Kandidatuppsats i statsvetenskap Tvåstatslösningen och dess förändring med tiden En fallstudie om förändringen av tvåstatslösningen i Palestina och Israel konflikten.
Författare: Tajma Sisic Handledare: Anders Persson Termin: VT16 Ämne: Statsvetenskap Nivå: Kandidatuppsats Kurs kod: 2SK300
2 (44)
Abstract
For decades people around the world have studied the Israeli-Palestinian conflict. Even
though the two states solution has always been know as the conflict resolution, the idea has
never worked out. Therefore this study will argue the issues of how the two-state solution
in the Israeli-Palestinian conflict has changed over time, to be more accurate, the changes
that happened between the periods of 1917-1997. By using the case study method, I apply
my theory; conflict resolution, justice, reconciliation and identity politics in four different
happenings that have been vital for the conflict’s development. These happenings are
analysed through the theory with the aim of answering the questions of this study. The
study shows that the two-states solution has changed from being a promise to the Jewish
citizens, to a formal draft of a resolution idea and then to an actual happening. This went
through without having any real resolution effect. The reason why the two states solution
has changed is because the reconciliation has not been achieved. Neither the Jews nor the
Palestinian Arabs were able to find any consensus during the conflict resolutions.
Nyckelord: two-state solution, Israel, Palestine, Peelkommission, Balfourdecleration, Conflict resolution, Justice, Reconciliation, Identity Politics
3 (44)
1. Inledning 1.2 Syfte .................................................................................................................................................. 5 1.3 Problembeskrivning .................................................................................................................... 5 1.4 Frågeställning ................................................................................................................................. 5 1.5 Tidigare forskning ........................................................................................................................ 5
2. Teoretiskt ramverk ............................................................................................................... 9 2.1 konfliktlösning ............................................................................................................................... 9 2.2 rättvisa ............................................................................................................................................ 11 2.3 Försoning ....................................................................................................................................... 12 2.4 Identitetspolitik ........................................................................................................................... 14
3. Metodiskt tillvägagångssätt .............................................................................................. 17 3.1 Upplägg -‐ Fallstudie .................................................................................................................... 17 3.2 Material .......................................................................................................................................... 19 3.3 Avgränsning .................................................................................................................................. 20 3.4 Forskningsteknik ........................................................................................................................ 20 3.4.1 Teorikonsumerande ............................................................................................................................. 21
3.5 Metoddiskussion ......................................................................................................................... 21 3.6 Disposition .................................................................................................................................... 22
4. Analys ....................................................................................................................................... 23 4.1 Balfourdeklarationen 1917 -‐ Storbritanniens löfte till judarna ................................. 23 4.1.1 Konfliktlösning ....................................................................................................................................... 24 4.1.2 Rättvisa ...................................................................................................................................................... 25 4.1.3 Försoning .................................................................................................................................................. 26 4.1.4 Identitetspolitik ...................................................................................................................................... 27
4.2 Ett arabiskt uppror -‐ Peelkommissionen 1937 ................................................................ 28 4.2.1 Konfliktlösning ....................................................................................................................................... 28 4.2.2 Rättvisa ...................................................................................................................................................... 29 4.2.3 Försoning .................................................................................................................................................. 30 4.2.4 Identitetspolitik ...................................................................................................................................... 31
4.3 FN:s delningsplan 1948 – Israel bildas ................................................................................ 32 4.3.1 Konfliktlösning ....................................................................................................................................... 32 4.3.2 Rättvisa ...................................................................................................................................................... 33 4.3.3 Försoning .................................................................................................................................................. 34 4.3.4 Identitetspolitik ...................................................................................................................................... 35
4.4 Tvåstatslösningen fram till 1997 ........................................................................................... 36 4.4.1 Konfliktlösning ....................................................................................................................................... 36 4.4.2 Rättvisa ...................................................................................................................................................... 38 4.4.3 Försoning .................................................................................................................................................. 38 4.4.4 Identitetspolitik ...................................................................................................................................... 39
5. Avslutande diskussion och konklusion ........................................................................ 40
Källförteckning .......................................................................................................................... 42
Innehållsförteckning
4 (44)
1. Inledning ”En skorpion kom från öken till Nilens stad. Hur skulle den komma över? Skorpionen
mötte en krokodil. ”Min käre vän” sa han, ”tänk om vi skulle skapa en allians för att
komma över till andra sida”. Krokodilen svarade; ” tror du att jag är dum? Jag skulle
vara helt i ditt våld. Du kan sticka mig när som helst under överfarten”. ”Självklart inte”,
sa skorpionen. ”Jag lovar att inte sticka dig. Om jag gör det drunknar jag också”.
Krokodilen tänker en stund, hmm.. det måste vara logiskt. Han tog skorpionen på sin rygg,
men när de hade hunnit halvvägs blev skorpionen upphetsad och stack honom. När de var
på väg att sjunka sa krokodilen: ”nu kommer vi båda att dö. Var fanns logiken i det du
gjorde? ” ”Det finns ingen logik” sa skorpionen, detta är Mellanöstern.”1
Berättelsen synliggör ett resonemang som flitigt används inom politiken i Mellanöstern.
Den 100 år långa konflikten mellan Palestina och Israel har inte nått sitt slut och kommer
förmodligen inte nå slutet inom en lång period. Trots att de båda parterna har engagerat sig
i fredsprocesser lyckas de alltid hitta tillbaka till ruta ett. Parterna kommer överens om att
slutföra en sak, men så gör de sedan en helt annan, och bryter mot löften. Länder runt om i
världen, inklusive Sverige är för att främja en fredsprocess där tvåstatslösningen ses som ett
alternativ. 2
Efter andra världskriget 1948, bestämde sig FN för att dela upp staten Palestina i två
separata territorier som en alternativ fredsprocess. En del av landet skulle tillhöra judarna
och en annan del skulle tillhöra araberna. FN:s tvåstatslösning har med tiden förändrats och
fredsprocessen mellan Palestina och Israel har utsatts för påfrestningar. Trots att
tvåstatslösningen är en konfliktlösning har varken Palestina eller Israel funnit konsensus i
frågan då parterna har tyckt att tvåstatslösningen inför varje förhandling har förändrats
1 Sören, Wibeck. Ett land, två folk Israel-Palestinakonfliktens historia, 2012, 16. 2 Hans Rosen. Tvåstatslösningen är målet, Dagens Nyheter, 2014-10-30 (Hämtad 2015-5-5).
5 (44)
geografiskt. Därmed har parternas ambitioner inför tvåstatslösningen som en fredsprocess
behandlats kritiskt. Det är ett faktum att de båda parterna ställer sig negativt till
tvåstatslösningen. Detta arbete ska därför undersöka förändringarna av tvåstatslösningen
från den dag den presenterades till alternativet som finns idag och svara på varför
tvåstatslösningen har förändrats. För att möjligheten till att undersöka tvåstatslösningens
förändring med tiden, ska denna uppsats redogöra för olika händelser som har haft en
markant betydelse för tvåstatslösningen.
1.2 Syfte Uppsatsen har som syfte att undersöka hur fredsprocessen i form av tvåstatslösning mellan
Palestina och Israel har förändras från 1917 till 1997.
1.3 Problembeskrivning För att få en tydligare helhetsbild av tvåstatslösningens förändring ska uppsatsen titta på
om det finns några generella orsaker till motgångar för tvåstatslösningen, tillexempel om
det är rättvisa eller identitetspolitik. Uppsatsen ska belysa tvåstatslösningens omdaning och
ska även lyfta anledningen till tvåstatslösningens förändring, genom att svara på
nästkommande frågor.
1.4 Frågeställning
o Hur har tvåstatslösningen i Israel och Palestina förändrats över tid?
o Varför har tvåstatslösningen förändrats?
1.5 Tidigare forskning Konflikten mellan Israel och Palestina är för många ett attraktivt ämne att skriva om. Det
har gjorts väldigt många studier kring konflikten, och i stora drag kan man säga att varje
studie har sin egen karaktär med olika bakomliggande indikationer för vad som ska
6 (44)
studeras. 2009 publicerade journalisten Sören Wibeck sin bok; Ett land två folk, med målet
att bevisa att konflikten mellan Israel och Palestina inte är en religiös konflikt utan att det är
en konflikt präglad av nationalism. Wibecks bok är en faktabaserad historiebok skriven på
svenska som skildrar den historia som finns kring konflikten, men det finns studier som
omfattar ämnet skrivna mycket tidigare än på 2000-talet. 3
1977-78 skrevs boken The question of palestine som publicerades 1979. 4 Boken kom att
spela en avgörande roll i den västerländska debatten kring Palestina och Israel konflikten
på slutet av 1900-talet, men eftersom det tillkom fler oroligheter efter 1979 skrev
författaren Edward W. Said en senare upplaga som publicerades 1992. 5 The question of
Palestine skildrar landets öde och lägger stor skuld, till de moderna oroligheterna, redan i
början av boken på Balfourdeklarationens uppkomst 1917. Författaren tar upp hur de båda
parterna är skyldiga och att många civila har fått lida av konflikten. Problematiken med att
väst inte har agerat rättvist i frågan lyfts också i boken samt att Palestinier i decennier har
förtalats orättvist. Därför är det relevant att i denna studie använda sig av aspekterna
konfliktlösning, försoning, identitetspolitik och rättvisa, då parterna inom konflikten känner
att det fortfarande finns en orättvisa. Orättvisan uppstår eftersom att olika avgörande
aktörer förbigår den ena parten men inte den andra. Aspekterna ska därför komplettera
denna orättvisa och belägga en undersökning ur en så saklig synvinkel som möjligt, så att
den orättvisa som har upplevts vid tidigare forskning inte ska upprepas. Orättvisan som
upplevts i konflikten ska därför i detta arbete bekämpas genom att titta på fredsprocessen
utifrån de fyra föregående nämnda aspekterna.
1999 skrev statsvetaren Karin Aggenstam boken Refermin and Resolving conflict med
fokus på att analysera de konfliktlösningar som uppstod under 1990-talet. Boken lyfter hur
omvärlden efter att i flera år har sett på krig och misär, äntligen kunde se en möjlig
3 Wibeck. Ett land två folk, 16. 4 Said, Edward W., The question of Palestine, 1992, s.3 5 James Cornwall, The Question of Palestine, middle east, History today, 2015-12-31. (Hämtad 2015-04-20).
7 (44)
fredslösning framför sig mellan Israel och PLO (Palestina befrielseorganisationen).
Författaren analyserar de bakomliggande mekanismerna till det alternativa fredsavtalet som
kom 1993, samt hur demokrati efter avtalet hade utvecklats. Detta gör hon genom att
analysera konflikten genom konstruktivism, konfliktforskning, förhandlingsteori samt
social psykologi. Aggenstam applicerar även agent-structure approach för att tydliggöra
den sociala interaktionen mellan parterna under den specifika försoningsperioden6. Boken
är en djupanalys mellan 1988 och 1998. Boken tydliggör vad som hände under 1990-talets
konfliktlösning ur olika aspekter vilket är unikt av sitt slag. Däremot analyserar inte boken
händelserna i förväg och konfliktlösningens utveckling, vilket är en motivering till att detta
arbetets syfte är unikt och debattframkallande. Samtidigt blir det relevant för arbetet att
också utgå från att analysera fyra nedslag då man i Aggenstams bok kan se att strukturen
lyckats erhålla legitimitet.
I boken Mellan krig och fred i Israel/Palestina skriven 2014 tar man upp olika viktiga
händelser som har varit avgörande för hur konflikten har utvecklats i Palestina och Israel.
En av dessa händelser är Peelkomissionen. I forskningen förklarar man att
Peelkommissionen kom den 1 juli 1937 och att det var en rapport som innehöll den
alternativa tvåstatslösningen. 7 Tvåstatslösningen är ett förslag på medling mellan Israel
och Palestina, grundtanken med tvåstatslösningen är att ge både judar och araber en egen
stat. Genom att dela upp Palestina i två delar kan de två folkgrupper utöva sin nationella
begäran, det vill säga att en jude ska kunna leva och bo som religiös eller icke religiös i
Israel lika mycket som att en religiös eller icke religiös arab ska få kunna bo i Palestina.8
Tvåstatslösningen har lett till debatter och nya forskningsområden, bland annat har Gary
Sussman skrivit en artikel som heter The Challange to the two state solution där han tar
upp vilka utmaningar som tvåstatslösningen möter, både från palestiniers och israelers
perspektiv men även utifrån omvärlden. Tvåstatslösningen har både upprört människor men
6 Karin Aggestam, Reframing and resolving conflict, 1999. 7 Wibeck.. Ett land två folk, 2012148. 8 Aggestam, Karin, Persson, Anders & Strömbom, Lisa. Mellan krig och fred i Israel/Palestina, 2014, 146.
8 (44)
även gett människor hopp om fred, dock har idén om medlingen även skapat en känsla av
tvivel.
Det svenska utrikespolitiska institutet har väckt frågan och ifrågasätter i en artikel om
tvåstatslösningen ens är möjlig. Kjell Goldman professor i Statsvetenskap är personen som
ligger bakom utrikespolitiska institutets artikel Tvåstatslösning-är det ens möjligt? där han
kommer fram till att man bör pröva att lösa och möta konflikten med nya idéer och
perspektiv, därmed hitta nya sätt att nå fred mellan Israel och Palestina. Goldman gör en ny
fråga aktuell och det är, om det ens är möjligt att lösa konflikten. 9 Goldman skriver i sin
artikel att han tror att det är för sent för att driva en tvåstatslösning. Trots kritik hamnar
ändå debatten tillbaka till tvåstatslösningen. Tvåstatslösningen är ett alternativ som formellt
har funnits med sedan 1937, dock utan att fredsprocessens förändring har granskats.
Problematiken med tvåstatslösning uppstår dock när diskussionen kring fredsprocessens
tids era tas upp, då det alltså är svårt att veta vilken tvåstatslösning som diskuteras. I och
med att det territoriala läget har förändrats sen den dag Peelkommissionen gav ut sin
rapport 1937 10 är det viktigt att veta vilken tvåstatslösning som nämns i diskussionen kring
tvåstatslösningen som ett alternativ till konfliktlösning. Det är viktigt att som forskare
känna till hur tvåstatslösningen har förändrats med tiden. Denna information kan man få
genom att analysera olika nedslag som är avgörande inom konflikten. Därför är detta arbete
unikt med sitt syfte med att tydliggöra processens förändring.
Genom att använda sig av en fallstudie och en lämplig teoretisk utgångpunkt, som i detta
fall är konfliktlösning, försoning, rättvisa och identitetspolitik, ska detta arbete upplysa ett
forskningsområde som inte är lika omdiskuterat som själva begreppet tvåstatslösning är.
Forskningsområdet ska möta de motgångar som präglat den tidigare forskningen genom att
inkludera de båda parterna i denna präglade konflikt. Det teoretiska ramverket består av
9 Kjell, Goldman. Tvåstatslösningen – är den ens möjlig? Utrikespolitiska institutet. 2014-10-28 (Hämtad 2015-04-20). 10 Aggestam, Persson & Strömbom. Mellan krig och fred i Israel/Palestina, 152.
9 (44)
fyra centrala och relevanta aspekter för konflikten. Nedslagen är relevanta då det är viktiga
och avgörande datum för konfliktens utveckling. De fyra aspekterna ska styra analysen och
ge en förklaring till den förändring som tvåstatslösningen varit med om från den dag
tvåstatslösningen kom upp på agendan till idag. Därför presenteras även resultat i analysen
och avslutas med diskussion och slutsats i ett eget kapitel.
2. Teoretiskt ramverk Denna del av arbetet har i uppgift att utveckla ett teoretiskt ramverk för att studera hur de
fyra centrala aspekterna har påverkat tvåstatslösningen. Fyra olika nedslag ska analyseras
utifrån centrala aspekter då de erhåller en naturlig och relevant koppling till de fyra
nedslagen. Aspekterna är konfliktlösning, rättvisa, försoning och identitetspolitik. Den
naturliga kopplingen görs i samma ögonblick då denna fallstudie ska studera
tvåstatslösningens förändring med tiden. Ytterligare en förklaring till det teoretiska
ramverket är att man kan applicera arbetets teoretiska ramverk på arbetets fyra nedslag.
Aspekterna ska därför vägleda oss och tydliggöra tvåstatslösningens förändring genom att
analyseras i fyra nedslag i senare kapitel. Därför skall denna del definiera och tydliggöra
innebörden samt betydelsen av konfliktlösning, rättvisa, försoning och identitetspolitik.
Anledningen till varför aspekterna är relevanta för arbetet är dels för att tidigare studier har
använt sig av liknande ramverk, vilket höjer legitimiteten för detta arbetets ramverk. Det
finns också en tyngd i att använda de fyra aspekterna i ett och samma arbete då aspekterna
tenderar att kompletterar varandra.
2.1 konfliktlösning
Förhandlingsmetoder och dess effektivitet som konfliktlösning i form av ett fredsavtal är
aktuellt att diskutera när det kommer till medling av konflikt, framförallt att föra debatten
kring vilka faktorer som är fördelaktiga. Denna typ av insats är viktig för att man ska kunna
avgöra vilka resurser som efterfrågas, men också för att kartlägga vilken typ av
medlingsinsats som behövs. Att använda sig av medling som konfliktlösning behöver dock
10 (44)
inte per automatik innebära att det är den mest pragmatiska insatsen, då förutsättningarna
för att medling ska verkställa konfliktlösning kan vara begränsad om parterna i fråga inte
erhåller kompromissvilja. Ett förekommande sätt att arbeta på med medling, är via
internationella insatser, samtidigt som en tredje part kan stärka och underlätta
konfliktlösningen finns det även risken för att konfliktdynamiken blir värre. 11
Ett fredsavtal är ett fredsfördrag, det vill säga en överenstämmelse mellan suveräna stater.
Överenstämmelsen omfattar krav på att frångå militära maktmedel för att avstå från krig
och konflikt mellan staternas förbindelser, med andra ord är det ett avtal som utgör kraven
för hur fred mellan staterna i fråga ska gå till. 12
Konfliktlösning innebär också att parterna måste acceptera varandras fortsatta existens samt
se till att all typ av våld som finns mellan respektive parter upphör. 13 Vanligtvis uppstår
konfliktlösning efter att en konflikt har nått sitt slut vilket är en nödvändig ordning då
verktygen man använder inom konfliktlösning är baserat på de händelser som har präglat
konflikten tidigare. 14 Däremot ska man försöka ge sig an att uppnå konfliktlösning när den
rätta tiden är inne, det vill säga när det är ett moget ögonblick. Ett moget ögonblick är när
parterna i fråga befinner sig i ett smärtsamt och stillastående tillstånd inom konflikten som
är så pass våldsam att parterna ensidigt inte kan frångå den. 15 Vid sådana lägen är det
relevant att anta sig medlingsmetoden vapenvila som också indikerar en mer livsavgörande
process till konfliktlösning. 16
Konfliktlösning behöver inte per automatik associeras eller identifieras med fred, hur som
helst brukar fred vara likgiltigt som slut på krig. En konflikt är dock inte löst om den inte
11 Karin Aggestam, Anders Person & Lisa Strömbom. Mellan krig och fred i Israel/Palestina, 2011, 99. 12 Björn Hettne. Fredfördrag, Nationalencyklopedin. (Hämtad 2016-04-20) 13 Peter Wallensteen. Understanding conflict resolution, London, 2012, 8. 14 Wallensteen. Understanding conflict resolution, 8. 15 Aggestam, Persson, Strömbom. Mellan krig och fred i Israel/Palestina, 100. 16 Wallensteen. Understanding conflict resolution, 9.
11 (44)
inkluderar ett slut på den väpnade kampen, samtidigt finns det processer som är lika viktiga
att tillgodose, vilket innebär att en konfliktlösning inte enbart handlar om slut på våldet.
Konfliktlösning är alltså mer än enbart slut på våld mellan parterna. Inblandade i konflikten
måste gå med på att respektera varandra och vara villiga att kunna leva med kännedom om
varandras existens. 17 Fredprocesser innebär därför också ambitioner mellan parterna som
verkar för att stärka parternas relationer på civilnivå också. 18
2.2 rättvisa Detta arbete ska tydliggöra rättvisans innebörd genom att lyfta den sociala rättvisan, men
aspekten ska också förklaras utifrån den klassiska förklaringen som härstammar från
Kantianis lära. Perspektivet förankras i det faktum att kantianismen definierar den
internationella rättvisan utifrån från stat, krig och oroligheter. 19
Avgörande för den internationella rättvisan är mänskliga rättigheter, då dessa rättigheter
medför frihet och mänskliga förmåner som människan behöver för att leva ett maximerat
liv. Rättigheterna är viktiga för den internationella rättvisan i och med att de präglar den
basis som ett liv ska ge. Av den orsaken är det ännu viktigare för den internationella
rättvisa hur en stat agerar för att främja dessa mänskliga rättigheter som är viktiga. 20 Därför
har staten en viktig roll inom den internationella rättvisan. Staten bör därför vara medveten
om vilka rättigheter och skyldigheter staten har för att kunna åstadkomma sin del på den
internationella scenen, för att främja och tillfredsställa de mänskliga rättigheterna folket är i
behov av. 21 Staten ska se till att tillfredsställa de mänskliga rättigheterna samt se till att
försvara sitt folk från orättvisor skapat av annat folk och andra stater. Det är viktigt att
17 Wallensteen. Understanding conflict resolution, 10. 18 Aggestam, Persson, Strömbom. Mellan krig och fred i Israel/Palestina, 13. 19 Brian Orend. War and international justice a Kantian perspective, London, 2000, 89. 20 Orend. War and international justice a Kantian perspective, 109. 21 Ibid, 110
12 (44)
komma ihåg att det inte är staten som erhåller mänskliga rättigheter, utan att det är staten
som ska verka för mänskliga rättigheter. 22
Den sociala rättvisan ger människan möjlighet att inse dennes fullaste potential av ett
värdigt liv i samhället man bor i. Om rättvisan ska definieras ur ett humant perspektiv ska
rättvisan inkludera människans olika rättfärdigheter så som en maximerad tillväxt, hälsa
och lycka igenom livet. Beroende på samhällsstruktur där politik, ekonomi och historia styr
är förutsättningarna olika och rättvisan kan därmed utspelas i olika form. Däremot är det
långsiktiga anledningen till dessa olikheter kön, etnicitet, klass, religion, sexualitet och
samhällsstatus. 23
För att rättvisa ska vara övervägande och kunna uppstå måste det finns en koherent mellan
de inblandade människorna. De inblandade ska vara jämställda i de befogenheter och den
kapacitet som människorna besitter. Rättvisa uppstår i de situationer då människan
samarbetar, dock i situationer som till stor del är på ett grundval av en ömsesidig nytta. 24
Det bör finnas en maktbalans och jämlikhet mellan parterna i både politiska, militära och
ekonomiska avseenden för att rättviseaspekten ska vara grundande. 25
2.3 Försoning I detta arbete kommer förklaringen av försoning ses ur ett politiskt perspektiv där det är
viktigt att erhålla en moralisk aspekt. Anledningen till att utgå från moraliska aspekter
hänvisas till försoningens återupprättande av en felaktig gemenskap, det vill säga ett
samhälle som ej fungerar då gemenskapen inte existerar. 26 Försoning är också ett centralt
22 Ibid, 111 23 Margaret M. deGuzman. Inter-national Justice for Them or Global Justice for Us? International Criminal Court, 2016-03-01, 182. (Hämtad 2016-05-17) 24 Robin Attfield & Barry Wilkins. International justice and the Third World, 1992, 24. 25 Aggestam, Persson, Strömbom. Mellan krig och fred i Israel/Palestina, 13. 26 Andrew Schaap. Political reconciliation, Routledge, 2005, 8.
13 (44)
begrepp inom kristendomen då det skapar en länk mellan berättelserna i Hebreiska skrifter
och det nya Testamentet. 27
Försoning står egentligen i strid med politik, med andra ord är försoning och politik två
motpoler, då försoning strävar efter ett avslut, harmoni, konsensus och en union strävar
politik efter öppenhet, antagonism, konflikt och pluralitet. 28 Försoning är en viktig faktor
inom den politiska sfären. Försoning ses som ett gemensamt beslut mellan folket i en stat
som gör det möjligt med politiska diskussioner bland medborgare. Försoning är en
avgörande faktor, vars funktion fyller stor betydelse av politikens existens i samhället.
Samtidigt som ambitionen är att försona måste det möjliggöras villkor för politiken att ta
plats. Politiken måste därför åberopas i samband med politiska beslut. 29
En politisk försoning börjar från ett kollektiv, det vill säga från en process där alla är
inkluderade till en början. Det är viktigt att medborgare erhåller en tro om möjligheten av
att samhället med ett mörkt förflutet präglat av konflikt och våld, kan återförenas och dela
en gemensam förståelse för det som har hänt. 30 För att den försoning som präglar ett
uppdelat samhälle ska kunna åstadkomma en förnuftig framtid, behöver samhället se till att
handskas med den förflutna historien som oftast är ganska mörk. 31
Försoning omfattar viktiga steg som måste passeras för att parterna i en konflikt ska finna
konsensus. Det första steget handlar om att samhället ska kunna läka ett traumatiserat,
uppdelat och polariserat folk. Steget används inom facket för social återhämtning, vilket
innebär att moral även ingår i försoningsprocessen. För att denna återhämtning från
traumatiska händelser ska vara möjlig finns det ett behov av att tänka tillbaka, prata och
innefatta de traumatiserade erfarenheter som hänger med från ett mörkare förflutet. Det är
27 Schaap. Political reconciliation,16. 28 Schaap. Political reconciliation,8. 29 Schaap. Political reconciliation,8. 30 Ibid, 8 31 Ibid, 17
14 (44)
viktigt att gå igenom denna process då traumatiserade händelser gör att en människas
positiva självinsikt och världsbild inte förankras utan tvärtom blir en vardag. Det är därför
viktigt med en insyn om att en social återhämtning är beroende av att handskas med
trauman från det förflutna för att uppnå försoning. Ansvaret ligger på alla människor i och
med att trauman är ett kollektivt minne. 32 Hur som helst finns det ett ansvar på individ
nivå också där individen ska förmedla dessa händelser. Den som har överlevt har en
skyldighet att dela med sig av sin smärta till resten av samhället. 33
2.4 Identitetspolitik
Identitetspolitik är ett begrepp som används för att definiera olika konflikter vars
inblandade grupper använder etnicitet och religion som den största faktorn att särskilja på
befolkning. Metoden går ut på att lyfta olikheterna i etnicitet och religiösa tillhörigheter för
att åstadkomma stridigheter som ska leda till målet, som oftast är att erövra ett territorium.
Identitetspolitiken och stridigheterna som den omfattar leder ofta till migration och
flyktingströmmar, massmord och folkmord. 34
För att definiera en konflikt utifrån identitetspolitik måste det finnas ett antal
hänselseförlopp som karaktäriserar aspekten. Dessa händelseförlopp är problematiska och
svåra att lösa eftersom att orsaksmekanismen till konflikten är identitet. Denna typ av
politik medför aggressiva situationer som kan vara våldsbejakande. Identitetspolitik tar stor
plats i samhällets sfär, vilket innebär att det uppmärksammas i sociala medier men även i
samhällsdebatter och i det civila samhället generellt. Dock är det viktigt att komma ihåg att
konflikten inte uppstått i frågan om identitet, utan att det är uppdelningen kring identiteten
som orsakar konflikten. 35
32 Schaap. Political reconciliation,17. 33 Schaap. Political reconciliation,18. 34 Sean Chang. Identity Conflicts: A doctrinal Change Needed? 2014-12-12 ,39. 35 Aggestam, Persson, Strömbom. Mellan krig och fred i Israel/Palestina, 11.
15 (44)
Identitetspolitik är ett begrepp som har blivit allt mer aktuellt i samhällsdebatten efter att
konflikter kring ideologi har blivit inaktuella. Kalla krigets slut är en avgörande anledning
till att identitetspolitik har fått ett större utrymme i konflikter, då dagens brott allt mindre
grundar sig ur ideologiska ändamål. Istället vänder trenden, och orsaken till brott i krigstid
blir allt mer utav etnisk karaktär. Exempel på konflikter baserade på identitetspolitik är
kriget på Balkan, i Rwanda men även Nordirland. Argumentet som motiverar
identitetspolitikens existens, det vill säga att två olika etniska grupper inte kan leva med
varandra utan att det slutar i våld är dock vagt, då det finns länder vars befolkning är utav
blandad karaktär, det vill säga mångfald ur etnisk aspekt, och som har levt fredligt sida vid
sida i århundranden. Exempel på detta är folkgrupperna Flemish och Walloons i Belgien.
Identitetspolitik grundar sig i framförallt uppfattningen av hur man definierar sig själv.
Därför är det viktigt att skilja på anledningen till en konflikt av etniskt karaktär och
identitetspolitik som en mobiliseringsfaktor i konflikter. 36 När människor väljer att
identifiera sig själv tenderar de att utgå från två kategorier, vilka är geografisk identitet och
den religiösa tillhörigheten. 37
Geografisk identitet relateras till medborgarskapet och det geografiska område en bor i,
däremot är det inte nödvändigt att identifiera sig med en stat bara för att man bor i den.
Ibland handlar den geografiska identifieringen om en specifik kulturell area i ett område. 38
Till exempel kan det betyda att man som Welsh inte identifierar sig som brittisk. Dessutom
finns det människor som väljer att identifiera sig med en stad istället för att identifiera sig
med ett land. Ett konkret exempel på detta är människor som säger att de är new yorkers
istället för amerikaner. Invandrare har en tendens att identifiera sig med hemlandet.
Sannolikheten att en andra generationens invandrare identifierar sig med sina föräldrars
hemland mer i jämförelse med landet som hen är född i är stor. Detta fenomen heter andra
36 Sandra F Joireman. Nationalism and political identity, 2003,1. 37 Joireman. Nationalism and political identity, 2. 38 Ibid, 2
16 (44)
geografi identitet-fenomenet. Hur som helst är geografisk identiteten framförallt den
identitet man associerar med statstillhörighet.39
Ytterligare ett sätt att identifiera sig är via religion. Religionen skapar en känsla av
samhörighet bland en stor mängd människor runt om i hela världen. Däremot är religion en
mer kontroversiell identifikation i jämförelse med den regionala identifieringen. Tidigare
jämförelse med att benämna och identifiera sig själv som new yorker istället för amerikan,
preciserar inte ens fundamentala identifikation vilket inte uppfattas som problematiskt då
identifikationen av ett geografiskt område inte säger hur en människa ska vara. Identifierar
en sig istället som jude, muslim eller kristen, medföljer definitioner och ställningstaganden
som kan problematisera ens identifikation om det är så att man inte fullföljer riktlinjerna.
Anledningen till detta är att andra utövare av religionen kan förutspå vad man ska tror på,
hur en ska tänka eller vad hen vill åstadkomma. Av den anledningen är religion en mer
komplex identifikation i jämförelse med den geografiska identiteten. 40
Det finns olika sätt att se på identitet, och det som är relevant för detta arbete är att se det
utifrån primordialism, då det inom detta sätt finns en tro om att den religiösa, den nationella
och den etniska tillhörigheten anses vara något som är av naturens medfödels 41, framföraltt
är det relevant för att media ofta framlägger konflikten som historisk konflikt mellan
religiösa grupper. 42 Primordialism anser alltså att en människas fundamentala etniska
tillhörighet är skapad vid födelsen och kan därav inte ändras. 43 Primordialism ser på
etnicitet som något historiskt inrotat då det härstammar från familjeband och där familjens
ursprung har en viktig roll, likaså har den geografiska identifikationen och hemlands
tillhörighet en viktig roll för identifieringen. 44
39 Joireman. Nationalism and political identity,3. 40 Joireman. Nationalism and political identity,3-4. 41 Aggestam, Persson, Strömbom. Mellan krig och fred i Israel/Palestina, 11. 42 Ibid, 11 43 Joireman. Nationalism and political identity,19. 44 Ibid, 19
17 (44)
3. Metodiskt tillvägagångssätt Avsnittet behandlar uppsatsens tillvägagångsätt. Här redovisas val av upplägg samt
material men även den motivering som ligger till grund för upplägget samt val av metod.
3.1 Upplägg - Fallstudie Upplägget för denna uppsats kommer vara enligt undersökningsupplägget fallstudie. En
fallstudie är ett relevant upplägg då detta arbete ska granska och undersöka ett avgränsat
område ur en stor konflikt, det vill säga tvåstatslösningen i Palestina. Tanken är att få ett
helhetsperspektiv med mycket information om tvåstatslösningen för att kunna undersöka
och granska både förändringar och processer. 45 En fallstudie besitter information av olika
slag för att kunna gestalta ett helhetsperspektiv med så mycket information som möjligt om
fallet. Av just den anledningen blir fallstudien valid för en undersökning som ska granska
tvåstatslösningens förändringar. 46 En fallstudie brukar normalt sett inte enbart innehålla en
analysenhet, tvärtom nämns flera analysenheter i en fallstudie. Anledningen till detta är att
man värdesätter variablerna i uppsatsen, det vill säga att om den beroende variabeln får mer
än ett värde kan man inte påstå att fallstudien är utav traditionell karaktär, vilket detta
arbete inte är. Uppsatsen kretsar kring en kontext, det vill säga tvåstatslösningen, men vid
olika tidpunkter. 47 Fallet är därmed inte slumpmässigt valt, dels för att urvalet inte är
relativt stort men också för att man ska slippa kontrollera det insamlade materialet i
efterhand, för att minska på det analytiska arbetet som uppsatsen kräver. Därför har denna
uppsats strategiskt valt fallet och utefter det samlat in relevant data. 48
Detta arbetets resonemang kräver jämförelser då arbetet jämför en fredsprocess i olika faser
vilket innebär att arbetet har mer än en analysenhet. Faserna i detta arbete blir
45 Runa Patel & Bo Davidson. Forskningsmetodikens grunder, 2011, 56. 46 Patel & Davidson. Forskningsmetodikens grunder, 57. 47 Peter Esaiasson, Mikael Gilljam, Henrik Oscarsson & Lena Wängnerud. Metodpraktikan, 2012, 109. 48 Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Wängnerud. Metodpraktikan, 102.
18 (44)
Balfourdeklarationen, peelkommissionen, FN:s delningsplan samt 1990-talets utveckling
av tvåstatslösningen. Detta stärker anledningen till att använda sig utav fallstudie och inte
jämförande studier. Skillnaden mellan dessa två upplägg är små men avgörande för att
kunna använda sig av respektive titel till sitt upplägg. Skillnaden mellan fallstudie och
jämförande studier är att den jämförande studien innehar två innehåll från samma era.
Bättre förklarat innebär det att studien innehåller flera olika kontexter där kontexten äger
rum under samma tidpunkt. Inom en fallstudie kan det finnas fler analysenheter men där
dessa analysenheter tar plats vid olika tidpunkter, det vill säga att inom en fallstudie pratar
man om en kontext med olika tidpunkter. Därför blir det relevant för detta arbete att prata
om studien i termer av analysenheter i och med att det är analysenheterna som stärker
anledningen till att använda fallstudie som upplägg.49
Detta arbete är en kvalitativ studie, det betyder dock inte per automatik att varje fallstudie
är ett kvalitativt arbete. Fallstudier utesluter inte delar av det kvalitativa tillvägagångsättet
då en fallstudie inte alltid kan finna allt bevis eller all empiri om fallet i fråga. Därför stärks
resonemanget om att denna studie är kvalitativ. 50 Anledningen till varför arbetet
karaktäriseras efter en kvalitativ studie har bland annat att göra med hur arbetets data är
insamlat. Eftersom att studien utgår från så kallad mjukdata, det vill säga texter i olika
mängder med syfte att tolkas, är kvalitativ studieteknik relevant51. En viktig faktor som
stärker principen om att använda sig av kvalitativ studie för detta arbete är frågan om
flexibilitet. Flexibilitet inom den kvalitativa studien underlättar för forskaren då det är
datan, det vill säga informationen, som styr det som skall framgå i arbetet. Därför stärker
denna studiens flexibilitet förklaringen till att man grundar arbetet i kvalitativa ansatser. 52
49 Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Wängnerud. Metodpraktikan, 109. 50 Bill Gillham. Case study research methods, Continuum, 2000, 10. 51 Asbjørn Johannessen & Per Arne Tufte. Introduktion till samhällsvetenskaplig metod, Malmö, 2003, 69. 52 Johannessen & Tufte. Introduktion till samhällsvetenskaplig metod, 71.
19 (44)
3.2 Material När vetenskapliga arbeten används är det i allmänhet inte kopplat till källkritiska problem
utan det är framförallt det empiriska materialet som kan stöta på motgång och som man bör
vara kritisk mot. Därför ska detta avsnitt diskutera materialets kvalité samt vilka eventuella
brister som materialet erhåller för att kunna argumentera för uppsatsens tillvägagångsätt.
För att möjliggöra diskussionen är det därför av hög relevans för författaren att även erhålla
kunskap kring att vara kritisk till material och källa.
Anledningen till att arbetets material ser ut som det gör är för att viljan till mångfald bland
arbetets källor är av stort intresse. Uppsatsen använder sig av mycket litteratur för att
framlägga ett så neutralt resonemang som möjligt. Arbetet är teorikonsumerande och av
den anledningen är Konfliktlösning, Rättvisa, Försoning och Identitetspolitik relevanta
tillvägagångsätt framförallt för att fallet centreras och är i behov av att generaliseras. Därför
är utländska källor prioriterade i avsnittet då det finns en betydligt högre grad av
definitioner i den gruppen av material. Framförallt använder författaren sig av artiklar men
också litteratur för att producera teorin. Eftersom att aspekterna analyseras i fyra olika
nedslag tar analysen upp ny fakta som inte framkommit i tidigare avsnitt.
Tillvägagångsättet är unikt men har en viktig aspekt, vilken är att nedslagen som används i
arbetet är så pass omfattande att arbetets disposition inte hade kunnat fördels jämt, då det
finns väldigt mycket information kring de fyra nedslagen. Framförallt så använder sig
uppsatsens analys utav böckerna Mellan krig och fred i Israel/Palestina, Palestina
konflikten, Ett land två folk och Vägen till Palestina.
Ovanstående källor som har nämnts samt de källor som inte har nämnts, men som har en
avgörande roll för arbetet, är relevanta i samtid. Trots att det finns ett antal källor som
publicerats före vår samtid kompenseras kvalitén med den mångfald som finns att hämta
från källorna närmare vår tid. Därför är risken för att kvalitén på uppsatsens innehåll, inte
ska vara legitim, mycket liten. För att arbetets uppsats ska kunna fullfölja sitt syfte och
20 (44)
svara på frågeställningen är det avgörande att materialet ska vara sakligt, relevant och
balanserat. Hur som helst är materialet blandat och består av både andrahandskällor och
tredjehandskällor. Detta kan uppfattas som negativt, men för att samtiden ska vara så nära
som möjligt och för att legitimiteten skall öka, kompenseras valet av andra- och
tredjehandsval, med att uppsatsen även använder sig av så mycket primärkällor som
möjligt.
3.3 Avgränsning Avgränsningen i detta arbete utgörs utefter de analysenheter som finns med i studien. I och
med att arbetet behandlar ett fåtal historiska nedslag dras avgränsningen vid dessa
händelser och därför kommer det vara irrelevant att arbetet erhåller fakta utöver dess
riktlinje, det vill säga att andra delar av konflikten är därför inte relevanta för denna studie.
Tyngdpunkten skall läggas vid att enbart fokusera vid olika tidsepoker inom konflikten
mellan Israel och Palestina. Grundtanken till valet av avgränsning ligger i det faktum att
uppnå tydlighet och relevans inom ramen för en fallstudie med olika analysenheter som ska
ligga under samma tidpunkt. Då detta är en grundfaktor för arbetets gång är det viktigt att
dra denna typ av avgränsning i denna fallstudie.
3.4 Forskningsteknik Arbetet är ett utvecklingsarbete och grundar sig därför inte i en teoretisk förankring
eftersom att uppsatsens problemområde inte förklaras med hjälp av teorier utan är ett arbete
där man har utnyttjat tidigare forskning och vetenskaplig kunskap. Eftersom att uppsatsen
omfattar nya frågor leder den till en kunskapsproduktion, vilket innebär att en vidare
diskussion kring ämnet kommer till att fortsätta.53 För arbetet är det relevant med deskriptiv
undersökning eftersom att arbetet erhåller historiska händelser som har förändrats med
53 Patel, Runa & Davidson. Forskningsmetodikens grunder, 11.
21 (44)
tiden, men också för att det framgår i uppsatsen att det finns specifika aspekter som är
relevanta för arbetet utefter innehållet. Aspekterna som finns under det teoretiska ramverket
förklaras på ett mer detaljerat sätt vilket stärker förklaringen av en deskriptiv
undersökning.54
3.4.1 Teorikonsumerande
Eftersom denna empiriska undersökning har fallet i centrum, det vill säga
tvåstatslösningens förändring, är det en teorikonsumerande undersökning. Anledningen till
att uppsatsen arbetar utifrån att undersökningen är teorikonsumerande grundar sig i det
faktum att det finns ett behov av att kunna generalisera det komna resultatet, därför är det
inte heller relevant att resultatet är legitimt i sammanhang utanför detta arbete. Istället
ligger tyngden i att resultatet har en tydlig förklaring till varför denna undersökning blev
som den blev. 55
3.5 Metoddiskussion Teoriprövande studier har som mål att återanvändas, där enbart förklaringsfaktorn skulle
vara den del som behövs ändras. Däremot leder det i sin tur att en rad andra förklaringar
utesluts i den forsknings som tas fram. Det vill säga att andra teorier inte går ihop med
resultatet och slutsatsen. Detta är dock svårt att uppnå, därför blir konsekvensen för
teoriprövande studiers slutsatser förankrade med en osäkerhet, i och med att det blir svårt
att pröva variablerna och förvänta sig samma resultat i ett annat fall.56 För att osäkerheten
dock ska minska var därför valet av fallstudie relevant för arbetet. Tydlighet för relevansen
av arbetets variabler har efterfrågats, vilket är en svaghet då fallet som studeras är
komplext. Homogenitet kan skapa en grad av osäkerhet. Hur som helst legitimeras
variablerna i arbetet då det är relevant för analysenhetena.
54 Patel, Runa & Davidson, Forskningsmetodikens grunder, 13. 55 Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Wängnerud. Metodpraktikan, 89-90. 56 Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Wängnerud. Metodpraktikan, 102.
22 (44)
3.6 Disposition Den här studien har en ordningsföljd vars syfte är att bli förstådd i relation till varje del.
Varje indelning har ett syfte och en anledning där efterföljande del ska komplettera den
föregående. Arbetet inleds med syfte, frågeställning och tidigare forskning med målet att
klargöra uppsatsens innehåll med anledning att förklara varför denna studie är unik i sitt
område.
Inledningen följs därefter av den teoretiska utgångspunkten vars syfte är att lyfta de
centrala aspekterna som sedan appliceras i analysen. I delen för den teoretiska
utgångspunkten kommer arbetet att presentera definitioner av fyra begrepp ur en, för
arbetet relevant, synvinkel. Därefter kommer arbetets tredje del som är det metodiska
tillvägagångsättet som ska förtydliga arbetets upplägg, material, avgränsning och
forskningsteknik, detta för att tydliggöra anledningen till studiens upplägg och val av data.
I detta kapitel diskuteras och förklaras varför fallstudie är det relevanta upplägget, samt att
kapitlet lyfter vikten av att inkludera teorikonsumerande i studien. Fjärde delen av detta
arbete är studiens analys. Analysen presenterar tvåstatslösningens förändring genom att
applicera de centrala aspekterna på fyra nedslag. Denna del diskuterar den förändring som
skett och lyfter avgörande händelser som format tvåstatslösningen med tiden. I den sista
delen presenteras slutsatsen, detta kapitel ska klargöra resultatet från analysen och svara på
frågeställningen på ett kort och koncist sätt
23
4. Analys Analysen presenterar fyra nedslag som ska analyseras utifrån det teoretiska ramverket
för att ge en tydlig förklaring till tvåstatslösningens förändring över tid. Nedslagen är
relevanta för arbetet då det är avgörande händelser för utvecklingen inom konflikten.
4.1 Balfourdeklarationen 1917 - Storbritanniens löfte till judarna Balfourdeklarationen är ett dokument skapat av det Brittiska parlamentet 1917 med
syfte att erhålla ett judiskt nationalhem för det judiska folket i Palestina. Från början
var det en rörelse skapad av världssionistorganisationen som drev frågan om ett
judiskt nationalhem. När det judiska folket blev lovade ett nationalhem utgjorde
befolkningen i Palestina 10 % människor av judisk tillhörighet, resterande del av
befolkningen var araber. De oroligheter som pågick i Mellanöstern under samma era
som deklarationen uppkom är relevant att ha i åtanke. Mellanöstern var uppdelat i
olika mandatområden där Frankrike och Storbritannien var de stora aktörerna.
Britterna hade som mål att erhålla goda diplomatiska relationer med ledare i de
regioner som de fick mandat i, bland annat var det Irak och Palestina. Palestina var en
viktig auktoritet för kommunikationen mellan det brittiska imperiet och andra stater
runt mellanöstern. 57
Den brittiska administrationen såg vikten av att erhålla goda relationer till de
muslimska araberna i Palestina. Palestina var ett territorium med flera kanaler samt
med gränsar till Irak och dess oljefält. Storbritannien ansåg också att relationen var
viktig då det brittiska imperiet erhöll över 100 tusen muslimer. 58 Imperiet hade gett
vardera folkgrupper i Palestina flera löften då administrationen ville ta fördel av
situationen. Strider och konflikter mellan den judiska och arabiska befolkningen på
1920-talet blev därför allt fler. Folket hade tröttnat på den brittiska administrationen. 59 Samtidigt som Storbritannien ville erhålla goda relationer till araberna ville de
också erhålla god relation till det judiska folket i förmån för sina egna intressen.
Konsekvensen resulterade i oroligheter mellan det judiska och arabiska folket. 60
57 Journal of the History of International law. Britains’s Secret Re-Assessment of the Balfour Declaration, 2011, 251. 58 Sune Persson. Palestina konflikten, 1971, 37. 59 Aggestam, Persson, Strömbom. Mellan krig och fred i Israel/Palestina, 57. 60 Ibid, 58
24
4.1.1 Konfliktlösning
Palestina skulle enligt Balfourdeklarationen vara ett nationalhem för folk av judisk
tillhörighet. Deklarationen kan uppfattas som ett kompromissdokument med syfte att
vädja om judarnas stöd till den brittiska regeringen, men också för att leva upp till
löftet om ett nationalhem för judarna. 61 Fredskonferensen hölls i Paris och var
mycket uppskattad av sionisterna då ett nationalhem skulle innebära större möjlighet
till invandring i Palestina. Invandringen skulle i sin tur leda till en expandering av
nationalhemmet och slutligen bli ett judiskt land. I och med att en av britternas tanke
med Balfourdeklarationen var att medla de dåvarande oroligheterna, sågs
deklarationen som en variant till konfliktlösning. Trots viljan på att försöka hitta
alternativ till konflikten, det vill säga fredsavtal, var inte de både parterna likgiltigt
inkluderade då britterna förbisåg Palestina i frågan om ett judiskt Nationalhem.
Upprättandet av ett judiskt nationalhem ökade därmed andelen judar i Palestina
drastiskt. Samtidigt var det svårt att använda sig av Balfour som en variant till
konfliktlösning då det inte var ett fredsavtal mellan två suveräna stater. 62
Det brittiska mandatområdet i Palestina hade odlat nationalistiska styrkor, det fanns
arabiska rörelser som var emot det Balfour stod för, och tanken om att palestinierna
enbart kunde lita på sig själva blev därför ett faktum under 1920. Samma år uttryckte
den palestinska kongressen stort missnöje mot det Brittiska löftet om att ge bort
palestinsk mark. Palestinierna insåg snabbt att de inte kunde organisera sig lika
strategiskt som judarna, varav den största anledningen till det framförallt var att
politiken i mellanöstern sedan tidigare var splittrad. Situationen eskalerade och
konsekvensen ledde slutligen till odemokratiska tillvägagångsätt. 1920 uppstod den
första väpnade situationen där över 80 personer miste livet. 1921 uttryckte den
brittiska undersökningskommissionen att orsaken till stridigheterna som uppstått
grundade sig i palestiniernas motstånd och missnöje mot den sionistiska rörelsen.
Balfourdeklarationen som en konfliktlösning var egentligen ett misslyckande då
acceptansen mellan parterna istället för att förbättras, sprack. Avtalet, som är ett
avgörande begrepp för konfliktlösning, behöver inte per automatik betyda fred,
däremot är målet att finna konsensus, detta misslyckades Balfourdeklarationen med.63
61 Persson. Palestina konflikten, 27. 62 Ibid, 31 63 Sune Persson. Palestina konflikten, 35.
25
4.1.2 Rättvisa
Andra världskriget innebar en stor ökning av judiska flyktingar till det judiska
nationalhemmet i Palestina, vilket också hade en underliggande orsak, det vill säga att
skapa ett starkare nationalhem. Därmed fick Judiska bosättningar en viktig roll för
nationalhemmet. 64
För den judiska befolkningen var det viktigt att öka antalet människor inom det
angivna territoriet, men likaså var det viktigt för nationalhemmet att säkra sina
ekonomiska tillgångar. Det judiska folket lyckades mellan 1917 och 1945 att tjäna
ihop 154 miljoner pund som de valde att köpa upp mark för, i förmån för de
kommande judiska invandrarna och bosättningarna. Det judiska jordinnehavet ökade
därför drastisk på palestinsk mark och judarna fick därmed allt mer makt inom olika
palestinska sektorer och områden. Judarna hade lyckats investera stora kapital inom
den palestinska industriella sektorn och lyckades 1920 erhålla 85 % av det industriella
palestinska produktionsvärdet. Judiska fackföreningsrörelser utvecklades med avsikt
att enbart hjälpa det judiska folket och uteslöt därför arabiska arbetare. Det nationella
hemmet för judarna i Palestina byggdes alltså upp systematiskt fram till israels
uppståndelse 1948. Befolkningsmängden ökade markant, den sjudubblades och under
tiden lyckades den judiska befolkningen utveckla ett gemensamt språk som kom att
kallas hebreiska. I och med judarnas finansiella framgångar, kom markuppköp av
araberna att bli många, därmed hade judarna tillgång till mer mark än den mark som
britterna hade delat ut 1917. Detta underlättade judarnas utveckling av demokratiska
och politiska rörelser samt politiskainstitutioner. Uppbyggandet av det judiska
nationalhemmet skedde dock i isolering från det palestinska folket. Samtidigt som
judarna stärkte sina territorier levde araber och judar särskilda i olika byar och
städer.65
Araberna i Palestina åstadkom aldrig samma strategiska organisering som det judiska
folket, istället uppstod farhågor, då palestinierna kunde se på när den judiska
invandringen blev allt större. Palestina hade inte möjligheten att tillfredsställa de
mänskliga rättigheterna som behövs för ett maximerat liv och därmed kunde inte
staten verka för mänskliga förmåner i den utsträckning som behövs för att rättvisan
64 Sune Persson. Palestina konflikten, 32. 65 Ibid, 33
26
skall era. De två inblandade parternas befogenheter i situationen var inte jämställda då
specifikt den judiska befolkningen fick mycket gehör från britterna. 66
4.1.3 Försoning
1921 gjorde Storbritannien ett förtydligande och en mer specificerad tolkning av
deklarationen i form av ett memorandum. Tolkningen skulle ge en klarare bild av
britternas ställningstagande i frågan kring den progressiva utvecklingen av ett judiskt
nationalhem. Detta i hopp om att finna försoning mellan de arabiska palestinierna och
den judiska invandringen, samt acceptans för ett judiskt nationalhem. 67
Memorandumet valde sionisterna att acceptera, samtidigt som det palestinska folket
att förkastade det. Britterna hade även i syfte att närma och förbättra relationen till
araberna vilket palestinierna tyckte var genomskådligt. Efter sitt misslyckande med att
bildka, lyckades ändå araberna att få igenom ett palestinamandat i den brittiska
regeringen. Balfourdeklarationen var en av faktorerna till de nya oroligheterna som
hade uppstått mellan grupperna i Palestina, därför valde den brittiska administrationen
att ge ut en mer detaljerad tolkning av deklarationen 1922, med syfte att minska
oroligheterna som hade uppstått. En utav texterna i Balfourdeklarationen som hade
förtydligats var den som beskrev den judiska invandringen i Palestina. Den nya
tolkningen sa att Den judiska invandringen inte fick överskrida landets ekonomiska
absorbtionsförmåga. 68 Tolkningen hade som syfte att medla mellan araberna och
judarna. Den nya tolkningen lyckades erhålla sionisternas stöd, medan palestinierna
var skeptiska. Ytterligare en faktor till oroligheterna och oenigheten som rådde mellan
grupperna i Palestina var den ekonomiska förändringen i slutet av 1920-talet och
början på 1930-talet. Många araber var tvungna att sälja mark till judar för att stärka
sina kapital 69 och konflikten kretsade mycket kring oenigheter om invandringen av
judar till Palestina. 70 Efter att araberna 1929 satte ingång ett uppror mot det judiska
folket som ville erövra den västra muren i Jerusalem ökade oroligheterna och den
brittiska administrationen blev mycket bekymrade. Den Brittiska regimen ville se till
så att relationen mellan araber och judar skulle förbättras och inrättade därför 1930 en
Vitbok. Innehållet av vitboken var förtydligande texter av Storbritanniens löfte till 66 Sune Persson. Palestina konflikten, 36. 67 Ibid, 37 68 Ibid, 37 69 Wibeck. Ett land två folk, 146. 70 Aggestam, Persson & Strömbom. Mellan krig och fred i Israel/Palestina, 57.
27
båda grupperna. Denna gång var sionisterna inte lika positiva till britternas förslag.
Sionisterna krävde därför förhandlingar vilket slutade i att judisk invandring i
Palestina inte skulle begränsas, speciellt inte för de judar som flytt nazismen. 71
Denna interna bestämmelse blev inte araberna glada över. Britterna anklagades för att
hjälpa sionisterna och ännu en gång utbröt oroligheter mellan grupperna. 72
Palestinierna ville istället se ett nationellt styre med en blandning av både muslimer
judar och kristna. Istället fortsatte konflikten då försöket till försoning inte gick
igenom. 73
4.1.4 Identitetspolitik
Ett år innan Balfourdeklarationens uppkomst hade Palestina och andra delar av
mellanöstern blivit uppdelade till förmån för stormakterna Frankrike, Ryssland och
Storbritannien som under första världskriget anslöt ett internt avtal om intresseaffärer.
Ockupation ledde till motståndsrörelser i början av 1900-talet vilket gav sig i utfall
som panarabismen. Panarabismen var en arab-nationalistisk rörelse med syfte att
mobilisera emot orättvisorna. Panarabismen var ett resultat av att identitetspolitik
användes som mobiliseringsfaktor. Perioden mellan 1914 och 1918 blev den
panarabiska rörelsen ett sätt för det palestinska folket att identifiera sig som arabiska
palestinier baserat på kultur, språk och historia. Samtidigt blev det ett sätt för det
palestinska folket att lättare kunna motverka den sionistiska idén om ett judiskt
nationalhem. Palestinierna utgick därför ifrån de båda kategorierna när de
identifierade sig, den geografiska identiteten som kompletterades av den religiösa och
blev därmed en viktig mobiliseringsfaktor. Hur som helst var den religiösa
identifikationen även en viktig mobiliseringsfaktor för judarna, i och med att det var
religionen som sammanslöt det judiska folket och inte den geografiska
tillhörigheten.74
Frågan om identiteten blev allt viktigare och man började nu gradvis identifiera sig
utifrån landområde, det vill säga geografi, därför blev Palestina en viktig del för
71 Aggestam, Persson & Strömbom. Mellan krig och fred i Israel/Palestina, 59. 72 Sune Persson. Palestina konflikten, 38. 73 Ibid, 38 74 Silverburg, Stanford R. Palestinian Identity, Palestinian Identoty: The construction of modern National Consciousness, 76, 1997 03-15 (Hämtad 2015-04-23).
28
palestinierna då deras identifiering gick ut på ens landområde. 75 Arabernas
identifikation fick en större betydelse då förtryck blev deras verklighet. Judarna
däremot, identifierade sig utifrån sionistisk ideologi eftersom att judar under en längre
tid hade upplevt förtryck. Religionen blev därför en gemensam nämnare. 76 Judarnas
sionistiska rörelse och den arabiska panarabismen skiljde sig väldigt mycket från
varandra. Deras mål hade helt olika riktningar och därmed blev det lättare för diverse
parter att identifiera sig med till exempel landområde. Landområde har tendensen att
indikera kulturellbakgrund om den nationalistiska samhörigheten blir det man
identifierar sig med, därför blev den geografiska identifikationen avgörande under
perioden deklarationen verkade. Identitetspolitiken hade därför en stor inflytelse
under perioden då de båda parterna framförallt använde religiös tillhörighet som en
mobiliseringsfaktor för att främja sina egna rättigheter77
4.2 Ett arabiskt uppror - Peelkommissionen 1937 Peelkommissionen fick bli en motreaktion på oroligheterna som hade uppstått efter
deklarationen. Kommissionen som hade fått sitt namn efter den före detta brittiska
utrikesministern Robert Peel78 och var ett resultat av att man skickade en kunglig
kommission till Palestina 1936. Ett år senare ger kommissionen ut ett förslag på en
möjlig lösning till konflikten i området. Peelkommissionen publicerade en rapport
efter att ha försökt undersöka orsakerna till oroligheterna i Palestina. 79
4.2.1 Konfliktlösning
I juli 1937 publicerade kommissionen sin rapport. Rapporten innehöll bland annat en
inledning där britterna förklarade bakgrunden till sina löften. Löften som hade byggt
upp ogrundade förväntningar hos både araber och judar i Palestina. 80 Idén bakom
rapporten var att ge ett alternativ till konflikten. Britterna bidrog med en internationell
insats för att tämja på konfliktdynamiken. Alltså att lösa problemet genom en delning
av landet. I rapporten som Peelkommissionen gav ut fanns det förslag på att den
judiska invandringen inte skulle överstiga 12 tusen personer per år under en femårs
75 Aggestam, Persson & Strömbom. Mellan krig och fred i Israel/Palestina, 77. 76 Ibid, 53. 77 Ibid, 55 78 Wibeck. Ett land två folk,148. 79 Aggestam, Persson & Strömbom. Mellan krig och fred i Israel/Palestina, 60. 80 Wibeck. Ett land två folk, 148.
29
period, samt att det brittiska imperiet skulle överlämna sina mandat då de inte kunde
uppfylla alla löften. Tanken var att området bakom staden Tel Aviv till Haifa och
Safed norr om Palestina skulle tillhöra judarna däribland även Gallileen. Resterande
områden förutom Jerusalem och Nasaret skulle tillhöra araberna. Nasaret och
Jerusalem skulle dock britterna fortsätta ha mandat över enligt rapporten, där
förklaringen till detta grundade sig i en oro om att religionerna skulle ta skada, då
Jerusalem är en viktig stad för de monoteistiska religionerna.81 Städerna Ramala, Lod
och Jaffa skulle också styras av det brittiska imperiet, förklaringen var utav militära
men också ekonomiska skäl. Från att först ha varit ett nationalhem menat för judar,
utvecklades istället frågan om vilka territorier som vardera part skulle tillhandhålla 82.
Peelkommissionen kom därför att bli den första formella delningsplanen på
situationen mellan Judar och araber. Delningsplanen presenterades på 404 sidor och
innehöll kartor och tabeller för att tydligare visa hur Britterna ville dela upp landet i
två stater. Hur som helst insåg kommissionen snabbt att det inte var en delningsplan
som var genomförbar då parterna inte kunde finna konsensus, trots att tanken var att
tillvarota både judiska och arabiska intressen. De inblandade kunde inte respektera
varandra samt att de inte var villiga att leva med kännedomen om varandras existens.
Planen var alltså en alternativ konfliktlösning, men britterna misslyckadess, istället
resulterade kommissionen i fler konflikter mellan araber och judar. Konsekvensen av
detta kom att bli en ny rapport 1938, Woodheadkommissionen. 83
4.2.2 Rättvisa
Rapporten var mer välkommen från den judiska parten då det fanns judiska aktörer
som såg delningsplanen som ett sätt för bosättarna att fortsätta bedriva illegal
verksamhet. De palestinska araberna var däremot mycket negativa till lösningen då
städer med befolkning på över 20 000 araber skulle tilldelas judarna. Detta skulle per
automatik innebära att araberna skulle vara tvungna att fly från sina hem. I och med
att det fanns ett strategiskt resonemang bakom sionismens positiva inställning till
delningsplanen var de arabiska ledarna strängt emot den. Spänningarna mellan
81 Alan, Dowty. The jewish State, a century later, University of california press, 19-20, 1998. 82 Aggestam, Persson & Strömbom. Mellan krig och fred i Israel/Palestina, 60. 83 Wibeck. Ett land två folk, 148.
30
parterna eskalerade och resulterade i beväpnade konflikter som pågick från 1937 till
1939. Palestina omringades av våldsdåd och terror, den judiska styrkan hade lyckats
finna samarbete med brittiska styrkor, och som motreaktion på de arabiska attackerna
utspelades en judisk terrorattack i samarbete med britterna84.
Delningsplanen kom att ifrågasättas och det brittiska utrikesdepartementet tydde på
slutsatser om att deras mandat var som gott fullföljt i Palestina. Samtidigt började nu
sionisterna även rikta kritik mot delningsplanen och som en motrörelse kom kravet på
en ny plan, det vill säga en ny kommission som skulle se till att kartlägga vilka
konsekvenser som skulle medföljas av en delning. Parallellt med händelserna växte
britternas oro över den fientlighet som uppfattades bland araberna. 85
Peelrapporten uppfattades som omöjlig att slutföra då man konstaterat att
förutsättningarna till att erhålla en judisk och en arabisk stat varken var realistiska
eller möjliga. Woodheadkommissionen blev därför ett annat alternativ, hur som helst
var förutsättningarna för araberna att delta i förhandlingarna omöjliga, då det under
tiden i Palestina pågick arabisk revolution. Nåväl fick ändå araberna några av sina
röster hörda då britterna representerade dem under förhandlingarna och förde
pragmatisk kritik mot sionismen. Parterna bestämde sig ändå att förkasta rapporten då
de båda upplevde en djup orättvisa, britterna gav med sig om att en delningsplan inte
var möjlig. 86
4.2.3 Försoning
Som nämnt förkastades både Woodhead- och peelrapporten av båda parterna, därför
hänvisade den brittiska regeringen till en konferens. Konferensen skulle verka i syfte
att försona mellan parterna för att få fram en plan på framtida politiska samarbeten,
men också för att få fram en gemensam debatt kring frågan om den judiska
invandringen till Palestina. Dokumentet som vägledde konferensen hade som krav på
att finna konsensus mellan parterna, annars skulle det slutgiltiga beslutet ligga i
britternas händer. Konferensen fick namnet Saint James Conference och lyckades inte
få araber och judar att sitta i samma sal för att medla. Istället fick britterna sitta var för
84 Wibeck. Ett land två folk, 149. 85 Ibid, 152 86 Wibeck. Ett land två folk, 153
31
sig med vardera parten. Araberna stod fast vid att det judiska nationalhemmet skulle
upphöra samtidigt som judarna var för en progressiv invandring. Även detta försök
eskalerade och förmedlarnas teknik om att finna konsensus och försoning mellan
parterna sattes på prövning. Ambitionen att finna försoning mellan parterna var stor,
men villkoren för att parternas politik skulle ta plats var inte lika självklar. På andra
sidan av konferensen blev situationen i Palestina markant oroväckande.
Gerillagrupper utvecklades och väpnade konflikter blev ett faktum87.
Under 1938 dödades uppemot 1700 araber, 292 judar och 69 brittiska soldater.
Situationen frambringade ytterligare en vitbok 1939 vars syfte var att föreslå ett land
där araber och judar tillsammans skulle dela på regeringsansvaret. Vitboken menade
på att judisk invandring skulle vara tillåten i fem år framöver med en siffra på 15 000
människor, därefter skulle Palestina vara det ansvariga landet för den judiska
invandringens storlek. Vitboken innehöll även målet att Palestina som stat skulle
uppnås inom loppet av tio år, det vill säga 1947. Denna palestinska stat skulle enligt
vitboken tilldelas 30 % till den judiska befolkningen. Britterna såg visioner om att få
vara med i processer av att utveckla både institutioner för araber och judar. 88
Samtidigt förekom inte någon typ av socialåterhämtning där den kollektiva trauman
hade satt spår i många människors liv, och för att en försoning ska vara möjlig att
utföra måste traumatiken från tidigare händelser bearbetas. 89
4.2.4 Identitetspolitik
Britterna insåg att delningsplanen var svår att genomföra och påstod att det inte fanns
några grunder för den arabiska motståndsrörelsen. Samtidigt var de ultraortodoxa
judarna kritiska till den sionistiska rörelsen och menade att skapandet av det judiska
nationalhemmet gick emot tron då man skulle påtvinga Messias återkomst, därför
motsäger den sionistiska rörelsen judendomen. Denna grupp människor menade på att
använda judendomen som en ideologi var absurt. Därför legitimerade inte de
ultraortodoxa judarna att använda religionen som en mobiliseringsfaktor. 90 Under
perioden som peelkommissionen kom pågick arabrevolten i Palestina, vilket var
arabisk uppror emot den brittiska regeringens godkännande av israeliska bosättningar.
87 Wibeck. Ett land två folk,155. 88 Ibid, 157 89 Schaap. Political reconciliation,18. 90 Aggestam, Persson & Strömbom. Mellan krig och fred i Israel/Palestina, 70.
32
Under den arabiskarevolten hade 10 % av den palestinska befolkningen på något sätt
blivit offer för revolten, antingen sårets dödats eller fängslats. 91 Under denna period
fick primodialismen en stor betydelse. Peelkomissionen förstärkte idén om att den
etniska tillhörigheten var av naturens födelse och därmed blev konflikten mellan de
religiösa grupperna också större, eftersom identiteten under en lång tid hade används
som ett sätt att mobilisera sitt folk. Identitetspolitiken kvarstod alltså i frågan om
tvåstatslösningen och blev en avgörande orsak till motgången. 92
4.3 FN:s delningsplan 1948 – Israel bildas Andra världskrigets nazist-utopi om att utplåna judar resulterade i fler judiska
flyktingar till Palestina. Judiska och sionistiska intresseorganisationer krävde av
britterna att etablera en judisk stat i Palestina, dock valde den brittiska regeringen att
begränsa invandringen av judar till Palestina till 1500 människor per månad, vilket
inte gick i linje med judarnas krav. År 1948 blev ett turbulent år där Israels uppkomst
som stat å ena sidan, från judarnas perspektiv uppfattades mycket positivt, men å
andra sidan, enligt palestinierna, uppfattades som ett brott mot mänskliga rättigheter.93
4.3.1 Konfliktlösning
Stormakterna runt om hade efter andra världskriget slut fått upp ögonen för
oroligheterna i Palestina. Britterna tillsammans med USA tillsatt en kommitté med
förslag på att fortsätta förvalta Palestina med syfte att landet varken skulle bli en
judisk eller arabisk stat, däremot skulle 100 000 judar få direkt asyl i Palestina.
Förslaget godtogs av judarna med förkastades av palestinierna. 1947 bestämmer
britterna att förflytta frågan om Palestina till Förenta Nationerna då det fanns en
uppenbar oenighet mellan judar och araber om hur situationen borde lösas. 94
Världsorganisationen gjorde anspråk i frågan och tillsatte en session med syfte att
undersöka Palestinafrågan 1947. Sessionen kom att heta Unitet Nations Special
Committe on Palestine, utfallet blev en resolution (Resolution nr 181) om en
delningsplan av Palestina. Resolutionen erhöll grundprinciper från det så kallade
majoritetsförslaget. Majoritetsförslaget innehöll bland annat punkter om att en judisk
91 Aggestam, Persson & Strömbom. Mellan krig och fred i Israel/Palestina, 79. 92 Ibid, 11. 93 Sune Persson. Palestina konflikten, 47. 94 Ibid, 51
33
stat skulle tillsättas och att den blivande judiska staten skulle omsluta tre territorier i
Palestina, där judarna erhöll en knapp majoritet rent befolkningsmässigt. Jerusalem
skulle därmed ingå under FN:s mandat, samt att fler judar skulle få möjligheten att
invandra till delar av Palestina. I sessionen ingick representanter för de olika
medlemsländerna, sju av dessa var för majoritetsförslaget medan tre av medlemmarna
ansåg majoritetsförslaget som en antiarabisk resolution. Internationella aktörer fick
härmed en viktig roll i fredsförhandlingarna, däremot utvecklades konfliktdynamiken
till något som man inte hade räknat med, den blev värre 95
Hur som helst självständig utropar sig den judiska staten Israel den 14 Maj 1948 med
direkt support av USA, därefter tog det inte många månader innan Storbritannien,
Sovjetunionen och Frankrike liksom USA erkände Israel. Staten Israel hade nu
grundats. Konfliktlösningen misslyckade ännu en gång då de båda parterna inte
respekterade varandra samt att de inte var villiga att kunna leva med kännedom om
varandras existens som stat. 96
4.3.2 Rättvisa
Israel krävde direkt efter sin uppkomst att förkasta britternas vitbok från 1939 där
skrifter om en begränsad invandring och upphör om bosättning fanns med. Samtidigt
som Israels uppkomst medgav en enorm glädje för judarna fanns det en oerhört stort
fruktan från den arabiska parten. Orättvisan hade enligt arabförbundet erövrat och
konsekvensen av den judiska statens uppkomst blev en motattack. Palestina i allians
med den samlade arabiska armen från Egypten, Trans Jordanien, Syrien och Irak
anföll staten. Eftersom att britterna nu hade valt att lämna situationen och istället
belägga ansvar på FN uppstod ännu fler oroligheter. Hur som helst hade oroligheterna
långt innan britternas överlämning eskalerat i Palestina. Perioden mellan den 20
november 1947 och den 3 april 1948 hade sammanlagt 6187 personer dödats. Varav
430 var britter, 2977 var araber och 2733 var judar. 97 Araberna predikade för att
Palestina skulle stå fast vid att vara en stat där alla minoriteter var välkomna, liksom
judar, men förslaget röstades ned. 98 Resolutionen som kom 1948 var dock enbart ett
förslag som inte var juridiskt bindande ifall de båda parterna inte kunde finna
95 Sune Persson. Palestina konflikten, 55. 96 Ibid, 62 97 Ibid, 60 98 Ibid, 59
34
konsensus, därför fick FN slutligen tvångs genomföra och frambringa bindande
slutsatser och beslut enligt majoritetsförslaget. Araberna ville istället se löftet om att
ett fritt Palestina skulle upprätthållas enligt lovorden som kom från britterna 1937. 99
Under vapenvilan som tog plats på befordring av FN lyckades Israel rekrytera in 3500
frivilliga krigsveteraner från hela världen som skulle stå på Israels sida i konflikten.100
Bernadotte hade en plan om att göra gränserna rättvisare. Att en judisk stat fanns med
dess gränser förnekade Bernadotte inte, men han tyckte att de kunde tilldelas på ett
jämställdare sätt, kort därefter mördas Bernadotte i Jerusalem. 101
Samma år som staten israel bildas skriver även FN:s generalförsamling en resolution
som kom att heta resolutionen 194. Denna resolution skulle komma att underlätta för
de palestinska flyktingarna, men också ge dem rätten att få kunna återvända till där
man var ifrån och där ens hem var lokaliserat, som bland annat var ockuperade
städer.102
4.3.3 Försoning
Oroligheterna efter Israels erkännande som en judisk stat var ett faktum. Judarna
krävde därför av FN att gripa in mot den arabiska motattacken som å andra sidan
utifrån arabernas perspektiv var på plats för att bevara säkerhet i Palestina. Hur som
helst så valde säkerhetsrådet 1948 den 29 maj att ge förslag på vapenvila under en
period på fyra veckor, vapenvilan skulle därmed kontrolleras av FN. Den 11 juli
samma år trädde vapenvilan i kraft. Under perioden lyckades militären hos båda
parterna att rusta upp, Israel kom att under dessa veckor införskaffa sig vapen på
olagliga vägar genom samarbete med Tjeckoslovakien, men även genom USA och
Frankrike. Då arabvärlden anade en rättvis vinst i konflikten valde Araberna att
förkasta vapenvilan, därmed antydde Palestina på ett fortsatt krig samtidigt som Israel
hade godtagit kravet på vapenvila. 103 Araberna såg nu alternativet om en jordansk
stat som en möjlighet att bli representerade i förhandlingar, men den arabiska
kommittén representerade inte Palestinas araber. Försoningen mellan parterna varade
99 Sune Persson. Palestina konflikten, 57. 100 Sune Persson. Palestina konflikten, 63. 101 Ibid, 64 102 Aggestam, Persson & Strömbom. Mellan krig och fred i Israel/Palestina, 81. 103 Sune Persson. Palestina konflikten, 63.
35
inte under lång period och den 8 juli samma år återupptogs de väpnade striderna.
Israelerna hade nu 20 000 fler soldater än Palestina och på tio dagar lyckades Israel
ockupera stora delar av Palestina där arabisk befolkning fördrevs från sina hem. Den
15 juli samma år kom FN men en ny resolution. Där syftet var att stoppa parternas
militära utspel och den 18 juli kom kravet på en ny vapenvila som vid flertalet gånger
inte respekterades av båda parter. 104
I början av 1949 och sex månader framåt hade parterna i fråga förhandlat om
vapenstillestånd, dock inte under samma tak. FN fick medla och förhandla mellan
länderna var för sig, därmed slöt man separata avtal med FN. Samma år i februari slöt
Israel ett avtal om vapenstillestånd med Egypten där man sa att man inte fick använda
sig utav militära styrkor för att försöka lösa konflikten i Palestina. 105 En månad efter
anslöt sig även Libanon till avtalet liksom Trans Jordanien i april och Syrien i juli. I
samband med detta avtal delades Jerusalem upp i två delar där tanken att en special
kommitté skulle lösa nästkommande utmaningar. Detta hade man tidigare valt att inte
göra då staden är viktig för alla folkgrupperna i Palestina och Israel. Samtidigt som
avtalet skrevs på av allt fler aktörer i Mellanöstern förbi såg man de palestinska
arabernas intressen helt. 106 Staten ska se till att tillfredsställa de mänskliga
rättigheterna samt se till att försvara sitt folk från orättvisor skapat av annat folk och
andra stater, vilket var exakt vad staten Israel också gjorde. Samtidigt hade Palestina
inte samma förutsättningar att göra det.107
4.3.4 Identitetspolitik
Arabstaterna liksom Palestina såg etableringen av Palestina som en misslyckad kamp
om ett Palestina fritt från ockupering. Efter att Israel 1948 utropades som en stat var
påföljden ett år efter, krig mellan parterna. Kriget fick namnet Al-Nakba och
resulterade i ungefär 700 000 palestinska flyktingar och många människors död. För
de palestinska araberna blev därför territoriet i Palestina en viktig del utav
identifieringen, där viljan att få återvända till sin hemstad blev viktigare än någonsin.
Samtidigt blev Israels uppkomst en mycket viktig identifikation för judarna då de
hade fått möjligheten att få identifiera sig med ett landområde. Ockupationen sågs
104 Sune Persson. Palestina konflikten, 62. 105 Sune Persson. Palestina konflikten, 66. 106 Ibid, 67 107 Wallensteen. Understanding conflict resolution, 11.
36
från deras sida som ett sätt att legitimera sin identitetspolitik, framförallt uppfattas det
inte som en ockupation, utan som sin rätt att få bo där judarna är ämnade att bo. 108
Flykten och förtrycket som palestinierna upplevde efter att Israel bildats hade skapat
en identitet som enbart palestinier kunde relatera till. Oavsett vart du bodde som
palestinier, var det faktorer som bidrog till att identifikationen till hemlandet blev allt
större bland flyktingarna. Det kunde till exempel vara tvångflykten som skapade
svårigheter för flyktingar att integreras då de enbart kände samhörighet med landet
Palestina, fortfarande spelade alltså den geografiska identifieringen en stor roll. 109
4.4 Tvåstatslösningen fram till 1997 Påfrestningar av konflikterna som hade uppstått från den dag då första deklarationen
skrevs hade för varje år blivit allt värre. Tusentals palestinier fick fly från ockuperade
områden i Palestina samtidigt som tusentals judar invandrade till Israel och palestinsk
ockuperad mark från förtryck. Väpnade situationer blev att fler och under perioden
från den dag som Israel blev en erkänd stat till 1990-talets fredsförhandlingar, var
mycket oroliga. Olika krig som har blivit symboliska för konflikten ägde även rum
under den här perioden, bland annat självständighetskriget 1948, Oktoberkriget 1973
samt sexdagarskriget 1967. 110 Konflikten låg även i skuggan av kallakriget samt
stormaktspolitik, därför kunde bland annat Storbritannien, som var en dåvarande
kolonialmakt, verkställa och bedriva stor inflytelse kring konflikten och dess
utveckling. 111 I början på 1990-talet påbörjade fredsförhandlingar mellan Israel och
Palestina, dock stod dessa inför flera utmaningar trots att internationella aktörer var
delaktiga i förhandlingarna.112
4.4.1 Konfliktlösning
Oroligheterna i Palestina under början på 1990-talet resulterade i situationer likt
definitionen om det mogna ögonblicket, framförallt gäller det Gulfkriget som varade
mellan 1990-91. Gulfkriget blev ett resultat av att Palestina i styre med PLO
108 Aggestam, Persson & Strömbom. Mellan krig och fred i Israel/Palestina, 79. 109 Aggestam, Persson & Strömbom. Mellan krig och fred i Israel/Palestina, 79. 110 Aggestam, Persson & Strömbom. Mellan krig och fred i Israel/Palestina, 14. 111 Ibid, 33 112 Ibid, 99
37
(Palestinska befrielseorganisationen) valde att stödja Saddam Husseins idé om att
påtala vilka skillnader som fanns enligt den internationella rätten mellan den
Israeliska och den Irakiska delen. Syftet var enligt palestinierna att finna ro till
konflikten där medling skulle kunna vara ett alternativ. Istället uppfattade omvärlden
Palestinas agerande som stöd för Saddam Husein vilket gav många negativa
konsekvenser som krig och indragna biståndspengar, både från väst men också från
närliggande regioner, så som Saudiarabien och Egypten. Denna händelse är ett bevis
på att när en tredje part blir involverad så finns det risk för att konfliktlösningen
istället har en motsatt effekt. Trots att Palestina var i ett moget tillstånd för
konfliktlösningen blev ändå resultatet värre där den tredje partens inblandning spelade
stor roll för misslyckandet. USA såg Gulfkriget som ett sätt att få vara en del av
konfliktlösningen genom att använda sig av påtryckningar mot länderna i fråga. 113
1991 lyckas USA att anordna en fredskonferens. Fredskonferensen hölls i Madrid och
innehöll fredsförhandlingar för de inblandade parterna som påverkades av konflikten,
vilket framförallt var mellan Israel och Palestina, men även andra arabländer.
Beroende på vilka aktörer som fredsförhandlade skiljde sig fredsförhandlingens
innehåll åt. Förhandlingarna som omfattade ett internationellt samfund förhandlade
kring frågan om problematiken som uppstår när vatten, ekonomisk utveckling,
säkerhet och flyktingar blir beroende av den berörda regionen. 114
Fredsförhandlingarna misslyckades även denna gång. Denna gång för att det inte
fanns någon egen palestinsk delegation med, utan en jordansk där palestiniernas del i
konfliktlösningen skulle ta plats, problemet var att palestinierna inte representerades
under de jordanska sammanträdena. 115 Samtidigt som den palestinska
representationen PLO inte blev representerat i förhandlingarna valde Israel redan i
förväg att inte gå med på förhandlingar med den palestinska delegationen, därmed
blev konfliktlösningen återigen misslyckad. Fredsprocessen kollapsar i mitten på
1990-talet tack vare oenigheter mellan parterna, kring de olika avtalen som slöts,
bland annat Osloavtalet som kom 1995. Israelisk opposition blev våldsamd och 1996
113 Aggestam, Persson & Strömbom. Mellan krig och fred i Israel/Palestina, 102. 114 Karin Aggestam, Reframing and resolving conflict, 1999. 192-195. 115 Ibid, 104
38
fick Israel en ny premiärminister som sedan tidigare var ett känt namn inom
oppositionen, Benjamin Netanyahu. 116
4.4.2 Rättvisa
Under fredsförhandlingarna i Madrid 1991 delades förhandlingarna upp i två olika
kategorier, den första var bilaterala och utnyttjades mycket av Israel då
förhandlingarna gick ut på att enbart två parter förhandlade. Israel såg de bilaterala
förhandlingarna som ett sätt för motparten att indirekt legitimera staten Israels
existens. Eftersom Israel valde att förhandla med ett land i taget lyckades man se till
så att de andra länderna som förhandlade med araberna försvagades och splittrades.
Samtidigt fick inte Palestina erhålla en egen förhandlingsdelegation utan ingick
istället i den jordanska delegationen där Palestina inte representerades i samma
utsträckning som Israel representerades under förhandlingarna. Israel drog därför
nytta av förhandlingarna i Madrid då land efter land erkände statens existens. 117
Det var ett historiskt scenario när Israel och PLO lyckades finna konsensus kring
frågor som rörde konflikten och som med förhoppningar äntligen skulle återfinna
rättvisa och medling. Hursomhelst varade hoppet inte länge då vardera part inte
uppfattade förhandlingarna som rättvisa. Hebronprotokollet som kom 1997
uppskattades av Palestinierna medan den Israeliska befolkningen såg det som en
mycket orättvis insats. 118 Hebronprotokollet skulle innebära att palestinierna skulle få
tillbaka 80 % utav staden Hebron som Israel ockuperat och att 20 % skulle kvarstå
Israelerna. Åter igen gjorde vardera part allt för att dess befolkning skulle få ta del av
förmåner och mänskliga rättigheter, motgången var dock att vardera part hade olika
uppfattningar om vad förmånerna var. 119
4.4.3 Försoning
1993 blev året där Israel och Palestina fann konsensus. Man hade aldrig varit så nära
medling och försoning som man var 1993 i Washington. Det var en historisk dag då
116 Karin Aggestam, Reframing and resolving conflict, 1999. 103. 117 Aggestam, Persson & Strömbom. Mellan krig och fred i Israel/Palestina, 103. 118 Ibid, 116 119 Karin Aggestam, Reframing and resolving conflict, 1999. 195.
39
PLO och Israel hade erkänt varandras existens, dock hade Israel aldrig erkänt
Palestina som en stat, utan PLO som en representerande organisation för palestinier
som Israel kan förhandla med. 120 Detta var något som oppositionen i Israel var
strängt emot, därför påbörjade man från israeliskt håll massvis med demonstrationer
och strejker emot avtalen som slöts tillsammans med PLO. 1995 skrevs Osloavtalet på
mellan parterna. Avtalets syfte var att främst åstadkomma försoning mellan parterna
genom att dela upp område i tre olika zoner, där zon A till fullo styrdes av palestinier,
där zon B till viss del tillhörde palestinierna och där zon C helt tillhörde israelerna.
Den israeliska oppositionen var även vid detta avtal mycket skeptisk och reaktionen
blev därför mycket våldsam. Samma år mördades den israeliska premiärministern
som tillsammans med PLO och Norge drev på avtalet. Hans död blev en vändpunkt
för medlingen mellan araberna och israelerna då det var israeliska extremister som låg
bakom mordet. Fredssabotörer var därför förekommande fenomen under 1990-talet
och därmed fanns varken moralen eller insikten om ens egen handling med i bilden
om att nå försoning. 121
Ett misstroende odlades bland civilbefolkningen hos de båda parterna, detta
misstroende lockade återigen internationella aktörer. Därför valde USA att återigen
försöka agera som medlare mellan Israel och Palestina. Landet ville ”bygga broar”
och åstadkomma pragmatiska relationer. Att USA återigen uppfattade sig som viktiga
för försoningen i konflikten resulterade i Hebronprotokollet 1997. 122
Överrensstämmelsen delade upp staden Hebron i två delar där H1 (den större delen)
tilldelades Palestinierna och där H2 tilldelades judarna.123
4.4.4 Identitetspolitik
Al-naksa, eller sexdagarskriget som det också heter blev ett stort nedslag för
Palestinierna. Den israeliska militären hade lyckats ockupera många Palestinska
viktiga områden, bland annat västbanken, Gaza, Jerusalem, Sinaihalvön och
Golanhöjderna. Ännu en miljon människor drevs därför på flykt. Kriget har kommit
att bli symboliskt för panarabismen och dess identifiering som Palestinier, liksom
120 Karin Aggestam, Reframing and resolving conflict, 110. 121 Aggestam, Persson & Strömbom. Mellan krig och fred i Israel/Palestina, 114. 122 Refarming and Resolving conflict: Israeli- Palestinan Negotiations 1988-1989 s.22 123 Karin Aggestam, Reframing and resolving conflict, 1999. 197
40
bosättningarna blev symboliskt för sionismen. 124 Den geografiska identifieringen var
konstant, lika konstant var den religiösa tillhörigheten. Identitetspolitiken resulterade i
att människor från vardera parten fortsatte att föra konflikt, framförallt för att
primordialismen hade fått en avgörande roll i frågan om konfliktens utveckling. 125
Konflikten hade vid den här perioden utvecklats där händelser allt mer tydde på att
konflikten var av etnisk karaktär då media uppmärksammade fall där religionen hade
avgörande riktlinjer för konfliktens öde. Hur som helst grundade sig människornas
identifiering fortfarande via geografi och religiös tillhörighet. 126
5. Avslutande diskussion och konklusion Syftet med denna uppsats är att studera tvåstatslösningens förändring med tiden via
fyra aspekter genom att analysera fyra nedslag som är av betydelse för konfliktens
utveckling genom att svara på frågorna, hur har tvåstatslösningen i Israel och
Palestina förändrats över tid? Samt, varför har tvåstatslösningen förändrats?
Peelkommissionen från 1937 är formellt starten för idén om tvåstatslösningen.
Förslaget om att dela upp området i två stater blev efter detta, ett omdiskuterat ämne
och 1948 trädde idén i kraft efter FNs delningsplan. Dock har judar och palestinska
araber sedan längre tid tillbaka varit inblanda i konflikter på grund av uppdelning.
Balfourdeklarationen 1917 innebar per automatik ett uppdelat Palestina, då judar i
Palestina blev lovade ett nationalhem av britterna. Därför är idén om en delningsplan
historisk och återkommande, eftersom, det är en metod man länge velat använda för
att lösa situationen mellan araber och judar i Palestina. Idén bakom delningsplanen
grundar sig i det faktum att de båda folkgrupperna ska erhålla möjligheten att utöva
ett nationellt anspråk. Det vill säga att kunna leva som jude i en stat för att utöva och
förverkliga sin tro, samtidigt som araberna också ska erhålla möjligheten att leva upp
till sitt nationella anspråk. Peelkommissionenns uppkomst gav ramarna för idén men
som med motstånd tacklades ned från den arabiska parten, liksom FN:s delningsplan.
Ser man till rättvise aspekten har den varierat från 1917 till 1990-talet. Den judiska
befolkningen har med marginal varit mycket bättre på att mobilisera sig och har 124 Aggestam, Persson & Strömbom. Mellan krig och fred i Israel/Palestina, 83. 125 Aggestam, Persson, Strömbom. Mellan krig och fred i Israel/Palestina, 11. 126 Wibeck. Ett land två folk,305.
41
därmed utökat sin del i tvåstatslösningen för varje år. Bosättningarna har med tiden
blivit allt fler och där med har den judiska befolkningen kunnat identifiera sig på ett
större antal territorier i Palestina. Därför har försoningen och konfliktlösningen varit
processer i riskzonen då de båda parterna har utgått från sina nationella utövningar.
Hur som helst har tvåstatslösningen misslyckats gång på gång samt att parterna har
visats sig inte vara kompromissvilliga.
Tvåstatslösningen har förändrats, genom att först ha varit ett löfte, till en idé och
slutligen en verkligen handling. Tvåstatslösningen har blivit allt svårare att uppnå då
konflikten blivit allt mer invecklad samt att medling mellan parterna har varit
nästintill omöjliga att hantera. Detta kan bevittnas i förhalningar som ägde rum efter
att Israel bildades. Dels för att det var andra parter inblandade men också för att de två
parterna i fråga inte kunde sitta ned vid samma förhandlingsbord. När staten israel
bildades 1948 blev efterföljderna markant sämre bland befolkningen i områden som
hade blandad befolkning. Från den dag som tvåstatslösningen presenterades har den
förändrats markant. FNs delningsplan kanske hade fungerat som konfliktlösning om
folket från parterna hade fått en rättvis försoning och tid för att bearbeta de konflikter
som gjort anspråk tidigare. Samtidigt var det nästintill omöjligt att rättvisan för de
båda parterna skulle erövra.
Tvåstatslösningen var till en början ett löfte om att tillgodogöra judarnas vilja om ett
judiskt nationalhem, men med världskriget i bakgrunden blev Palestina fristaden från
förföljelsen. 1937 presenterades en eventuell delningsplan som fortfarande enbart var
en visuell ide om hur konflikten skulle kunna lösas. Konflikten löstes aldrig efter
peelkommisionen men FN valde ändå att skapa staten Israel. Tvåstatslösningen har
under hela sin existens varit en alternativ konfliktlösning utan att riktigt skapa
konfliktlösning, Detta leder till svaret på frågan om, varför tvåstatslösningen har
förändrats. Tvåstatslösningen har haft samma återkommande motgångar, vilka
har varit att parterna i fråga inte har kunnat enas, samtidigt har identitetspolitiken
använts som mobiliseringsfaktor för båda parterna under hela konflikten, och därmed
försvårat konfliktlösningen. En avgörande orsak till varför tvåstatslösningen har
förändrats är för att de inblandade parterna dels inte har fått en rättvis chans att
bearbeta konflikten, men också för att ledarskapet inte har kunnat finna konsensus.
42
Källförteckning Aggestam, Karin, Reframing and resolving conflict, Israeli-Palestinian negotitations
1988-199, Lund University press, Sweden, 1999.
Aggestam, Karin, Persson, Anders & Strömbom, Lisa, Mellan krig och fred i
Israel/Palestina, 1. uppl., Studentlitteratur, Lund, 2014.
Attfield, Robin. & Wilkins, Barry, International justice and the Third World studies
in the philosophy of development, Routledge, London, 1992.
Cornwall, James. The Question of Palestine. HistoryToday.
http://www.historytoday.com/james-cornwall/question-palestine (hämtad 2016-03-
03).
Consciousness. Library Journals, LCC. 1997 -03-15.
http://eds.a.ebscohost.com.proxy.lnu.se/eds/detail/detail?vid=1&sid=6b091a92-bf43-4a48-
874f-
7bd24da317c8%40sessionmgr4005&hid=4102&bdata=Jmxhbmc9c3Ymc2l0ZT1lZHMtbGl2
ZSZzY29wZT1zaXRl#AN=edsgcl.19574724&db=edsglr (Hämtad 2015-05-19).
Dowty, Alan, The Jewish state a century later, Univ. of California Press, Berkeley,
Calif., 1998
43
Esaiasson, Peter, Gilljam, Mikael, Oscarsson, Henrik & Wängnerud, Lena (red.).
Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad, 4., [rev.] uppl.,
Norstedts juridik, Stockholm, 2012.
Gillham, Bill. Case study research methods, Continuum, London, 2000.
Goldman, Kjell. Tvåstatslösningen – är den möjlig? Utrikespolitiska institutet. 2014-
10-28. http://www.ui.se/blog/uibloggen/2014/10/28/ar-tvastatslosningen-mojlig-ar-
den-nodvandig.aspx (Hämtad 2016-03-03)
Hettne, Björn. Fredsfördrag. Nationalencyklopedin.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/fredsfördrag . (Hämtad 2016-03-03).
Johannessen, Asbjørn & Tufte, Per Arne. Introduktion till samhällsvetenskaplig
metod, 1. uppl., Liber, Malmö, 2003.
Joireman, Sandra F. Nationalism and political identity, Continuum, London, 2003.
Sean Chang. Identity Conflicts: A doctrinal Change Needed? Fort Leavenworth, KS :
US Army Command and General Staff College, 2014-12-12 ,39.
Sussman, Gary. The Challange to the Two-Stae Solution. Middle East Research and
information Project. http://www.merip.org/mer/mer231/challenge-two-state-solution
(Hämtad 2016-03-03).
44
Said, Edward W., The question of Palestine, New ed., Vintage, London, 1992.
Schaap, Andrew. Political reconciliation, Routledge, London, 2005.
Silverburg, Stanford R. Palestinian Identity: The Construction of Modern National
Orend, Brian. War and international justice a Kantian perspective, Wilfrid Laurier
University Press, Waterloo, 2000.
Patel, Runa & Davidson, Bo, Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra
och rapportera en undersökning, 4., [uppdaterade] uppl., Studentlitteratur, Lund,
2011.
Persson, Sune. Palestinakonflikten, 2., [utök.] uppl., Internationella folkhögsk.,
Göteborg, 1974.
Quigley John, Britain’s Secret re-Assessment of the Balfour Declaration. Journal of
the History of International law. 2011.
Rosen, Hans. Tvåstatslösningen är målet. Dagens nyheter. 2014-10-30.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/tvastatslosning-ar-malet/ ( Hämtad 2016-03-05).
Wibeck, Sören. Ett land, två folk Israel-Palestinakonfliktens historia, TPB,
Johanneshov, 2010
Wallensteen, Peter, Understanding conflict resolution, 3. ed., SAGE, London, 2012.
