Cecilia Ceder
Person till person-lån
- särskilt om de svenska låneplattformarnas juridiska
definition och ansvar enligt gällande rätt
Peer to peer lending
- with particular reference to the lending platforms in
Sweden and their legal definition and responsibility
according to applicable law
Juridiska fakulteten
Magisteruppsats i affärsjuridik 15 HP
Handledare: Elif Härkönen
Examinator: Håkan Gustafsson
2015-05-25
I
Förord
Denna magisteruppsats avslutar mina fyra år av rättsvetenskapliga studier med affärsjuridisk
inriktning på Handelshögskolan vid Karlstad Universitet. Det har varit fyra utmanande och
lärorika år vilka jag är tacksam för.
Inledningsvis vill jag tacka min handledare Elif Härkönen, jr. dr och universitetslektor vid
Linköpings Universitet, som har visat stort intresse och förtroende för mig och mitt arbete
genom god handledning och värdefulla synpunkter. Jag vill även tacka Maria Grunditz och
Malin Fors som föreslagit uppsatsens ämne samt Anna Hult på Konsumentverket som bidragit
med värdefulla tips och råd.
Karlstad, maj 2015
Cecilia Ceder
II
Abstract
Today there are several forms of financing, which function as an alternative to traditional
banking services. The capital supply in the society has broadened and citizens are given more
funding opportunities through non-hierarchical, dynamic and decentralized networks.
Crowdfunding is a wide-ranging concept regarding alternative financing methods. Typical for
crowdfunding is the fact that several people or companies each, - donate or lend a small amount
of money to finance a personal loan, a project or to help finance the startup of a new business.
The capital is transferred using an internet-based platform and reaches the receiver
immediately. Peer to peer lending is a specific financial model that can be included in the
general concept of crowdfunding. Peer to peer lending means lending between individuals, i.e.
that a private person lends its own money to another private person that is a borrower. The
traditional banks are being left aside during these types of transactions. The deposit, payment
and allocation of the money is instead taking place through an internet-based lending platform
which has access to the parties’ identities. The lending platform is acting as an intermediary
that conveys the loan between the parties; thus, the lending platform is not involved in the loan
agreement between the borrower and the lender. Peer to peer lending is associated with high
credit risks and lacking state deposits, due to the fact that the communication is completed
online without any guarantees. Accordingly the lender risks losing its money deposit if the
borrower isn’t able to repay the loan or if the lending platform declares bankruptcy. However,
individuals are attracted to make money deposits and to become lenders due to the fact that the
high credit risk in turn provides an expected high economic return in the form of interest
income.
Peer to peer lending has gone through a significant development during a short period of time.
Because of that, there has been some problems arising regarding the definition of the lending
platforms activities, as well as the forms of legislation they should adhere to. The fact that there
is currently no guidance available at EU-level further contributes to the uncertainty. Since no
general guidelines can be found at EU-level the member states are approaching the lending
platforms activities in different ways. For example in Germany and France the lending
platforms are regulated under the same rules as banks while in the UK they are regulated under
the consumer law requirements. In Sweden there are no specific requirements for the lending
platforms due to the fact that they are registered as financial institutions with the Financial
Supervision Authority. The registration does not mean that the lending platforms are under
regulatory supervision, unlike the traditional banks. As mentioned above, the lending platforms
are acting as intermediaries, which convey the loan between private lenders and borrowers.
According to arguments put forward in this thesis, the borrowers should, under the Consumer
Credit Act (2010:1846) be considered as consumers. This means that the lending platform must
comply with the mandatory provisions of the Consumer Credit Act and, that the Swedish
Consumer Agency should be performing some oversight over the lending platforms. According
to the arguments presented in this thesis, it can be discussed whether the statutory provisions in
fact are achieved.
III
Sammanfattning
Det förekommer olika former av finansieringsmodeller i samhället som alternativ till de
traditionella bankernas tjänster. Samhällets kapitalförsörjning diversifieras vilket leder till att
individer erhåller fler finansieringsmöjligheter genom icke-hierarkiska, dynamiska och
decentraliserade nätverk. Crowdfunding är ett generellt samlingsbegrepp vilket omfattar flera
finansiella aktiviteter. I allmänhet kännetecknas crowdfunding av att ett stort antal juridiska
eller fysiska personer donerar eller lånar ut kapital i små summor för att exempelvis finansiera
ett nytt företag, ett personligt lån eller ett projekt. Kapitalet överförs med hjälp av en
internetbaserad plattform och når mottagaren omedelbart.
Person till person-lån är en finansiell aktivitet som inräknas under samlingsbegreppet
crowdfunding. Person till person-lån innebär att en privat långivare lånar ut sitt eget kapital till
en privat låntagare. De traditionella bankerna utelämnas vid peson till person-lån då insättning
och utbetalning av kapitalet sker genom en internetbaserad låneplattform med tillgång till
parternas identiteter. Låneplattformen agerar i egenskap av mellanhand och förmedlar lånet
mellan parterna, sålunda är låneplattformen inte en delaktig part i låneavtalet. Person till person-
lån är förenat med hög kreditrisk till följd av att transaktionen sker online utan ställda
säkerheter. Även statlig insättningsgaranti saknas, vilket innebär att staten inte garanterar de
pengar som sätts in hos låneplattformarna. Således ges ingen ersättning av staten om en
låneplattform går i konkurs, till skillnad från sådana institut som omfattas av den statliga
insättningsgarantin.1 Emellertid lockas privatpersoner till kapitalinsättningar då en hög
kreditrisk i sin tur ger en hög förväntad ekonomisk avkastning i form av ränteintäkter. Person
till person-lån har utvecklats i betydande omfattning under en kort tidsperiod vilket lett till viss
problematik angående definieringen av låneplattformarnas verksamhet samt vilken lagstiftning
verksamheterna bör hänföras till. Något som ytterligare bidrar till osäkerheten är att det för
närvarande inte finns någon ledning att hämta på EU-rättslig nivå, vilket främst beror på att
frågorna inte prövats rättsligt. I Sverige återfinns inte några specifika krav för
låneplattformarnas verksamheter då de är registrerade som finansiella institut hos
Finansinspektionen vilket innebär att det enbart görs en prövning av ägare och ledning men inte
av verksamheten i sig. Till följd av att låneplattformarna agerar som intermediärer och
förmedlar lånet för långivarens räkning torde, enligt de argument som uppställs i denna uppsats,
låntagaren anses vara konsument enligt vad som stadgas i konsumentkreditlagen (2010:1846)
(KkrL). Det betyder att verksamheterna ska följa de tvingande bestämmelserna i KkrL i sina
förhållanden gentemot låntagaren. Enligt de argument som framställs i uppsatsen kan det dock
diskuteras huruvida de lagstadgade bestämmelserna i realiteten uppnås.
1 För definition och bestämmelser kring den statliga insättningsgarantin, se lag (1995:1571) om statlig
insättningsgaranti.
IV
Förkortningar
AnmL Lag (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss
finansiell verksamhet
ARN Allmänna Reklamationsnämnden
AVLK Lag (1994:1512) om avtalsvillkor i
konsumentförhållanden
AvtL Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar
på förmögenhetsrättens område
BetjL Lag (2010:751) om betaltjänster
EBA European Banking Authority
ESMA European Securities and Markets Authority
EU Europeiska unionen
FCA Financial Conduct Authority
FEUF Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
FI Finansinspektionen
GAO U.S. Government Accountability Office
HB Handelsbalken
HD Högsta domstolen
IOSCO International Organization of Securities
Commissions
KFM Kronofogdemyndigheten
KkrL Konsumentkreditlag (2010:1846)
KO Konsumentombudsmannen
KOV Konsumentverket
LBF Lag (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse
LVK Lag (2014:275) om viss verksamhet med
konsumentkrediter
MD Marknadsdomstolen
PECL Principles of European Contract Law
PTL Lag (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism
SEC U.S. Securities and Exchange Commission
SEKKI Standardiserad europeisk
konsumentkreditinformation
Innehållsförteckning
Förord ......................................................................................................................................... I
Abstract .................................................................................................................................... II
Sammanfattning .................................................................................................................... III
Förkortningar ......................................................................................................................... IV
1 Inledning ................................................................................................................................ 1
1.1 Introduktion till ämnet ...................................................................................................... 1
1.2 Problemdiskussion och ämnets relevans .......................................................................... 2
1.3 Syfte och frågeställningar ................................................................................................. 2
1.4 Metodologiska utgångspunkter ........................................................................................ 3
1.4.1 Tillämpad metod i uppsatsen ..................................................................................... 3
1.4.2 Den rättsdogmatiska metoden ................................................................................... 3
1.4.3 Rättskälleläran inom den rättsdogmatiska metoden .................................................. 4
1.4.4 Empirisk metod och material .................................................................................... 5
1.4.5 Den rättssociologiska metoden som alternativ metod ............................................... 5
1.5 Materialdiskussion ........................................................................................................... 6
1.6 Avgränsningar .................................................................................................................. 7
1.7 Terminologi ...................................................................................................................... 8
1.8 Disposition ....................................................................................................................... 8
2 Finansieringsformen person till person-lån ........................................................................ 9
2.1 Historisk utveckling ......................................................................................................... 9
2.2 Finansieringsformen i relation till crowdfunding ........................................................... 10
2.3 Person till person-lån ur ett internationellt perspektiv ................................................... 10
2.4 Det EU-rättsliga perspektivet ......................................................................................... 13
2.5 Sammanfattande kommentarer ....................................................................................... 14
3 Person till person-lån i förhållande till kredit- och mellanmansrätt .............................. 15
3.1 Inledning ......................................................................................................................... 15
3.2 Kreditmarknaden ............................................................................................................ 15
3.3 Tillsynen över kreditmarknaden ..................................................................................... 16
3.3.1 Finansinspektionen .................................................................................................. 16
3.3.2 Tillståndspliktiga verksamheter .............................................................................. 16
3.3.2.1 Kreditinstitut ..................................................................................................... 16
3.3.2.2 Betaltjänstföretag ............................................................................................. 17
3.3.2.3 Konsumentkreditinstitut ................................................................................... 17
3.3.3 Registrerade verksamheter ...................................................................................... 17
3.3.3.1 Finansiella institut ............................................................................................ 17
3.3.3.2 Anmälningsplikt ............................................................................................... 18
3.3.3.3 Skyldighet att införa rutiner mot penningtvätt ................................................. 18
3.4 TrustBuddy som finansiellt institut och kreditförmedlare ............................................. 19
3.4.1 De allmänna avtalsvillkoren .................................................................................... 19
3.4.2 Förhållandet mellan TrustBuddy och långivaren .................................................... 20
3.4.3 Uppdragsavtalet mellan TrustBuddy och långivaren .............................................. 21
3.4.3.1 Ombudsfullmakt ............................................................................................... 21
3.4.3.2 Mellanmansrättens regler kring uppdragsavtal och fullmakter ........................ 21
3.4.3.3 TrustBuddys ansvar som mellanman ............................................................... 22
3.5 Sammanfattande kommentarer ....................................................................................... 22
4 Person till person-lån, särskilt i förhållande till konsumentkrediter ............................. 24
4.1 Inledning ......................................................................................................................... 24
4.2 Konsumentskydd och myndighetstillsyn ....................................................................... 24
4.3 Är KkrL tillämpbar på låneplattformarnas verksamhet? ................................................ 25
4.4 Den civilrättsliga respektive den marknadsrättsliga bedömningen av oskäliga
avtalsvillkor i konsumentavtal ............................................................................................. 26
4.4.1 Inledning .................................................................................................................. 26
4.4.2 Den civilrättsliga prövningen .................................................................................. 27
4.4.3 Den marknadsrättsliga prövningen .......................................................................... 28
4.5 De allmänna avtalsvillkorens förenlighet med bestämmelserna i KkrL ........................ 30
4.5.1 God kreditgivningssed ............................................................................................. 30
4.5.2 Informationskrav vid marknadsföring ..................................................................... 30
4.5.3 Kraven på förhandsinformation .............................................................................. 32
4.5.4 Kreditprövning ........................................................................................................ 33
4.5.5 Avgifter ................................................................................................................... 34
4.5.6 Konsumentens rätt att frånträda ett kreditavtal ....................................................... 36
4.6 Lag om viss verksamhet med konsumentkrediter .......................................................... 37
4.6.1 Syftet med lagens införande .................................................................................... 37
4.6.2 Tillståndsansökan och eventuella konsekvenser ..................................................... 37
4.6.3 Sammanfattande kommentarer ................................................................................ 38
5 Slutsatser .............................................................................................................................. 40
Litteratur- och källförteckning ............................................................................................. 42
Bilaga 1 TrustBuddys allmänna villkor ............................................................................... 46
1
1 Inledning
1.1 Introduktion till ämnet
Internet har, sedan dess uppkomst i början av 1990-talet, expanderat till det mest framgångsrika
globala kommunikationssystemet. Genom internet tillhandahålls en betydande mängd
information, vilket resulterat i att informationsöverföring samt transaktioner av varor, tjänster
och kapital genomförs frekvent.2 I allmänhet är den elektroniska marknaden även tillgänglig
dygnet runt, så ock under komplexa och osäkra tider. Tillgängligheten leder till att den
elektroniska marknaden utgör en betydelsefull komponent vid balansering av utbud och
efterfrågan av varor, tjänster och kapital. Utöver fördelar så som tillgänglighet och effektivitet
kan även transaktionskostnader minskas.3
Företeelsen av peer to peer lending, eller med andra ord person till person-lån, innebär att en
privatperson genomför en kapitalinsättning, via en internetbaserad låneplattform i syfte att låna
ut kapitalet till en annan privatperson. Då in- och utlåningen sker online genom låneplattformen
finns inte något behov av de traditionella bankernas utlåningstjänster. Person till person-lån
erbjuder således en alternativ finansieringsmöjlighet för de personer som är i behov av kapital,
samtidigt som en potentiell investeringsmöjlighet ges för dem som har kapital att låna ut.
Låneplattformen agerar som intermediär, det vill säga mellanman, och hanterar all
administration av lånet inklusive låneavtalet och förmedlingen av kapitaltransaktionen. Det bör
tilläggas att det enbart är låneplattformen som har vetskap om långivarens och låntagarens
identiteter, således är avtalsparterna anonyma för varandra. Låneplattformen tar ut en fast eller
en procentuell avgift för att förmedla lånet och beroende på vilken låneplattform som avses
varierar metoderna för inlånings- och utlåningsverksamheten. En del låneplattformar avgör hur
fördelningen av kapital ska ske, exempelvis att insatt kapital ska fördelas ut till flera olika
låntagare för att sprida långivarens risk. Andra låneplattformar ger långivaren översiktlig
information om specifika lånevillkor så att långivaren självständigt kan välja avtalspart och
kreditrisk. Även om person till person-lån är en relativt ny trend inom den finansiella sektorn
uppskattas den globala omsättningen till flera miljarder dollar.4 Fördelarna gentemot de
traditionella bankerna är tillgänglighet, effektivitet samt en potentiellt bättre möjlighet för
låntagaren att beviljas ett lån och en högre potentiell avkastning för långivaren. Dock är det
långivaren, i vissa fall en oerfaren sådan, som står inför den höga kreditrisken och det kan
diskuteras huruvida anonyma låntagares återbetalningsförmåga kan garanteras så att långivaren
uppbär en attraktiv avkastning på sitt insatta kapital.5
2 Se Trenta, C., VAT in Peer-to-peer Content distribution – towards a tax proposal for decentralized networks,
2013, s. 17. 3 Se Berger, S.C., Gleisner, F., Emergence of financial intermediaries in electronic markets - the case of online
P2P lending, BuR, 2009, s. 41. 4 Se ESMA, Position Paper – Crowdfunding, 2014, s. 3. 5 Se Klafft, M., Online Peer-to-Peer Lending: A Lender´s Perspective, 2008, s. 1.
2
1.2 Problemdiskussion och ämnets relevans
Förekomsten av person till person-lån tilltar för varje år varvid allt fler personer berörs av
finansieringsformen. Följaktligen torde person till person-lån vara en del av framtidens
kreditgivning samt utgöra ett alternativ till de traditionella banklånen. Låneplattformens syfte
med verksamheten är att förenkla och effektivisera in- och utlåning av kapital, dock föreligger
en risk att de personer som ansöker om lån sedan tidigare är skuldsatta och blivit nekade lån av
traditionella banker.6 Finansieringsformen är förenad med hög kreditrisk då den privata
långivaren riskerar att förlora kapitalinsättningen om låntagaren visar sig vara oförmögen att
betala. Då det saknas en statlig insättningsgaranti riskerar långivaren även att mista kapitalet
om låneplattformen försätts i konkurs.7 Privatpersoner lockas emellertid till att bli långivare då
en hög kreditrisk i sin tur ger en hög förväntad ekonomisk avkastning i form av ränteintäkter.
Finansieringsformen har utvecklats i betydande omfattning under en kort tidsperiod vilket
föranlett viss problematik i anknytning till definieringen av låneplattformarnas verksamhet
samt vilken lagstiftning verksamheterna bör hänföras till. Något som ytterligare bidrar till
osäkerheten är att frågan ännu inte prövats rättsligt. I likhet med rättsläget i andra länder är de
svenska låneplattformarnas juridiska definition och ansvar därmed varken helt klarlagt eller
enhetligt.8 För närvarande är låneplattformarna inte tillståndspliktiga vilket innebär att
Finansinspektionen (FI) inte vidtar några tillsynsåtgärder mot dem, till skillnad från exempelvis
bankverksamheter.9 Utöver detta saknar FI befogenhet, förutom vad gäller
penningtvättslagstiftningen, att kontrollera huruvida låneplattformarnas verksamheter bedrivs i
enlighet med gällande lagstiftning. Till följd av det som nyligen anförts finns ett behov av att
utreda låneplattformens juridiska definition och eventuella juridiska ansvar gentemot långivare
och låntagare enligt den svenska lagstiftningen. Beroende på resultatet av föregående fråga
uppkommer även ett behov av att utreda huruvida verksamheternas avtalsvillkor, som riktar sig
till långivare och låntagare, är förenliga med svensk rätt.
1.3 Syfte och frågeställningar
Syftet med uppsatsen är att utreda låneplattformens juridiska definition samt eventuellt juridiskt
ansvar gentemot långivare och låntagare. Uppsatsen syftar även till att utreda låneplattformens
allmänna avtalsvillkor och huruvida de kan anses förenliga med gällande rätt. Syftet kommer
att besvaras med hjälp av praktiska exempel från TrustBuddy, den marknadsledande
låneplattformen för person till person-lån i Sverige.10
Den i ovan förda problemformuleringen leder till följande frågeställningar:
6 Se EBA, Opinion of the European Banking Authority on lending-based crowdfunding, 2015, s. 13. 7 Se FI, dnr 14-4986, Konsumentskyddet på finansmarknaden, s. 5. 8 Se mer om det internationella rättsläget i avsnitt 2.3. Person till person-lån ur ett internationellt perspektiv. 9 Se prop. 2002/03:139, Reformerade regler för bank- och finansieringsrörelse, s. 245. 10 Enligt bolagets egna uppgifter är medlemsantalet över 300 000, se https://www.trustbuddy.se/om-trustbuddy,
2015-05-11.
3
1. Vad är låneplattformens juridiska definition samt det eventuella juridiska ansvaret
gentemot långivare och låntagare?
2. Kan de allmänna avtalsvillkoren anses förenliga med gällande rätt?
1.4 Metodologiska utgångspunkter
1.4.1 Tillämpad metod i uppsatsen
Med anledning av att verksamheter som bedriver person till person-lån är ett relativt nytt och
dynamiskt verksamhetsområde, i kombination med en hög utvecklingstakt, kan det juridiska
tillämpningsområdet anses något oklart. Av den anledningen syftar uppsatsen till en utredning
av gällande rätt varvid den rättsdogmatiska metoden, med utgångspunkt från den traditionella
rättskälleläran, tillämpas som huvudmetod. Emellertid avser uppsatsen även en utredning av
den praktiska verksamhetens förenlighet med gällande rätt varvid inslag av en empirisk metod,
med utgångspunkt från ett privaträttsligt subjekts allmänna avtalsvillkor även kommer att
tillämpas som ett komplement till den traditionella rättsdogmatiska metoden. Nyttjandet av
empiriskt material är förbunden med uppsatsens utgångspunkter, vilket i denna uppsats avser
faktiska förhållanden gällande den praktiska utövningen av en viss typ av verksamhet.
Tillämpad metod i uppsatsen är således den rättsdogmatiska metoden, som huvudmetod, vid
undersökning av gällande rätt samt inslag av en empirisk metod, vid beskrivningen av
verksamhetens faktiska förhållanden utifrån en specifik låneplattforms allmänna avtalsvillkor
och individuella kontraktsrelationer. Det empiriska materialet utgör därmed ett komplement till
den rättsdogmatiska metoden och används integrerat i den sedvanliga juridiska analysen.
1.4.2 Den rättsdogmatiska metoden
Inom ramen för den rättsdogmatiska metoden söker en författare systematisera gällande rätt, de
lege lata, inom vissa särskilda juridiska discipliner, exempelvis civil-, straff-, process- och
offentligrätt.11 En författare som begagnar den rättsdogmatiska metoden avser att beskriva
rättsområdets struktur och rättsregler samt att framställa rättsordningen som ett enhetligt
nätverk av huvudregler och undantag. Metoden kan med andra ord anses utgöra en vetenskaplig
rekonstruktion av ett rättssystem.12 Utöver utredning av gällande rätt utvecklas även normativa
ställningstaganden, de lege ferenda, vilket innebär att metoden såväl är deskriptiv som normativ
då värderande ståndpunkter inbegrips.13 Författaren inom den rättsdogmatiska metoden
argumenterar i regel som om denne vore underkastad den praktiska juristens hanteringsregler.
Detta beror till stor del på att uttalanden om gällande rätt och resultatet av rättsvetenskapliga
undersökningar kan ges karaktär av rekommendationer samt tjäna som underlag för den
praktiska juristens ställningstaganden. En författare som tillämpar rättsdogmatisk metod skriver
11 Se Lehrberg, B., Praktisk juridisk metod, 2014, s. 31. 12 Se Jareborg, N., Rättsdogmatik som vetenskap, SvJT 2004, 4. 13 Se Peczenik, A., Juridikens allmänna läror, SvJT 2005, s. 249 ff.
4
således utifrån en intern synvinkel, nära ansluten till den praktiska juristens arbetsmetod och
frågeställningar.14
Kritik har riktats mot att den rättsdogmatiska metoden är orationell och ovetenskaplig och att
den i själva verket utgör en förtäckt maktutövning till följd av dess normativa karaktär.15 Denna
kritik tillbakavisas med hänvisning till att värderingar utgör en nödvändig beståndsdel då
metoden har till uppgift att rättfärdiga och kritisera gällande rätt, vilket i sin tur motiverar
förslag till förändringar.16 Metoden har även kritiserats för att orienteringen mot den praktiska
juristens metod kan anses alltför snäv vilket medför att andra vetenskaper utesluts. Till följd av
kritiken har olika perspektiv inom rättsdogmatiken utvecklats, exempelvis kan en författare
komplettera en framställning med en rättshistorisk bakgrund eller med en komparativ studie
innefattande andra rättsordningars problemlösningsmetod. Olika perspektiv kan även avse
betraktarens synvinkel, det vill säga vilket förhållningssätt som ställs till
undersökningsobjektet. Således kan ett ämne exempelvis betraktas ur ett invandrarperspektiv,
kvinnoperspektiv eller konsumentperspektiv.17 Utöver detta går det att urskilja ett internt
respektive ett externt perspektiv varav det interna perspektivet inriktas på rättstillämparens
utövande medan det externa synsättet väljs av en författare som inte själv deltar i den juridiska
argumentationen.18
1.4.3 Rättskälleläran inom den rättsdogmatiska metoden
De rättskällor som begagnas i den rättsdogmatiska metoden styrs av rättskälleläran och kan
delas in i materiella respektive formella rättskällor. De materiella rättskällorna besvarar den
djupgående frågan varför en viss norm ska beaktas som auktoritetsskäl i juridisk argumentation.
De materiella rättskällorna grundas på legitimiteten hos lagstiftare och domstolar då dessa
institut har sin upprinnelse i demokratin, dock kan rättslig auktoritet även grundas på
föreliggande seder och bruk som givit uttryck åt folkets eniga och i rättspraxis prövade
uppfattning. De formella rättskällorna har sin upprinnelse i de materiella rättskällorna och
omfattar sådant material som ska, bör eller får åberopas i juridisk argumentation. De formella
rättskällorna består främst av lagstiftning, förarbeten och prejudikat.19
Den traditionella rättskälleläran inom den rättsdogmatiska metoden beskriver, rättfärdigar och
kritiserar de formella rättskällorna utifrån en hierarkisk uppdelning med hänsyn till dess
nödvändighet för juridisk argumentation.20 Lagar, andra föreskrifter och fasta sedvanerättsliga
regler är juridiskt bindande och ska beaktas för att en slutsats ska vara juridisk. Förarbeten,
prejudikat, allmänna rättsgrundsatser samt internationella konventioner som ligger till grund
14 Se Lehrberg, B., Praktisk juridisk metod, 2014, s. 204 f. 15 Se Peczenik, A., Juridikens allmänna läror, SvJT 2005, s. 252 f. 16 Se Peczenik, A., Vad är rätt? – om demokrati, rättssäkerhet och juridisk argumentation, 1995, s. 686. 17 Se Olsen, L., Rättsvetenskapliga perspektiv, SvJT 2004, s. 108 ff. 18 Se Peczenik, A., Vad är rätt? – om demokrati, rättssäkerhet och juridisk argumentation, 1995, s. 213. 19 Se Peczenik, A., Vad är rätt? – om demokrati, rättssäkerhet och juridisk argumentation, 1995, s. 209 f. 20 Hierarkin kritiseras emellertid av Hellner som anser den vara uppställd i ”extrema fall” Se Hellner, J.,
Metodproblem i rättsvetenskapen, 2001, s. 25.
5
för nationell lagstiftning är vägledande och bör beaktas medan övriga källor, exempelvis
riktlinjer från Konsumentverket och juridisk litteratur, får beaktas. Det bör tilläggas att ovan
nämnda tredelning av rättskälleläran är en idealbild, således kan rättskällorna klassificeras på
mer komplexa sätt än den ovan nämnda uppdelningen.21
1.4.4 Empirisk metod och material
En empirisk metod utgår från faktiska förhållanden vilket innebär att materialsökningen har en
annan prägel än vid en rättsdogmatisk metod. En empirisk metod kan exempelvis användas som
ett hjälpmedel i den rättsliga kontexten för att tolka en viss bestämmelse.22 Nyttjandet av
empiriskt material är förbunden med en studies utgångspunkt, exempelvis vid beskrivningen av
faktiska förhållanden. Därmed kan en empirisk metod utgöra ett komplement till en sedvanlig
juridisk analys i en rättsvetenskaplig studie.23 Antaganden om exempelvis praxis i affärslivet
kräver en empirisk förankring som får anpassas dels med hänsyn till syftet med undersökningen
och dels till möjligheten att införskaffa empiriska kunskaper. Inom rättsvetenskapen bedöms
stöd i fakta på en skala av acceptabilitet istället för verifikation eller falsifiering vilket är fallet
inom övriga samhällsvetenskaper. Godtagbarhet som premiss för det rättsvetenskapliga
argumentet, det vill säga acceptabiliteten, bedöms med en blandning av begagnande av
vedertagen teknik, verifikation samt specifik värdering inom rättsvetenskapen.24
1.4.5 Den rättssociologiska metoden som alternativ metod
Den rättssociologiska metoden avser undersökningar av relationen mellan rätt och samhälle.
Rättssociologi kan hänföras till såväl samhälls- som rättsvetenskapen varav
problemformuleringen avgör det specifika ämnets betoning. När rättssociologi begagnas inom
det rättsvetenskapliga fältet studeras rättsliga fenomen utifrån samhällsvetenskapliga metoder
vilket leder till att rättssociologi klassificeras som en empirisk vetenskap medan den
rättsdogmatiska metoden är en normativ vetenskap.25 Gemensamt för den rättssociologiska och
den rättsdogmatiska metoden är intresset för rättsordningen vilken, beroende av metodval,
utreds enligt två skilda dimensioner. Det rättsdogmatiska perspektivet är vertikalt och stödjs på
ett logiskt resonemang från regler till handling, detta kännetecknar de äkta rättssatserna.
Rättssociologin är å andra sidan en del av det samhällsvetenskapliga, horisontella, perspektivet
då rättssociologisk metod utgår från etablerad kunskap baserad på systematiska studier av
verkligheten. Rättssociologin karakteriseras av intresset för rättens orsaker, konsekvenser och
funktioner i samhället. Således är det en förutsättningslös vetenskap till syfte att utreda hur
21 Se Peczenik, A., Vad är rätt? – om demokrati, rättssäkerhet och juridisk argumentation, 1995, s. 212 ff. 22 Se Sandgren, C., Rättsvetenskap för uppsatsförfattare – ämne, material, metod och argumentation, 2011, s. 40
ff. 23 Se Sandgren, C., Om empiri och rättsvetenskap del I, JT 1995/96, s. 1. 24 Se Hellner, J., Metodproblem i rättsvetenskapen, 2001, s. 105. 25 Se Hydén, H., Rättssociologi: om att undersöka relationen mellan rätt och samhälle, Juridisk metodlära, 2013,
s. 207 f.
6
rätten faktiskt tillämpas, oberoende av vad rättskällorna föreskriver.26 En framställning som
begagnar den rättssociologiska metoden tar hänsyn till att rättens tillämpning, i praktiken,
påverkas av utomrättsliga faktorer som exempelvis samhällets ekonomi- politik- eller
maktförhållanden.27
Den rättssociologiska metoden är en tänkbar och alternativ metod för framställningar
beträffande person till person-lån då rättssociologi, i likhet med uppsatsens ämne, är relaterat
till samhällsbehov och samhällsutveckling. Önskar författaren att anta ett externt perspektiv i
fråga om rättsordningen och därvid belysa finansieringsformen utifrån ett ekonomiskt-, socialt
eller politiskt perspektiv, torde den rättssociologiska metoden vara väl lämplig då utomrättsliga
faktorer beaktas. I denna uppsats har den rättssociologiska metoden dock inte begagnats då jag
inte eftersträvar ett externt perspektiv på rättsordningen, sålunda utreds inte rättsreglernas
funktion i samhället eller huruvida en framtida lagstiftning är önskvärd, inte heller belyses
ämnet utifrån ekonomiska-, politiska- eller sociala faktorer. Det hade varit intressant att tillämpa
det rättssociologiska, externa, perspektivet på rättsordningen men då uppsatsens syfte är att
utreda gällande rätt tillämpas istället det interna, rättsdogmatiska perspektivet.
1.5 Materialdiskussion
Vid påbörjandet och under framställandet av denna uppsats har sökning, identifiering och
värdering av material genomförts. Det material som varit att tillgå har dock inte varit av samma
art vilket har lett till att källor av olika rättskällevärde och dignitet begagnats i denna uppsats.28
Källorna bör dock anses motiverade då de är av relevant och tillförlitligt slag enligt den
inledningsvis presenterade rättskälleordningen, för källor som ska, bör och får användas vid en
juridisk argumentation.29 Auktoritativa och traditionella rättskällor såsom lag och förarbeten
har begagnats vid deskription och analys av de rättsområden som behandlas i uppsatsen varvid,
gällande kredit, - och konsumenträtten, hänsyn givetvis har tagits till EU-rättsliga direktiv tack
vare dess betydelse för den svenska lagstiftningen. Då låneplattformarnas verksamhet är ett
relativt outforskat ämne medför det att relevant vägledning från rättspraxis inte återfunnits då
frågan inte varit föremål för någon rättslig prövning. Inte heller har ämnet, åtminstone inte i
någon vidare omfattning, utgjort diskussionsämne i den juridiska litteraturen. På grund av det
nyligen anförda har jag funnit det problematiskt att finna relevanta, traditionella rättskällor vid
beskrivningen av finansieringsformen. Till stor del har jag därför valt att begagna utländska
myndighetsutlåtanden och artiklar som källor vid beskrivningen av person till person-lån ur ett
historiskt och internationellt perspektiv. Vid en redogörelse för det pågående
lagstiftningsarbetet inom EU har rapporter från EU-rättsliga institutioner använts som källa,
26 En klassisk uppdelning gjordes av den amerikanske Harvardprofessorn Roscoe Pound: ”law in books and law
in action”, Se Hydén, H., Rättssociologi: om att undersöka relationen mellan rätt och samhälle, 2013, med
hänvisning till Pound, R., Law in books and law in action, American Law Review, vol. 44. 27 Se Hydén, H., Rättssociologi som rättsvetenskap, 2002, s. 15 f. 28 För begreppen rättskällevärde och dignitet, se Strömholm, S., Rätt, rättskällor och rättstillämpning: en lärobok
i allmän rättslära, 1996, s. 318 f. 29 Se avsnitt 1.4.3 Rättskälleläran inom den rättsdogmatiska metoden.
7
dessa källor ingår emellertid inte i det utländska materialet då EU-rätten tillhör svensk rätt.30
Konsumentverkets allmänna råd har till viss del begagnats vid beskrivning av person till person-
lån och svensk rätt. Det bör tilläggas att de allmänna råden enbart utgör vägledande
myndighetsrekommendationer, således betraktas de inte som juridiskt bindande rättskällor.31
Slutligen har empiriskt material rörande den praktiska informationen om låneplattformen
TrustBuddys verksamhet inhämtats från bolagets officiella hemsida samt allmänna avtalsvillkor
vilket vävts samman i en generell presentation. Materialsökningen har avslutats den 10 maj
2015 med hänsyn till analysens färdigställande i förhållande till inlämningsdatumet 25 maj
2015. Det betyder att jag inte tagit hänsyn till eventuellt ny information som framkommit efter
materialsökningens avslutande.
1.6 Avgränsningar
På den svenska kreditmarknaden finns för närvarande tre aktiva låneplattformar som ägnar sig
åt verksamhet med person till person-lån. Låneplattformarna drivs av bolagen TrustBuddy AB,
Lendify AB och Savelend Sweden AB. Utredningen av låneplattformarnas förenlighet med
svensk lagstiftning har avgränsats till att jämföra TrustBuddys allmänna avtalsvillkor med den
svenska regleringen inom aktuella rättsområden. Anledningen till att jag valt TrustBuddy är för
att denna låneplattform är marknadsledande för person till person-lån i Sverige.32 Inför
uppsatsskrivandet har urvalet bestått av samtliga allmänna avtalsvillkor och efter en sedermera
granskning har utredningen avgränsats till att enbart behandla de allmänna avtalsvillkor som
eventuellt kan anses oförenliga enligt lag eller andra författningar. Den version av de allmänna
avtalsvillkoren som legat till grund för utredningen är gällande från och med den 9 april 2015.33
En ytterligare avgränsning har gjorts på så sätt att utredningen inte kommer att behandla
låneavtalet mellan låneplattformens långivare och låntagare mer än att det nämns. Det beror på
att syftet är att utreda låneplattformens ansvar och inte långivares och låntagares ansvar
gentemot varandra. Avgränsningen till en specifik låneplattform torde inte förhindra att
uppsatsen får en allmän aktualitet i och med att de svenska låneplattformarna bedriver
överensstämmande verksamheter med likartade avtalsvillkor avseende själva
förmedlingsverksamheten. De eventuella skillnader som finns mellan låneplattformarna har
ingen inverkan på uppsatsens frågeställningar kring verksamheternas juridiska definitioner och
ansvar varvid jag finner att TrustBuddys allmänna avtalsvillkor utgör ett representativt urval
för uppsatsens syfte och frågeställningar.
30 EU-rätten utgör en integrerad del av den svenska rättsordningen sedan är 1995 till följd av medlemskapet
mellan de fördragsslutande staterna, se Bernitz, U, m.fl., Finna rätt – Juristens källmaterial och arbetsmetoder,
2014, s. 59 ff. 31 Allmänna råd definieras som generella rekommendationer om tillämpningen av en författning vilka anger hur
någon bör eller kan handla i ett visst hänseende, se 1 § författningssamlingsförordning (1976:725). 32 Enligt bolagets egna uppgifter är medlemsantalet över 300 000, se https://www.trustbuddy.se/om-trustbuddy,
2015-05-11. I jämförelse har Lendify AB, enligt egna uppgifter, cirka 3 000 medlemmar medan Savelend Sweden
AB har cirka 1 500 medlemmar, se http://www.p2p-banking.com/countries/sweden-interview-with-peter-
schierenbeck-cmo-co-founder-of-lendify/ samt https://savelend.wordpress.com/2015/02/20/ett-ar-med-savelend/
2015-06-29. 33 Se bilaga 1, Allmänna villkor för TrustBuddy.
8
1.7 Terminologi
Terminologin på krediträttens område som avser begreppen lån och kredit bör klargöras då
begreppen används växelvis i följande text. Begreppet lån begagnas i allmänt språkbruk och
avser penninglån i den mening att en låntagare erhåller ett penningbelopp som sedan ska betalas
tillbaka. Låneplattformen TrustBuddy använder sig av begreppen lån, långivare och låntagare i
sin verksamhet varvid jag valt att använda mig av de termerna vid beskrivning av
låneplattformens allmänna avtalsvillkor. Begreppen kredit, kreditgivare och kredittagare
begagnas i lagtext varför jag valt att använda den terminologin när lagstiftning utreds. Kredit
är ett vidare begrepp än lån då kredit, utöver lån, även kan avse kontokredit, betalningsanstånd
eller liknande.34
1.8 Disposition
Kapitel 2 inleds med en historisk redogörelse för uppkomsten av finansieringsformen person
till person-lån samt dess relation till crowdfunding. Fortsättningsvis behandlar kapitlet ett
internationellt perspektiv på finansieringsformen varav olika länders reglering av
låneplattformarnas verksamheter lyfts fram. Ett särskilt avsnitt behandlar pågående
lagstiftningsutredningar inom EU samt de synpunkter som framställts av EU:s institutioner.
Syftet med kapitel 2 är att ge läsaren en översiktlig förståelse av finansieringsformen person till
person-lån för att bidra med förkunskap inför följande kapitel.
Kapitel 3 behandlar person till person-lån i förhållande till kredit- och mellanmansrätt.
Inledningsvis beskrivs myndigheternas tillsyn över den svenska kreditmarknaden för att sedan
övergå till att beskriva skillnaden mellan tillståndspliktiga verksamheter respektive registrerade
verksamheter. Avslutningsvis behandlas långivarens- och låntagarens partsställning inom
person till person-lån samt låneplattformens juridiska definition och eventuella juridiska ansvar
gentemot långivaren.
I kapitel 4 ges i första hand en introduktion till konsumentskyddet och det tillsynsarbete som
utövas kring reglerna för konsumentkrediter. I kapitlet åtföljs sedan svar på frågan kring
huruvida konsumentkreditlagen är tillämplig i förhållandet mellan låneplattformen och
låntagaren. Nästkommande avsnitt består av en redogörelse för olika bedömningar gällande
oskäliga avtalsvillkor i konsumentförhållanden vilket följs av en utredning huruvida
TrustBuddys allmänna avtalsvillkor kan anses förenliga med svensk lag och andra författningar.
Slutligen ges en presentation av de eventuella konsekvenser som låneplattformens eventuella
övergång till konsumentkreditinstitut kan medföra.
Såsom avslutning återges författarens personliga reflektioner och slutsatser i kapitel 5.
34 Se 2 § konsumentkreditlag (2010:1846) för definition av begreppet kredit.
9
2 Finansieringsformen person till person-lån
2.1 Historisk utveckling
Person till person-lån har sitt ursprung från social utlåning, social lending, vilket betyder lån
mellan individer. Förekomsten av social utlåning är inget nytt fenomen utan har funnits under
lång tid vilket kan påvisas i flera historiska exempel, varav två av dem beskrivs nedan.
The Irish Loan Funds uppstod under 1800-talet till följd av att de irländska bankerna nekade
krediter till den obemedlade delen av Irlands befolkning.35 Som alternativ till avsaknaden av
bankernas utlåning inledde privatpersoner utlåning av sitt eget kapital via lånefonder.
Privatpersonernas utlåning genom lånefonderna blev ett framgångsrikt sätt att överföra
investeringskapital samt ett innovativt svar på bankernas vägran att möta efterfrågan på
krediter. Årligen utdelades cirka 500 000 lån till obemedlade arbetare, småbrukare och handlare
vilket bevisade att det fanns en stadig efterfrågan på småskaliga lån samt att den irländska
befolkningen var mer ekonomiskt aktiv än vad som tidigare redovisats. Bankerna kritiserades
för att undvika inhemsk utlåning men förblev frånvarande från marknaden för smålån trots att
bankerna hade fler fördelar så som betydande nätverk och bättre hantering av kapital.
Utlåningen genom lånefonderna var å andra sidan mer kostnadsbesparande och effektiv i
jämförelse med bankernas tjänster. Framförallt till följd av lägre administrationskostnader och
effektivare kreditprövningar då de långivande privatpersonerna använde sig av lokal
information från respektive samhälle.
Mikrofinansiering, vilket typiskt sett karaktäriseras av mindre lån och krediter till människor i
utvecklingsländer, är det andra historiska exemplet på förekomsten av social utlåning.
Muhammad Yunus, grundaren till Grameen Bank, anses vara pionjären inom mikrofinansiering
då han startade utlåning av sitt eget kapital till mindre bemedlade hushåll runt om i
Bangladesh.36 Låntagarna var tillförlitliga med återbetalningarna, trots att de inte hade
möjlighet att erbjuda någon säkerhet för lånen. Efter goda återbetalningsresultat övertygade
Yunus centralbanken i Bangladesh att inrätta en speciell avdelning av banken till uppgift att
ombesörja den fattiga befolkningen med mikrolån. Framgången med Grameen Bank spred sig
nationellt, framför allt till följd av så kallad grupputlåning vilket innebar att låntagare fungerade
som borgensmän för varandra. I nuvarande tid är mikrofinansiering en global
finansieringsform.
Tack vare den tekniska utvecklingen har social utlåning lett till det som i modern tid benämns
person till person-lån, det vill säga lån mellan individer som sker med hjälp av elektroniska
plattformar. Person till person-lån bygger på likartade principer som social utlåning då kapitalet
överförs från privata långivare till privata låntagare, skillnaden är dock att social utlåning främst
35 Det följande bygger på Hollis, A., Sweetman, A., Microcredit in pre-famine Ireland, 1997, s. 1 ff. 36 Det följande bygger på Armendáriz, B., Morduch, J., The Economics of Microfinance, MIT-press, 2010, s. 2 ff.
10
uppkommit i syfte av välgörenhet medan person till person-lån i första hand drivs i syfte av att
uppnå ekonomisk avkastning.
År 2005 lanserade bolaget Zopa Ltd. i Storbritannien världens första internetbaserade
låneplattform vilken möjliggjorde kommunikation mellan privata långivare och låntagare.37
Sedan år 2005 har finansieringsformen expanderat i snabb takt och för närvarande återfinns ett
stort antal verksamma låneplattformar. Zopa Ltd. är marknadsledande i Storbritannien, Lending
Club Corporation och Prosper Marketplace Inc. är marknadsledande i USA medan Smava
GmbH har motsvarande ställning i Tyskland. Låneplattformarna är vanligen nationellt
verksamma på grund av varierande nationella regelverk och attityder till denna form av
finansiering.38
2.2 Finansieringsformen i relation till crowdfunding
Finansieringsformen person till person-lån är en del av crowdfunding, eller det som på svenska
benämns gräsrotsfinansiering.39 Crowdfunding inbegriper flera olika typer av aktiviteter,
verksamheter och affärsmodeller vilket leder till att en klar och universell definition av
begreppet synes frånvarande. Crowdfunding kan således potentiellt regleras under flera skilda
lagar till följd av dess skiftande karaktär. I regel kännetecknas crowdfunding av att små
penningbelopp lånas ut från flera personer eller företag, via en internetbaserad plattform, i syfte
att finansiera ett projekt, ett företag eller ett personlån.40 Det skiljs huvudsakligen mellan icke-
finansiell och finansiell crowdfunding. Icke-finansiell crowdfunding är donationsbaserad och
innebär att finansiären ger kapitalet i välgörenhetssyfte utan att förvänta sig någon ekonomisk
avkastning. Den finansiella kategorin åsyftar istället sådana former där finansiären ges löfte om
finansiell avkastning. Finansiell crowdfunding avser exempelvis investeringar i värdepapper,
crowdequity, eller investeringar genom utlåning, peer to peer lending eller person till person-
lån. Marknaden för person till person-lån, som endast är en underkategori av crowdfunding, har
expanderat kraftigt under de senaste fem åren och uppskattades år 2014 till ett globalt värde av
6,4 miljarder dollar och förutspås att fördubblas varje år.41
2.3 Person till person-lån ur ett internationellt perspektiv
Utvecklingen inom finanssektorn betonas av nya produkter och tjänster bortom den traditionella
utlåningen, exempelvis minskar antalet anställda på banker och får stå tillbaka till förmån för
effektivisering av bankernas egna it-plattformar. Storbankerna nödgas att utveckla sina it-
plattformar för att förbättra, förenkla och effektivisera sin service då nya former av
verksamheter tar allt fler marknadsandelar så som icke-hierarkiska aktörer i form av
37 Se Mutooni, K., Are peer to peer lending and crowdfunding the new form of online dating? 2011 38 Se Berger, S.C., Gleisner, F., Emergence of financial intermediaries in electronic markets - the case of online
P2P lending, BuR, 2009, s. 41. 39 Se Finansdepartementet, Faktapromemoria 2013:14/FPM74, Meddelande om gräsrotsfinansiering, 2014, s. 3. 40 Det finns flera liknande definitioner av begreppet crowdfunding, se ESMA, Position paper – Crowdfunding,
2014, s. 2. 41 Se IOSCO Research Department, Crowdfunding: An infant industry growing fast, 2014, s. 4.
11
låneplattformar.42 I allmänhet efterfrågar investerare en högre avkastning på sitt kapital än vad
bankerna kan ge, medan låntagare söker alternativa sätt att erhålla kapital. Situationen medför
att låneplattformarna, vilka förenar personer i behov av kapital med personer som önskar
investera kapital, är ett lyckat koncept. Låneplattformarna jämförs med andra entreprenörer
inom den så kallade ”delade ekonomin”, så som Airbnb vilket är en internationell marknadsplats
som möjliggör delat boende och Uber som sammankopplar resenärer med bilchaufförer. En
övergripande fråga är dock vad som sker vid den tidpunkt de ekonomiska villkoren förändras.
Förekomsten av person till person-lån har möjliggjorts tack vare tekniska framsteg och
gynnsamma kreditvillkor under tidigare år, trots det kommer branschen sannolikt att utsättas
för påfrestning då räntorna stiger eller ekonomin sviktar. Först då kan branschen, i realiteten,
jämföras med bankerna.43
Verksamheter som bedriver person till person-lån har expanderat kraftigt de senaste åren och
lånens omsättning uppskattas till flera miljarder dollar. Emellertid föreligger inte något
internationellt enhetligt synsätt för regleringen av låneplattformarnas verksamhet. Olika länder
har därmed valt olika sätt att reglera verksamheterna. Beroende på nationell lagstiftning är
låneplattformarnas verksamhet endera:
1. oreglerade på grund av bristande definition,
2. reglerade till följd av registrering som intermediärer,
3. reglerade som banker efter erhållen banklicens,
4. reglerade av såväl federala som statliga lagar, eller
5. förbjudna.44
1. Oreglerade på grund av bristande definition
Tidigare hade Storbritannien inte någon specifik lagstiftning på grund av bristande definition
för dessa former av verksamheter. I slutet av år 2014 infördes dock särskilda regler, framförda
av den brittiska tillsynsmyndigheten Financial Conduct Authority (FCA).45 I Storbritannien
definieras låntagaren som konsument vilket innebär att FCA bedriver tillsyn över att
låneplattformen tillgodoser reglerna och regelbundet rapporterar till myndigheten. Vidare ska
all information inklusive eventuella risker presenteras på ett lättillgängligt och begripligt sätt
för konsumenten. För att ge en form av skydd till långivare, som inte anses vara konsumenter,
ska låneplattformen vara försedd med en miniminivå av eget kapital samt en avvecklingsplan
som säkerställer fortsatta återbetalningar av lånen vid händelse av eventuell konkurs. Därutöver
har det införts en regel som stadgar långivares rätt att, utan sanktion, ångra sin insättning inom
14 dagar. Storbritannien har infört dessa regler huvudsakligen för att upprätthålla förtroendet
för kreditmarknaden samt för att säkerställa att konsumentreglerna följs då låntagaren anses
42 Se Barber, L., Helgonglorian på, The Economist, 2015, s. 130. 43 Se Kambayashi, S., From the people, for the people – But will financial democracy work in a downturn? The
Economist, 2015. 44 Se IOSCO Research Department, Crowdfunding: An infant industry growing fast, 2014, s. 5. 45 För ytterligare information om FCA, se http://www.fca.org.uk/about, 2015-05-02.
12
skyddad under Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om
konsumentkreditavtal.46
2. Reglerade till följd av registrering som intermediärer
Tidigare ansågs låneplattformarna i Nya Zeeland emittera värdepapper varav skyldigheten att
offentliggöra och registrera prospekt för varje lån ledde till en omotiverad börda för bolagen.
För att främja låneplattformarnas verksamheter, tillkom en ny reglering, varvid
låneplattformarna registreras som förmedlare, eller med andra ord intermediärer. Vissa
förutsättningar krävs för att en låneplattform ska godkännas som en registrerad intermediär,
exempelvis att verksamheten ska bedrivas sunt och rättvist. Utöver registreringskraven fordras
även en särskild licens, utfärdad av en föreskriven förmedlingstjänst, för att tillhandahålla de
finansiella tjänsterna.47
3. Reglerade som banker efter erhållen banklicens
I länder så som Tyskland och Frankrike klassificeras låneplattformarna som banker tack vare
dess agerande som kreditförmedlare. Följaktligen ställs samma krav för låneplattformarnas
verksamhet som för bankverksamheter vilket innebär att låneplattformarna är tvungna att
uppfylla omfattande upplysningskrav och andra regler för att erhålla en banklicens för sin
verksamhet. Det bör tilläggas att branschen är förhållandevis liten i länder som klassificerar
låneplattformarnas verksamhet som bankverksamhet.48
4. Reglerade av såväl federala som statliga lagar
I USA krävs en registrering av verksamheten hos U.S. Securities and Exchange Commission
(SEC) enligt de federala reglerna. SEC har till uppgift att främja såväl investerar- som
konsumentskyddet vid användandet av finansiella produkter och tjänster. Enligt den federala
regleringen behandlas var och en av låneplattformarna som ett publikt aktiebolag vilket innebär
att de ska ge upplysningar om verksamhetens ekonomiska förutsättningar samt hur lånen
uppkommer och nyttjas. De statliga lagarna befinner sig en nivå under den federala regleringen
och är av skiftande karaktär. Texas har till exempel förbjudit utövande av denna typ av
verksamhet medan Kalifornien är en av de stater som infört beloppsgränser för långivarens
kapitalinsättning. En låneplattform som ämnar bedriva verksamhet över de statliga gränserna
ska ansöka om tillstånd hos var och en av de aktuella delstatsmyndigheterna, såvida inte
låneplattformen börsintroduceras och därmed övergår till att bli ett publikt bolag.49 U.S.
Government Accountability Office (GAO) har identifierat två alternativ för reglering av person
till person-lån, varav det ena alternativet är att behålla status quo, medan det andra är att
konsolidera skyddsreglerna som omfattar långivare och låntagare under en enda federal lag.
46 För fullständiga krav som meddelats, se FCA Press release: The financial conduct authority outlines how it will
regulate crowdfunding, 2013, samt FCA Policy Statement, 2014. 47 Se IOSCO Research Department, Crowdfunding: An infant industry growing fast, 2014, s. 57. 48 Se IOSCO Research Department, Crowdfunding: An infant industry growing fast, 2014, s. 29. 49 Se IOSCO Research Department, Crowdfunding: An infant industry growing fast, 2014, s. 29 f.
13
Dock råder osäkerhet kring en eventuell övergång till ett nytt regelsystem på grund av vilka
tänkbara nackdelar som kan uppstå. Oavsett vilket alternativ som väljs skapas sannolikt nya
utmaningar då det är en bransch under ständig utveckling.50
2.4 Det EU-rättsliga perspektivet
European Securities and Markets Authority (ESMA), en av EU:s rättsliga institutioner, har
utvecklat ett position paper avseende crowdfunding, inkluderat verksamheter som bedriver
person till person-lån.51 Enligt ESMA har finansieringsformen ökat i popularitet, främst på
grund av två orsaker, vilka är teknisk innovation och den finansiella krisen.52 Medan den senare
har lett till att de traditionella bankerna begränsat kreditgivningen har den tekniska utvecklingen
möjliggjort en intensifierad kommunikation mellan personer i behov av kapital och potentiella
investerare. Med den höga utvecklingstakten infinner sig emellertid en oro för potentiellt
missbruk och negativa konsekvenser för exempelvis investerarskyddet. I avsaknaden av ett
gemensamt europeiskt regelverk har flera europeiska länder drivit fram arbetet med att utveckla
nya lagstiftningar för att minska avståndet mellan den tilltagande finansieringsformen och
bristen på tillämpliga regelverk. Majoriteten av de europeiska länderna har eftersträvat att
reglera crowdfunding under existerande regelverk, beroende på vilken typ av verksamhet det
rör sig om. Person till person-lån representerar 90 % av det totala ekonomiska värdet inom
finansiell crowdfunding varav resterande 10 % utgörs av investeringar i värdepapper. Det
ekonomiska värdet, i kombination med att åtskilliga konsumentskyddsfrågor aktualiserats, har
fått till följd att ESMA fått i uppdrag att ange generella normer för kapitalrestriktioner och
transparens på en europeisk nivå, trots att det i realiteten enbart är den värdepappersbaserade
formen av crowdfunding som faller under ESMA:s ansvarsområde.
European Banking Authority (EBA) är en EU-rättslig institution med uppdrag att medverka till
transparens samt att bevaka innovativa finansiella aktiviteter på den europeiska
kapitalmarknaden. Institutionen har befogenhet att utge riktlinjer och rekommendationer i syfte
att säkerställa kapitalmarknadens säkerhet, effektivitet och förenhetligande av
regleringspraxis.53 Utöver de uppdrag som ovan framgått utreder EBA potentiella risker för
kapitalmarknadens aktörer samt huruvida dessa risker bör regleras enligt nuvarande EU-
direktiv eller enligt motsvarande nationell lagstiftning. De risker som i synnerhet identifierades
i institutionens opinion letter, gällande person till person-lån är långivarens kredit- och
likviditetsrisk, bristande öppenhet och missvisande information samt eventuella olagliga
förfaranden så som bedrägeri eller penningtvätt.54 EBA bedömer att direktivet om betaltjänster
(2007/64/EG) möjligen kan tillämpas vid reglering av person till person-lån då direktivet kan
50 För vidare resonemang kring reglerna, se GAO, Person-to-person lending – New regulatory challenges could
emerge as the industry grows, 2011, s. 2. 51 Som framgår i avsnitt 2.2 inbegriper crowdfunding flera olika typer av verksamheter. 52 Det följande bygger på ESMA, Position Paper - Crowdfunding, 2014, s. 1 ff. 53 Regulation (EU) No 1093/2010 of the European parliament and of the council, article 9. 54 Se EBA, Opinion of the European Banking Authority on lending-based crowdfunding, 2015, s. 13.
14
täcka delar av den betalningsrelaterade verksamheten.55 Övriga EU-direktiv som utreddes av
institutionen, och som vid inledningen ansågs vara potentiellt tillämpliga, visade sig vara
irrelevanta vilket har sin grund i att verksamheter som bedriver person till person-lån inte kan
definieras som kreditinstitut. EBA anser att företag som bedriver sådana typer av verksamheter
bör övervakas enligt likartade metoder, inte enbart för att undvika kringgående av regler utan
även för att säkerställa lika konkurrensvillkor för aktörerna inom EU:s inre marknad.
Regelkonvergens bör baseras på gällande EU-lagstiftning, varvid EBA rekommenderar EU:s
lagstiftare att klargöra dess tillämplighet för denna finansieringsform. Sammanfattningsvis
föreslår EBA i sin opinion letter att EU:s lagstiftare bör förtydliga huruvida den befintliga EU-
lagstiftingen bör tillämpas eller om ett nytt regelverk bör tas fram för att uppnå en samordnad
strategi gentemot låneplattformarnas verksamheter.56
2.5 Sammanfattande kommentarer
Inom EU märks en förändring i och med att flera europeiska medlemsländer påbörjat
utfärdandet av specifik reglering i ett försök att behålla jämvikt mellan investerar- och
insättningsskydd respektive ekonomisk tillväxt. Storbritannien har exempelvis klargjort att
låntagarnas juridiska definition är konsument varav de skyddas under
konsumentkreditdirektivet samt de specifika konsumenträttsliga krav som FCA uppställs. På
grund av att verksamheter som bedriver person till person-lån kan omfatta ett antal olika
affärsmodeller kan olika delar av finansiella direktiv eventuellt tillämpas beroende på hur in-
och utbetalningen hanteras. Lagstiftningsutredningar pågår således inom de EU-rättsliga
institutionerna varvid framtiden får utvisa om resultatet blir att verksamheterna kan regleras
under befintliga direktiv eller om arbete kommer att påbörjas kring ett nytt regelverk.
Sammanfattningsvis återfinns inga generella riktlinjer för verksamheter som bedriver person
till person-lån, varken ur ett internationellt eller EU-rättsligt perspektiv. Sett ur ett
internationellt perspektiv väljer olika länder att reglera verksamheterna på olika sätt varvid valet
av reglering till stor del beror på politiska ställningstaganden och regelverk samt hur
verksamheten definieras i respektive nation. För att utnyttja fördelarna med person till person-
lån bör skyddet för investerare ses över samtidigt som den ekonomiska tillväxten inte får
förhindras. Ytterligare forskning och övervakning inom området är önskvärt för att se till
effekten på marknaden. Med tiden kan det uppstå ett behov av en internationell harmonisering
av myndighetskrav med tanke på att verksamheterna i framtiden kan komma att bedrivas
gränsöverskridande.
55 Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre
marknaden. 56 Se EBA, Opinion of the European Banking Authority on lending-based crowdfunding, 2015, s. 33 f.
15
3 Person till person-lån i förhållande till kredit- och
mellanmansrätt
3.1 Inledning
Som konstaterats i föregående kapitel är företeelsen av person till person-lån en relativt ny trend
på den globala kreditmarknaden då världens första låneplattform lanserades år 2005. Under de
tio år som låneplattformarna varit aktiva på kreditmarknaden har verksamheterna kompletterat
bankernas traditionella finansieringskällor samt varit en bidragande faktor till att
kapitalförsörjningen förändrats. På grund av finansieringsformens tilltagande utveckling har det
emellertid uppstått viss problematik kring definitionen av låneplattformarnas verksamhet. I
likhet med andra utländska rättsordningar har rättsläget i Sverige inte varit enhetligt vad gäller
låneplattformens juridiska definition och ansvar. Något som ytterligare problematiserar den
juridiska diskussionen är att frågor kring person till person-lån ännu inte prövats rättsligt vilket
leder till att aktuell vägledning i rättspraxis inte kan ges.
I detta kapitel redogörs för myndigheternas tillsyn över kreditmarknaden samt
låneplattformarnas registrering hos Finansinspektionen. Vidare behandlas låneplattformarnas
juridiska definition och eventuella ansvar gentemot långivaren. För att illustrera
låneplattformarnas ansvarsförhållande gentemot långivaren jämförs kredit- och
mellanmansrättsliga regler med praktiska exempel från TrustBuddy, den ledande
låneplattformen på den svenska kreditmarknaden för person till person-lån. TrustBuddy
grundades år 2009 och börsnoterades på NASDAQ First North OMX i Stockholm år 2011,
således var TrustBuddy det första företaget att börsnoteras inom branschen. Bolagets affärsidé
och uppdrag bygger på att tillhandahålla privatpersoner ett mer lättillgängligt, effektivt och
säkert sätt att låna och investera pengar.57
3.2 Kreditmarknaden
Krediter spelar en central roll i den moderna ekonomin då såväl företag som privatpersoner är
i behov av olika former av krediter för att investera, producera och konsumera. Allmänheten
kommer främst i kontakt med de kreditformer som bankerna begagnar, emellertid utvecklas
hela tiden nya former för krediter då de anpassas efter samhällets ekonomiska klimat.58
TrustBuddy, i likhet med de övriga svenska låneplattformarna, bedriver verksamheter avseende
en relativt ny form av kreditgivning varvid verksamheterna är aktiva på den svenska
kreditmarknaden. En omfattande avreglering som påbörjades i mitten av 1980-talet är av
särskild betydelse för den svenska kreditmarknaden. Avregleringen möjliggjorde en
revolutionerande utveckling i och med bankers och finansbolags kreditexpansion, vilken
sedermera följdes av ett stort antal konkurser och andra återverkningar på grund av en finansiell
57 TrustBuddy ingår i koncernen TrustBuddy International AB som bedriver verksamhet i totalt sju europeiska
länder, se TrustBuddy AB (publ.) Årsredovisning 2014, s. 6 f. 58 Se Lennander, G., Kredit och säkerhet, 2011, s. 12.
16
kris under 1990-talets första hälft. Den finansiella krisen och de lärdomar som åtföljde ledde
bland annat till en genomgripande reformering av bankreglerna. Fler finanskriser uppkom under
början av 2000-talet vilket på likartat sätt föranlett förnyad lagstiftning.59 Utöver lärdomar från
finanskriserna, medför nyutkomna lagar och prejudicerande domstolsavgöranden samt aktuell
branschpraxis, att det omfattande regelverket för kreditgivning ständigt är i förändring.60
3.3 Tillsynen över kreditmarknaden
3.3.1 Finansinspektionen
FI bedriver tillsyn över 2 000 finansiella företag och är den centrala myndigheten för
övervakning av finansiella tjänster så som kredit- och betalningstjänster.61 Verksamheter som
erbjuder finansiella tjänster ska vanligen ansöka om tillstånd hos FI vilket, vid ett godkännande,
leder till att företaget står under myndighetens tillsyn. Tillståndskrav gäller bland annat för
kreditinstitut, betaltjänstföretag och konsumentkreditinstitut.62 FI analyserar risker som kan
orsaka finansiell instabilitet och genomför tillståndsprövningar för finansiella företag samt
ansvarar för regelgivningen genom att utveckla föreskrifter och allmänna råd.63 Inspektionen
kontrollerar att företagen följer de regler som uppställs vilket innebär att företagens styrning,
riskhantering, kapitalsituation, produkter och bemötanden gentemot kunder granskas
fortlöpande. Vid misstanke om olägenheter har FI befogenhet att genomföra inspektioner.
Företag som bedriver finansiell verksamhet utan erforderligt tillstånd eller som inte förvaltar
verksamheten korrekt kan åläggas sanktioner i form av straffavgifter, förbud eller återkallelse
av verksamhetstillstånd.64
3.3.2 Tillståndspliktiga verksamheter
3.3.2.1 Kreditinstitut
Banker och kreditmarknadsföretag (kreditinstitut) regleras i rörelsehänseende främst i lag
(2004:297) om bank- och finansieringsrörelse (LBF). Kreditinstitut tar emot
återbetalningspliktiga medel från allmänheten och omfattas bland annat av krav på likviditet,
soliditet, sundhet, genomlysning och riskhantering.65 Då de svenska låneplattformarna inte
anses ta emot återbetalningspliktiga medel från allmänheten undantas de från tillståndsplikt
enligt LBF.66 EBA anser, i likhet med den svenska lagstiftaren, att låneplattformarna inte faller
under definitionen för kreditinstitut varvid direktiven som reglerar kreditinstitut således inte
blir tillämpbara för reglering av låneplattformarnas verksamhet.67
59 Se Lennander, G., Kredit och säkerhet, 2011, s. 11 f. 60 Se Sigbladh R., och Wilow, S., Kredithandboken, 2008, s. 32. 61 Se FI, dnr 14-4986, Konsumentskyddet på finansmarknaden, s. 4. 62 För verksamheter som står under tillståndsplikt se, http://www.fi.se/Tillstand/Soka-tillstand, 2015-04-06. 63 Se förordning (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen. 64 För myndighetssanktioner, se http://www.fi.se/Tillsyn/Sanktioner, 2015-04-20. 65 Se prop. 2002/03:139, Reformerade regler för bank- och finansieringsrörelse, s. 2. 66 Se prop. 2013/14:107, Viss kreditgivning till konsumenter, s. 22. 67 Se avsnitt 2.4. Det EU-rättsliga perspektivet.
17
3.3.2.2 Betaltjänstföretag
Som framförts ovan i avsnitt 2.4 anser EBA att direktivet om betaltjänster (2007/64/EG)
möjligen är tillämpbart för låneplattformarnas betalningsverksamhet.68 Direktivet införlivades
i svensk rätt genom lag (2010:751) om betaltjänster (BetjL) som reglerar betaltjänstföretag
inklusive betalningsförmedlare.69 Lagen är bland annat tillämpbar vid penningöverföringar och
genomförande av betalningstransaktioner via kontokort eller andra betalningsinstrument. Om
betalningar sker med hjälp av en mellanhand, exempelvis en låneplattform, anses
låneplattformen ta del i genomförandet av transaktionen och tillhandahålla betaltjänsten, i
samarbete med banken. Enligt 2 kap. 1 § BetjL är utgångspunkten att det krävs tillstånd från FI
för att tillhandahålla betaltjänster men i de fall genomsnittet av de totala
betalningstransaktionerna, under det senaste året, inte överstiger tre miljoner euro per månad,
kan företaget ansöka om undantag från tillståndsplikt, se 2 kap. 3 § BetjL. Undantaget torde
vara tillämpligt för de svenska låneplattformarna då de för närvarande inte är tillståndspliktiga
enligt BetjL.
3.3.2.3 Konsumentkreditinstitut
Konsumentkreditinstitut åsyftar företag som lämnar eller förmedlar konsumentkrediter. Sådan
verksamhet kräver tillstånd enligt lag (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter
(LVK). Införandet av LVK kan medföra att låneplattformarna övergår till att bli
tillståndspliktiga, i den mån låntagaren anses vara konsument och verksamheten således består
i förmedla krediter till konsumenter.70
3.3.3 Registrerade verksamheter
3.3.3.1 Finansiella institut
De svenska låneplattformarna är registrerade som finansiella institut i FI:s företagsregister.71
Enligt definitionen i 1 kap. 5 § 7 p. LBF är finansiella institut sådana företag som inte är
kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga
verksamhet är att (a) förvärva eller inneha aktier eller andelar, (b) driva värdepappersrörelse
utan att vara tillståndspliktigt eller (c) driva en eller flera av vissa särskilt uppräknade
verksamheter i 7 kap. 1 § 2 st., 2-10, 12 och 15 p. LBF. Av de uppräknade verksamheterna kan
exempelvis nämnas valutaväxling, medverkande vid värdepappersemissioner, ekonomisk
rådgivning och lämnande eller förmedling av kredit.
68 Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre
marknaden. 69 Betaltjänstföretag är undantagna från tillståndsplikt som bankrörelser, se 2 kap. 2 § 2 p. LBF. 70 För mer information om LVK och konsumentkreditinstitut se avsnitt 4.6. Lag om viss verksamhet med
konsumentkrediter. 71 För låneplattformarna TrustBuddy, Savelend Sweden AB samt Lendify AB:s respektive registrering, se
http://www.fi.se/Register/Foretagsregistret/Foretagsregistret-Foretag-per-kategori/?typ=%27FIINST%27, 2015-
05-22.
18
3.3.3.2 Anmälningsplikt
Finansiella institut och inlåningsföretag (inklusive spar- och låneföreningar) behöver inte
ansöka om tillstånd hos FI vilket innebär att verksamheterna inte omfattas av myndighetstillsyn.
Sådana verksamheter har istället anmälningsplikt enligt 1 § 2 p. och 2 § lag (1996:1006) om
anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet (AnmL). I samband med en inkommen
anmälan om registrering utför FI en prövning av ägare och ledning, exempelvis att personer
som äger eller styr bolaget inte har dömts för allvarlig brottslighet eller i väsentlig utsträckning
åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet, se 3 § AnmL. Enligt 4 § förordning (2004:331)
om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet har registret över företag som ägnar
sig åt anmälningspliktig verksamhet till syfte att tillgodose allmänhetens rätt till information.
En registrering kan emellertid tolkas av allmänheten som ett godkännande av verksamheten
samt att de står under inspektionens kontroll, FI har själva kritiserat ordningen och anför bland
annat att det ger en falsk kvalitetsmärkning.72 Med undantag av vad gäller tillsyn över rutiner
för penningtvättlagstiftningen, har FI begränsade eller obefintliga möjligheter att ingripa vid
brister i verksamheterna. Till följd därav framhåller regeringen att FI bör tydliggöra att det vid
anmälan om registrering enbart sker en kontroll av ägare och ledning och därefter endast viss
fortlöpande kontroll av detsamma.73
3.3.3.3 Skyldighet att införa rutiner mot penningtvätt
De svenska låneplattformarna har en skyldighet att införa särskilda rutiner för att motverka
penningtvätt och finansiering av terrorism, se 1 kap. 2 § 4 p. lag (2009:62) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism (PTL). Enligt 2 kap. 1-3 §§ PTL ska hög
kundkännedom eftersträvas med hjälp av grundläggande åtgärder så som kontroll av kundens
identitet genom registerutdrag, identitetshandling eller på annat tillförlitligt sätt samt
inhämtande av information om huruvida det finns en verklig huvudman, det vill säga
bakomliggande ägare, till kapitalet. Granskning av transaktioner och uppmärksamhet vid höga
beloppstransaktioner är ytterligare exempel på rutiner. Enligt 3 kap. 1 § PTL ska, vid misstanke
om brottslig transaktion, granskning genomföras och polismyndighet underrättas. Övriga
regelverk som finansiella institut ska följa är lagen (2002:44) om straff för finansiering av
särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall och förordningen (EG) nr 1781/2006 om information
om betalaren som ska åtfölja överföringar av medel. Instituten är vidare skyldiga att lämna
upplysningar och information till FI som inspektionen behöver för att kontrollera att
verksamheterna följer regelkraven, se 3 § och 7 § AnmL.
72 Se FI, dnr 11-2145, Tillsyn och registrering, s. 4 f. 73 Se prop. 2002/03:139, Reformerade regler för bank och finansieringsrörelse, s. 246 f.
19
3.4 TrustBuddy som finansiellt institut och kreditförmedlare
3.4.1 De allmänna avtalsvillkoren
Som ovan framgått är TrustBuddy registrerat som ett finansiellt institut vilket innebär att
verksamheten inte omfattas av myndighetstillsyn. TrustBuddy förmedlar kontakt mellan
medlemmarna på bolagets låneplattform, så att medlemmarna kan låna kapital till och från
varandra. En privatperson som är minst 20 år och folkbokförd i Sverige samt innehavare av
BankID, mobilabonnemang och mobiltelefon kan registrera sig som medlem på
låneplattformen. I samband med en medlemsregistrering utför TrustBuddy en identitetskontroll
avseende personnummer, bankkonto och BankID. Medlemmarna använder sedan sitt BankID
för att signera och acceptera de allmänna avtalsvillkoren.74 I de allmänna avtalsvillkoren anges
särskilt att dessa inte utgör något trepartsavtal mellan TrustBuddy, långivaren och låntagaren
utan att avtalsvillkoren enbart reglerar det kontraktuella förhållandet mellan TrustBuddy och
dess medlemmar.75
Låneplattformens allmänna avtalsvillkor utgörs av standardiserade villkor. De standardiserade
villkoren har ingåtts i förväg och följaktligen inte varit föremål för individuell förhandling på
grund av att de är ämnade att tillämpas i ett antal konkreta avtalssituationer av viss art, varvid
den ena avtalsparten i regel varierar.76 För att de standardiserade villkoren ska ges bindande
karaktär i det specifika avtalsförhållandet fordras att standardavtalet har inkorporerats, det vill
säga att det gjorts till en del av det enskilda avtalet.77 Reglerna för inkorporering framgår inte
av tvingande eller dispositiv rätt utan har främst utbildats genom rättspraxis från HD.78 Vid
bedömningen av huruvida standardavtalet anses ha inkorporerats eller ej tas i viss mån hänsyn
till typen av standardvillkor och avtalssituationen, dock upprätthåller domstolarna vissa krav
för att inkorporering ska anses ha skett. Standardvillkoren och standardavtalet ska, för att bli en
del av det enskilda avtalet, ha bringats till motpartens kännedom innan det enskilda avtalet
ingås. Redovisas standardvillkoren separat från det enskilda avtalet ska således en tydlig
hänvisning göra i en referensklausul eller att kontraktshandlingen tillställs motparten. Det
avgörande är att motparten haft möjlighet att ta del av standardvillkoren innan avtalet ingås.79
Tveksamhet föreligger kring huruvida en hänvisning till en webbplats uppfyller kravet på
inkorporering. Vad gäller de mer centrala villkoren kring avtal som ingås elektroniskt bör
avtalsparten i sådana fall självständigt godkänna villkoren, exempelvis genom att markera en
ruta eller dylikt. I anslutning till detta bör en tydlig och lättillgänglig referens till villkoren ges,
exempelvis en länk.80
74 Se bilaga 1, p. 3. Registrering m.m. 75 Se bilaga 1, p. 1. Inledning. 76 Se exempelvis PECL art. 2:209. 77 Se Bernitz, U., Standardavtalsrätt, 2013, s. 16 f. 78 Se exempelvis NJA 1978 s. 432, Adriaresor och NJA 2000 s. 462, SAS. 79 Se Bernitz, U., Standardavtalsrätt, 2013, s. 62 f. 80 Se Bernitz, U., Standardavtalsrätt, 2013, s. 64.
20
Med stöd av det som ovan anförts, det vill säga att långivare och låntagare självständigt
godkänner och signerar TrustBuddys allmänna avtalsvillkor med hjälp av BankID, är villkoren
således inkorporerade och därmed en giltig del av det enskilda låneavtalet.
3.4.2 Förhållandet mellan TrustBuddy och långivaren
Finansieringsformen person till person-lån innebär att långivaren är en privatperson till skillnad
från exempelvis traditionella banklån då långivaren är en näringsidkare. Vid person till person-
lån är det således låneplattformens registrerade medlemmar, i egenskap av långivare och
låntagare, som har ett avtalsförhållande mellan varandra i form av ett låneavtal. Avtalsparterna
är inte medvetna om varandras identiteter då upprättandet och tillhandahållandet av låneavtalet
har överlåtits till TrustBuddy. I de allmänna villkoren anförs särskilt att TrustBuddy inte är part
i låneavtalet, utan enbart upprättar och tillhandahåller låneavtalet i egenskap av
kreditförmedlare. Låneavtalet signeras av långivaren vid registrering av medlemskap medan
låntagaren signerar avtalet innan kapitalet godkänns för överföring till vederbörandes konto.81
Långivarens kapitalinsättning placeras på ett så kallat klientmedelskonto vilket är gemensamt
för alla medlemmar. Tillgångarna på klientmedelskontot är separerade från TrustBuddys egna
kapital och räntan på kontot tillfaller långivarna.82
Låneplattformen använder uttryck så som ”bra investering” och ”god och säker avkastning”
vilket kan verka vilseledande för långivaren vilket sannolikt kan medföra att denne tror sig vara
skyddad som investerare.83 Emellertid saknas en statlig insättningsgaranti vilket innebär att
långivaren inte får någon ersättning från staten om låneplattformen går i konkurs. Utöver detta
riskerar långivaren att drabbas av en kapitalförlust om låntagaren hamnar på obestånd,
uppträder negligerande eller inte har tillräckligt kapital för att återbetala lånet. Uppkommer
sådan kapitalförlust har långivaren inte några självständiga möjligheter att kräva låntagaren på
betalning och driva in skulden eftersom långivningen sker anonymt och långivaren därmed inte
vet vem denne ska vända sig till. Vid dessa situationer ska TrustBuddy hjälpa långivaren med
att kräva betalning och vidta alla rimliga åtgärder för att låntagaren ska återbetala sitt lån.
Emellertid har låneplattformen friskrivit sig från ansvar för låntagarens skuld.84 Vilket intresse
har låneplattformen, i realiteten, av att driva in skulden eftersom det inte är låneplattformens
eget kapital som lånas ut? Situationen med privata långivare aktualiserar frågan huruvida
förhållandet mellan låneplattformen och långivaren grundas på ett konsumenträttsligt
förhållande, eller om långivaren står utanför det konsumenträttsliga skyddet.
81 Se bilaga 1, p. 1, 3 och 5. Inledning, Registrering och Krediter. 82 Se bilaga 1, p. 4. TrustBuddy-profil. 83 Se https://www.trustbuddy.se/bli-laangivare/ (2015-06-25). 84 Se bilaga 1, p. 6. Återbetalning.
21
3.4.3 Uppdragsavtalet mellan TrustBuddy och långivaren
3.4.3.1 Ombudsfullmakt
Genom en medlemsregistrering och ett godkännande av de allmänna villkoren ger långivaren
en fullmakt till TrustBuddy att företräda långivaren i alla frågor som rör låneavtalet. Genom
fullmakten får låneplattformen befogenhet att underteckna handlingar, förhandla avtal, ingå
transaktioner avseende låneavtalet samt en rätt att företräda långivaren i dennes förhållanden
gentemot låntagaren.85 Villkoret torde medföra att TrustBuddy har en ombudsfullmakt och att
det föreligger ett avtalsförhållande i form av ett uppdragsavtal mellan TrustBuddy, som
mellanman och långivaren, som huvudman.
3.4.3.2 Mellanmansrättens regler kring uppdragsavtal och fullmakter
En mellanman, vilken även kan betecknas syssloman, är en fysisk eller juridisk person som
förmedlar kontakt mellan två avtalsparter, huvudman och tredje man. Förmedlingen sker med
stöd av ett uppdragsavtal som ges av huvudmannen. Sysslomän är en allmän kategori som
sträcker över hela mellanmansområdet medan övriga typer av mellanmän så som
kommissionärer, handelsagenter och mäklare är mer urskiljbara. Reglerna om sysslomannaskap
i 18 kap. Handelsbalken (HB) var tidigare aktuella för mellanmansrättsliga frågor men sedan
tillkomsten av nyare lagstiftning såsom avtalslagen (1915:218), (AvtL), lag om handelsagentur
(1991:351) och kommissionslagen (2009:865) har 18 kap. HB förlorat i betydelse. Vad gäller
det inre förhållandet mellan huvudman och mellanman, det vill säga frågor kring
uppdragsavtalet, utgör dock reglerna fortfarande ett komplement.86 Idag är det allmänt
förekommande att mellanmän är juridiska personer, dock är de mellanmansrättsliga lagarna
sannolikt utformade för situationer med fysiska mellanmän.87 En uppdragstagare som är
juridisk person anses inta en starkare ställning än en fysisk person vilket medför att försiktighet
bör iakttas vid analogisk tillämpning av lagarna. Bedömning får göras från fall till fall.
Frågeställningarna inom mellanmansrätten fördelar sig på två grenar, dels de frågor som rör det
yttre förhållandet gentemot tredje man och dels de frågor som rör det inre förhållandet mellan
huvudman och mellanman. De problem som kan uppstå handlar vanligen om när och hur
mellanmansställningen uppkommer, vad den omfattar, när och hur den upphör samt vilket
ansvar eller bundenhet mellanmannen eventuellt kan ådra sig. Dessa problem ges olika
betydelser beroende på om de avser det yttre eller det inre förhållandet.88
I regel ger huvudmannen en fullmakt till mellanmannen vilket innebär att denne självständigt
kan företa bindande rättshandlingar gentemot tredje man för huvudmannens räkning.89 En
fullmakt avser det yttre förhållandet gentemot tredje man och kan således vara helt skild från
uppdragsavtalet.90 Genom avtalet om fullmakt får mellanmannen, fullmäktigen, således
85 Se bilaga 1, p. 10 (g). Särskilda bestämmelser. 86 Se Tiberg, H., Dotewall, R., Mellanmansrätt, 1997, s. 14 ff. 87 För vidare resonemang se Hellner, J., Speciell avtalsrätt II:1, s. 225 f. 88 Se Tiberg, H., Dotewall, R., Mellanmansrätt, 1997, s. 23 f. 89 Se Tiberg, H., Dotewall, R., Mellanmansrätt, 1997, s. 23 f. 90 Se Tiberg, H., Dotewall, R., Mellanmansrätt, 1997, s. 42.
22
behörighet att, med bindande verkan, sluta avtal i fullmaktsgivarens namn och på dennes vägnar
i enlighet med mottagna instruktioner, se 10 § 1 st. AvtL. Avtalets huvudparter, det vill säga de
parter som agerar som huvudman och tredje man, blir ömsesidigt bundna då fullmäktigen
mottar tredje mans accept.91 Fullmäktigen bör dock tydliggöra att denne företar rättshandlingar
för sin huvudmans räkning, annars uppstår risk att fullmäktigen själv blir bunden av avtalet.92
En mellanman som binder sin huvudman i strid mot givna instruktioner, det vill säga som agerar
utanför sin befogenhet i fullmakten, kan bli ansvarig gentemot huvudmannen. Förutsättningen
är att mellanmannen agerat culpöst, det vill säga vårdslöst, och att huvudmannen lidit skada.
En mellanman kan exempelvis orsaka sin huvudman skada genom att ingå avtal med en person
som är insolvent vilket innebär att personen inte kan betala sina skulder. Vanligtvis ansvarar
dock inte mellanmannen för att tredje man kan sköta sina avtalsförpliktelser, annat än om
mellanmannen, i enlighet med 18 kap. 6 § HB, åtagit sig detta mot vederlag. Mellanmannen är
underkastad en vård- och redovisningsplikt vilket innebär att denne ska visa skälig aktsamhet
samt vårda huvudmannens egendom.93 Vidare ska huvudmannens kapital hållas avskilt från
mellanmannens egna tillgångar enligt 18 kap. 1 § HB.
3.4.3.3 TrustBuddys ansvar som mellanman
I och med att TrustBuddy automatiskt erhålls en fullmakt av långivaren vid godkännande och
signering av de allmänna avtalsvillkoren, har TrustBuddy befogenhet att agera i egenskap av
ombud för långivaren. Låneplattformens ansvar gentemot långivaren torde därför kunna
aktualiseras på mellanmansrättsliga grunder vid mellanmannens vårdslöshet eller försummande
beteende. I enlighet med 18 kap. 6 § HB stadgas att mellanmannen kan bli ansvarig gentemot
sin huvudman om den tidigare ingått ett avtal med en insolvent låntagare som saknar
betalningsförmåga. Dock har TrustBuddy friskrivit sig från ansvar angående tredje mans
avtalsförpliktelser då de allmänna avtalsvillkoren stadgar att låneplattformen aldrig ansvarar
eller träder in för låntagarens skuld vid dennes bristande återbetalning.94 Vidare placeras
långivarens insättningskapital på ett så kallat klientmedelskonto vilket är gemensamt för alla
medlemmar men avskilt från TrustBuddys egna tillgångar.95 Då tillgångarna på
klientmedelskontot är separerade från TrustBuddys egna tillgångar uppfylls kravet på avskilt
kapital i 18 kap. 1 § HB.
3.5 Sammanfattande kommentarer
En huvudman kan uppdra åt en juridisk person att företa rättshandlingar för dennes räkning.
Förekomsten av en ombudsfullmakt ger TrustBuddy en rätt att underteckna avtal, förhandla
avtal och ingå transaktioner avseende låneavtalet samt företräda långivaren i dennes
förhållanden gentemot låntagaren. Det innebär att låneplattformen har en befogenhet att företa
91 Se Tiberg, H., Dotewall, R., Mellanmansrätt, 1997, s. 17. 92 Se Tiberg, H., Dotewall, R., Mellanmansrätt, 1997, s. 17. 93 Se Tiberg, H., Dotewall, R., Mellanmansrätt, 1997, s. 30 f. 94 Se bilaga 1, p. 6. Återbetalning. 95 Se bilaga 1, p. 4. TrustBuddy-profil.
23
rättshandlingar för en privatpersons räkning. Eftersom uppdragstagaren i detta fall är en juridisk
person bör försiktighet iakttas vid analogisk tillämpning av de ovan nämnda dispositiva lagarna
då en juridisk person antas inta en starkare ställning än om uppdragstagaren hade varit en fysisk
person. Emellertid torde låneplattformen ha ett ansvar gentemot långivaren enligt de
mellanmansrättsliga reglerna vilka till stor del grundas på dispositiv lagstiftning samt allmänna
avtalsrättsliga principer. Detta gäller särskilt om låneplattformen skulle agera utanför sin
befogenhet, exempelvis genom att gå utöver ombudsfullmakten och företräda långivaren i andra
situationer än de förhållanden som strikt är hänförliga till låneavtalet. Låneplattformen har
emellertid inte ett ansvar gentemot långivaren vid låntagarens bristande återbetalningsförmåga
till följd av ovan nämnda friskrivningsklausul. Även i de fall låneplattformens kreditprövning
varit bristfällig torde den bristande återbetalningen inte kunna aktualiseras på civilrättsliga
grunder. Således står långivaren själv för kreditrisken.
Låneplattformens ansvar gentemot låntagaren är ännu inte klarlagt varvid en utredning ska ske
enligt de konsumenträttsliga kreditreglerna i nästkommande avsnitt.
24
4 Person till person-lån, särskilt i förhållande till
konsumentkrediter
4.1 Inledning
Detta kapitel inleds med en introduktion till konsumentskyddet och det tillsynsarbete som
bedrivs över reglerna för konsumentkrediter. Kapitlet åtföljs sedan med en redogörelse för den
civilrättsliga- respektive marknadsrättsliga bedömningen av oskäliga avtalsvillkor i
konsumentförhållanden. Nästkommande avsnitt består av en utredning av låneplattformarnas
verksamhet i förhållande till bestämmelserna i konsumentkreditlagen (2010:1846) (KkrL) för
att söka besvara huruvida KkrL ska tillämpas på låneplattformens verksamhet i förhållande till
låntagaren. Utredningen görs med hjälp av hänvisningar till TrustBuddys allmänna
avtalsvillkor. Avslutningsvis ges en presentation av LVK och de eventuella konsekvenser som
en övergång till konsumentkreditinstitut kan medföra.
4.2 Konsumentskydd och myndighetstillsyn
Finansiella produkter och tjänster har blivit mer komplexa samtidigt som näringsidkares
information i vissa situationer är bristfällig eller svårbegriplig.96 Otydliga avgifter, höga risker
och abstrakta avkastningsmöjligheter kan orsaka märkbara ekonomiska konsekvenser för
konsumenten. Med uttrycket konsument avses en fysisk person som handlar huvudsakligen för
ändamål som faller utanför näringsverksamhet, medan en näringsidkare är en fysisk eller
juridisk person som handlar för ändamål som har samband med den egna
näringsverksamheten.97 En privatperson som förvärvar varor eller tjänster för eget bruk är
således konsument och i majoriteten av fall har konsumenten sämre tillgång till information än
näringsidkaren vilket föranleder konsumenten svårigheter när denne vill hävda sin rätt. I regel
hamnar därmed konsumenten i underläge och är i behov av särskilt skydd. Grundförutsättningar
för ett konsumentskydd är välfungerande regelverk, samt tillsyn över att regelverket följs.98
Näringsidkaren fordras exempelvis ha vissa rutiner för riskhantering samt utge relevant och
tydlig information så att konsumenten ges möjlighet att göra lämpliga val.99 Å andra sidan kan
lagar och andra åtgärder för att skydda konsumenten skapa inträdeshinder för företag som vill
etableras på den finansiella marknaden, av den anledningen ska effekterna på konkurrensen
analyseras eftersom en sund konkurrens är betydelsefull för en välfungerande marknad.100
96 Se FI, dnr 14-4986, Konsumentskyddet på finansmarknaden, s. 4. 97 Detta är den allmänna definitionen i den förmögenhetsrättsliga konsumentlagstiftningen, se bland annat 2 §
KkrL, 1 § Konsumentköplagen (1990:932) och 1 a § Konsumenttjänstlagen (1985:716). 98 Enligt art. 12 och art. 169 FEUF är en av EU:s fördragsfästa uppgifter att säkerställa en hög
konsumentskyddsnivå. En viktig del utgörs av konsumentskyddande regler som främst genomförts genom EU-
direktiv i syfte att säkerställa ett starkt konsumentskydd i medlemsstaterna. 99 Se FI, dnr 14-4986, Konsumentskyddet på finansmarknaden, s. 9. 100 Se FI, dnr 14-4986, Konsumentskyddet på finansmarknaden, s. 8.
25
Konsumentverket (KOV) ska bland annat främja trygga varor och tjänster och ge oberoende
vägledning till konsumenter.101 KOV kontrollerar att näringsidkare följer konsumenträttsliga
krav och regler som uppställts till skydd för konsumenterna. Enligt 49 § KkrL utövar
myndigheten tillsyn över att KkrL följs. I tillsynsarbetet har KOV bland annat befogenhet att
företa inspektioner hos en näringsidkare som i sin yrkesmässiga verksamhet lämnar, förmedlar
eller övertar konsumentkrediter. I befogenheten inkluderas rätten att ta del av samtliga
handlingar som är nödvändiga för tillsynen, varvid näringsidkaren är skyldig att lämna de
upplysningar om verksamheten som fordras. Om näringsidkaren inte tillhandahåller de
handlingar eller upplysningar som krävs har KOV möjlighet att förelägga näringsidkaren att
fullgöra skyldigheten. KOV får förena beslutet med vite, se 50 § KkrL.
4.3 Är KkrL tillämpbar på låneplattformarnas verksamhet?
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om
konsumentkreditavtal införlivades i svensk rätt genom KkrL. Direktivet syftar till att stödja en
välfungerande inre marknad för konsumentkrediter.102 KkrL är tillämpbar för i princip alla
former av krediter som en näringsidkare lämnar eller erbjuder en konsument, undantagna är
dock, enligt 4 § KkrL, sådana kreditavtal som avser hyreskrediter eller krediter för förvärvning
av äganderätt till mark eller byggnader.103 KkrL består av tvingande rättsregler och är således
en skyddslagstiftning till förmån för konsumenten. Vid tillämpning av lagen förutsätts således
ett avtalsförhållande mellan en näringsidkare och en konsument.104 Lagen avviker från andra
konsumenträttsliga lagar i det avseendet att KkrL inte passar in i det konsumenträttsliga
systemet utan präglas av ett marknadsrättsligt perspektiv. Funktionen av marknadsrättsliga
bestämmelser är inte primärt att skydda den enskilde konsumenten, även om bestämmelserna i
vissa fall bidrar till sådant skydd. Det primära syftet med bestämmelserna i KkrL är att skapa
förutsättningar för en sund konkurrens på marknaden genom att reglera näringsidkarens
ageranden gentemot konsumenter. Syftet återspeglas i och med att överträdelser av lagen
sanktioneras av det marknadsrättsliga systemet. Iakttar näringsidkaren inte de
marknadsrättsliga bestämmelserna i KkrL ankommer det på statliga myndigheter att agera, den
enskilda konsumenten kan således inte tillgripa någon särskild åtgärd mot näringsidkaren.
Emellertid kan det inte uteslutas att näringsidkares underlåtenhet eller vårdslöshet indirekt kan
få betydelse vid en eventuell civilrättslig prövning av kredittagarens skyldigheter.105
Utöver de krediter som en näringsidkare lämnar eller erbjuder en konsument, är lagen även
tillämplig på krediter som lämnas eller erbjuds en konsument av någon annan än en
näringsidkare, om krediten förmedlas av en näringsidkare som ombud för kreditgivaren, se 1 §
1 st. 2 men. KkrL. För en näringsidkare som agerar i egenskap av ombud för kreditgivaren ska
101 Se förordning (SFS 2009:607) med instruktion för Konsumentverket. 102 Se Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal, art. 1
samt skäl (7) för införande av direktivet. 103 För fler undantag från tillämpningsområdet, se även Europarlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den
23 april 2008 om konsumentkreditavtal, art. 2. 104 Se avsnitt 4.2 för definition av näringsidkare och konsument. 105 Se Mellqvist, M., Persson, I., Fordran och skuld, 2011, s. 209 ff.
26
lagen således i sin helhet gälla.106 Detta gäller även i en situation då kreditgivaren är en
privatperson, förutsatt att näringsidkaren agerar som ombud för privatpersonen. Om
förmedlingen å andra sidan sker på uppdrag av konsumenten, blir lagen inte tillämplig i de fall
kreditgivaren är en privatperson.107
Som ovan framgått är TrustBuddy en kreditförmedlare av den orsaken att låneplattformen inte
självständigt lämnar ett lån till låntagaren. Låneplattformen är istället den part som förmedlar
lånet mellan långivaren och låntagaren.108 TrustBuddy agerar således i egenskap av ombud för
långivaren då denne ger en fullmakt till TrustBuddy att i alla avseenden ha rätt att företräda
långivaren i dennes avtalsförhållanden gentemot låntagaren.109 Avtalsvillkoret om
ombudsfullmakt medför att låneplattformen och långivaren har ett uppdragsavtal mellan
varandra vilket leder till att TrustBuddy agerar på uppdrag av långivaren, som i denna situation
är en privatperson.110 Resonemanget ovan leder till att KkrL i sin helhet blir tillämplig i
låneplattformens förhållanden gentemot låntagaren. Följaktligen bör låntagaren anses vara
konsument enligt den juridiska definitionen i KkrL och låneplattformen är således
näringsidkare vilket medför en skyldighet att rätta sig efter lagens bestämmelser. Då KkrL är
en tvingande, indispositiv lag, är avtalsvillkor som avviker från lagens bestämmelser, och som
är till nackdel för konsumenten, utan verkan mot denne, se 5 § KkrL. På grund av det bör
låneplattformens allmänna avtalsvillkor utredas då de kan anses vara oskäliga gentemot
låntagaren ur konsumenträttslig synpunkt.
4.4 Den civilrättsliga respektive den marknadsrättsliga bedömningen av
oskäliga avtalsvillkor i konsumentavtal
4.4.1 Inledning
Frågan huruvida ett avtalsvillkor är att anse som oskäligt, såväl för standardiserade- som för
individuella avtal, avgörs genom en samlad bedömning av parternas rättigheter och
skyldigheter. Ett avtalsvillkor som, vid en skälighetsbedömning, strider mot tvingande
allmänna rättsprinciper som exempelvis näringsidkares kontrollansvar gentemot konsumenter
är regelmässigt att anse som oskäligt. Detsamma gäller för avtalsvillkor som strider mot
tvingande konsumentskyddande lagstiftning så som KkrL.111 Till den del avtalsvillkoret strider
mot tvingande rättsregler saknar villkoret rättsverkan, vilket innebär att avtalsvillkoret blir
ogiltigt och ersatt av den tvingande bestämmelsen. På detta sätt har lagstiftaren korrigerat
standardavtalspraxis inom flera områden.112 Avtalsvillkor kan också anses oskäliga om de
106 Se prop. 2009:10:242, Ny konsumentkreditlag, s. 43. 107 Se prop. 2009/10:242, Ny konsumentkreditlag, s. 85. 108 Se avsnitt 3.4. TrustBuddy som finansiellt institut och kreditförmedlare. 109 Se avsnitt 3.4.2. Förhållandet mellan låneplattformen och långivare, samt bilaga 1, p. 10 (g). Särskilda
bestämmelser. 110 Se avsnitt 3.4.2 Förhållandet mellan låneplattformen och långivare. 111 Se prop. 1994/95:17, Oskäliga avtalsvillkor m.m. Införlivande med svensk rätt av EG:s direktiv om oskäliga
avtalsvillkor i konsumentförhållanden, s. 64 f. 112 Se Bernitz, U., Standardavtalsrätt, 2013, s. 108 f.
27
avviker från dispositiva rättsregler och medför obalans i avtalsförhållandet på grund av att
näringsidkare ges särskilda förmåner medan konsumenter fråntas rättigheter.113
De allmänna domstolarna utför civilrättsliga prövningar gällande avtalsvillkor mellan två parter
varvid hänsyn tas till omständigheterna i det enskilda fallet. Marknadsdomstolen (MD) gör i
sin tur en abstrakt och marknadsrättslig prövning utifrån om avtalsvillkoren typiskt sett är att
anse som oskäliga. Såväl de allmänna domstolarna som MD har till uppgift att bedöma
skäligheten i avtalsvillkor, emellertid genomförs bedömningarna på olika sätt.114
4.4.2 Den civilrättsliga prövningen
Enligt principen om avtalsfrihet får kreditavtal utformas enligt parternas önskemål. Principen
om avtalsfrihet innebär dels en frihet att avgöra om, och med vem, avtal ska ingås och dels en
frihet att utforma avtalet enligt det innehåll som parterna enas om. Konsekvensen av
avtalsfriheten anses vara principen om pacta sunt servanda, att avtal ska hållas. Ett avtal som
tillkommit på ett giltigt sätt är således bindande för parterna och ska gälla enligt sitt innehåll.
Ovan nämnda principer utgör en nödvändig grund för en ekonomisk ordning byggd på
marknadsekonomin, inte minst inom kreditväsendet. Den ekonomiska krisen i Sverige i början
av 1990-talet ledde till att somliga försökte frångå sina betalningsåtaganden genom att processa
under åberopande av avtalsrättsliga oskälighets- och ogiltighetsgrunder.115 Högsta domstolen
(HD) har dock i rättspraxis betonat betydelsen av den grundläggande principen att avtal skall
hållas: ”Det är en grundläggande utgångspunkt inom avtalsrätten att avtal skall hållas. Inte
minst inom området för kreditgivning är det av vikt att ingångna avtal följs. Det finns annars
risk för att den seriösa låneverksamheten blir onödigt restriktiv till nackdel för både företag
och enskilda som söker lån.”116
Domstolarna kan dock, i viss mån, frångå principen om pacta sunt servanda om syftet är att
motverka tillämpningen av oskäliga avtalsvillkor.117 Denna möjlighet infördes år 1976 i och
med tillkomsten av generalklausulen i 36 § AvtL som är tillämplig på alla typer av
förmögenhetsrättsliga avtal. Paragrafen är en generell och uttrycklig bestämmelse som ger en
möjlighet att jämka oskäliga avtalsvillkor eller lämna dem utan avseende. Även om en
avtalspart redan fullgjort vad som åligger denne enligt ett visst avtalsvillkor utgör detta inte
något hinder mot att villkorets skälighet prövas.118 Generalklausulen i 36 § AvtL tillkom i syfte
att skydda svagare avtalsparter, exempelvis konsumenter, mot framför allt oskäliga
avtalsvillkor intagna i standardavtal. Även om generalklausulen i 36 § AvtL kan tillgripas för
att justera oskäliga avtalsvillkor i efterhand, har denna möjlighet inte ansetts tillräcklig vid
113 Se prop. 1994/95:17, Oskäliga avtalsvillkor m.m. Införlivande med svensk rätt av EG:s direktiv om oskäliga
avtalsvillkor i konsumentförhållanden, s. 89 f. 114 Se Bernitz, U., Standardavtalsrätt, 2013, s. 168 f. 115 Se Bernitz, U., Standardavtalsrätt, 2014, s. 144 f. 116 Se NJA 1999, s. 408, Retriva Kredit Aktiebolag. 117 Se Bernitz, U., Standardavtalsrätt, 2014, s. 145. 118 Se prop. 1975/76:81, med förslag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på
förmögenhetsrättens område m.m., s. 135 f.
28
konsumentkrediter eftersom en näringsidkare i vissa fall kan tillskansa sig fördelaktiga villkor
vid kreditgivning om denne utnyttjar sin ekonomiskt eller rättsligt överlägsna ställning.119Av
den orsaken återfinns tvingande, indispositiva, regler i KkrL vid avtal som rör kreditgivning till
konsumenter. De tvingande reglerna får inte frångås av näringsidkaren då dessa regler stadgar
ett minimiskydd för konsumenten.120 Generalklausulen utgör ett komplement till den tvingande
civilrättsliga lagstiftningen och ger allmänna domstolar möjlighet att jämka eller lämna ett
oskäligt avtalsvillkor utan avseende.121
I allmänhet är konsumenten den svagare parten i avtalsförhållanden vilket medför svårigheter
att väcka talan mot en näringsidkare i allmän domstol, i synnerhet på grund av kostnadsskäl.
Det är av den orsaken ovanligt att konsumenter stämmer en näringsidkare i konsumenttvist, i
majoriteten av fall är det istället näringsidkaren som vill fastställa konsumentens skyldighet att
betala en fordran.122 Som alternativ till att ansöka om stämning hos en allmän domstol kan
konsumenten utan kostnad vända sig till Allmänna Reklamationsnämnden (ARN).123 Vid tvist
mellan en konsument och en näringsidkare gör ARN en objektiv och civilrättslig prövning i
enskilda fall. Processen är skriftlig och beslutet ges i form av en rekommendation vilket i regel
följs av näringsidkare trots att beslutet inte är juridiskt bindande. Det bör tilläggas att en
civilrättslig skälighetsbedömning av ett avtalsvillkor i ett enskilt fall inte är bindande vid en
marknadsrättslig prövning.124
4.4.3 Den marknadsrättsliga prövningen
Den marknadsrättsliga bedömningen inriktas på om ett villkor typiskt sett är oskäligt mot
konsumenten.125 Om ett avtalsvillkor har utarbetats i förväg, utan att konsumenten haft
möjlighet att påverka innehållet, anses avtalsvillkoret inte ha varit föremål för individuell
förhandling. Detta gäller särskilt i samband med standardavtal. Ett avtalsvillkor som inte varit
föremål för individuell förhandling anses oskäligt om det medför en betydande obalans i
parternas rättigheter och skyldigheter till nackdel för konsumenten.126
Lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden (AVLK) införlivades i svensk
rätt genom rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal.
I de fall en näringsidkare begagnar vilseledande reklam eller marknadsföring, felaktig
prisinformation, skadliga produkter eller oskäliga avtalsvillkor har Konsumentombudsmannen
(KO), som även har en övervakande funktion, befogenhet att ingripa genom att ansöka om
119 Se Mellqvist, M., Persson, I., Fordran och skuld, 2011, s. 208. 120 Se Lehrberg, B., Avtalstolkning, 2014, s. 40. 121 Se prop. 1975/76:81, med förslag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på
förmögenhetsrättens område m.m., s. 135 ff. 122 Se Bernitz, U., Standardavtalsrätt, 2013, s. 139 f. 123 Se förordning (2007:1041) med instruktion för Allmänna Reklamationsnämnden. 124 Se prop. 1994/95:17, Oskäliga avtalsvillkor m.m. Införlivande med svensk rätt av EG:s direktiv om oskäliga
avtalsvillkor i konsumentförhållanden, s. 63. 125 Se prop. 1994/95:17, Oskäliga avtalsvillkor m.m. Införlivande med svensk rätt av EG:s direktiv om oskäliga
avtalsvillkor i konsumentförhållanden, s. 92 ff. 126 Se rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal, art. 3.
29
förbud hos MD.127 KO arbetar för att stärka konsumenters rättigheter gentemot näringsidkare
och har kompetens att inleda domstolstvister samt att företräda såväl enskilda konsumenter som
grupper av konsumenter i MD.128
AVLK tillämpas på avtalsvillkor som en näringsidkare använder vid erbjudanden om varor,
tjänster eller andra nyttigheter till konsumenter. Lagen gäller även för sådana villkor som en
näringsidkare använder vid förmedling av sådana erbjudanden, från en näringsidkare eller
någon annan, se 1 § AVLK. Således är lagen tillämpbar på avtalsvillkor över hela
konsumentområdet, inkluderat villkor gällande finansiella tjänster.129 Enligt 3 § AVLK får MD
förbjuda en näringsidkare att i liknande fall i framtiden använda samma eller väsentligen samma
villkor om avtalsvillkoret, med hänsyn till pris och övriga omständigheter, är oskäligt mot
konsumenten. Förutsättningen är att förbudet ska vara påkallat från allmän synpunkt eller i
övrigt ligger i konsumenters- eller konkurrenters intresse. Exempelvis kan en prövning av
standardiserade villkor som tillhandahålls i standardavtal representativt för en hel bransch vara
påkallat ur allmän synpunkt.130
I MD 2006:4 införde bolaget Nordnet Securities Bank AB en friskrivningsklausul i sitt allmänna
standardavtal. Friskrivningsklausulen innebar att bolaget inte under några omständigheter svarade
för konsumentens indirekta skada. I domskälen anförde MD att näringsidkarens skyldighet att svara
gentemot konsument, även för indirekta skador, betraktas som en tvingande allmän rättsprincip då
principen fått sådan genomslagskraft i svensk rätt, se exempelvis 32 § konsumentköplagen
(1990:932) och 31 § konsumenttjänstlagen (1985:716). Ett avtalsvillkor som strider mot tvingande
allmänna rättsprinciper kan förbjudas eftersom konsumenten kan vilseledas om sina rättsliga
möjligheter. Enligt föregående paragrafer görs ingen uppdelning mellan direkt och indirekt skada,
därmed ska näringsidkare utge full ersättning i de fall det rör sig om konsumentförhållanden.
Friskrivningen från ansvar vid indirekt skada ansågs oskäligt redan på den punkten att villkoret stred
mot en tvingande allmän rättsprincip. Utöver detta resonerade MD även kring dispositiv lagstiftning
då det använda begreppet indirekt skada i förevarande villkor inte kan likställas med begreppet
utebliven vinst, det vill säga det positiva kontraktsintresset. Villkoret ska tolkas utifrån den
lagstiftning där begreppet förekommer, därmed följer det av dispositiv lagstiftning, att begreppet
indirekt skada är vidare än begreppet utebliven vinst, se 67 § 2 st. p. 1-3 Köplagen (1990:931). MD
beslutade att avtalsvillkoret var oskäligt enligt 3 § AVLK med hänsyn till såväl allmänna
rättsprinciper som till dispositiv rätt.
TrustBuddy har friskrivit sig från allt ansvar vid indirekta skador, således ansvarar
låneplattformen inte under några omständigheter för konsumentens indirekta skador.131 Det
aktuella avtalsvillkoret ingår i ett standardavtal som både har använts och används av
TrustBuddy. Avtalet bör anses vara av masskaraktär då det tillämpas gentemot låneplattformens
127 Se prop. 1994/95:17, Oskäliga avtalsvillkor m.m. Införlivande med svensk rätt av EG:s direktiv om oskäliga
avtalsvillkor i konsumentförhållanden, s. 68 ff. 128 Se förordning (SFS 2009:607) med instruktion för Konsumentverket samt 6 § lag (2002:599) om
grupprättegång. 129 Se prop. 1994/95:17, Oskäliga avtalsvillkor m.m. Införlivande med svensk rätt av EG:s direktiv om oskäliga
avtalsvillkor i konsumentförhållanden, s. 86. 130 Se MD 2006:4,Nordnet Securities Ban k AB, s. 3. MD har även i andra avgöranden bedömt avtalsvillkor som
oskäliga när näringsidkares ansvar för fel och brist begränsats till direkta kostnader, se exempelvis MD 2002:23. 131 Se bilaga 1, p. 20. Ansvarsbegränsningar.
30
alla medlemmar, således utformas inte avtalet separat för enskilda fall. Enligt MD:s resonemang
i ovan nämnda rättsfall, MD 2006:14, är användandet av en sådan typ av friskrivningsklausul
oskälig med hänsyn till såväl tvingande allmänna rättsprinciper som till dispositiv lagstiftning.
Till följd därav bör TrustBuddys friskrivningsklausul således bedömas oskälig enligt 3 §
AVLK, under förutsättning att MD finner det vara påkallat från allmän synpunkt att meddela
förbud. Meddelande av förbud torde emellertid vara påkallat ur allmän synpunkt samt
konsumenternas intresse då denna typ av friskrivning är vanligt förekommande inom branschen
för person till person-lån.132
4.5 De allmänna avtalsvillkorens förenlighet med bestämmelserna i KkrL
4.5.1 God kreditgivningssed
En näringsidkare ska, enligt 6 § KkrL, iaktta god kreditgivningssed i förhållande till
konsumenten. God kreditgivningssed innefattar en ansvarsfull kreditgivning och bland annat
föreskrivs att en näringsidkare ska ge rättvisande och tillräcklig information samt på lämpligt
sätt förklara och kontrollera att konsumenten förstått viktiga delar av avtalet. Vidare bör
näringsidkaren visa återhållsamhet och måttfullhet i marknadsföring och får till exempel inte
missleda konsumenten om de ekonomiska följderna. Näringsidkaren ska agera med
utgångspunkt i att avtalet kan ha betydande inverkan på konsumentens ekonomiska
förhållanden. I enskilda fall kan omständigheterna vara sådana att det av god kreditgivningssed
följer att näringsidkare bör avråda konsumenter från att ingå kreditavtal, till exempel vid risk
för överskuldsättning.133
TrustBuddy anför att de, i egenskap av kreditförmedlare, ska uppfylla långivarens
upplysningsplikt och förklaringsskyldighet gentemot låntagaren i enlighet med lag och andra
författningar samt säkerställa att ingångna låneavtal följer god kreditgivningssed. TrustBuddy
menar exempelvis att de har rätt att avråda eller neka en låntagare från att ingå ett låneavtal vid
risk för överskuldsättning eller övriga omständigheter som tyder på att låneavtalet vore
ofördelaktigt för låntagaren.134
4.5.2 Informationskrav vid marknadsföring
Enligt 7 § KkrL ska marknadsföring av konsumentkrediter i regel innehålla detaljerad och
tydlig information om kreditkostnaden samt villkoren för krediten. Kreditens totala kostnad,
det vill säga kostnaden för lånet inklusive räntor och avgifter, ska framgå i kombination med
ett representativt exempel. Den totala kreditkostnaden, enligt definitionen i 2 § KkrL, beräknas
med hjälp av den effektiva räntan för krediten vilket är ett neutralt och fullständigt mått som
möjliggör jämförelser. Information om den effektiva räntan i marknadsföring fyller därmed en
viktig funktion och ska anges på ett klart, kortfattat och framträdande sätt.135 Beräkningen av
132 Friskrivningsklausulen används även av de övriga låneplattformarna Lendify AB och Savelend Sweden AB. 133 Se KOVFS 2011:1, Allmänna råd om konsumentkrediter, s. 1 f. 134 Se bilaga 1, p. 3. Registrering m.m. 135 Se prop. 1991/92:83, Om ny konsumentkreditlag, s. 38.
31
den effektiva räntan blir högre vid kortfristiga krediter förbundna med avgifter då avgifterna
slås ut på kortare tid än vad som är fallet vid långfristiga krediter baserade på samma avgifter.
Detta leder till att de tidigare kan framstå som oproportionerligt dyra i jämförelse med de senare,
varvid jämförelser bör ske med krediter av samma slag.136 Enligt KOV:s allmänna råd bör
informationen om den effektiva räntan framträda på liknande sätt som den övriga
informationen, exempelvis bör den effektiva räntan inte återges med förminskad textstorlek i
förhållande till övrig information.137 Utöver vad som ovan framgått gäller även 48 § KkrL i de
fall en kreditförmedlare bedriver marknadsföring riktad mot konsumenter. En kreditförmedlare
är skyldig att lämna information om huruvida förmedlingen sker oberoende eller i samarbete
med viss kreditgivare, vidare ska kreditförmedlaren informera både kreditgivaren och
kredittagaren om de avgifter som ska betalas för förmedlingstjänsten. Kreditförmedlaren får
enbart ta ut avgift för tjänsten om avgiften avtalats och information om avgiften givits innan
avtalet ingås.138
Ett representativt exempel av ett låns totala kostnad återfinns på TrustBuddys officiella
hemsida. Det representativa exemplet framställs strax under ansökningsrutan för lån och
illustreras med liten, kursiv text: Låna 10000 kr i 30 dagar. Administrationsavgift 650 kr, ränta
1200 kr, effektiv ränta 666,69 %, Totalkostnad 11 850 kr.139 Den effektiva räntan återges i
kursiv text med mindre typsnitt än övrig information vilket inte överensstämmer med KOV:s
allmänna råd. Där anges att angivande av effektiv ränta, det vill säga den totala kostnaden, inte
bör ha förminskad textstorlek utan bör ges likvärdigt utrymme som den övriga informationen i
marknadsföringen. Då TrustBuddy är en kreditförmedlare ska även 48 § KkrL uppfyllas vilket
innebär att avgiften för förmedlingstjänsten ska vara avtalad innan. Vidare ska information ges
huruvida kreditförmedlaren agerar oberoende eller i samråd med en viss kreditgivare.
Någon specifikt avtalad förmedlingsavgift för tjänsten kreditförmedling framgår inte, däremot
ska låntagaren betala en administrationsavgift för lånet. Administrationsavgiften varierar
beroende på storleken på lånebeloppet och är avtalad då den framgår av de allmänna
avtalsvillkoren.140 Förmedlingsavgiften torde därmed i själva verket vara
administrationsavgiften då administrationsavgiften är den enda avgift som avtalats. Detta leder
till att förmedlingsavgiften varierar beroende av lånebeloppet istället för att vara fast eller
procentuell.141 Själva kreditförmedlingstjänsten sker oberoende från en viss kreditgivare då det
inte är någon specifikt utpekat privatperson som agerar långivare utan alla som uppfyller
medlemskraven kan bli långivare. Dock sker kreditförmedlingen inte oberoende efter det att
låneavtalet ingåtts på grund av att TrustBuddy agerar ombud för långivaren och företräder
denne i förhållandet gentemot låntagaren.
136 Se prop. 2009/10:242, Ny konsumentkreditlag, s. 45. 137 Se KOVFS 2011:1, Allmänna råd om konsumentkrediter, s. 3 f. 138 Se prop. 2009/10:242, Ny konsumentkreditlag, s. 120. 139 För representativt exempel av den effektiva räntan, se https://www.trustbuddy.se, 2015-05-03. 140 Se bilaga 1, p. 5.1. Lånebelopp. 141 Se mer om administrationsavgifter och kostnader för krediter under avsnitt 4.5.5 Avgifter.
32
4.5.3 Kraven på förhandsinformation
Inom rimlig tid innan kreditavtalet ingås ska näringsidkaren tillhandahålla konsumenten den
information som stadgas i 8 § KkrL. Med rimlig tid menas att konsumenten ska ges en tillräcklig
tidsperiod för att läsa och överväga informationen, vilket givetvis varierar från konsument till
konsument. För en konsument som har god kännedom om avtalet, exempelvis genom ett
tidigare ingånget kreditavtal, torde rimlig tid sannolikt betyda att avtalet kan ingås i nära
anslutning till förhandsinformationen.142 Informationskraven enligt 8 § KkrL preciseras i flera
punkter men det betyder inte att alla punkter behöver vara med i varje enskilt fall. Om det
exempelvis inte är fråga om ett kreditköp behöver sådana uppgifter givetvis inte lämnas.143 Den
förhandsinformation som ska anges är exempelvis kredittyp, kreditgivarens och
kreditförmedlarens namn, organisationsnummer och adress, kreditbelopp, löptid, ränta,
avgifter, påföljder vid sen betalning och förekomst eller avsaknad av ångerrätt. Kraven på
förhandsinformation enligt 8 § KkrL interagerar med bestämmelsen om god kreditgivningssed
i 6 § KkrL då den senare bestämmelsen medför att näringsidkaren ska förklara innebörden av
kreditavtalet samt förvissa sig om att konsumenten förstår den information som lämnas enligt
8 § KkrL.144
Konsumenten ska erhålla förhandsinformationen i ett formulär som benämns Standardiserad
europeisk konsumentkreditinformation, (SEKKI)-formulär. Vid distansavtal, som exempelvis
avtal gällande person till person-lån, finns det i vissa fall inte möjlighet för näringsidkaren att
lämna förhandsinformationen innan avtalet ingås. I sådana fall ska näringsidkaren
tillhandahålla formuläret snarast efter avtalets ingående, se 8 § 2 st. KkrL. Konsumenten ska
erhålla SEKKI-formuläret i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form. Det senare
kravet gällande läsbar och varaktig form kan fullgöras genom ett elektroniskt dokument, e-post,
diskett eller liknande. Enligt förarbetet till KkrL är det möjligt att en webbplats uppfyller kraven
på läsbar och varaktig form förutsatt att informationen är tillgänglig för konsumenten under den
tid informationen är relevant samt att informationen med säkerhet lagras och bevaras i
ursprungligt skick.145 I de allmänna råden bedömer emellertid KOV att det inte bör anses vara
tillräckligt att tillhandahålla informationen på en webbplats då informationen inte kan bevaras
i ursprungligt och oförändrat skick på grund av att en webbplats kan bli föremål för ändringar.
KOV rekommenderar att informationen i SEKKI-formuläret tillhandahållas i ett dokument eller
i en PDF-fil.146 Näringsidkaren är enligt lag skyldig att tillhandahålla ett SEKKI-formulär, av
den anledningen att konsumenten ska ha möjlighet att jämföra olika lån innan denne tar beslut
om att ingå ett kreditavtal. Vill näringsidkaren lämna ytterligare information har denne
möjlighet att bifoga andra dokument utöver formuläret, dock är det lagstadgat att tillhandahålla
SEKKI-formuläret innan, eller snarast efter att kreditavtalet ingås. Huruvida TrustBuddy
tillhandahåller ett SEKKI-formulär innan, eller strax efter, ett låneavtal ingås är inte klarlagt. I
142 Se prop. 2009/10:242, Ny konsumentkreditlag, s. 94 f. 143 Se prop. 2009/10:242, Ny konsumentkreditlag, s. 95. 144 Se prop. 2009/10:242, Ny konsumentkreditlag, s. 94 f. 145 Se prop. 2009/10:242, Ny konsumentkreditlag, s. 97. 146 Se KOVFS 2011:1, Allmänna råd om konsumentkrediter, s. 5.
33
regel finns åtkomst av andra näringsidkares SEKKI-formulär, dock har det inte varit möjligt att
få tillgång till ett SEKKI-formulär tillhandahållet av TrustBuddy.147
4.5.4 Kreditprövning
Innan avtalsslutet är näringsidkaren skyldig att pröva huruvida konsumenten har ekonomiska
förutsättningar att fullgöra vad denne har åtagit sig enligt kreditavtalet. Skyldigheten är
lagstadgad i 12 § KkrL och gäller oberoende av kreditens storlek eller löptid. Således ska
näringsidkaren under alla omständigheter kontrollera att konsumenten har disponibla inkomster
för att täcka kostnaderna för krediten och återbetalningen.148 Näringsidkaren ska göra en
kreditprövning bestående av tre moment:
1. samla in tillräckliga uppgifter om konsumentens ekonomiska förhållanden,
2. beräkna konsumentens återbetalningsförmåga utifrån uppgifterna,
3. avgöra om den söka krediten ska beviljas eller avslås med ledning av beräkningen.149
Med tillräckliga uppgifter menas att näringsidkaren med hög säkerhet kan bedöma
konsumentens nuvarande och framtida betalningsförmåga, det är inte tillräckligt att uppgifterna
enbart återspeglar konsumentens historiska återbetalningsförmåga.150 Näringsidkaren är
skyldig att skaffa sig en helhetsbild av konsumentens ekonomiska situation varav flera
uppgiftskällor kan behöva nyttjas. Konsumenten bör normalt tillfrågas om sin ekonomiska
situation, vilket kan kontrolleras med en aktuell kreditupplysning. Vidare kan uppgifter från
exempelvis KFM:s databas eller näringsidkares egen databas inhämtas. Vilka
informationskällor som ska inhämtas får avgöras mot kravet på att kreditprövningen ska
grundas på tillräckliga uppgifter.151 Enligt KOV ska inkomster, utgifter, hushållets
sammansättning, tillgångar och skuldförhållanden inklusive ställda säkerheter, utgöra
bedömningsgrunden av konsumentens ekonomiska förutsättningar. Utifrån uppgifterna, och
med hänsyn till skäliga levnadsomkostnader, ska näringsidkaren beräkna huruvida det finns
betalningsutrymme för den sökta krediten. I kombination med detta, dock inte självständigt, ska
en kreditupplysning med en uppdaterad bild av konsumentens betalningsförmåga inhämtas.
Krediten får endast beviljas om prövningen resulterar i att konsumenten bedöms ha möjlighet
att fullgöra sina åtaganden.152
En medlem som önskar bli låntagare ansöker om lån online via TrustBuddys låneplattform.
Låneansökan kan avse ett belopp mellan 2 500 - 10 000 kronor och har en löptid på 30 dagar
som dock kan förlängas i upp till fem tidsperioder om 30 dagar.153 Vid person till person-lån
sker kreditgivningen anonymt vilket innebär att långivaren inte har vetskap om identiteten på
147 Under arbetets gång har det gjorts upprepade försök att nå TrustBuddy, dock utan framgång. 148 Se prop. 2009/10:242, Ny konsumentkreditlag, s. 101. 149 Se prop. 2009/10:242, Ny konsumentkreditlag, s. 100. 150 Se KOVFS 2011:1, Allmänna råd om konsumentkrediter, s. 6. 151 Se prop. 2009/10:242, Ny konsumentkreditlag, s. 100 f. 152 Se KOVFS 2011:1, Allmänna råd om konsumentkrediter, s. 6. 153 Se bilaga 1, p. 5 Krediter.
34
sin avtalspart, låntagaren. Detta leder till att kreditprövningsansvaret överlåts till
näringsidkaren, TrustBuddy, då låneplattformen agerar som ombud för långivaren.
Låneplattformen är avhängig en tillförlitlig kreditbedömningsmodell då bristfällig
kreditprövning kan orsaka konsekvenser för långivaren. TrustBuddy anför att det vid inkomna
låneansökningar genomförs en fullständig kreditprövning av låntagarens kreditvärdighet
genom en kredit-/personupplysning från det fristående företaget CreditSafe i Sverige AB.
Enligt uppgifter från nyligen nämnda företag innehåller personupplysningen detaljerad
personinformation, tre års inkomstuppgifter, eventuella betalningsanmärkningar, historiskt och
nuvarande skuldbehållning hos Kronofogdemyndigheten (KFM) samt eventuellt
bolagsengagemang och fastighetsinnehav.154 Uppgifterna vid sådana personupplysningar är
emellertid inte mer färska än ett halvår tillbaka då dessa uppgifter baseras på
inkomstdeklarationer från Skatteverket. Det medför att avgörande omständigheter, som
exempelvis arbetslöshet, kan inträffa mellan tidpunkten för begäran om personupplysning till
dess att lånet beviljas. Enligt KOV:s allmänna råd är det inte tillräckligt med enbart historiska
uppgifter om konsumentens ekonomiska förhållanden utan det ställs även krav på att
näringsidkaren genomför en prövning av den sökandes nuvarande och framtida
återbetalningsförmåga innan krediten beviljas. En korrekt och fullständig kreditprövning är en
rättighet som tillkommer låntagare enligt KkrL och eftersom TrustBuddy anför att de svarar för
att låntagares rättigheter enligt lagen tillgodoses ska kraven på kreditprövning uppnås till fullo.
Allmänna råd som är utgivna av KOV är inte bindande men näringsidkare bör följa
rekommendationerna från KOV eftersom myndigheten har tillsynsansvar över att fullständiga
och korrekta kreditprövningar genomförs. En näringsidkare som begagnar bristfälliga
kreditprövningsmetoder åläggs sanktioner enligt 51 – 53 §§ KkrL. Sanktionerna består vanligen
av en varning i kombination med en sanktionsavgift men i de fall överträdelsen anses vara
särskilt allvarlig, exempelvis om näringsidkaren tidigare meddelats varning eller om
näringsidkaren vid upprepade tillfällen brustit i skyldigheten, har KOV möjlighet att utfärda ett
föreläggande om att näringsidkaren ska upphöra med att lämna krediter. Föreläggandet förenas
i regel med vite.
4.5.5 Avgifter
En näringsidkare får enbart ta ut avgifter vid lämnande av kredit om parterna avtalat om avgiften
i läsbar och varaktig form innan kreditavtalet ingås. Dessa typer av avgifter samt ändringar av
dessa regleras i 18 § KkrL. Är det fråga om kreditförmedling ska konsumenten även informeras
om eventuella avgifter för kreditförmedlares tjänster. Konsumenten ska erhålla information om
avgifterna så att denne har möjlighet att beräkna den totala kostnaden, med andra ord den
effektiva räntan, för krediten. Avgifter ska enbart avse direkta kostnader för krediten och får
inte ändras till konsumentens nackdel, med undantag för om det motiveras av ökade kostnader
för krediten. Ett avtalsvillkor som tillåter näringsidkaren att ta ut avgifter som inte avser
kreditens direkta kostnader är att anse som oskäligt då ett sådant villkor strider mot 18 § KkrL.
Tack vare nedan nämnda avgöranden anser KOV att rättsläget är tydligt vad gäller tolkningen
154 Se http://www.creditsafe.se/tjaenster/kreditupplysning/personupplysning, 2015-03-22.
35
av paragrafen och till följd av MD:s resonemang i avgörandena rekommenderade KO, i ett
särskilt brev till berörda kreditgivare, att de näringsidkare som tar ut särskild ersättning för
kredit vidtar de åtgärder som krävs för att avgifterna ska överensstämma med lagstiftningen.155
I MD 2008:3 tillhandahöll en näringsidkare kortfristiga småkrediter och för dessa tog näringsidkaren
ut varierade avgifter beroende av kreditbeloppets storlek. Näringsidkaren kunde inte förklara av
vilken anledning avgifterna varierade beroende av kreditbeloppets storlek, inte heller kunde
näringsidkaren bevisa att avgifterna enbart använts för att täcka kreditkostnader. MD uttalade
särskilt att kostnader för räntor, revisionsuppdrag, och löner m.m. inte utgör kostnader för själva
krediten. Näringsidkaren förbjöds att i framtiden använda villkoret då det stred mot 18 § KkrL och
av den anledningen ansågs oskäligt.
I MD 2009:34 förbjöds en näringsidkare att ta ut avgifter avseende kostnader för kreditförluster,
marknadsföring, upplåning och kontorslokaler då kostnaderna inte avsåg krediter. Näringsidkaren
förbjöds även att ta ut kostnader för personal, datakommunikation, personal, telefoni, sms,
fakturering samt kreditprövning såvida dessa kostnader inte avser ifrågavarande kredit. MD fastslog
att avgifter inte får ersätta räntan för krediten och inte heller generera vinst. Bevisbördan för att
avgifter som tas ut för krediter motsvarar kostnader för densamma åligger näringsidkaren.
I TrustBuddys allmänna avtalsvillkor återfinns enbart en lagstadgad avgift, närmare bestämt en
administrationsavgift vilken varierar med beloppets storlek.156 I allmänhet är
administrationsavgifter för lån hos en traditionell kreditgivare, exempelvis bank, att anses som
en avgift/kostnad för krediten. Det kan även vara så att administrationsavgiften i själva verket
är den avgift som TrustBuddy fordrar för förmedlingstjänsten, emellertid bör inte en
förmedlingsavgift anses som en kostnad för krediten utan som en kostnad för tjänsten
kreditförmedling. Dock är det tveksamt huruvida, det i TrustBuddys fall, enbart tas ut en avgift
för krediten i form av administrationsavgift. De torde behöva ta ut en avgift för själva
förmedlingstjänsten men vid den händelse att administrationsavgiften avser
förmedlingstjänsten bör den vara fast eller procentuell och inte variera med lånebeloppets
storlek då kapitalet erhålls från samma klientmedelskonto och genom samma hanteringsrutiner.
Är det så att låneplattformens administrationsavgift avser kreditkostnaderna får dessa avgifter
inte generera vinst då de enbart får täcka de direkta kostnaderna.157 Detta aktualiserar frågor
kring varför låneplattformen tillämpar avgiftsökningar i förhållande till lånebeloppets storlek.
Ett lånebelopp om 2 500 kronor kombineras med en avgift på 310 kronor, medan ett lånebelopp
om 10 000 kronor har en avgift på 650 kronor.158 Frågan är hur denna avgiftsökning rättfärdigas
och vad den innebär? Enligt MD är det näringsidkaren som har bevisbördan för att de avgifter
som tas ut motsvarar faktiska kreditkostnader.159 TrustBuddy bör således bevisa att de har reella
kreditkostnader som motiverar en ökning av avgifterna beroende av lånebelopp. Kan de inte
motivera och framlägga bevis för denna avgiftsökning är den emellertid otillåten.
155 Se KOV, dnr 2009/1658, Information till berörda kreditgivare, s. 1. 156 Se bilaga 1, p. 5 Krediter. 157 Se ovan nämnda rättsfall, MD 2009:34, Ferratum. 158 Se bilaga 1, p. 5.1. Lånebelopp. 159 Se ovan nämnda rättsfall, MD 2009:34, Ferratum.
36
Vidare står stadgas, på TrustBuddys officiella hemsida, att en låntagare som återbetalar hela
lånet inom 14 dagar varken behöver betala ränta eller avgifter utan enbart själva lånesumman.160
Det bör emellertid inte anses som tillräckligt att denna information enbart ges på hemsidan då
konsumenten ska få tillgång till sådan typ av information genom en handling eller annan läsbar
och varaktig form. Således kan det diskuteras varför denna information inte framkommer i de
allmänna avtalsvillkoren.
4.5.6 Konsumentens rätt att frånträda ett kreditavtal
En legal rätt för konsumenter att frånträda kreditavtal stadgas i 21 § KkrL. Ångerrätten utövas
genom att konsumenten lämnar eller sänder meddelande till kreditgivaren inom 14 dagar från
den dag avtalet ingicks, dock tidigast den dag dokumentation enligt 14 § KkrL kommit
konsumenten tillhanda, se 22 § KkrL. Meddelandet kan lämnas skriftligen via post eller e-post
men även muntligt via besök eller telefon och konsumenten behöver inte ange något skäl till
varför denne vill utöva ångerrätten. Om konsumenten i rätt tid och på ändamålsenligt sätt hävdat
sin ångerrätt får meddelandet åberopas även vid försening, förvanskning eller om det inte nått
fram, se 23 § KkrL. Utövar konsumenten sin ångerrätt ska återbetalning av det lånade beloppet
med tillägg för upplupen ränta ske inom 30 dagar från det att ångerrätten meddelats, se 24 §
KkrL. Konsumenten har bevisbördan för att ångerrätt meddelats medan risken för meddelandet
åläggs näringsidkaren. I paragraferna som stadgar konsumentens ångerrätt begagnas enbart
uttrycket ”kreditgivaren”, emellertid kan även ångerrätten utövas gentemot en näringsidkare i
egenskap av kreditförmedlare då KkrL i sin helhet är tillämplig vid förmedling av krediter till
konsument.161
I TrustBuddys allmänna avtalsvillkor stadgas att en medlem som ansöker om lån när som helst
kan återkalla en låneansökan, dock inte efter det att ansökan blivit godkänd och lån har
beviljats.162 Enligt lag har en konsument rätt att frånträda ett låneavtal inom 14 dagar vilket
gäller även om låneavtalet är ingånget. Låntagaren är därmed berättigad en ångerrätt vilken ska
gälla även om låneansökan blivit godkänd och pengarna erhållits. Angående person till person-
lån är det av stor vikt att ångerrätten kan utövas gentemot låneplattformen då långivaren är en
anonym part för låntagaren vilket innebär att ångerrätten inte kan utövas mot den egentliga
avtalsparten. Till följd av det som ovan anförts är låneplattformen skyldig att tillgodose
låntagarens rätt att ångra ett ingånget låneavtal. Avtalsvillkoret om att låntagaren inte har rätt
att ångra avtalet efter att ansökan godkänts och lån beviljas är således ett oskäligt avtalsvillkor
i strid med den tvingande bestämmelsen i 21 § KkrL. Vad gäller långivarens rätt att frånträda
avtalet torde detta ankomma på överenskommelse mellan långivaren och låneplattformen då
låneplattformen inte har något konsumenträttsligt ansvar gentemot långivaren.
160 Se https://www.trustbuddy.se/villkor-och-kostnader/ (2015-05-13). 161 Jfr lagstadgad ångerrätt vid distansavtal om finansiella tjänster, 3 kap. 7 § lag (2005:59) om distansavtal och
avtal utanför affärslokaler. 162 Se bilaga 1, p. 5.1. Lånebelopp.
37
4.6 Lag om viss verksamhet med konsumentkrediter
4.6.1 Syftet med lagens införande
En ny aspekt gällande verksamheter som bedriver person till person-lån aktualiserades under år
2014 i och med ikraftträdandet av LVK. Lagen infördes dels för att stärka konsumentskyddet
vid kreditgivning och dels för att bidra till minskad överskuldsättning.163 Förslaget till LVK
föregicks bland annat av en utredning kring systemet med registrering av finansiella institut och
risken av att falsk kvalitetsmärkning uppstår för registrerade företag, särskilt de företag som
riktar sig till konsumenter. Det är onekligen ytterst få konsumenter som uppfattar distinktionen
mellan registrerade och tillståndspliktiga företag. Det förekommer exempelvis att registrerade
företag använder den formella beteckningen i marknadsföringen vilket kan ge konsumenter en
uppfattning av att verksamheten är statligt auktoriserad vilket gör att konsumenter riskerar att
invaggas i en ogrundad känsla av trygghet. FI menar att systemet utgör en brist i
konsumentskyddet och att tillståndskrav bör införas. Tillståndskrav innebär dels en höjning av
inträdesnivån för verksamheter som ägnar sig åt konsumentkrediter då nuvarande krav inte
anses tillräckliga och dels ges FI en möjlighet att ingripa och utfärda sanktioner till företag som
inte följer lagen.164 Finansdepartementet har på motsvarande sätt framhållit vikten av att FI får
kontroll och möjlighet att ingripa då det nuvarande systemet enligt AnmL inte visat sig vara
tillräckligt för att förhindra lagöverträdelser.165
4.6.2 Tillståndsansökan och eventuella konsekvenser
Enligt 1 § LVK riktar sig bestämmelserna till sådan yrkesmässig verksamhet som består i att
lämna eller förmedla krediter till konsumenter. Med yrkesmässig verksamhet menas
verksamheter som bedrivs självständigt, regelbundet, varaktigt samt i regel även i vinstsyfte.166
Enligt 1 § 2 st. LVK är lagen inte tillämplig på verksamheter som drivs med tillstånd enligt
andra författningar. Även valutaväxling eller annan finansiell verksamhet som inte innefattar
kreditgivning till konsument undantas och ska som tidigare anmälas till företagsregistret.167
Däremot ska företag som lämnar eller förmedlar konsumentkrediter ansöka om tillstånd hos FI
i och med ikraftträdandet av LVK. De låneplattformar och andra företag som för närvarande är
registrerade som finansiella institut men som ägnar sig åt ovan nämnda verksamhet behöver
således, enligt 4 § LVK, tillstånd för att få bedriva verksamheten vidare. Ett antal uppgifter ska
framföras vid en ansökan om tillstånd så som beskrivning av ägarförhållanden, redogörelse för
hur verksamheten ska finansieras och upprättande av en verksamhetsplan.168 FI ska kontrollera
att vissa krav är uppfyllda innan de kan besluta huruvida ansökan ska godkännas eller inte.
Låneplattformen ska bland annat uppfylla ett sundhetskrav, det vill säga att verksamheten ska
bedrivas på ett sätt som är sunt, se 12 § LVK. Sundhetskravet innefattar ett allmänt kvalitetskrav
163 Se prop. 2013/14:107, Viss kreditgivning till konsumenter, s. 1. 164 Se FI, dnr 11-2145, Tillsyn och registrering, s. 7 ff. 165 Se Finansdepartementet, ds 2013:26, Viss kreditgivning till konsumenter, s. 3. 166 Se prop. 2013/14:107, Viss kreditgivning till konsumenter, s. 27. 167 Se FI, dnr 11-2145, Tillsyn och registrering, s. 3. 168 Se FFFS 2014:8, Föreskrifter och allmänna råd om viss verksamhet med konsumentkrediter, s. 1 ff.
38
på verksamheten då syftet med bestämmelsen är att konsumenternas förtroende för
kreditmarknaden ska upprätthållas, därav ska konsumentkreditinstitut handla rättvist, hederligt
och professionellt.169 God kreditgivningssed enligt 6 § KkrL omfattar en typ av krav på sundhet,
närmare bestämt näringsidkarens informationsplikt och omsorgsfullhet, främst vid ingången av
ett enskilt kreditavtal. 12 § LVK åsyftar emellertid missförhållanden som avser rörelsen som
sådan då bedömningar av likviditet, soliditet, riskhantering och genomlysning av verksamheten
ingår i sundhetskravet. Kravet gäller såväl vid bedömningen av huruvida en verksamhet anses
uppfylla förutsättningarna för tillstånd som vid den löpande verksamhetsutvärderingen. Vidare
omfattar sundhetskravet att instituten ska dokumentera de operativa delarna av verksamheten
så som beslut i kreditärenden.170 Utöver det allmänna kravet på sundhet ska verksamheten vara
förenlig med LVK samt andra författningar som reglerar bolagets verksamhet, vid krediter till
konsumenter ska således KkrL fortsättningsvis tillämpas.171
Eftersom företag som lämnar eller förmedlar konsumentkrediter är tillståndspliktiga ansökte
TrustBuddy i december år 2014 om tillstånd för att bedriva viss verksamhet med
konsumentkrediter enligt LVK.172 I det fall TrustBuddys tillståndsansökan godkänns övergår
verksamheten från att ha varit ett registrerat finansiellt institut till att bli ett tillståndspliktigt
konsumentkreditinstitut vilket följaktligen innebär att FI får tillsyn över verksamheten och kan
ställa särskilda krav. Konsumentkreditinstitut är skyldiga att rapportera in uppgifter om
verksamheten till FI som har befogenhet att besluta om sanktioner mot de företag som inte följer
regelverken. Möjligheter att följa utvecklingen och ingripa mot de institut som missköter sig
förbättras och därmed stärks även konsumentskyddet. Däremot bedriver inte FI tillsyn över att
KkrL följs, se 16 § LVK. Reglerna i KkrL ska dock fortsättningsvis följas utöver de regler som
följer med övergången till konsumentkreditinstitut och det är även i fortsättningen KOV som
har ansvar för tillsynen över KkrL, framför allt vad gäller bestämmelsen i 12 § KkrL om
kreditprövning. KOV har befogenhet att ta ut sanktionsavgifter i de fall kreditprövningen sker
inkorrekt.173 Anser FI att förutsättningarna för tillstånd inte är uppfyllda nekas tillståndsansökan
vilket betyder att bolaget tvingas avveckla verksamheten, se 24 § LVK. I skrivande stund har
FI inte gett svar på tillståndsansökan men beslut förväntas inom 6 månader från det att ansökan
skickades in till myndigheten.174
4.6.3 Sammanfattande kommentarer
TrustBuddy är en kreditförmedlare och agerar i egenskap av ombud för långivaren till följd av
den avtalade ombudsfullmakten. Detta medför att låneplattformen och långivaren har ett
uppdragsavtal mellan varandra och att låneplattformen har ett mellanmansrättsligt ansvar
gentemot långivaren. Låntagaren bör emellertid anses vara konsument enligt den juridiska
169 Se prop. 2013:14:107, Viss kreditgivning till konsumenter, s. 52. 170 Se prop. 2013:14:107, Viss kreditgivning till konsumenter, s. 52. 171 Se prop. 2013:14:107, Viss kreditgivning till konsumenter, s. 22. 172 Se TrustBuddy AB (publ.) Årsredovisning 2014, s. 6. 173 Se FI, dnr 14-4986, Konsumentskyddet på finansmarknaden, s. 19. 174 Författaren har haft kontakt med en person på FI som anför att beslut generellt förväntas inkomma mellan 3-
6 månader från det att ansökan görs.
39
definitionen i KkrL vilket leder till att den tvingande lagen blir tillämplig i sin helhet gällande
låneplattformens förhållanden gentemot låntagaren eftersom låneplattformen förmedlar
konsumentkrediter. Detta aktualiserar frågan huruvida de allmänna avtalsvillkoren vilka riktar
sig till låntagaren är skäliga ur konsumenträttslig aspekt. Till exempel ska TrustBuddy
tillhandahålla ett SEKKI-formulär vilket klart och tydligt anger all information som en
konsument har rätt till, innan ett kreditavtal ingås. Huruvida låneplattformen har ett sådant
formulär eller inte bör undersökas vidare. TrustBuddys kreditprövning ska vara korrekt och
fullständig kreditprövning eftersom det är en rättighet som tillkommer låntagare enligt KkrL.
Låntagares begränsade ångerrätt kan ifrågasättas eftersom avtalsvillkoret om att låntagaren inte
har rätt att ångra avtalet efter att ansökan godkänts och lån beviljas är ett oskäligt avtalsvillkor
i strid med den tvingande bestämmelsen i 21 § KkrL eftersom en låntagare har rätt att utträda
ett avtal, även om det är ingånget. Ansvaret att bestämmelsen i 21 § KkrL tillgodoses ankommer
på låneplattformen eftersom denne företräder långivaren.
Som ovan framkommer finns en del oklarheter kring låneplattformens allmänna villkor varav
en fullständig utredning bör göras i förhållande till tvingande konsumentskyddande lagstiftning.
Eftersom TrustBuddy har skickat in en ansökan om tillstånd som konsumentkreditinstitut torde
FI och KOV få besluta huruvida de följer reglementet kring konsumentkreditinstitut och
huruvida de uppfyller tillståndskraven eller inte.
40
5 Slutsatser
Låneplattformens juridiska definition är kreditförmedlare, en form av mellanman, vilken agerar
som ombud för den privata långivaren till följd av det uppdragsavtal som ingås automatiskt när
långivaren godkänner och signerar de standardiserade allmänna villkoren. Därav föreligger en
ombudsfullmakt och ett avtalsförhållande mellan låneplattformen och långivaren.
Låneplattformens juridiska ansvar gentemot långivaren torde kunna aktualiseras på
mellanmansrättsliga grunder så som dispositiv lagstiftning och allmänna rättsprinciper.
Långivaren ges inget rättsligt skydd i form av investerare eftersom statlig insättningsgaranti
saknas, långivaren riskerar således att förlora hela sin kapitalinsättning vid låneplattformens
eventuella konkurs. Långivaren har heller inget skydd i egenskap av konsument eftersom denne
uppdrar åt en näringsidkare att agera ombud för denne gällande kreditavtalet. KkrL omfattar
enbart de personer som tar emot en kredit, och således inte de som ger en kredit. För att ge
långivaren en bättre ställning i avtalsförhållandet har exempelvis Storbritannien infört en
lagstadgad rätt för långivaren att frånträda avtalet utan sanktion, om denne inom 14 dagar ångrar
en genomförd kapitalinsättning. Detta skulle kunna vara en bra idé att införa även för de
långivare som gör en kapitalinsättning hos de svenska låneplattformarna. Att införa en ångerrätt
för långivaren medför att denne tillåts en viss betänketid och kan göra ett mer medvetet val
gällande sina val av placeringar. I och med att långivaren i övrigt inte har någon tvingande
lagstiftning till förmån torde detta vara ett bra alternativ till att ge långivaren en viss trygghet.
Osäkerhet kring huruvida låntagaren är att anses som konsument eller inte föranledde givetvis
frågor, dels kring huruvida KkrL i största allmänhet är tillämpbar för dessa typer av
verksamheter och dels huruvida låntagarens rättigheter tillgodoses. Som utredningen visar bör
låntagaren anses vara konsument i enlighet med svensk lagstiftning då TrustBuddy är en
näringsidkare som agerar ombud för den privata långivaren vid förmedlingen av kredit.
Situationen medför, enligt förarbetet till KkrL, att lagen i sin helhet blir tillämplig då en
näringsidkare förmedlar en kredit i egenskap av ombud för en kreditgivare, detta gäller även
om kreditgivaren är en privatperson. Således torde det vara klarlagt att låneplattformen ska
ansvara för att verksamheten bedrivs i enlighet med KkrL.
De allmänna avtalsvillkoren är representativa för branschen då de svenska låneplattformarna
tillämpar liknande villkor vilket gör ett en bedömning av dem kan anses påkallat ur allmän
synpunkt. I de allmänna villkoren har bolaget anfört att de ska svara för att låntagarens
rättigheter enligt KkrL tillgodoses, emellertid har utredningen visat att så inte alltid är fallet då
bolaget bland annat tillämpar friskrivningsklausul för indirekta skador, att låntagaren saknar
ångerrätt efter att låneavtalet ingåtts samt att låneplattformens tillämpning av avgifter är
tveksamma. Vad gäller kraven på förhandsinformation och tillhandahållande av SEKKI-
blankett visar utredningen att det är oklart huruvida låneplattformen tillhandahåller ett sådant
lagstadgat formulär. Upprepade försök har gjorts att vid flertal tillfällen försökt nå TrustBuddy
för deras synpunkt och för att få klarhet i frågan, emellertid har någon intervju eller dylikt inte
kunnat genomföras till följd av bristande intresse från låneplattformens sida. Det hade varit
önskvärt att inhämta deras förklaringar på de allmänna villkoren för att få ett ytterligare
perspektiv, men detta har alltså inte kunnat genomföras med framgång.
41
I nuvarande tid finns en stor mängd tjänster inom den finansiella sektorn, bland annat till följd
av globaliseringen och olika avregleringar inom kreditmarknaden. Detta leder till att högre krav
ställs på konsumenten vad gäller inhämtande av information och jämförelser av villkor och
priser. Det torde även förutsättas att den som väljer att ingå ett kreditavtal även inhämtar
kunskap om avtalets konsekvenser och följder. En lånesökande är i regel medveten om sina
ekonomiska resurser och hur dessa ska användas. Därav bör lånesökanden självständigt bedöma
huruvida denne bör ingå kreditavtalet eller ej och vilka ekonomiska risker denna vill ta. En
konsument som har större kunskap inom området kan dra nytta av den ökade konkurrens
fördelar och därav utsättas för mindre risk att drabbas av stora ekonomiska konsekvenser.
Frågan kring vilka typer av personer som väljer att ingå avtal som långivare respektive låntagare
tål att tänkas på. Person till person-lån tenderar kanske att locka internetvana och ekonomiskt
kunniga personer som är benägna att ta risker. Måhända rör det sig inte om en underinformerad
och okunnig konsument utan det är kanske en bättre informerad konsument som är van vid
affärer och drivs av egenmakt genom önskan om kontroll, autonomi och valfrihet. Det faktum
att de traditionella bankerna står utanför låneplattformarnas verksamheter kan ses som positivt
då det leder till decentralisering och minskad byråkrati på kreditmarknaden. Vad som är helt
klart är att person till person-lån representerar en alternativ källa till kapital, speciellt för
privatpersoner som inte får, eller kanske inte vill, ta banklån.
Epilog
I samband med TrustBuddys pågående ansökan om att bli ett registrerat konsumentkreditinstitut
har FI skickat information till TrustBuddy. Låneplattformens tolkning av denna information är
att låneplattformen kommer att behöva en så kallad PSD-licens som reglerar betaltjänster.
TrustBuddy välkomnar detta besked även om det innebär att de måste göra vissa
kompletteringar till sin ansökan och att processen därmed med all sannolikhet blir ytterligare
fördröjd.175
175 Uppgifterna är hämtade från TrustBuddy kvartalsrapport den 20e maj Q1, 2015, s. 2.
42
Litteratur- och källförteckning
Offentligt tryck
Propositioner
Prop. 1975/76:81, med förslag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra
rättshandlingar på förmögenhetsrättens område m.m.
Prop. 1991/92:83, Om ny konsumentkreditlag.
Prop. 1994/95:17, Oskäliga avtalsvillkor m.m. Införlivande med svensk rätt av EG:s direktiv
om oskäliga avtalsvillkor i konsumentförhållanden.
Prop. 2002/03:139, Reformerade regler för bank- och finansieringsrörelse.
Prop. 2009/10:242, Ny konsumentkreditlag.
Prop. 2013/14:107, Viss kreditgivning till konsumenter.
Offentligt EU-material
EBA/Op/2015/03, Opinion of the EBA on lending-based crowdfunding, 2015-02-26.
ESMA/2014/SMSG/010, Position Paper - Crowdfunding, 2014-04-10.
Övrigt offentligt material
FCA, Press release: The financial conduct authority outlines how it will regulate crowdfunding,
2013, Tillgänglig: www.fca.org.uk/news/the-financial-conduct-authority-outlines-how-it-will-
regulate-crowdfunding
FCA, Policy Statement PS14/4, The FCA´s regulatory approach to crowdfunding, and the
promotion of non-readily realisable securities by other media.
Finansdepartementet, Faktapromemoria 2013:14/FPM74, Meddelande om
gräsrotsfinansiering, 2014-04-29.
Finansdepartementet, Ds 2013:25, Viss kreditgivning till konsumenter.
Finansinspektionen, Dnr 11-2145, Tillsyn och registrering, 2011-04-07.
Finansinspektionen, Dnr 14-4986, Konsumentskyddet på finansmarknaden, 2014-05-15.
Finansinspektionen, FFFS 2014:8, Föreskrifter och allmänna råd om viss verksamhet med
konsumentkrediter, 2014-07-01.
Konsumentverket, dnr 2009/1658, Information till berörda kreditgivare.
Konsumentverket, KOVFS 2011:1, Konsumentverkets allmänna råd om konsumentkredit.
43
Rättspraxis
Högsta Domstolen
NJA 1978, s. 432, Adriaresor.
NJA 1999 s. 408, Retriva Kredit Aktiebolag.
NJA 2000, s. 462, SAS.
Marknadsdomstolen
MD 2006:4, Nordnet Securities Bank AB.
MD 2008:3, Mobillån Sverige AB.
MD 2009:34, Ferratum Sweden AB.
Litteratur
Bernitz, Ulf., Standardavtalsrätt, 8:e uppl., Stockholm 2013.
Bernitz, Ulf, Heuman, Lars, Leijonhufvud, Madeleine, Seipel, Peter, Warnling-Nerep, Wiweka,
Vogel, Hans-Heinrich., Finna rätt – Juristens källmaterial och arbetsmetoder, 13:e uppl.,
Stockholm 2014.
Hellner, Jan., Metodproblem i rättsvetenskapen – studier i förmögenhetsrätt, Stockholm 2001.
Hydén, Håkan., Rättssociologi som rättsvetenskap, Lund 2002.
Lehrberg, Bert., Avtalstolkning, 6:e uppl., Uppsala 2014.
Lehrberg, Bert., Praktisk juridisk metod, 7:e uppl., Uppsala 2014.
Lennander, Gertrud., Kredit och säkerhet, 10:e uppl., Uppsala 2011.
Korling, Fredric., Zamboni, Mauro.,(red) Hydén, Håkan., Rättssociologi: om att undersöka
relationen mellan rätt och samhälle, Juridisk metodlära, 1:a uppl., Lund 2013.
Mellqvist, Mikael., Persson, Ingemar., Fordran och skuld, 9:e uppl., Uppsala 2011.
Peczenik, Aleksander., Vad är rätt? – om demokrati, rättssäkerhet, etik och juridisk
argumentation, 1:a uppl., Stockholm 1995.
Sandgren, Claes., Rättsvetenskap för uppsatsförfattare – ämne, material, metod och
argumentation, 2:a uppl., Stockholm 2007.
Sigbladh, Roland., Wilow, Staffan., Kredithandboken, 1:a uppl., Stockholm 2008.
Strömholm, Stig., Rätt, rättskällor och rättstillämpning, 5:e uppl., Stockholm 1996.
Tiberg, Hugo., Dotewall, Rolf., Mellanmansrätt, 9:e uppl., Stockholm 1997.
44
Trenta, Cristina., VAT in Peer-to-peer Content Distribution – Towards a tax proposal for
Decentralized Networks, Jönköping 2013.
Rapporter
International Organization of Securities Commission, IOSCO, Crowd-funding: An infant
industry growing fast – Staff working paper of the IOSCO Research Department, SWP3/2014,
s. 1-63.
United States Government Accountability Office, GAO-11-613, Person-to-person lending –
New regulatory Challenges could emerge as the industry grows, 2011, s. 1-78.
Artiklar
Armendáriz, Beatriz., Morduch, Jonathan., The Economics of Microfinance, 2:a uppl.,
Cambridge, MA: MIT Press, 2010, s. 1-29.
Barber, Lionel., Helgonglorian på, The Economist, Med exklusiv licens: InPress, Sverige-
sektion från: Di Dimension, Världen 2015, s. 130.
Berger, Sven., Gleisner, Fabian., Emergence of financial intermediaries in electronic markets -
the case of online P2P lending. BuR - Business Research Journal, Official Open Access Journal
of VBH, Volume 2, Issue 1, 2009, s. 39-65.
Hollis, Aidan., Sweetman, Arthur, Microcredit in pre-famine Ireland. Explorations in Economic
History, 1997, s. 347-380.
Jareborg, Nils., Rättsdogmatik som vetenskap, SvJT 2004, s. 1-10.
Kambayashi, Satoshi., From the people, for the people – but will financial democracy work in
a downturn?, The Economist, www.economist.com/news/special-report/21650289-will-
financial-democracy-work-downturn-people-people (2015-05-09).
Klafft, Michael., Online peer-to-peer lending: a lenders perspective. Working Paper Series,
2008, SSRN.com, s. 371-375.
Mutooni, Kanini., Are peer-to-peer lending and crowdfounding the new form of online
dating? Tillgänglig: www.crowdsourcing.org/editorial/are-peer-to-peerlending-and-
crowdfunding-the-new-form-of-online-dating/2873 (2015-03-20).
Olsen, Lena., Rättsvetenskapliga perspektiv, SvJT 2004, s. 105-145.
Peczenik, Aleksander., Juridikens allmänna läror, SvJT 2005, s. 249-261.
Sandgren, Claes., Om empiri och rättsvetenskap del I, JT 1995/96, s. 1-23.
45
Övrigt material
Årsredovisning
TrustBuddy AB (publ.) Årsredovisning 2014.
Internet
www.creditsafe.se CreditSafe i Sverige AB
www.fca.org.uk Financial Conduct Authority
www.fi.se Finansinspektionen
www.trustbuddy.se TrustBuddy AB
www.p2p-banking.com Intervju med Peter Schierenbeck, VD Lendify
tillgänglig: http://www.p2p-
banking.com/countries/sweden-interview-with-
peter-schierenbeck-cmo-co-founder-of-lendify/
www.savelend.wordpress.com Savelend Sweden AB
Bilaga 1 TrustBuddys allmänna villkor
46
Bilaga 1 TrustBuddys allmänna villkor
ALLMÄNNA VILLKOR FÖR TRUSTBUDDY
(gällande fr.o.m. den 9 april, 2015)
1. INLEDNING
TrustBuddy AB (”TrustBuddy”) är en kreditförmedlare. TrustBuddy fungerar som en träffpunkt på
Internet som förmedlar kontakt mellan TrustBuddys Medlemmar så att de kan låna pengar till och från
varandra. Vid registrering som Medlem hos TrustBuddy godkänner Medlemmen dessa Allmänna
Villkor och blir då bunden av dem. Medlemmar som gör pengar tillgängliga för utlåning genom
TrustBuddy-plattformen godkänner i förväg dessa Villkor för utlåning av pengar.
Dessa Allmänna Villkor reglerar endast det kontraktuella förhållandet mellan TrustBuddy och en
Medlem, respektive det kontraktuella förhållandet mellan en Långivare och en Låntagare. De Allmänna
Villkoren utgör inget trepartsavtal mellan TrustBuddy, Långivaren och Låntagaren.
TrustBuddy är inte part i något Låneavtal utan omnämns i dessa Allmänna Villkor endast enbart i sin
egenskap av kreditförmedlare mellan Långivaren och Låntagaren. TrustBuddy åtar sig att svara för att
de rättigheter som tillkommer en Låntagare enligt Konsumentkreditlagen (2010:1846) tillgodoses.
2. DEFINITIONER
I dessa Allmänna Villkor ska de begrepp som anges nedan ha följande innebörd:
BankID: en personlig elektronisk legitimation som används för identitetskontroll och signering på
Internet.
Låneansökan: en ansökan om ett lån enligt hos TrustBuddy gällande bestämmelser därom.
Låneavtal: ett avtal mellan en Låntagare och en eller flera Långivare avseende Långivarnas lämnande
av ett lån till Låntagaren i enlighet med TrustBuddys vid var tid gällande bestämmelser. Dessa Allmänna
Villkor utgör en del av varje Låneavtal.
Långivare: Medlem som har gjort pengar tillgängliga för utlån genom TrustBuddy-plattformen i syfte
att låna ut de pengarna till en Låntagare.
Låntagare: Medlem som har godkänts vid en kreditprövning och begärt att erhålla ett lån genom
TrustBuddy.
Medlem: Fysisk eller juridisk person som har registrerat sig på Webbplatsen och därmed har öppnat en
TrustBuddy-profil
Säkringsbelopp: det belopp avseende utlånat kapital och som spärras för överföring till andra långivare,
och i enlighet med vad som vidare framgår av punkt 7.
Bilaga 1 TrustBuddys allmänna villkor
47
TrustBuddy: TrustBuddy AB, org.nr 556794-5083, med adress: Biblioteksgatan 9, SE 111 43
Stockholm, Sverige
TrustBuddy-profil: Varje Medlems egen profil på Webbplatsen.
Webbplatsen: www.trustbuddy.com, eller annan från tid till annan angiven domän där det system
tillhandahålls där Låneavtal kan ingås mellan Medlemmar.
3. REGISTRERING M.M.
En identitetskontroll och/eller kreditprövning görs i samband med registreringen som Medlem på
Webbplatsen.(registrering av en TrustBuddy-profil)
Vid registreringen görs en identitetskontroll av användarens personnummer, bankkonto och BankID,
eller annan sådan identifieringsprocess som fastställs av TrustBuddy.
TrustBuddy utför penningtvättskontroll av alla nya Medlemmar i enlighet med lagen (2009:62) om
åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Det innebär bl.a. att TrustBuddy inhämtar
information om varifrån de insatta medlen kommer och om det finns en bakomliggande ägare (”verklig
huvudman”) till medlen. TrustBuddy kan komma att vägra medlemskap baserat på denna information
eller på grund av att Medlem inte lämnat fullständiga uppgifter.
Medlemmar använder sin BankID för att signera och acceptera dessa Allmänna Villkor samt
Låneavtalet.
TrustBuddy åtar sig att uppfylla Långivarens upplysningsplikt och förklaringsskyldighet mot
Låntagaren enligt lag och andra författningar och se till att ingångna Låneavtal följer god
kreditgivningssed. TrustBuddy åtar sig därvid att klargöra förhållanden som rör varje lån, såväl för
Låntagare som för Långivare, så att allt som rör Låneavtalet blir så tydligt som möjligt för båda parter.
Det gäller även vissa möjliga konsekvenser och utfall som kan uppstå genom det aktuella Låneavtalet.
TrustBuddy har rätt att avråda och/eller neka en Låntagare när det gäller att ingå ett Låneavtal, om
TrustBuddy blivit varse om omständigheter som tyder på att kreditavtalet skulle vara ofördelaktigt för
Låntagaren att ingå, till exempel om det finns risk för överskuldsättning för Låntagaren.
4. TRUSTBUDDY-PROFIL
För att kunna inkomma med en Låneansökan eller lämna ett lån måste Medlemmen ha en TrustBuddy-
Profil, vilket erhålles vid registrering som Medlem (se punkt 3 ovan).
Medlemmen förbinder sig att hantera användarnamn och lösenord med sådan aktsamhet att ingen
utomstående kan få tillgång till denna information. En Medlem ska genast meddela TrustBuddy om
misstanke finns att någon utomstående har fått tillgång till användarnamn och lösenord eller på annat
sätt skaffat sig tillgång till Medlemmens TrustBuddy-profil. Om en Medlem agerar oaktsamt och inte
meddelar TrustBuddy om en sådan misstanke åtar sig Medlemmen att ansvara för de skador som
uppkommit vid en otillbörlig användning av TrustBuddy-profilen.
En Medlem kan även i övrigt hållas ansvarig för förlust och skada som drabbar TrustBuddy eller någon
annan till följd av att Medlemmen agerar på ett sätt som strider mot dessa Allmänna Villkor eller till
följd av annat oaktsamt agerande. TrustBuddy förbehåller sig rätten att utan föregående varning stänga
en Medlems TrustBuddy-Profil, om misstanke finns om otillbörlig användning. TrustBuddy förbehåller
Bilaga 1 TrustBuddys allmänna villkor
48
sig rätten att avvisa en viss transaktion om TrustBuddy bedömer att begäran om denna inte kommer från
Medlemmen själv eller om annat missbruk kan misstänkas.
Medel som Medlemmar gör tillgängliga för utlåning placeras på ett klientmedelskonto som är
gemensamt för alla Medlemmars tillgångar. Medel som sätts in på klientmedelskontot är separerade från
TrustBuddys egna tillgångar. En Medlems andel av det samägda klientmedelskontot är lika med den
Medlemmens insättningar i förhållande till alla andra insättande Medlemmars insättningar. Räntor på
klientmedelskontot tillfaller insättarna av medel på klientmedelskontot (d.v.s. endast insättande
Medlemmar). Varje Medlems andel av denna ränta beräknas kvartalsvis och läggs till medlemssaldot
som visas på TrustBuddy-profilen för varje Medlem som har rätt till sådan ränta.
5. KREDITER
5.1 Lånebelopp
Samtliga krediter som förmedlas genom TrustBuddy-plattformen utgörs av fristående lån med trettio
(30) dagars löptid. Möjlighet till förlängning av kredittiden finns.
Alla som är Medlemmar hos TrustBuddy kan ansöka om ett lån enligt TrustBuddys Allmänna Villkor.
Vid inkomna Låneansökningar utför TrustBuddy en identitetskontroll och kreditprövning av den
Medlem som ansöker om lånet. En Låneansökan kan när som helst återkallas av den ansökande
Medlemmen, men inte efter det att den godkänts och ett lån har beviljats.
Ett lån som förmedlas genom TrustBuddys plattform kan uppgå till jämna 500-kronorsbelopp om
minimalt två tusen fem hundra (2 500) och maximalt till tio tusen (10 000) svenska kronor. Det kan
endast erhållas genom att Låntagaren godkänner och signerar det standardiserade Låneavtal, som
TrustBuddy erbjuder sina användare genom att använda sitt personliga BankID. Låneavtalet anses vara
ingånget när Låntagaren med BankID signerat Låneavtalet.
Alla belopp är i SEK.
Lånesumma 2500 3000 3500 4000 4500 5000 6000 7000 8000 9000 10000
Administrationsavgift 310 310 320 335 335 370 420 490 520 585 650
Ränta 300 360 420 480 540 600 720 840 960 1080 1200
Totalkostnad 610 670 740 815 875 970 1140 1330 1480 1665 1850
Återbetalning 3110 3670 4240 4815 5375 5970 7140 8330 9480 10665 11850
5.2 Förlängning
Om en Låntagare önskar en längre kredittid än trettio (30) dagar, kan det aktuella lånet förlängas med
ytterligare trettio (30) dagar mot en förlängningsavgift som betalas till TrustBuddy i egenskap av
kreditförmedlare. Låntagaren blir skyldig att betala denna förlängningsavgift på dagen för förlängning,
vilket är dagen efter den då det ursprungliga lånet förfaller. Om förlängningsavgift inte har erhållits
senast tio (10) dagar efter att lånet har förfallit sker inte någon förlängning, utan kravet sänds iväg för
factoring eller till inkassoföretag. TrustBuddy förhandlar å sina användares vägnar för att få till bästa
möjliga villkor med inkassoföretag, och försöker också få till stånd factoringavtal om en långivare hellre
önskar sälja sina låneavtal som fallerat.
Bilaga 1 TrustBuddys allmänna villkor
49
En Låntagare har möjlighet att begära totalt fem (5) förlängningar av ett specifikt lån.
Förlängningsavgiftens storlek är beroende av lånebeloppets storlek och framgår av tabellen nedan:
Lånebelopp
(belopp som lånas i SEK) 2500 3000 3500 4000 4500 5000 6000 7000 8000 9000 10000
Förlängningsavgift (avgift att betala i SEK) 285 320 365 385 425 470 525 580 635 690 745
Om Låntagaren önskar förlänga lånet, medan Långivaren har begärt att avsluta sin utlåning genom
TrustBuddy, kan låntagare erbjuda andra Långivare på plattformen att överta låneavtalen och därmed
träder in i befintligt låneavtal.
Förutsatt att det finns långivare som vill ta över låneavtalet, överlåts dessa låneavtal till andra långivare
på plattformen. Den nya långivaren övertar således den ursprungliga Långivarens fordran gentemot
Låntagaren, och den ursprungliga Långivaren får sina medel återbetalade. Ett erbjudande om överföring
av låneavtal till en annan långivare till dess att hela beloppet är återbetalat är dock avhängigt hur många
långivare det finns på plattformen som har tillgänglig likviditet och är villiga att ta över låneavtalet.
6. ÅTERBETALNING
Låntagarens återbetalning av hela sin skuld enligt Låneavtalet ska ske till det konto som TrustBuddy
anvisar. TrustBuddy åtar sig att som kreditförmedlare vidta alla rimliga åtgärder för att Låntagaren
återbetalar sitt lån. TrustBuddy ansvarar dock aldrig för Låntagarens skuld till Långivaren och kan aldrig
träda in i eller överta Låntagarens skuld.
7. UTLÅNING
Alla Medlemmar i TrustBuddy kan låna ut pengar genom TrustBuddy-plattformen till andra
Medlemmar enligt TrustBuddys vid var tid gällande Allmänna Villkor. För att bli Långivare krävs det
vidare att Medlemmen gjort en insättning av penningmedel på ett klientmedelskonto. Långivarens
uppdaterade status/saldo visas alltid på medlemmens TrustBuddy-profil. Genom att göra pengar
tillgängliga för utlåning genom TrustBuddy-plattformen accepterar Medlemmen att agera som
Långivare och ingå Låneavtal med en eller flera Låntagare enligt gällande bestämmelser för sådana lån.
En Långivares medel för utlåning fördelas genom TrustBuddy-plattformen på många låneavtal för att
sprida risken. Varje enskilt lån kan ha högst femtio (50) Långivare. En Låntagare som lånar exempelvis
5 000 svenska kronor kan därför ha upp till femtio (50) Långivare som vardera lånar ut hundra (100)
svenska kronor. Fördelningen sker genom att systemet inledningsvis fördelar hundra (100) svenska
kronor från alla tillgängliga Långivare utifrån principen att den som först har satt in pengar är först att
låna de första hundra (100) svenska kronorna. Om antalet tillgängliga Långivare understiger femtio (50)
får den första Långivaren låna ut ytterligare hundra (100) svenska kronor osv. tills det belopp Låntagaren
önskar låna är insamlat.
Detta görs för att sprida riskerna och begränsa eventuella förluster för en enskild Långivare. Den exakta
fördelningen är dock alltid beroende på tillgängligt antal Låntagare och Långivare vid
utlåningstillfället.
Kreditförluster beräknas av TrustBuddy på löpande basis och allokeras ut till de Långivare som är del
av varje enskilt låneavtal i förhållande till varje Långivares andel av det utlånade beloppet under det
enskilda låneavtalet. ”Förluster” omfattar alla krav mot Låntagare som i slutänden bedöms vara av inget
ekonomiskt värde (0) SEK.
Bilaga 1 TrustBuddys allmänna villkor
50
TrustBuddy åtar sig att registrera Låntagares betalning av förfallen skuld (d.v.s. amortering och räntor)
enligt Låneavtalet, till Långivarens TrustBuddy-profil. Detta sker snarast efter det att betalningen
registrerats på Långivarnas klientmedelskonto administrerat av TrustBuddy och erforderliga
avstämningar och kontroller har gjorts.
8. ÅTERBETALNING AV MEDEL TILLGÄNGLIGA FÖR UTLÅNINGEN
Långivare kan när som helst begära att dess medel, som inte är bundna i löpande låneavtal avseende den
Långivarens bankkonto återbetalas.
Medel som är utlånade och bundna enligt Låneavtal mot Låntagare kan också de begäras åter för
utbetalning, med undantag för de medel som avser Säkringsbeloppet, se vidare om detta i punkt 8.
Säkringsbeloppet. En sådan utbetalning kräver dock att det går att hitta andra långivare som är villiga
att träda in i de löpande låneavtalen och att det finns långivare med tillgänglig likviditet som kan träda
in och överta förpliktelserna i de löpande låneavtalet. Om Långivaren önskar få återbetalning av belopp
som ingår i utlånade medel, avsäger sig Långivaren rätten till intjänad ränta på det aktuella utlånade
beloppet. Dessa räntor tillfaller de Långivare som träder in och övertar de löpande låneavtalen.
Om det inte finns långivare med tillgänglig likviditet, som kan träda in i det löpande låneavtalet, kan
långivaren inte återbetalning innan avtal ingås. I ett sådant fall kommer Långivaren få inbetalningar från
Låntagarna, inklusive räntor, detta registreras fortlöpande på Långivarnas TrustBuddy-profil i takt med
att dessa inflyter till klientkonton (enligt gällande regler). Långivaren kan få överföra dessa till sina
ordinarie bankkonton fortlöpande efter medlen är tillbakabetalade.
Vid avslutande av ett TrustBuddy-profil kommer andelen förfallna men ej betalda skulder att räknas av.
Efter avslutandet av TrustBuddy-profilen kommer Medlemmen inte att kunna göra anspråk på sin andel
av medel som avser förfallna men obetalda skulder som kan komma att inflyta efter den tidpunkt då
TrustBuddy-profilen avslutades.
9. SÄKRINGSBELOPPET
En del av den riskspridningsmodell som TrustBuddy tillämpar är avsedd att tillförsäkra att en enskild
Långivare inte ensam blir påförd lån som tagits upp av en Låntagare med dålig betalningsförmåga.
TrustBuddys system är därför utformat så att ett belopp motsvarande tio (10) procent av det belopp som
vid var tid lånas ut från en Långivare reserveras och spärras för överföring till andra Långivare. De
låneavtal som de tio procenten är hänförliga till kan inte lösas förrän de är återbetalade av Låntagarna,
det så kallade Säkringsbeloppet. Långivaren kan begära och erhålla återbetalning av de spärrade tio (10)
procenten i den takt Lånen återbetalas av Låntagarna, medan återbetalning av resterande nittio (90)
procent kan begäras när som helst i enlighet med vad som anges ovan i 7. En sådan återbetalning kräver
alltid att det finns andra Långivare med tillgänglig likviditet, som kan överta de löpande låneavtalen.
10. SÄRSKILDA BESTÄMMELSER
(A) TrustBuddy administrerar alla Långivarens utbetalningar.
(B) TrustBuddy administrerar alla Låntagares inbetalningar.
(C) TrustBuddy förbehåller sig rätten att lämna ut information om användarens identitet då TrustBuddy
bedömer att det är nödvändigt eller då det krävs av en tillsynsmyndighet eller domstol.
(D) TrustBuddy förbinder sig att inte lämna ut information om Långivarens och Låntagarens identiteter
till tredje man, utom då skyldighet att lämna ut sådan uppgift till polis, åklagare eller tillsynsmyndighet
följer av domstolsbeslut eller dom, eller om skyldighet finns enligt lag eller annan författning som
reglerar TrustBuddys verksamhet, eller om det är nödvändigt för att en fordran mot en Låntagare ska
kunna drivas in.
Bilaga 1 TrustBuddys allmänna villkor
51
(E) Genom sitt medlemskap och därigenom godkännande av dessa Allmänna Villkor överlåter
Långivaren till TrustBuddy rätten att företräda Långivaren i alla de frågor som rör Långivarens fordran
på Låntagaren enligt Låneavtalet och/eller att uppdra åt annan att vidta någon eller flera av de
åtgärder som TrustBuddy äger rätt att vidta enligt Låneavtalet eller dessa Allmänna Villkor,
respektive sådana rättigheter som normalt tillkommer en Långivare.
(F) Långivaren överlåter på samma sätt till TrustBuddy rätten att för Långivarens räkning överlåta
Långivarens fordran på Låntagaren, helt eller delvis, till tredje man eller, istället för överlåtelse av
fordringen, lämna uppdrag om indrivning till sådan tredje man av den aktuella fordringen. TrustBuddy
ska i det senare fallet agera som så kallade inkassomandatarie för Långivaren.
(G) Utöver vad som framgår av punkten (D) ger Långivaren genom sitt medlemskap och därigenom
godkännande av dessa Allmänna Villkor fullmakt till TrustBuddy att företräda Långivaren i alla de
frågor som rör Låneavtalet, inkluderat, men inte uteslutande, att underteckna alla handlingar, förhandla
alla avtal och ingå transaktioner avseende Låneavtalet samt även i alla övriga avseenden företräda
Långivaren med avseende på Långivarens avtalsförhållande till Låntagaren.
11. RÄNTA
Gällande räntesats för ett lån hos TrustBuddy fastställs av TrustBuddy ensamt och är densamma för
samtliga Låneavtal. Räntan för ett lån uppgår till tolv (12) procent
12. AVGIFTER OCH EFFEKTIV RÄNTA
Låntagaren betalar utöver ränta för ett lån även en uppläggningsavgift till TrustBuddy för att upprätta
och administrera Låneavtalet i TrustBuddys egenskap av kreditförmedlare (se vidare i punkt 5 om
gällande avgifter). Samtliga dessa kostnader ingår i begreppet "effektiv ränta", det vill säga Låntagarens
sammanlagda lånekostnad uttryckt i en årlig procent av lånebeloppet. Den effektiva räntan anges för att
hjälpa Låntagaren att jämföra olika erbjudanden. TrustBuddys effektiva ränta framgår alltid av
Låneavtalet och på TrustBuddys hemsida under ”Villkor och
kostnader” https://www.trustbuddy.se/villkor-och-kostnader/
För det fall en kredit förlängs påförs Låntagaren en eller flera förlängningsavgifter (se vidare i punkt 5
om detta). Låntagaren påförs också en straffavgift som betalas till TrustBuddy i samband med
överlåtelse av en förfallen fordran till ett inkassoföretag (se vidare i punkt 5 om detta).
13. SEN BETALNING
Om Låntagaren inte betalar en förfallen fordran, det vill säga det ursprungliga lånet samt överenskomna
räntor och avgifter, på dess förfallodag skickas en betalningspåminnelse till låntagaren. Om Låntagaren
inte erlägger betalningen inom fjort on (14) dagar efter den första påminnelsen drivs utestående
skuld in enligt vanliga regler om indrivning och inkasso av det inkassoföretag som TrustBuddy kan
komma att samarbeta med. TrustBuddy kan även komma att överlåta Långivarnas fordran mot
Låntagaren, eller del därav, inklusive överenskomna räntor och avgifter, under ett enskilt lån till tredje
man.
14. DRÖJSMÅLSRÄNTA M.M.
Om betalning av ett visst lämnat lån, eller del därav, ränta eller avgifter inte sker i rätt tid har TrustBuddy
rätt att påföra Låntagaren dröjsmålsränta enligt räntelagens regler samt påminnelseavgift och
indrivningskostnader enligt vad som framgår av dessa Allmänna Villkor.
15. AVSLUTANDE AV TRUSTBUDDY-PROFILEN M.M.
Bilaga 1 TrustBuddys allmänna villkor
52
Medlem som inte har några förpliktelser gentemot annan Medlem eller TrustBuddy, och inte heller har
utlånade medel bundna i något Låneavtal, kan fritt avsluta sin TrustBuddy-profil direkt på Webbplatsen.
TrustBuddy kan direkt häva avtalsförhållandet och avsluta en Medlems TrustBuddy-profil om
Medlemmen har lämnat oriktiga uppgifter till TrustBuddy eller i annat väsentligt avseende har brutit
mot dessa Allmänna Villkor, vid konkurs, dödsfall eller om Medlemmen på annat sätt inte längre
uppfyller förutsättningarna enligt dessa Allmänna Villkor för att vara Medlem.
TrustBuddy har också rätt att häva avtalsförhållandet med en Medlem och avsluta Medlemmens
TrustBuddy-profil om Medlemmen är inblandad i någon brottslig verksamhet eller om misstanke om
detta föreligger. Vid avslutandet av ett TrustBuddy-profil enligt dessa Allmänna Villkor överförs
eventuellt innestående medel på Långivarnas Klientmedelskonto administrerat av TrustBuddy,
tillhörande medlemmen till Medlemmens av TrustBuddy kända bankkonto. För det fall något sådant
bankkonto inte finns angivet och inte heller är känt av TrustBuddy, innestår medlen på
Klientmedelskontot som används as TrustBuddys långivare, Om Medlemmen inte har gjort anspråk på
medlen, inklusive ränta därå senast tre (3) år från dagen för upphörande av avtalsförhållandet tillfaller
medlen de långivare som vid den tidpunkten har insatta medel på Långivarens klientmedelskonto
administrerat av TrustBuddy.
16. ÖVERLÅTELSE M.M.
En Medlem äger ej rätt att upplåta, överlåta eller pantsätta sitt engagemang på TrustBuddy-plattformen,
på annat sätt än som beskrivits ovan, till någon annan. En Långivare eller Låntagare har ingen rätt att
överlåta eller pantsätta sina rättigheter och skyldigheter på TrustBuddy-plattformen på annat sätt än som
framgår av dessa Allmänna Villkor eller ett Låneavtal, om inte annat framgår av dessa allmänna villkor.
TrustBuddy har rätt att överlåta eller pantsätta sina rättigheter och förpliktelser enligt dessa Allmänna
Villkor till en tredje man
17. PERSONUPPGIFTER
TrustBuddy ansvarar för att behandling av personuppgifter sker i enlighet med gällande lagstiftning och
andra regler. Personuppgifter som Medlemmen lämnar till TrustBuddy i samband med att en
TrustBuddy-profil öppnas eller som registreras i övrigt av TrustBuddy, behandlas av TrustBuddy och
företag som TrustBuddy samarbetar med för administration av TrustBuddy-profilen och fullgörelse av
TrustBuddys åtaganden avseende ingångna Låneavtal. Personuppgifterna utgör vidare underlag för
TrustBuddys marknads- och kundanalyser, affärs- och metodutveckling, riskhantering samt information
avseende Medlems skuldsättning för lån förmedlade på TrustBuddy-plattformen. TrustBuddy kan
också, om direktreklamspärr inte har begärts, komma att använda personuppgifter för
direktmarknadsföringsändamål. Om Medlemmen vill ha information om vilka personuppgifter rörande
Medlemmen som behandlas av TrustBuddy, eller vill begära rättelse av personuppgifter från
TrustBuddy, ska en skriftlig begäran skickas till TrustBuddy AB, Wallingatan 12, 111 60 Stockholm,
Sverige. Vill Medlemmen inte erhålla direktreklam från TrustBuddy anmäls detta av Medlemmen själv
på Webbplatsen, alternativt kontaktar Medlemmen TrustBuddy.
18. ÄNDRINGAR AV REGISTERUPPGIFTER
Medlem ska genast ändra sina registrerade personuppgifter, såsom namn, adress och annan information
som är registrerade på Webbplatsen, direkt på Webbplatsen.
19. RAPPORTERING
Uppgifter om missförhållanden eller kreditmissbruk kan komma att lämnas av TrustBuddy till
kreditupplysningsföretag och/eller myndighet. TrustBuddy kan i sådant fall exempelvis komma att
Bilaga 1 TrustBuddys allmänna villkor
53
lämna information som rör förhållande såsom skatt, avgifter eller avdrag enligt gällande regler i
respektive land där Medlemmen verkar. TrustBuddy förbehåller sig också rätten att lämna ut information
till länders myndigheter i enlighet med gällande regler i det enskilda landet, för den verksamhet som
bedrivs av TrustBuddy och dess Medlemmar. Detta kan exempelvis gälla rapportering enligt regler
rörande penningtvätt.
TrustBuddy innehåller, vid varje räntebetalningstillfälle och för vissa Långivares räkning,
preliminärskatt i enlighet med svensk skattelagstiftning. Dessa medel placeras på TrustBuddys
klientmedelskonto. Preliminärskatt utgår enligt den vid respektive tillfälle gällande skattesatsen.
TrustBuddy inbetalar den skatt som har innehållits till Skatteverket. Den innehållna skatten kommer
således att reducera sådan Långivarens ränteersättning i samband med varje sådant betalningstillfälle.
Årlig kontrolluppgift kommer även att lämnas till Skatteverket samt till Långivare och Låntagare
gällande detta.
20. ANSVARSBEGRÄNSNING
TrustBuddy ansvarar inte för förluster till följd av fel som uppkommer vid avbrott i Internetförbindelse
eller fel i TrustBuddys kommunikationslänk och som förhindrar tillgång till Webbplatsen och/eller ett
TrustBuddy-profil. Vidare ansvarar TrustBuddy inte för förluster som orsakas av fel, defekter eller
avbrott i TrustBuddys datasystem som förhindrar tillgång till Webbplatsen eller TrustBuddy-profil,
förutsatt att TrustBuddy har visat normal aktsamhet. TrustBuddy ansvarar inte för förlust som orsakas
av ett lands lagstiftning eller myndigheters beslut, krigshandlingar, nertid i det allmänna
kommunikationssystemet, strejk, blockad, bojkott, lockout eller andra liknande omständigheter (force
majeure). Förbehållet rörande strejk, blockad, bojkott och lockout gäller även om TrustBuddy själv är
föremål för, eller deltar i liknande konflikter.
Skada som orsakats av andra omständigheter än de ovan angivna ska ej ersättas av TrustBuddy om
TrustBuddy har uppträtt med normal aktsamhet. TrustBuddy ansvarar inte under några omständigheter
för indirekt skada. Om nämnda typer av händelser gör att TrustBuddy hindras från att genomföra
transaktioner såsom utbetalningar eller annat, ska transaktionen genomföras när hindret upphört.
21. ÄNDRING AV DE ALLMÄNNA VILLKOREN
TrustBuddy förbehåller sig rätten att ändra dessa Allmänna Villkor utan föregående godkännande från
Medlemmarna. Ändringar av de Allmänna Villkoren ska delges Medlemmarna utan ogrundat dröjsmål
och görs genom meddelande till varje Medlems TrustBuddy-profil. En Medlem har i sådana fall rätt att
avsluta sitt medlemskap och sin TrustBuddy-profil omedelbart (dock med de begränsningar som
framgår i dessa Allmänna Villkor i övrigt beträffande avslutande av en TrustBuddy-profil). En ändring
i dessa Allmänna Villkor gäller bara för Låneavtal som ingåtts efter det att ändringen har skett. Befintliga
Låneavtal ska löpa enligt de Allmänna Villkoren vid avtalens ingående.
Bilaga 1 TrustBuddys allmänna villkor
54
22. SPRÅK
TrustBuddys medlemmar har rätt att få ta del av dessa avtalsvillkor och löpande information om sitt
medlemskap och lånetransaktioner från TrustBuddy på svenska och att kommunicera med TrustBuddy
på svenska under avtalstiden.
23. TILLÄMPLIG LAG OCH TVISTER
TrustBuddy följer i tillämpliga delar den svenska marknadsföringslagen (2008:486).
Svensk lag gäller för dessa Allmänna Villkor samt vid tvist mellan Medlemmarna sinsemellan under ett
Låneavtal respektive vid tvist mellan en Medlem och TrustBuddy.
Låntagare som är missnöjda med den tjänst som TrustBuddy tillhandahåller kan vända sig till:
Allmänna Reklamationsnämnden
Box 174
101 23 Stockholm.
Konsumentverket utövar tillsyn över att konsumentkreditlagen och Konsumentverkets allmänna råd
efterlevs:
Konsumentverket
Box 48
651 02 Karlstad
![Untitled-2 [ktkthcm.edu.vn]ktkthcm.edu.vn/uploads/files/scan0003.pdf · 2015. 3. 20. · 2 Lån 2 Lin I Làn 2 Din h Chi hoc top nam b 3 Buoe thöi Lån 4 Lån I Làn 1 Làn 4 30.](https://static.documents.pub/doc/80x56/60b7f7bc9adefb491022d590/untitled-2-2015-3-20-2-ln-2-lin-i-ln-2-din-h-chi-hoc-top-nam-b-3-buoe.jpg)
