att hela
personalgruppen hela tiden arbetar för att brukarna skall ha inflytande och
självbestämmande. Mycket av personalens arbete är enligt henne att ständigt
motivera brukarna och en ständig dialog i personalgruppen möjliggör detta.
Personal skall ha likartade värderingar och alla ska ha brukaren i fokus.
Informant D berättar att på LSS-boendet där hon arbetar, är det väldigt varierande
hur det fungerar vid måltidssituationerna. Detta beror enligt henne på att vissa
brukare har ”hemmadag” och då sköts det mesta om vad gäller inköp, tillagning
och beredning. Personal och brukare gör tillsammans maträtter som ska räcka för
en vecka, för att brukaren skall kunna leva så självständigt som möjligt. Många
brukare sköter sina inköp helt själva. En del brukare sköter sin ekonomi helt själva
och en del brukare har god man. Ganska många brukare har begränsad ekonomi
19
och kanske då inte prioriterar måltidssituationerna. En del brukare ser det som en
inskränkning i självbestämmandet att personalen skall vara behjälplig vid inköp
och tillagning av måltiderna. Där har personalen en långtgående diskussion med
brukarna för att nå fram.
Enligt informant D går personalens arbete mycket ut på att främja
funktionsbevarande förmågor och tillsammans arbetar de utvecklande. Med detta
menar hon att brukarna gör så många moment som hon eller han klarar själv.
Personalen stöttar när brukaren ber om det. Detta genomsyrar hela verksamheten,
just tanken på självbestämmande och inflytande.
Planeringen av inköp sker enligt informant D helt och hållet utifrån att brukarna är
självbestämmande och de är de enda som har rätt att ha inflytande över vad som
skall inhandlas. Personalens roll i detta är att tillsammans med brukaren
strukturera och föreslå goda alternativ.
”Dock ska jag säga att föreslå alternativ är helt baserat på personalens egna
värderingar. Det finns inget kommunalt underlag för dessa förslag.
Problematiskt! Det skapas kanske oenighet i personalgruppen. Man tycker mycket
som kanske inte är evidensbaserat överhuvudtaget” (Informant D).
Informant D framhåller att hon skulle önska att det fanns nationella råd eller
kommunal vägledning där något slags kostcirkel föreslås. Enligt henne är det
personalens uppgift att främja brukarnas självbestämmande. Även om inflytandet
från brukarna är väldigt uttalat så kan stöttning och goda råd vara nog så viktiga.
Det är då viktigt för personalen att ha en god grund att stå på. För de brukare som
är helt självständiga i sina måltidssituationer kan det ibland behövas motivation
till att kanske äta hemlagad mat någon gång istället för att alltid äta färdig mat ute.
Enligt informant D så gäller det för personalen att via samtal försöka påverka
brukare till en mer allsidig kost, att inte alltid äta sådant som exempelvis pizza
och hamburgare.
När man är i affären tillsammans med brukare som väljer att äta mat ute är
pengarna ofta väldigt begränsade. Då försöker jag räkna ut vad en måltid med
varierad kost kostar, jämfört med exempelvis McDonalds. Försöker visa
pengavärdet för brukaren. Brukaren väljer ändå uteätandet, det är viktigt för
denne och tyder såklart på ett väldigt stort självbestämmande, på ont och gott”.
(Informant D).
Under 2015 kommer det att starta ett projekt som informant D tror ganska mycket
på. Detta projekt går ut på att LSS-boendet skall prova att ha gemensamma
måltider för brukarna. Hur inköp och tillagning skall gå till är inte känt för henne i
dagsläget, men hon hoppas att det kommer att ske tillsammans med brukarna för
att bibehålla deras inflytande och självbestämmande. Det goda med detta projekt
tror informant D också är att brukarnas kunskap gällande mat kommer att öka. Det
blir då flera olika brukare som har inflytande över vad som skall handlas och
tillagas, och kanske de kan lära av varandra.
Enligt informant E så intar samtliga brukare på LSS-boendet sina måltider i sina
egna lägenheter. Ibland är det någon brukare som kommer till
gemensamhetslokalen och äter sin kvällsmat. Då har brukaren sin egen mat med
sig, ofta färdigrätter, och värmer den i mikrovågsugnen. Den främsta anledningen
20
till detta enligt informant D, är att de vill ha sällskap när de äter och att ha någon
att prata med. Ibland är det personal och ibland är det andra brukare som vistas i
gemensamhetslokalen.
Personalen hjälper vissa brukare att laga mat. Man stöttar brukarna i den
utsträckning de önskar. Det lagas inte någon mat till brukare, man lagar endast
mat tillsammans med brukare. Detsamma gäller stöttning och råd av personalen
vid inköp. Som personal är det viktigt att ha händerna på ryggen och det är också
viktigt att inte lägga fram egna värderingar i diskussioner med brukarna om vad
som skall lagas eller köpas in. Informant D uppger att personalen inte har så
mycket planering tillsammans med brukarna, detta eftersom majoriteten av
brukarna som bor på LSS-boendet är helt självständiga i både inköp och
måltidssituationen.
”Trots detta så försöker vi att förklara vad som är nyttigt, vad man behöver äta.
Sedan väljer de kanske ändå inte de alternativen. Som exempel, den brukaren vi
lagar maten ihop med, där vi försöker variera, men brukaren bestämmer själv. Vi
försöker hitta något nytt recept då och då för att variera. Så att det inte blir för
enformigt” (Informant E).
Precis som informant D nämnde så ser informant E också fram emot projektet
som skall starta 2015, innebärande gemensam matlagning på LSS-boendet.
Informant D tror att detta sätt att sköta måltiderna, på sikt, kan öka inflytande och
självbestämmande genom att de får utbyte av andra brukare och på så sätt vidgar
sina vyer.
”Några har önskat att få sällskap vid måltider, vilket vi har svårt att få tid till.
Därför blir det bra att dra igång projektet med gemensam kvällsmat nästa år. För
de som vill ha sällskap blir det i alla fall bra. Sen får vi se hur uppskattat det blir.
Även då gör varje brukare sitt egen val om den vill vara med eller inte”
(Informant E).
En sak som informant E lade fram var att det ibland var väldigt svårt för brukarna
att vara självständiga i måltidssituationerna, eftersom de flesta har dålig ekonomi
och inte prioriterar måltidssituationerna. Som personal är det viktigt att ta hänsyn
till detta vid stöttning för brukarna vid inköp. Brukarna har inte alltid en helt sann
bild av sin ekonomi och personalen får försöka att hitta billiga och nyttiga saker
att föreslå brukaren. Dock är det alltid brukaren som bestämmer vad som skall
köpas.
Enligt informant F är det helt individanpassat när det gäller vilken hjälp brukarna
har av personalen vid måltidssituationerna. På LSS-boendet har brukarna väldigt
varierande funktionsnedsättningar och därför ser behovet av hjälp och stöttning
från personalen väldigt olika ut. Några brukare klarar sig näst in till helt själva och
behöver endast verbalt stöd från personalen. Några brukare har behov av praktisk
hjälp från personalen.
”Målet är att brukarna ska klara så mycket som möjligt själva och personalen
skall bara vara en figur i bakgrunden. Gärna sitta på våra händer och låta
brukaren själv ta initiativ” (Informant F).
21
Informant F berättar att hon och hennes kollegor arbetar enligt något som kallas
täthetschema för att på bästa sätt finnas till för brukarna när behov finns av
närvarande personal vid måltidssituationerna. Enligt henne innebär detta arbetssätt
en tydlighet för brukarna, eftersom de vet vilken tid de får hjälp och vem av
personalen som kommer. Det är brukarnas behov som styr personalens schema
och inte tvärtom. Informant F redogör för att täthetschemat görs upp för att på
bästa sätt kunna ge brukarna den bästa servicen. Det är alltså mest personal inne
och arbetar när behovet är som störst. Hon berättar vidare att personalgruppen är
väldig nöjd med detta arbetssätt och att de kan se att de tillgodoser brukarnas
självbestämmande. Arbetssättet kan innebära att det blir en hel del ändringar i
schemat, men informant F uppfattar inte detta som något problem i
personalgruppen. Samtliga i personalgruppen är medvetna om detta och ställer
upp på de ändringar som krävs för att tillgodose brukarnas behov.
Väldigt många av brukarna som bor på LSS-boendet där informant F arbetar äter
så kallad micromat. Som personal försöker man att motivera till att man
tillsammans kan laga maten i deras egen lägenhet, men valet är alltid till slut
brukarens.
”Vissa brukare föredrar att äta micromat då de upplever en större frihet med
detta. De är inte beroende av att bestämma tid med personalen för tillagning av
mat. Man vet hur man värmer maten och brukarna klarar det själva, man vet vad
man är sugen på och det är något man känner igen” (Informant F).
Informant F berättar att många brukare är iväg på daglig verksamhet och att de då
äter lagad mat där. Brukarna tycker inte att de har behov av att laga mat ytterligare
en gång när de är hemma i sin lägenhet på kvällen. Informant F berättar att på
söndagarna så äter många brukare gemensamt i samlingslokalen. Det är brukarna
själva som väljer om de vill vara med eller inte. Brukarna är med och bestämmer
vad som skall lagas och de är även med personalen vid inköp till dessa
gemensamma söndagsmiddagar. Alla brukare kan bidra med något.
När det gäller inköpsplanering så är det enligt informant F samma
tillvägagångssätt som vid måltidssituationerna. Det vill säga att det är brukaren
som bestämmer när detta skall ske och det är brukaren som efterfrågar hjälpen.
Personalen upplever enligt informant F att det är ganska svårt att försöka påverka
brukarna att äta näringsriktig mat. Brukarna på LSS-boendet är väldigt
självständiga i det avseendet, de köper det de vill ha och äter det de vill äta.
”Nyligen hade vi en träff i samlingslokalen där vi tog massor med olika kända
produkter, och så fick brukarna gissa hur många sockerbitar de innehöll. Det är
något man kan ta på. Inte bara säga det utan visa med sockerbitar att ”så här
många sockerbitar innehåller faktiskt detta”. Då blir det väldigt konkret för
brukarna (Informant F).
Beroende på de olika funktionsnedsättningar som brukarna på informant F:s
arbetsplats har, så arbetar personalen stöttande och upplysande för att kunna
hjälpa brukarna att förstå innebörden av att äta ”fel” mat. Informant F har arbetat
på LSS-boendet en lång tid och hon berättade att det hänt mycket positivt för
brukarna under åren, speciellt när det gäller självbestämmande och inflytande.
Personalgruppen för en ständig dialog sinsemellan i hur de skall kunna bli ännu
bättre på att tillgodose brukarnas behov, samtidigt som de måste låta brukarna
22
vara de som har inflytande över sina eget liv. Inga pekpinnar om vad som är rätt
och fel utan endast information om de konsekvenser som det kan bli i längden av
att man äter ”fel” mat. Enligt informant F så är brukarnas framsteg i vissa fall
väldigt små framsteg. På något vis ger detta ändå krydda åt personalens vardag
och viljan att ständigt jobba framåt och hitta nya lösningar som är till gagn för
brukarna.
”Det man alltid ska tänka på är att vi som personal har fruktansvärt stor makt.
Det är lite tabu. Vi måste bära denna makt med respekt och inte missbruka den.
Jag har valt att arbeta med detta, men brukarna har inte valt att vara beroende av
personal. Det är viktigt att som personal tänka på detta” (Informant F).
Kommentar De informanter vi träffade hade enligt egen utsago en längre erfarenhet av arbete
på LSS-boende. De kunde bekräfta det vi även sett i vår tidigare forskning
gällande historiken kring brukares självbestämmande och inflytande. Samtliga
informanter med lång erfarenhet i verksamheten upplevde att det hänt så oerhört
mycket för brukarna i positiv riktning för att öka deras självbestämmande och
inflytande. Informanternas redogörelse om att de tidigare arbetade likadant med i
stort sett samtliga brukare stärker det som framkommer i vårt avsnitt om tidigare
forskning rörande mer individanpassat synsätt idag. Det är fyra speciella
händelser som vi lyft fram i den tidigare forskningen som tydliggör detta,
nämligen institutionaliseringen, avinstitutionaliseringen, decentralisering av
boenden samt psykiatrireformen. Genom den senare övertog kommunerna
ansvaret från staten gällande brukare med funktionsnedsättningar under senare
delen av 1990-talet. Dessa fyra speciella händelser har möjliggjort de LSS-
gruppbostäder som finns idag.
Adolfsson (2010) refererar till Ove Mallanders avhandling ”De hjälper oss till
rätta. Normaliseringsarbete, självbestämmande och människor med psykisk
utvecklingsstörning” och det visar att just maten och måltidsintaget är i en
förändringsprocess. Tidigare ”inrutade” arbetsformer där samtliga brukare erhöll
samma hjälp, är ett minne blott och att man numera arbetar mer individanpassat.
Informanterna i kommun 2 berättar om hur det går till på den LSS-gruppbostad de
arbetar på. De talar om att det är precis detta som har hänt, och att det är så de
arbetar med brukarnas inflytande och självbestämmande i dagsläget. Med
anledning av detta så har det växt fram att arbetet med brukarnas planering av
måltidssituationer, inköp och planering har blivit en naturlig aktivitet för
personalen och brukarna. Vissa av informanterna har även redogjort för att många
brukare väljer bort personalens hjälp och är helt självständiga i måltidssituationen.
Dessa brukare väljer ofta färdigrätter. Detta fenomen är även det belyst i vårt
kapitel om tidigare forskning av Adolfsson (2010), som i en studie lyft fram att
det kan se helt olika ut brukare emellan. Våra informanter förstärker även detta
och de arbetar motiverande med de brukare som väljer färdigrätter. Inte för att det
är fel att äta färdigrätter utan mer för att göra brukarna mer självständiga i att laga
sin egen mat.
Tidigare forskning visar även på att sedan LSS-lagen tillkom 1994 har personalen
distanserat sig mer gentemot brukarna. Ett exempel på detta är att informant C är
tydlig med att det är brukarna som tar kontakt med personalen, inte tvärtom.
Brukarna ska själva bestämma, personalen ska endast finnas som ett stöd vid
behov. Socialstyrelsens rapport (2011) tar upp att personalens yrkesroll förändrats
23
och att arbetet numera sker mer individualiserat gentemot brukarna. Samtliga
informanter har också berättat att deras arbete väldigt mycket går ut på att ”ha
händerna på ryggen” och låta brukaren ha inflytande över sin måltidssituation,
sina inköp och sin måltidsplanering och på så sätt främja brukarens
självbestämmande.
Vårt syfte med att belysa hur LSS-personal upplever brukares möjlighet till
inflytande och självbestämmande i måltidssituationer, har tack vare våra
informanter uppnåtts. Ingen av våra informanter har delgett oss något som skulle
kunna påvisa att personalen inte upplever att brukarna har självbestämmande och
inflytande i måltidssituationer. Något som också framkom från våra informanter
var att det är viktigt att man som personal är väl medveten om vilken maktposition
man som personal har, och att man inte missbrukar denna. Personalens kunskap
om brukarna och deras funktionshinder kan utgöra en fara för brukarnas
självbestämmande och inflytande om inte personalen respekterar brukarens
önskemål, utan endast ser till vad som är bäst för brukaren. I vår teori har vi
använt oss av Svensson m.fl. (2008) som säger att makt erhålls genom kunskap
och erfarenhet. Denna makt kräver eftertanke eftersom makten utvecklas
automatisk i mötet mellan personal och brukare. Det är viktigt att personalen
lyssnar på brukaren och inte utövar sin makt, utan är lyhörd för vad brukarna
förväntar sig av personalen.
I ett av boendena i kommun 2 berättade informanterna om ett kommande projekt
innebärande gemensamma måltider på LSS-boendet. Båda informanterna var
väldigt positiva till detta kommande projekt. Vid intervjutillfället hade de inte så
mycket kunskap om vad det kommer att innebära för brukarna. Båda
informanterna hoppades på att de gemensamma måltiderna inte negativt skulle
påverka brukarnas självbestämmande och delaktighet. I avsnittet tidigare
forskning rörande måltidssituationerna är gemensamma måltider inget som
nämnts. Snarare talar tidigare forskning om att det vid decentralisering till
gruppbostäder skulle vara fokus på individanpassade måltider och brukare skulle
vara delaktiga och självbestämmande i måltidssituationen. Måltiderna skulle
tillagas i det egna hemmet.
Samtliga informanter uppger att de upplever att brukarna har ett stort
självbestämmande och inflytande över det som rör deras måltider. När vi
analyserar vårt resultat kan vi också se att det inte skiljer sig åt från de två olika
kommuner vi valt att undersöka. Verksamheterna vi besökte i de två olika
kommunerna var väldigt lika i strukturen, det vill säga att brukarna bodde i egna
lägenheter och hade gemensamhetsutrymmen. Personalens upplevelser av
brukarnas självbestämmande och inflytande såg i stort sett lika ut, och de arbetade
i stort sett på samma sätt för att främja brukarnas självbestämmande.
5.2 Tema – Organisatoriskt handlingsutrymme I det här avsnittet har vi valt att fokusera på hur informanterna ser på sitt
handlingsutrymme i förhållande till den enskilda organisationens struktur samt i
förhållande till deras upplevelse av brukarnas självbestämmande i sina
måltidssituationer. Likväl fokuserar vi på hur den enskilda organisationen i
respektive kommun tar efter andra organisationer.
I det första boendet i kommun 1 intervjuade vi informant A. Hon redogjorde för
oss hur boendet och dess personal arbetade med brukarna.
24
Informant A berättar att i arbetet på boendet så arbetar personalen nära brukaren i
utformandet av insatserna kring den brukarens önskemål och behov vid
måltidssituationer. Vidare berättar hon att brukaren skriver inköpslista inför
inhandling till måltiderna. Vid behov får brukaren stöttning i inhandlingen och vid
själva tillagningen. Ibland får personalen komma med tips till nya maträtter som
brukaren själv kan laga eller kan laga tillsammans med personalen.
Vidare uppger informant A att hon inte upplever sig styrd av kommunens
upphandlingsregler. Med detta menar hon att de inte är tvungna att köpa produkter
via kommunen, vilket exempelvis en del andra gruppboenden i kommunen är.
Istället får brukaren önska var inköpen skall ske och att eventuell personal får lov
att följa med till inköpsbutiken. Informant A berättar vidare att de inom
personalgruppen är tvungna att korrigera sina scheman så att brukaren i största
möjliga mån får den tid de har önskat. Dock finns det inte alltid möjlighet att
tillgodose brukarna med de tider de önskar, då personalgruppen inte kan täcka alla
aspekter som brukaren vill få med. Det blir trots allt inköp åtminstone en gång i
veckan.
Informant A uppgav att hon har upplevt att det har blivit skillnader i arbetet med
brukarna och tidsplaneringen. Förr hade boendet tillgång till en bil de kunde bruka
för att åka iväg med brukaren och handla, och därmed sparades det in mer tid.
Idag uppger informant A att personalen numera är hänvisade till kollektiva
färdmedel, vilket innebär att det då måste avsättas mer tid och planering för att
åka iväg och handla med brukaren. Hon berättar även att vid de tillfällen en
brukare är sjuk och inte kan åka iväg och handla med eller utan personal, så åker
personalen själv oftast iväg till den närmsta butiken, för att göra inköpen så snabbt
som möjligt.
Informant A berättade även att hon har märkt stora förändringar inom
verksamhetsområdet när brukare fick flytta ut från de stora institutionerna till
egna lägenheter. Hon uppger att tidigare kallades boendena för träningslägenheter,
och de syftade till att träna brukaren. Numera är det ett större fokus på att vara
mer av ett stöd till brukaren för att kunna främja dennes resurser och egna
funktionsförmågor. Informant A berättar att detta arbete möjliggörs genom att
boendet har tagit till sig andra arbetssätt från andra kommuner och att arbetet
beror på hur det styrs uppifrån.
”Vi har dessutom en mycket bra chef, det genomsyrar neråt i verksamheten.
Chefen var tillåtande och var väldigt tillmötesgående när vi jobbade med
delaktighetsmodellen” (Informant A).
I en senare intervju med informant B berättar hon att det finns en styrning inom
organisationen, men att man ibland måste ta fler egna initiativ.
”Det kan ju hända något här och nu som man kanske måste ta ett snabbt beslut
om också. Sen kanske detta inte är helt rätt så man får utreda sen liksom. Det är
ändå människor vi jobbar med och det är alltid fint med alla de här lagarna och
reglerna men det är inte alltid det kanske kan vara så” (Informant B).
Vidare berättar hon att chefen är lyhörd inför beslut. Det viktiga är att man
försöker göra det bra för brukaren i den stund som något sker, och att man senare
pratar med chefen för att berätta om vad som har hänt. Vidare berättar informant
25
B att det viktigaste är att man försöker lösa ett eventuellt problem med brukaren
och personalen innan chefen kontaktas. Det är frihet under ansvar, men som
personal har man ett större ansvar för att göra ett bra jobb för få lov att bibehålla
den här friheten.
Längre in i intervjun berättar informant B att de inte bara måste följa direktiv från
chefen, utan att de vid vissa fall även är tvungna att ta kontakt med medicinskt
ansvarig sjuksköterska och följa dennes direktiv. När det gäller sjuksköterskans
givna direktiv finns det inget större handlingsutrymme. Vidare berättar informant
B att de även vänder sig till andra professioner såsom exempelvis dietister, för att
få stöd för att nå fram till brukaren. Dock berättar informant B att det är svårt att
nå fram till vissa brukare trots stöd från andra professioner. Detta då den enskilde
brukaren inte alltid ser ett samband mellan sin funktionsnedsättning och
eventuella somatiska sjukdom och sin kosthållning.
Precis som informant A berättade om bilen som resurs till boendet, berättar
informant B att det idag krävs mer tid och planering när personalen måste
använda sig utav kollektivtrafik. Informant B berättar vidare att bilen var en
tidsbesparande resurs, eftersom med vissa brukare kan inhandling ta längre tid
beroende på brukarens grad av funktionsnedsättning. Informant B berättar att det
har blivit krångligare, men det är ekonomin som styr och att personalen och
brukarna har varit tvungna att vänja sig. Men hon berättar att ibland så tänjer hon
på gränserna och tar sin egen bil tillsammans med brukaren, trots att de inte får
lov att göra detta, vilket skapar ett större handlingsutrymme. Det skapas på så sätt
mer tid för den enskilde brukaren.
På samma boende intervjuade vi även informant C, som berättade en liknande
berättelse som både informant A och B tidigare hade gjort. Ett exempel på detta är
att informant C tar upp andra professioner, såsom dietister, vilka kan vara till stöd
för att motivera brukaren. I kontakten med dietister är det något som brukaren
själv måste vilja, det är viktigt att inte gå in och styra utan att möta brukaren och
vara ett stöd till denne. Informant C berättar att stödet exempelvis kan vara att
man tipsar brukaren utifrån vad en dietist har sagt, men att det då är viktigt att det
sker just som tips. Detta för att det inte ska bli en styrning där man riskerar att
inkräkta på brukarens integritet.
I avseende planering och tid uppger informant C att det viktigaste i hur man löser
ett problem är att främst ha en god kommunikation inom gruppen men även
mellan brukaren och personal. Det finns inget behov av att ha en större styrning
ifrån chefen med direktiv. Istället kan det skapas ett större utrymme med tid för
aktiviteter ifall det finns en god kommunikation. Vidare berättar informant C att
på detta boende så har man mycket tid och flexibilitet där brukaren har stöd av
personal som denne kan vända sig till vid behov. Personalen tvingar sig inte på
brukaren.
”På denna arbetsplats finns all tid i världen. Vi har tid, vi söker inte brukarnas
kontakt, de söker vår” (Informant C).
På det första boendet vi besökte i kommun 2 intervjuade vi två informanter.
Informant D berättar att på boendet arbetar personalen nära brukarna och låter den
enskilde brukaren komma i fokus. Personalen gör tillsammans med brukaren upp
ett veckoschema efter brukarens önskemål, och denne har en hemmadag där
26
personalen tillsammans med brukaren gör de maträtter som denne behöver under
veckan. Hon berättar att det är av stor vikt att brukaren får bestämma och att
personalen skall vara till dennes stöd. Dock berättar informant B att brukarens
önskemål om inköp kan vara begränsade av brukarens ekonomi. Vissa brukare har
gode män eller förvaltare och då är det viktigt att personalen tar detta i beaktning
när planering av inköp skall göras. En dialog med gode män och förvaltare är
ibland nödvändig. Detta med anledning av att personalen skall stötta brukaren att
klara sig självständigt med de ibland svaga ekonomiska resurser denne har.
”När man är i affären tillsammans med denna brukare är pengarna väldigt
begränsade. Då försöker jag räkna ut vad en måltid med varierad kost kostar,
jämfört med exempelvis McDonald´s. Försöker visa pengavärdet för brukaren”
(Informant D).
Gällande nyttig respektive onyttig kost berättar informant D att det kan vara ett
stöd för personal och brukare att vända sig till arbetsterapeuter och dietister. Även
här påtalar informant D att det är viktigt att brukaren själv vill vara med i mötet
med andra professioner. Om brukaren inte vill så kommer man inte att kunna
arbeta med de verktyg man kan få av andra professioner. Är brukaren dock med
på att möta andra professioner och arbeta med exempelvis sin kosthållning, är det
av vikt att det sker i ett långsiktigt perspektiv. Informant D berättar att personalen
får arbeta med små steg i taget tillsammans med brukaren och stötta denne.
Annars finns det risk att brukaren slutar medverka, och att man inte kan arbeta
vidare med brukaren på grund av detta. Även om informant D i sin berättelse
lyfter fram att det finns professioner att vända sig till, önskar hon sig en större
möjlighet att vända sig till andra professioner och arbeta närmre brukaren vid
boendet. Det är inte bara brukaren som behöver få stöd, utan även personalen som
helhet. Likväl önskade sig informant D även att det skulle finnas fler klara
riktlinjer från kommunens sida avseende hälsosam kost som personalen kunde
använda sig av i arbetet nära brukaren. Detta för att arbetet skulle bli mer
evidensbaserat och att inte enbart förlita sig till personalens kompetens,
värderingar och eget tyckande.
På samma boende träffade vi även informant E. Även hon lyfte fram att arbetet
måste ske nära brukarna rörande inköp och planering inför måltider. Hon
berättade att denna planering sker både utifrån brukarens särskilda behov men
även i samråd med den enskilde brukarens eventuella gode man. Vidare uppger
informant E att denna kontakt med den gode mannen är till för att skapa en
kontinuitet och en förståelse för brukarens ekonomi. Personalen är till för att stötta
brukaren, samt att brukaren kan vara i behov av att få mer stöttning kring det
ekonomiska så att denne kan frigöra sig mer.
Avseende tid och måltidsplanering tillsammans med brukare berättar informant E
att boendet lägger mycket tid för att vara med brukaren, men att det ibland saknas
tidsutrymme.
”Jag får tid av verksamheten för att utföra ett bra jobb, men sällskap vid mat
finns det nog inte riktigt tid till. Vi är kanske bara två som jobbar samtidigt…”
(Informant E).
Vidare berättar informant E att verksamheten försöker få mer tid för sällskap till
brukarna vid måltiderna. Hon berättar att verksamheten har tagit efter ett annat
27
boende och skall införa gemensamma måltider under kvällar och helger för
brukarna. Detta är till för att skapa möjlighet och tillfälle för mer tid till de
brukare som önskar mer sällskap. Dock påtalar informant E att projektet som skall
påbörjas under år 2015 inte är helt utarbetat ännu. För tillfället finns det ingen
styrning rörande hur mycket det kommer att kosta för deltagarna. Ej heller finns
det någon klargjord planering när det gäller var och hur inköpen till måltiderna
skall göras. Än så länge finns det inte heller något utarbetat system för hur
måltiderna skall tillagas och inhandlas, inte heller om det är befintliga resurser
som ska användas.
I kommun 2 gjorde vi ytterligare en intervju vid en annat boende, och träffade där
vår informant F.
I avseende planering och tid för brukarna berättar informant F för oss att
personalen på boendet arbetar utifrån ett täthetsschema. Detta täthetsschema
arbetas fram utifrån brukarnas behov men även utifrån de genomförandeplaner
som finns för respektive brukare.
Informant F berättar att hon upplever att det finns ett stort utrymme för personalen
att utforma täthetsscheman, vilket nedanstående citat kan belysa.
”Jag upplever att kommunen arbetar utifrån att man ska ha tid, att man ska få
den hjälp man behöver som brukare. Eftersom det är vi som jobbar som ser vad
som behöver göras, är det vi som bestämmer hur täthetsschemat ska se ut. Vår
enhetschef kan fråga: Hur tänkte ni här? Men det är vi som vet vad som behövs.
Vi har inflytande… vi får förtroende uppifrån” (Informant F).
Vidare berättar informant F att planeringen kring en brukare kan se olika ut. Det
är inte alltid det finns tid att göra något precis för stunden som den brukaren vill.
Istället får man diskutera med brukaren om alternativa tider, och om det föreligger
behov kan det lyftas vidare inom personalgruppen. Informant F berättar även att
det måste finnas en god kommunikation inom personalgruppen för att lösa
problem.
När det gäller brukares kosthållning berättar informant F att det är något de inom
personalgruppen diskuterar. Det kan förekomma att personalen tillsammans med
brukaren kontaktar läkare, tandläkare och dietister om brukaren önskar det.
Tillsammans är det då av vikt att arbeta med brukaren i hur man skall hantera
kosten. Det kan vara så att personalen anordnar informationskvällar där man
fysiskt lägger upp det antal sockerbitar en läsk innehåller, för att göra det mer
målande för brukarna. Dessutom kan personalen anordna smakprovningar av
smaksatt bubbelvatten för att introducera det som ett alternativ till sockerhaltiga
drycker.
Informant F berättar även att vissa brukare ibland har ett psykiskt mående som
inte alltid är så bra. Då är det av vikt att personalen går in och ser till att denne
försöker att äta, då vissa brukare slutar att äta när de mår psykiskt dåligt. Då är det
viktigt att personalen lyssnar på brukaren och testar nya vägar. Ibland kan det vara
det där lilla extra som att sitta med vid måltiden, men även att göra det lite fint vid
matbordet såsom en vikt servett och lite snyggt uppdukat. Små saker kan göra en
stor förändring när det ser tilltalande ut för brukaren. Det är alltid viktigt att
placera brukaren i centrum för att det skall uppstå en god kommunikation.
28
”Jag har valt att arbeta med detta, men de har inte valt att få personal… så är
det, och det är viktigt” (Informant F).
Kommentar
Vad har vi egentligen fått fram efter våra intervjuer hos informanterna? Ser vi på
informanternas svar kan vi se att det finns både likheter och skillnader. Var och en
av informanternas svar påverkas utifrån hur var och en av dem uppfattar sig själv
inom organisationen. I den teoretiska del vi tidigare har beskrivit är det av vikt att
vi ser organisationer som trögflytande och icke särskilt förändringsbenägna
fenomen (Hall 2012; Mallander 1999). Dock sker det förändringar inom de olika
organisationerna vi har mött. Utefter våra informanters berättelser ser vi hur de
olika boendena eller organisationerna tar efter varandra. Detta kan exemplifieras
genom informant A:s berättelse om delaktighetsmodellen och informant E:s
berättelse om kvällsmålsprojektet. Vi kan se dessa modeller eller projekt som en
form av framgångsrecept hos andra organisationer som informanternas
organisationer är villiga att ta efter för att uppnå en form av legitimitet. Mallander
(1999) menar att legitimiteten är en form av utveckling där organisationen
förändras för att kunna arbeta mer effektivt. Vidare kan vi se likheter med tidigare
forskning och teori i att dessa framgångsrecept är elastiska och måste anpassas till
verksamheten i sin helhet. Utifrån informanternas berättelser kan vi se hur både
personal och ledning är intresserade av att ta efter andra organisationers
framgångar, för att kunna uppnå en typ av förändring som skall vara till gagn för
brukarna inom respektive organisation.
Vidare går det att finna likheter med teori och tidigare forskning i hur elasticiteten
påverkas av hur ledningen försöker implementera receptet i verksamheten. Likväl
är receptet beroende av hur medarbetarna försöker anpassa receptet till
verksamheten. För att det skall fungera krävs det att det avsätts tid och utrymme
för att genomföra förändringarna. I det vakuum som bildas av implementeringen
av förändringen kan vi se hur informanterna formar sitt handlingsutrymme.
Handlingsutrymmet enligt Svensson m.fl. (2008) är bland annat den arbetsform
som skapas utifrån organisationens ramar, men även utifrån hur den enskilde ur
personalen kombinerar sin kunskap och erfarenhet tillsammans med ramarna.
Informanterna berättar att de upplever att det finns ramverk de måste följa, men
att det även finns utrymme för att gå in mer självständigt i arbetet och ta egna
beslut. Exempelvis lyfter informant B upp detta. Då hon inte alltid upplever att det
finns tid och utrymme, skapar hon utrymme genom att använda sig utav sin egen
bil för att få ett större handlingsutrymme i arbetet.
Kopplat till den teoretiska delen om handlingsutrymme finner vi bland våra
informanter ett tydligt exempel på skapandet av eget handlingsutrymme. Det tar
sig uttryck i att informant B skapar ett eget handlingsutrymme genom att använda
sin bil. I relation till organisationen och handlingsutrymmet upplever informant B
att det skapas eller sparas in tid vid arbetet med brukaren. Därmed har det skapats
ett handlingsutrymme när informant B utifrån sin kunskap och erfarenhet lär sig
både hur man går utanför ramarna och befinner sig inom dessa.
Handlingsutrymmet kan inte enbart skapas utav att det uppstår ett vakuum i
förändringsarbetet. Samtliga informanter berättar att det är av stor vikt att möta
och arbeta nära brukaren. Informanterna påtalar även att det är av stor vikt att vara
lyhörd inför den enskilde brukarens önskemål, så att det inte sker ett övertramp
29
gentemot brukaren. Detta exempel belyser teorier om handlingsutrymme, att det
är av största vikt att personalen tar tillvara brukarens behov och önskemål så att
det inte sker ett övertramp av självbestämmandet.
Utifrån informanternas berättelser visar dessa på att det råder en lyhördhet inför
brukarnas behov och önskemål. Dock uppstår det en skiljelinje i form av tid och
resurser. Både den tidigare forskningen och teoretiska utgångspunkter visar på att
organisationer anpassar sig utefter brukarnas behov. Brukarnas behov blir
styrande för verksamheten, likväl kan strävandet om att uppfylla brukarnas behov
ses som en legitimitet för organisationen och dess överlevnad. Även om de flesta
av informanterna upplever att det finns en yttre styrning från organisationen, så
upplever de flesta av dem att det finns tid och utrymme inom organisationen för
vara ett stöd till brukaren.
Utifrån informanternas berättelser går det att utläsa att personalen ibland vänder
sig till andra professionsområden för att få hjälp med att vara ett stöd för
brukaren. Även här kan en jämförelse göras utifrån tidigare forskning och den
nyinstitutionella teorin. Mallanders (1999) avhandling visar att det har skett en
utveckling till andra professionella aktörers medverkan. Personal med en viss
sorts kompetens anställs och organisationen kan då bli tvungen att vända sig till
andra professionella aktörer för att kunna komplettera den egna organisationen
och få högre legitimitet. I denna jämförelse kan vi se att informanterna berättar att
de tillsammans med brukaren tar hjälp av andra aktörer, men att de själva blir
tvungna att följa upp det med brukaren. Det skapas för personalen ett
handlingsutrymme i kontakten med andra professionella aktörer, vilket leder till
att de i samma veva får andra verktyg som de kan använda sig av vid arbetet med
den enskilda brukaren.
6. AVSLUTANDE DISKUSSION
6.1 Metoddiskussion Denna studie genomfördes under en period där vi hade begränsat med tid.
Intervjuer genomfördes med sex informanter i två olika kommuner och
sammantaget besökte vi tre olika LSS-verksamheter för att kunna genomföra våra
intervjuer. För att uppnå högre reliabilitet hade det varit önskvärt att ha ett ännu
större antal informanter, men på grund av tidsbrist fann vi ingen möjlighet till
detta.
Vi har båda tidigare erfarenhet av att arbeta i det fält som vi har valt att genomföra
vår undersökning i. Detta har bidragit till vårt intresse för ämnet samt fått oss att
fundera över vår urvalsprocess. Urvalet av informanter har vi överlåtit till de
chefer som vi kontaktade som ingångspunkter till fältet, då vi bedömde att vi ville
intervjua personal som vi inte hade någon tidigare relation till. Rörande vår sista
intervju med informant F i kommun 2 var det dock nödvändigt för oss att använda
oss av ett bekvämlighetsurval. En av oss intervjuade en kollega på sin egen
arbetsplats, då en av våra redan inbokade informanter lämnade återbud med kort
varsel. Vi beslutade oss då för att genomföra en intervju på egen arbetsplats,
eftersom vi bedömde att vi hade ont om tid att annars hinna genomföra våra sex
intervjuer. Om möjlighet hade funnits hade vi således helst sett att även informant
F var för oss helt okänd.
30
I studiens början funderade vi på att skicka ut vår intervjuguide till våra
informanters chefer. Då ingen av de chefer vi kontaktade efterfrågade att få
granska vår intervjuguide i förväg, valde vi att inte skicka ut denna. Vår tanke
med detta förfarande var att undvika att informanterna fick ta del av våra frågor i
förväg, då vår ambition var att få informanterna att svara så direkt som möjligt på
våra frågor, utan förberedelse. Vi tror att detta sätt var bra och gynnade vårt syfte,
då informanterna inte hade möjlighet att ”prata ihop sig” innan intervjutillfällena.
Vi anser att validiteten i denna studie är god. Studiens syfte och frågeställningar
har genomsyrat vårt arbete som en ”röd tråd” under hela processen. Vi har använt
en intervjuguide och strävat efter att undersöka det som vi har haft för avsikt att
undersöka. Informanterna har öppet fått berätta om sina upplevelser och vi har
undvikt att lägga in vår egen förförståelse och egna värderingar under
intervjuernas genomförande. Gällande reliabiliteten så är de svar vi har fått från
informanterna deras subjektiva upplevelse. Detta innebär möjligtvis att resultatet
inte hade varit detsamma om en undersökning med större antal informanter hade
genomförts.
6.2 Resultatdiskussion Vårt syfte med uppsatsen var att belysa hur LSS-personal upplever brukares
möjlighet till inflytande och självbestämmande avseende sina måltidssituationer.
Vidare ville vi undersöka om personalen upplever att personer med psykiska såväl
som fysiska funktionshinder som innefattas av Lag (SFS 1993:387) om särskilt
stöd och service till personer med vissa funktionshinder ges samma möjligheter
till självbestämmande och inflytande över sina måltidssituationer som övriga
personer i samhället. Vi har i uppsatsen valt att begränsa oss till två kommuner i
södra Sverige samt till tre kommunala gruppbostäder inom LSS, vilka riktar sig
till personer med såväl intellektuell funktionsnedsättning som utvecklingsstörning.
Vi har även valt att undersöka hur personal upplever sitt organisatoriska
handlingsutrymme i förhållande till brukares självbestämmande. Utifrån vårt syfte
med studien och det vi har avgränsat oss till att undersöka, har studien sitt fokus
på att undersöka fenomenet utifrån ett organisatoriskt perspektiv, samt om
handlingsutrymmet för personal på LSS-boenden. För att få en djupare förståelse
om hur handlingsutrymmet för personalen kommer till, har vi valt att utgå från
den nyinstitutionella teorin och hur den denna teori korrelerar med
handlingsutrymmet.
Anledningen till varför vi har valt den nyinstitutionella teorin till vår studie är för
att teorin kan skapa en förståelse för organisationers uppbyggnad och hur denna
uppbyggnad eller struktur korrelerar med sin omgivning. Själva organisationen i
sig inom den nyinstitutionella teorin kan bland annat ses som ett enskilt LSS-
boende, alternativt även som en enskild kommun. För denna studie valde vi att
främst fokusera på det enskilda boendet som en organisation, där den enskilda
kommunen ses som ett fundament till det enskilda boendet. Den nyinstitutionella
teorin hjälper oss att förstå hur de enskilda boendena arbetar för att ge brukarna
det stöd samt den vård och omsorg de är berättigade till enligt lag (SFS
1993:387). Även om vi har valt att försöka förstå området inom den
nyinstitutionella teorin för att förstå vad som sker inom organisation, har vi även
valt att fokusera på handlingsutrymme som en teoretisk utgångspunkt för att se
hur effekterna av en organisations styrsystem påverkar medarbetarna både som
grupp och som enskilda individer. I den teoribildning om handlingsutrymme vi
har valt att lyfta, beskriver denna teoribildning medarbetaren som en del utav en
31
organisation. Medarbetaren som arbetar inom boendet fungerar som
organisationens förlängda arm eller aktör. Medarbetaren skall arbeta nära
brukaren men inte vara personlig i sitt arbete med denne, då det då kan uppstå en
risk att organisationen förlorar sin legitimitet. Därav är det viktigt att
medarbetarna känner till de grunder, värderingar, styrsystem och traditioner som
råder på boendet. Om medarbetaren känner till de regler som gäller på
arbetsplatsen, kommer medarbetaren på sikt genom kunskap och erfarenhet att
arbeta med brukare och utveckla sitt eget handlingsutrymme. Sätter vi denna
utgångspunkt rörande handlingsutrymme i relation till nyinstitutionell teori, kan vi
skapa oss en förförståelse i hur organisationer och medarbetare hanterar olika
situationer när organisationer tar till sig nya organisationsrecept.
Dock måste vi som har skrivit denna uppsats bibehålla ett visst självkritiskt
reflekterande förhållningssätt till teoribildningarna. Vi måste se den
nyinstitutionella teorin som enbart en teori som hjälper oss att förstå vissa
fenomen som sker inom en organisation. Vi kan inte se teorin som en fullständig
sanning för ett fenomen, då en teori är som tidigare nämnt enbart ett hjälpmedel
som hjälper oss att förstå ett fenomen. Vi måste även se kritiskt på oss själva när
det gäller om vi har tolkat teorin på det sätt som den bör ses ifrån. Anledningen
till varför vi ställer oss den här frågan är för att vi har utgått ifrån Mallanders
(1999), Halls (2012), Christensens m.fl. (2005) tolkningar av den
nyinstitutionella teorin. Har vi verkligen förstått hur dessa författare har beskrivit
sina tolkningar?
Likväl håller vi en viss självkritik inom vad som ryms inom vår valda teori om
handlingsutrymme. Det vi vill lyfta fram är arbetet nära brukaren. Inom
handlingsutrymme ses medarbetaren som organisations förlängda arm eller aktör
för brukaren, och att man skall arbeta nära men inte alltför personligt. Frågan man
då bör ställa sig är om LSS är till för organisationen eller om den är till för
brukaren. Sätter vi samman detta exempel med den tidigare forskning som vi har
presenterat så beskriver Mallander (1999) att det sker en distansering mellan
brukare och personal. Med andra ord finns organisationen till för brukaren, medan
medarbetarna eller aktörerna är till för organisationen. Tar vi med oss detta
synsätt bör vi även ställa oss frågan om detta stärker eller sänker legitimiteten för
den enskilda organisationen.
Avseende den tidigare forskning vi har lyft fram, måste vi även här bibehålla ett
visst självkritiskt reflekterande tankesätt. Har vi valt relevant forskning och har vi
lyft fram de aspekter som är av vikt för studien? Är våra källor till den tidigare
forskningen tillförlitliga? Eftersom information extraheras från olika källor är det
viktigt att kontrollera om källorna är tillförlitliga och kontrollerade. För att
säkerställa att vi har använt oss utav rätt sorts källor har vi valt att lyfta fram
forskningsresultat från forskare och myndigheter. Även om vi försöker säkerställa
vår studie genom att använda oss utav forskare och myndigheter, är det viktigt att
tänka på hur källornas data har processats. Vilka delar har forskarna valt att lyfta
fram och vilka delar har forskarna valt att utesluta? Det är viktigt att ta med sig att
vid inhämtandet av källor finns det viss data som inte presenteras. Varför
presenteras den inte samt hur har denna data blivit omarbetad? I de fall vi har
använt oss utav myndigheter som källor är det även här viktigt att föreställa sig
vilka data som presenteras. Vad har myndigheten sett som relevant respektive icke
relevant att presentera? Det är därav av vikt att reflektera över vilka data som har
uteslutits från det material som myndigheten presenterar.
32
6.3 Slutsats I vårt resultat presenteras data ifrån sex kvalitativa intervjustudier som vi har
presenterat i förhållande till den tidigare forskning vi lyft fram, samt i relation till
de teoritolkningar vi har valt. Vidare har vi valt att presentera vårt resultat i två
teman, som vart och ett lyfter fram presenterad data utifrån våra frågeställningar
var för sig. Även i denna aspekt måste vi vara självkritiska till de data vi har valt
att presentera. Som tidigare nämnts ovan har vi valt att använda oss utav en
kvalitativ forskningsintervju, därefter har vi transkriberat materialet och extraherat
den data vi har ansett vara relevant för vår studie. I den process som sker när vi
extraherar data från det transkriberade materialet kommer viss information att gå
förlorad. I en aspekt är det viktigt att presentera all data, men likväl måste man
även presentera relevant data. Utifrån vad vi anser så har vi valt ut det
datamaterial vi har funnit vara mest relevant, men vi måste även bibehålla den
självkritik som säger att vi kan ha sorterat bort data som andra hade kunnat
betrakta som relevant.
Avseende det datamaterial och den analys vi har presenterat i temat
Självbestämmande och inflytande (kap 5.1) anser vi att det ligger i god relation till
den tidigare forskning och teoritolkning vi har lyft fram. Vi kan i det presenterade
resultatet se att mycket av det informanterna har berättat samstämmer med den
tidigare forskningen. I både Mallanders (1999) avhandling och Adolfssons (2010)
studie presenteras att måltiderna tenderar till att gå mot mer halv- och helfabrikat
som värms upp, och att det sker färre tillagning av rätter från grunden. Dock ser vi
en koppling utifrån informanternas berättelser att denna effekt kan bero på
självbestämmandet. Informanterna tar upp att det finns en glädje hos brukarna att
själva kunna bestämma över sina måltider samt att kunna tillaga dessa. Även om
det från övriga samhällets sida kan ses som negativt med halv- och helfabrikat,
kan istället detta ses som möjlighet till självbestämmande från brukarens sida. En
möjlighet till att själv bestämma över hur och när måltiden skall tillredas och
intas. Vi kan i detta exempel se att det finns ett självbestämmande för brukaren att
själv råda över sin måltidssituation, där personal respekterar brukaren i hur denne
vill bestämma över sin måltidssituation. En annan aspekt vi har valt att lyfta fram
är vad Mallander (1999) menar är distanseringen mellan brukare och personal.
Utifrån vårt insamlade datamaterial skulle detta kunna förklaras med att
distanseringen beror på en respekt för individens självbestämmande. Personalen är
till för brukaren och inte tvärtom. Visserligen finns det en paradox i detta
exempel. Denna paradox kan vi se i hur våra informanter utrycker sig rörande att
de ibland har svårt att nå fram till brukaren när det kan finnas medicinska behov
av att förändra kosten. Detta kan ses som att man respekterar självbestämmandet,
men i en annan aspekt kan det ses som att sker en distansering mellan brukare och
personal. Det viktiga är att inte dra något generellt antagande eller besluta sig för
ett antagande. De båda aspekterna kan både vara rätt och fel, beroende på hur
fenomenet betraktas.
I vårt andra tema om Organisatoriskt handlingsutrymme (kap 5.2) bedömer vi att
vår presenterade data ligger i god relation till vår presenterade tidigare forskning
och teoritolkning. I vårt presenterade datamaterial och analys går det att se hur
handlingsutrymme och nyinstitutionell organisationsteori samspelar med
varandra, och hur det realiseras hos medarbetare. Utifrån våra informanters
berättelser tydliggörs i hur verksamheten samordnas kring de enskilda brukarna. I
datamaterialet och analysen som har presenterats kan vi exempelvis se att det
samstämmer med vår presenterade tidigare forskning och teori.
33
Informanterna berättar att de har tagit efter andra boenden och införlivat de delar
som kan passa in på boendet. Ett exempel på detta är vad informanterna tar upp
om delaktighetsmodellen. Delaktighetsmodellen i sig kan ses som ett
organisationsrecept och ett framgångsrecept som har exporterats till ett annat
boende, därefter har det skett en adaption eller så kallad normativ isomorfism där
delar har anpassats till organisationen. Vidare gör vi tolkningen att detta har skett
för bejaka brukarnas självbestämmande, delaktighet och inflytande gentemot
organisationen och dess aktörer. I och med att organisationen har tagit till sig
denna modell påvisar det även elasticiteten i ett framgångsrecept som gör det
anpassningsbart. Samtidigt som denna process pågår utvecklas det även en form
av handlingsutrymme bland informanterna. Det kommer nya styrsystem såsom
tidsplanering och indragna resurser, såsom exempelvis fordon. Informanterna lär
sig att arbeta utifrån systemet, men skapar även sina egna vägar till att gå utanför
systemet. Ett exempel på detta är en informant på det ena boendet som berättar att
denne tar sin bil för att hinna med. I detta exempel kan vi välja att betrakta det
utifrån några olika sorters aspekter. Den ena aspekten är att organisationen
påtvingar brukaren att anpassa sig till organisationens ramar och regler, även om
organisationen är där för att bejaka dennes möjlighet till att ta del av
samhällslivet. Med andra ord kan vi se det som att organisationen inskränker
brukarnas möjligheter till självbestämmande. Den andra aspekten som vi kan
betrakta det utifrån är det finns en brist i systemet som tvingar medarbetaren till
att gå utanför regelverket för att bejaka brukarnas självbestämmande. Med andra
ord kan vi se det som att det skapas ett handlingsutrymme då organisationens
styrsystem inte är tillräckligt anpassade för verksamheten. Det uppstår en konflikt
i systemet som gör att det utifrån en nyinstitutionell teoritolkning blir till ett
målande exempel på att organisationer är trögflytande och inte särskilt
förändringsbenägna. Gamla traditioner sitter i väggarna och gör nya modeller
svårt anpassningsbara.
Ett annat exempel vi tycker är nämnvärt att lyfta fram är att informanterna berättar
om andra professionella aktörer de måste vända sig till. Vår tidigare forskning och
teoritolkning presenterar att det har skett en utveckling mot att organisationer
inom LSS vänder sig till andra professionella aktörer för att erbjuda bästa möjliga
service till brukarna, och därmed kunna legitimera sig gentemot omgivningen. Vi
kan se det utifrån en aspekt såsom att det skapar ett handlingsutrymme för
personalen att ta till sig nya metoder och verktyg för att arbeta med brukarna. En
annan aspekt vi kan betrakta det utifrån är att det underminerar personalens
kompetens. Det vi menar med detta är att medarbetaren, som har en viss
kompetens, inte kan nyttja den fullt för att regelverket säger ett annat. Frågan vi
bör ställa oss är om det kan ses godtagbart att medarbetarnas kompetens inte
tillvaratas fullt ut eller om det borde satsas på att kompetensutveckla personalen
och på så vis få en mer nära service till brukaren. För att avgöra den frågan anser
vi att det är en fråga som måste utforskas mer innan vi kan ge ett svar.
En annan intressant del vi vill lyfta fram är att det ena boendet kommer under år
2015 att börja servera kvällsmål under dagarna i veckan. Anledningen till varför
vi lyfter fram detta är att Mallander (1999) i sin avhandling tar upp att personal
inte rekryteras för sina kökskunskaper, utan istället för annan kompetens. Hur bör
kommunen bejaka denna fråga om måltider i huruvida personalen skall bli
kompetensutbildade, eller finns kompetensen bland personalen? Eller måste det
tas in ny personal för att bemöta brukarna? Vidare kan vi se det som intressant,
om man har med vår tidigare forskning i bakhuvudet om att det tidigare satsades
34
mycket på maten som ett led i omsorgen. Att det i framtiden kan bli en viss
tillbakagång till det som tidigare har varit, om att måltider var en viktig del utav
omsorgen. Eller kan det i framtiden luta mot mer så kallad ”Foodwork”.
Efter vi har gjort vår studie har vi funnit att mycket samstämmer med tidigare
forskning och teoritolkningar. Vi kan både betrakta det som att det inte har skett
några större förändringar sedan exempelvis Mallanders (1999) studier under
1990-talet. Men likväl har det skett innovativa förändringar inom
måltidssituationerna hos LSS-verksamheterna. Huruvida vår studie kan appliceras
i ett mer generellt perspektiv kan inte vi avgöra. Vi kan bara konstatera att vår
studie samstämmer med tidigare forskning och teoritolkningar, men att vår studie
även innehåller nya element till framtida forskning.
Vidare anser vi att det behövs mer forskning inom området måltidssituationer.
Detta för att skapa en större förståelse för forskningsområdet, men även för att
skapa en förståelse om hur LSS verksamheterna i framtiden kan inrikta sin
verksamhet rörande måltidssituationer för brukare.
35
REFERENSER
Adolfsson, P (2010). Food related activities and food intake in everyday life
among people with intellectual disabilities [Elektronisk resurs]. Diss.
(sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2010
Tillgänglig på Internet: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-131328
Hämtad december 2014
Aspers, P (2011). Etnografiska metoder: att förstå och förklara samtiden. 2. uppl.
Malmö: Liber
Bostad med särskild service och daglig verksamhet – En forskningsöversikt
(2011). Socialstyrelsen
Tillgänglig på Internet: http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2011/2011-2-6
Hämtad december 2014
Christensen T, Lagreid P, Roness P.G, Rövik K.A, (2005). Organisationsteori för
offentlig sektor. 1. uppl. Malmö: Liber.
Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning.
(2002). Stockholm: Vetenskapsrådet
Tillgänglig på Internet: http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf
Hämtad december 2014
Giertz, L (2012). Erkännande, makt och möten: en studie av inflytande och
självbestämmande med LSS. Diss. Växjö : Linnéuniversitetet, 2012
Grunewald, K (2009). Från idiot till medborgare: de utvecklingsstördas historia.
1. uppl. Stockholm: Gothia
Hall, P (2012). Managementbyråkrati: organisationspolitisk makt i svensk
offentlig förvaltning. 1. uppl. Malmö: Liber
Kvale, S & Brinkmann, S (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. 2. uppl.
Lund: Studentlitteratur
Lancioni, G.E. & O'Reilly, M.F (2002). "Teaching food preparation skills to
people with intellectual disabilities: A literature overview", Journal of Applied
Research in Intellectual Disabilities, vol. 15, no. 3, pp. 236-253.
Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade, 1993:387
Lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (1967:940)
Mallander, O (1999). De hjälper oss till rätta: normaliseringsarbete,
självbestämmande och människor med psykisk utvecklingsstörning. Diss. Lund:
Univ.
Måltider i gruppbostäder – LSS (2014). Stockholm: Livsmedelsverket
Tillgänglig på Internet: http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Maltider-i-
vard-skola-omsorg/Maltider---personer-med-funktionsnedsattning/
Hämtad december 2014
36
Nationalencyklopedin 2014. Medicinalstyrelsen.
Tillgänglig på Internet:
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/medicinalstyrelsen
Hämtad december 2014
Robson, C (2011). Real world research: a resource for users of social research
methods in applied settings. 3. ed. Chichester: Wiley
Rosengren, K E & Arvidson, P (2002). Sociologisk metodik. 5. uppl. Malmö:
Liber
SAOL 2014. Piktogram
Tillgänglig på Internet:
http://www.svenskaakademien.se/svenska_spraket/svenska_akademiens_ordlista/s
aol_pa_natet/ordlista
Hämtad december 2014
Socialtjänstlagen, 2001:453
SOU 2000:38 ”Välfärd, vård och omsorg”, Socialdepartementet, Forskarvolym
från Kommittén Välfärdsbokslut, Statens offentliga utredningar
Tillgänglig på Internet:
http://www.regeringen.se/sb/d/185/a/2861
Hämtad december 2014
Svensson, K, Jonsson, E & Laanemets, L (2008). Handlingsutrymme; utmaningar
i socialt arbete. Stockholm: Natur & Kultur.
37
BILAGOR
BILAGA 1
Informationsbrev till informant
1. Information om undersökning angående inflytande och
självbestämmande hos brukare.
Du tillfrågas härmed om deltagande i denna undersökning, och om du
väljer att delta tolkar vi det som att du lämnat samtycke.
2. Studiens syfte.
Att belysa LSS-personalens upplevelse av brukarnas inflytande och
självbestämmande avseende måltidssituationer.
Vi har valt sex stycken informanter att intervjua, där du är en av de
utvalda. Du besitter värdefull information som vi är intresserade av att
ta del utav.
Intervjun beräknas ta ca 30 minuter och du har möjlighet att ta del av
studien efter dess färdigställande, om så önskas.
All information du lämnar avidentifieras, och under arbetet med
studien kommer samtligt material att förvaras inlåst och enbart
tillgängligt för författarna av studien (2 personer). Omedelbart efter
studiens färdigställande makuleras inhämtad information i
dokumentförstörare och inspelad intervju raderas.
Ditt deltagande i undersökningen är helt frivilligt. Du kan när som
helst avbryta ditt deltagande utan närmare motivering.
Undersökningen kommer att presenteras i form av en C-uppsats vid
Malmö Högskola.
Ansvariga för studien:
Jens Sjöström
email:
Tel:
Martin Wendestam
email:
Tel:
38
BILAGA 2
Intervjuguide 141118 Vi berättar först om syftet med uppsatsen och överlämnar informationsbrevet
till informanten.
1. Vill du berätta hur det fungerar med måltider i verksamheten för
brukarna?
2. Hur arbetar ni med planeringen utav måltider inom arbetsgruppen?
3. Vilket inflytande har brukarna över planeringen av sina måltider?
4. Hur arbetar ni med brukarna vid tillagningen av måltider?
5. Hur upplever du ditt handlingsutrymme i arbetet avseende
måltidsplanering för brukarna?
a. Vilken möjlighet har du att påverka så att brukaren får en
näringsriktig kost?
b. Hur gör du om någon brukare exempelvis enbart vill äta ”skräpmat?
c. Hur fungerar planeringen vid inköp av måltider inom verksamheten?
Är brukarna delaktiga?
6. Hur skulle du vilja det såg ut på din arbetsplats gällande brukarnas
självbestämmande, inflytande och delaktighet rörande måltider?
39
BILAGA 3
Arbetsfördelning
Under genomförandet av denna uppsats har vi samarbetat nära varandra i samtliga
delar. Vi har kontinuerligt samtalat med varandra kring hur vi ska strukturera
delarna vi skriver för att försöka uppnå ett gemensamt språkbruk. Detta för att
underlätta flödet i våra texter samt att vi ständigt tagit vara på varandras tankar
och åsikter kring sättet vi formulerar oss. Vi har efter tillåtelse ändrat i varandras
texter, kontrollerat varandras stavning och haft ett fritt utrymme att påverka hela
arbetets utformning, även de delar som skrivits enskilt.
Gemensamt har vi skrivit och utformat intervjufrågorna och informationsblad. Vi
har även tillsammans tagit kontakt med chefer under vårt sökande efter potentiella
intervjupersoner. Resultatdelen är gemensamt skriven mellan oss, på ungefär
hälften vardera.
Arbetsfördelningen ser ut som följer:
Martin skrev avsnittet om tidigare forskning, merparten av teoriavsnittet samt
resultatdiskussion.
Jens skrev avsnitten inledning, metod samt metoddiskussion. Jens har även varit
ansvarig för transkribering och uppsatsens formalia.
