WRONGMEANSRIGHTEND
Author:VarshaDixit
Chapter1:Findmeadoctor
‘KabootarJaJaJa!KabootarJaJaJa!’
‘Shutup!’Snehasleepilymoaned.Jerkingalazyarmoutofthefloweryduvet,shegrabbedherincessantlyringingcellphonebeforeitawakenedherthree-year-oldson,Advey,asleepnexttoher.
‘WHAT?’Shewhisperedfiercelyinsteadoftheusualhello.Snehakepthereyesclosed,hopingtocatchafewmorewinksafterwards.
‘HiSneh!DidIwakeyouup?’Nandinicooedinherears.
‘Sundaymorning!Callingmeat,holdon,’Snehaloweringherphoneraisedtheendofthecomfortertoglanceattheslightlyscratched,whiteandgreendialofthesmallrectangularclockonherside,‘at7:45inthebloodymorning.WhatdoyouthinkSethani?’Sneharetorted,usingthenewmonikershehadanointedNandiniwithpostherweddingtoAdityaSarin,themegasuccessfulentrepreneurwhooverthelastfewyearshadbecomethegloballyrecognizedfaceofIndianbusiness.
‘Sorry!’Nandinichuckled.‘Justwantedtoremindyouaboutdinnertonig—’
‘HowmanymoreofthesetorturousthingsdoIhavetothroughbeforeyourealizeyouarenotshaadi.com?’Snehahissed.Instandardten,SnehahadoncesavedNandinifromthebulliesandafterthat,shehadvowedtoprotectNandiniforlife;fromeveryoneandeverything.However,postSneha’sdivorceandconsequentmovetoMumbaiayearandhalfago,thetableshadturned.NandiniwasnowSneha’sself-appointedguardianangelexceptforoneproblemthatSnehavoiced,‘YoumayhaveangeliclookskultaKultabutontheinsideyou’realldevil,’
‘KultaKulta?me?I’mnotpromiscuous,’Nandini’schucklesoftly.
‘Neversaynever!’Snehashotback.
‘Veryfunny!Don’tforget,7:30ishtonight.Wearsomethingsexy.’Nandinihungup.
Sighing,Snehaslidthecellbackonthetable.Sheturnedtowatchhertoddlersonwhosleptfacingher.Sneha’shazeleyessoftenedasshewatchedhimsnoresoftly,hischubbylipsslightlyapart.Hislittlechest,underawornblueandgreydinosaursleepingsuitliftedeverytimehebreathedinandout,hissoftdarkhairfallingontohisforehead.Hissmall,puckeredhandfistedtightlyaroundhisstuffedtoygiraffethatwithwearandtearnowlookedmorebrownthanyellow.
‘Youarebeautiful,’Snehawhisperedsoftly,cuppingthecurveofhisplumpcheek.Eveninhissleep,theboyfelthismother’stouchandturnedhisfaceintoherhand.Plantingasoftkissonhischeek,Snehagentlyslunkoutofherbed.Sethanihadkilledhersleep.
Yawningandstretching,Snehacameoutofthebedroom.Shesawless-her-maid-more-Advey’s-nannyAmla,sittingonthefloorinthelivingroomperusingtheEnglishnewspaper.AmlawastheeldestdaughterofadriverwhohadworkedwiththeSarinsforoverthirtyyears.Amlatoo,likeSnehaandNandini,hadaconnectiontoKanpur;herfamilyresidedtherewithAditya’smom.
‘Babasleep?’Amlaasked.TheyoungSouthIndianmaidonlyspokeeitherfluentTamilorhaltingEnglish.AyearagoSnehahadwalkedoutofhermaritalhouseinKanpurwithfoursuitcasesandtwobodies,AdveyandAmla.
‘YesBabaasleep,’Snehareplied.
‘Coffeenow?’Amlaasked,gatheringandfoldingthenewspaper.
‘Yesplease.Thanks!’SnehawalkedtotheendofthelivingroomofherapartmentinLowerParelthathadthetiniestofbalconiesjustwideenoughforhertostandwithoutbumpingherasstothewall.Oh,thejoyoflivinginthecitywherehouseswereworthmorethanthefamilieswholivedinthemandtheirassetscombined.ThegloriouscityofMumbai!IfTheEastIndiaCompanyhadacrystalballthatactuallyworked,theywouldhavechuckedtheKohinoordiamondandtakenthecity.
ItstillsurprisedSnehathatinMumbai,acitysocongestedandsocrowded,sheexperiencedsuchsoul-fillingjoyofbeingfreelikeneverbefore.Freefromashellofamarriage,freetobetruetoherson,toherdreamsandthefreedomtoleadalifethatmightmakeherquestionthehoursinadaybutneverhersanityorself-respect.
Snehapushedherdarkbrowncurls,currentlycrowdingherface,behindtheears.‘CoffeeMadam!’Amlastoodatthedoorextendingacuptoher.
‘Thanks.’Snehatookthecup.‘Nodinnertonight.WearegoingtoNandini’shouse.’
Amlasnortedandwalkedbackinside.
‘Eggjactly!’SnehaandAmlaheldsimilaropinionsaboutNandini’srecentmatchmakingefforts.Sneha’sfast-trackdivorcefromAnkitwasasoldorasnewasNandini’marriage.Ironically,thedayNandinihadmovedintoanewhousepost-marriage,Snehahadwalkedoutofhers.
‘Mama!’Snehaturnedatthegurgle.
‘Goodmorningsunshine,’Snehacrooned,pickinguphersonwithonearm,lovingthefeelofhischubbysoftbodynexttoher.Adveywastryingtogetpastherintothebalcony,theonlyspace
inthehousehewasbarredfrom.‘No,notinthebalcony.Nokiddo,’Snehaclaspedhersontightly,cominginside.ThusbeganAdvey’sfirsttantrumoftheday.
TherestofthedaypassedincompletionofchoresandactivitiescenteredaroundAdvey.Theonlydowneraboutbeingthesolebreadearnerofthehousewasthatfamilytimewaslimitedtoweekends.
Atsharp7:30thateveningSneha,AdveyandAmlawereatNandini’spalatialflatinColaba.Noneotherthanthesuaveandgorgeousmanofthehouse,AdityaSarinhimselfopenedthedoor.
‘Hi!Comein,’Adityaflashedabroadsmile.AdveysquirmedinSneha’sarmsreadytolaunchhimselfatAditya.
‘Where’sAdvey?Didyouforgethiminthecar?’Adityaactedasifhedidnotseethevigorouslymovingchild.
‘Here!Adihere!’Adveyexcitedlybouncedupanddowninhismother’sarmsandstretchedouthissmallarms,grabbingthecollarofAditya’sdenimblueshirt.
‘Ohthereyouarelittlefella!’AdityatookAdveywithcarefulease.Snehawatchedthegorgeoushunkhandlehersonlikehewashisown.Aditya’schiseledfacebrokeintoawidecreasethatpushedhischeekboneshigherrevealingasmilethatcouldwarmanyonewoman,anyageinsideout.Snehatoowasnoexception;however,herfriendshipwithNandiniwasstrongenoughforhertoofeelonlyasexual,sisterlyaffectionforAdi.
AdityaandNandinihadgonethroughatumultuousfour-yearrelationshipbeforefinallytyingtheknotalittleoverayearago.EvenacynicalpersonlikeSnehacouldnotremainunaffectedbytheirchemistry,thusshehadhappilyplayedapivotalroleinbringingtheloverstogether.
Smiling,Snehaheadedintothelargerthanlargelivingroomdividedintotwolevelscompletewithabarandanaquariumforawall.Shesankintoalarge,darkbrownrecliner.‘Where’sSethani?’sheasked.
‘Gettingready,’Adityatookaseatacrossfromher.HeputAdveydownnexttohimonthebeigesofa.
‘Hemightgetsomestainsonthesofa.Hewaseatingapplesinthecar.’SnehagesturedforAmlatopickAdveyup.
‘Don’tworry.That’swhatkidsaresupposedtodo.’AdityamotionedforAmlatostopandsaidtoher,‘Whydon’tyougoandgetsomethingtoeatfromthekitchen?’
‘YesAdityaSir,’Amlagavearare,shysmiletoAdityathatrevealedagapbetweenherfrontteethandhercrushonhim.
‘Trulyaladies’man!’SnehamutteredtakinginAditya’sfresh-from-the-showerlook,completewithtousledwetlocksbrushinghisforehead.
‘Please!’Adityareplied,histonedefensive.‘Whatwillyoudrink?’Hesmoothlyrosetohisfeet.
‘Adiwho’sthebakratoday?’Snehacametothepoint.
‘You!’AdityasmirkingquicklyscoopedAdveyoffthesofaandherdedhimtothegiganticaquarium.
Guiltymanwalking,thoughtSneha.‘Can’tyoumakeherstop?Please.’
‘Makeherstop?You’veknownmuchherlongerthanIhave,’Adipointedlyremindedheroverhisshoulder.
‘Youoweme!’Snehathreatened.
‘For?’Adityafacedher,histoneteasing.
‘Hellllooo!Iwastheonewhodidthefamousreveal.Letthecatoutofthebag?’
Adityashookhishead,stillconfused.
‘OhmyGod,didInottellyouaboutyourmomandNandini?Thebigsecret!’
‘Ohthat!’Aditya’stonewascasual.
Snehascowledathim.‘Yesthat.Thebigthatthatmadeallthishappen.’SnehagesturedattheweddingpictureofNandiniandAdityaintheglidedgoldenframeadorningthewallinfrontofher.
‘Madeallofwhathappen?’Nandinivoiceinterrupted.
SnehawavedadismissivehandinNandini’sdirection.‘OMJizzles!’Snehaexclaimedseeingtheflawless,shortsleeved,greygownNandiniwaswearing.Itfastenedatherwaistwithasilverbeltandthenfellsmoothlytothefloor,clingingtohereverycurveasshemoved.
Adityacamenexttothefewstepsbetweenthefoyerandthelivingroom.HeextendedhishandbutNandinididnottakeit.‘IcanmanageafewstepswithoutyourhelpAdi.’Adityadroppedhishand,smilinggenially.SneharebukedhersensesforreadingmoreintotheirritationthatbrieflycolouredNandini’svoice.
‘Isn’tthisabittoomuch?IthoughtweweresettingSnehaup,’Adityasaid,watchinghisyoungwifecloselyasshebenttopickAdveyfromthefloor.
Snehaglaredatthemboth.‘Iknewit.’
Nandini,givingAdveyasmackeroo,paused.‘GeethanksAdi!’
‘What?Youthinkshedoesn’tknow?’Adityasneered.
‘Behavechildren!Allthreeofyou,’SneharemarkedsprightlygettinguptounfurltheendofthecarpetstucktoAdvey’sshoes.
‘OMJizzles?StillwatchingHighSchoolMusical?’NandiniteasedfromAditya’sside.
‘AndwhataboutKabootarJaJaJa?’Snehavoiced,herexpressiondark.
Nandinigiggled,‘Sorry!Mybad!’ShewasunapologeticallyandsolelyresponsibleforgettingAdveyhookedtothedamnpigeonsong.
Justthen,thedoorbellchimed.Nandiniwenttothedoor.SnehatookshelterbehindAdveybracingherselftogrinandnotgrowlatthenewsuitorSethaniwasabouttothrowherway.
Andthensheheardthevoices.Snehagrimaced.Onsecondthought,shewouldratherfacetenridiculoussuitorsthanthiswoman.
‘Snehayouarehere!’Withagreetingsweetontheoutsideandpatronizingontheinside,Mona,Nandini’srecentself-proclaimedbestfriend,camethroughthedoor.HITCH!(ThankstoAdvey’shabitofpickinguponlycussfromentiresentences,SnehaandNandini’scolorfullingohaddowngradedtoageappropriatebutconfusingmaterial).
‘HiMona!Goodtoseeyou,’Snehamumbledbetweenpressedlips.Withaquickdisinterestedglance,SnehanoticedMona’sshortsatinmagenta,sheathdresswithhorizontalpintuckstoflatterherslightlyfullfigure.Mona’shairwasashort,stylishbobwithperfectlymaintainedlightbrownhighlights.Monawasblessedwithapairofbeautifuldarkeyes,aslightlyhookednoseandthinlipswhichwereusuallypursed,makingthemappeartobemerepaintedlinesinherface.
‘HiAdvey!’Monaanimatedlycalledout.Adveyignoredher.‘He’sadorable.Isn’theSam?’MonaturnedtoherhusbandwhogaveSnehaaquickcurtnod.
‘HiAditya!How’sitgoing?’Sam,aportlyfigureinbusinesssuitatleastonesizesmaller,camedownthestepsandshookhandswithAdityatooboisterously.‘Heardaboutthenewdealyousigned.Youwillbeneedingconsultants.Myfirmcanhelpyouwiththat.’Mona’shusbandonlyhadworkonhismind.Thatcouldexplainwhy,evenaftersevenyearsofmarriage,theyhadnokids.Sorry!Sneharebukedhermindforitspettiness.
‘Sure!Letmelookintoit,’Adityareplied,lightlyextricatinghishandfromtheSam’sgrip.
‘I’mgoingtocheckthehorsd’oeuvres!’Nandinismiledandwenttowardsthecorridorthatledtothekitchen.MonafollowedandsodidareluctantSnehaevenasshegesturedatAdveytobehave.
Justthen,thedoorbellchimedagain.Nandinistopped,glancingatthedoor.Snehacaughthersuddengulp.NandiniwalkedpastSnehatogetthedoor.ShewascloseenoughtoSnehaforthelattertoglowerandmutter,‘Whothehellhaveyoucalledkulta?’
‘Someoneweallknow,’Nandinichirped.SnehatrailedNandiniintothefoyerassheopenedthefrontdoor.JustasSnehahaltedbehindNandini,amansteppedin.
‘Bloodyhell.Shedidnot!’Snehasnarledtoherself,herbrowstouchedherforehead,shockwritalloverherface.
‘Sneha,Dr.Saigal!Dr.Saigal,Sneha!’Nandinitrilled,flashingthemawidesmile.
Dr.SaigaltookafewstepsinsideandSnehaobliginglyputherhandforward,‘Dr.Saigal...Advey’s...pediatrician?’Sneha’ssurprisehadherspeakdisjointedly.
‘SnehrememberlastweekwhenwehadgonetogetherforAdvey’shealthcheckup?WhileyouandAdveywerewiththenurse,Dr.SaigalandIgottalking.That’swhenIrealizedthatweallhavesomuchincommon.Thatgotmethinking,weallshouldspendsometimetogether.Sohereheis.’Withabrightsmile,andasweepinggestureofherhands,Nandinimoved,partiallyhidingbehindthedoctor.
‘Youareverykindandyouhaveabeautifulhome,’thedoctorsaid,clearinghisthroatandturningaroundtogetNandiniinhislineofvision.
Withasmilethatwasmoreofagrimaceandeyesthatshonebraveandpleadingsimultaneously,NandiniwasbusytryingtogaugeSneha’sresponse,wonderingifitwassafetoleaveherhidingplace.
‘I’llbeinthekitchen,’Snehasharplyturnedaroundandwalkedaway.Thekitchenwasatthebackofthehouseandfar,farawayfromthelivingroom,givingSnehaenoughroomfromthefewshewantedtotakeinachokehold.
Justoutsidethekitchendoor,Snehastoppedandtookafewcalmingbreaths.‘Sneh!’sheheardNandinicallouttentativelyfrombehind.
SnehaturnedtofaceNandini.OnseeingtheguiltonNandini’sface,Sneha’sangerquicklydissipated.Afteral,lkultaandherwarpedconvictionsandschemesonlyhadSneha’sgoodinmind.‘Whatareyoudoingcrazywoman?’Snehaaskedgently.
Nandiniletloosearelievedsigh.‘Youarenotmad?’
‘I’mbeyondmad.I’mstumped.Youhavetostopthisinsanematchmaking.PleaseNandini.Advey’spediatrician?Seriously?’
‘Ijustwantyoutobehappy!’Nandinistartedwithherusualdefence.
Sneharaisedherhandstotheheavens.‘Forthelasttimewoman,I’mHAPPY.Seriouslyecstatic.’
‘BecauseofDr.Saigal’sbeinghere?’Nandiniasked,herexpressionsomewhatunsure.
‘Nooo!’Snehaindulgedinafewanulom-vilomsshehadlearnedduringafreeyogasessionatwork.‘BecauseofAdvey,becauseofyou,myworkandyeah,evenmydivorce.ThereIsaidit.I’mahappilydivorcedsinglemom.’
‘Buthowcanyoureallybe...‘Nandinitrailedoff,herexpressionsayingitall.
‘YouwouldbemiserablewithoutAditya,youweremiserablewithoutAditya.Irememberthattime.ButAnkitandIwereneveryouandAdi,Sethani.Mymarriagewasapainintheassnotonlyformebutevenformyex.I’vetoldyoueverything.’Almosteverything!Snehakeptthatmusingtoherself.
‘Yaafteryouseparated,’Nandiniaccused.
Snehagaveheradirectlook.‘Youknowme,Nandini,Idealwithmyowncrap.AnkitandIgotmarriedforthewrongreasons.IfAdveyhadnothappened,wemighthavelastedonlytwomonthsratherthantwoyears,giveortake.Wedidtrytomakeitworkthough.’
‘Youtriedtomakeitwork.Hejustfreakingstartedonwithhisex-girlfriend,’Nandinisaid,herfacetightening.
‘Forgetallthat.It’sinthepast.Idon’tblamehim.Ihavemovedonbutcomingbacktoyou,Shaadi.com,pleasenomoreofthesematchmakingschemesandblinddates.Ihavesufferedsomanyoftheseclowns.I’mscaredofcomingtoyourhousenow.’
‘C'monSneh.DrSaigalisgoodmatch.He’sgoodwithkids.’
‘Duh…that’shisjob!’Snehaaddedsarcastically.
Nandinicontinuedhercause.‘He’srecentlywidowedandhasafour-year-olddaughter.Canyouimaginebeingmarriedtoyourchild’spediatrician?Adveyisgrowing.Youknowkidstendtofalllotsickerintheirgrowingyears,buildingupimmunityandall,’Nandinipausedsatisfiedshehadmadehercase.
Seemingtodeliberate,Snehascratchedherrighttemple,‘Giventhatverygoodlogic,youknowwho’dbeperfectforme?’sheaskedmatter-of-factly.
Nandiniwalkedintothetrap.‘Tellmewho?I’llhavehimovertomorrow.’
‘Mydoodhwala!’
Chapter2:Sethaniareyouokay?
Snehacontinued,‘AfterallAdveywillconsumemoremilkashegrowsup,right?Icouldsavesomeseriousdoughwiththatalliance.‘Nandinipursingherlipshuffed,givingSnehatheevileye.
Snehawasn’tdoneyet.‘MaybeIshouldtryandseeifsamesexrelationshipareforme.BecauseAmlaisirreplaceable.It’llbeperfect!Adveywillhavetwomomsandamadmassi,’Snehalightlytouchedherchininwonderment.‘It’safoolproofplan!HowdidInotthinkofthisbefore?’Sneha’sposeandfacebrieflyshonewithsheerblissandthenshesoberedup.‘Idiot!’SnehalobbedatNandini’sirkedface.
‘Veryfunny!’Nandinistalkedpastherintothekitchen.
Snehafollowedherdetermined.’Holdonmissy!Seriously,you’dbetterfindmeanotherpediatricianfirst.’
Nandinistoppedmid-step.‘Why?’
‘Becauseaftertonight,I’mnotgoingbacktoDr.Saigal.’
Grimacing,Nandinisaidoutloud,‘NowinsteadofadateIhavetofindyouadoctor.’
‘Goodluck!’Sneha,puttingonherbestsmile,turnedaroundandheadedforthelivingroom.Onherway,shepassedMonagoingintheoppositedirection.
‘Nandini?’Monaasked.
‘Kitchen!’SnehafoundSamtalkingtoAdi,AdireplyinginmonosyllablesandDrSaigalperchedawkwardlyonthesofa.AsSnehawasonadamage-controlmission,sheheadedforthedoctor.Inthekitchen,MonafoundNandinistandingnexttothecounterthatthestaffwaslayingtheappetizerson.Nandiniappearedlostinherprivatethoughts.
MonawavedahandinfrontofNandini’sface.Thediamondringonthethirdfingerandthechunkydiamondbraceletonherwristcaughtthelightandglimmeredbrightly.‘SowhatdidSnehasay?Isshegoingtobeasporttonight?’
NandinifocusedhereyesonMona.‘Idon’tknow,maybeinvitingherpediatricianwasn’tthesmartestthingtodo,’sheconfessed.
‘Excuseme,’Monatwitchedhermauvepaintedlips,‘Iwishmyotherfriendswouldbehalfascaringasyou.Youareonlythinkingofhergoodandofherson’s.’
Nandinishookherhead.‘I’mnotsosure.Snehakeepsreiteratingthatsheishappy.MaybeIshouldn’tbuttin.’
Monautteredapriggishsnort.‘C'mon.Nowomanlikestobeonherown.It’slonelyandcripplingforherself-confidence.I’mapsychologist,IknowwhatI’msaying.Sneha’sindenial.Youhavetohelpher.’
Nandini’sfaceheldawrygrin,‘HelpSneha?She’sthedamselwhokicksass.’
Pursingherlips,Monapressedon,‘Iknowshe’sstrong,oratleastshe’sgoodatpretendingtobe.’NandiniopenedhermouthbutMonacontinued.‘Moreover,beingaroundyouandAdityaandallyourcouplefriendsprobablymakesitworseforher.IfIwereyou,Iwouldnotinvitehertomyparties.’
‘Excuseme!’Nandini’sfaceandtonewereaffronted.
‘Letmerephrasethat.Notinvitehertoallyourparties.Youdon’twanthertofeelworseabouthersituationdoyou?AmsureSnehafeelslonelybeingarounduscouples.Shejustwon’tadmitit.’
‘Sneh’sfine,’Nandinirepliedfirmly.Thistimeherlipsclampedclosely.
Monaletlooseakittenishlaugh,‘Ijust—’
‘Let’sgobacktothelivingroom,everyonemustbewonderingwhereweare,’Nandinisoftlysuggested.Andshewasright.SnehahadthatexactthoughtasshewasabouttoexhaustthetopicsshecouldconverseonwithDr.SaigalorPradeep,ashepreferredtobecalled.
AdityaappearedatSneha’ssidewithadrink.‘Foryou?’Heheldafunnelshapedglass.Snehacaughtthecherryandgratedcoconutswimmingintheblueliquid.
‘Strong?’shewhispered,keepinghersmilebrightandfixed.
Leaningclosetoherinlieuofhandingovertheglass,Adityawhisperedback,hisfacebland,‘Twooftheseshallknockyouout.’
‘Perfect!’Snehatookabiggulpofthedrink.
AdityafixedaglassofredwineforPradeepasthelatterinsistedonsharingthecardiovascularbenefitsofdrinkingredwine.
‘Maybetheyshouldmakeitmandatorywhileworkingout,’Snehavoicedsweetly.
‘ThatisonegymIwouldn’tmindfrequenting,’Adityasmirked.
‘Whichgym?’NandiniandMonajoinedtheothers.
‘TheoneSnehaisplanningtoopenthatwouldhavethepatronsdrinkingredwineastheyworkedout,’Adityareplied.
‘Signmeupforthatonetoo!’Monareplied.
NandiniandMonaheadedtowardstheothersofa.Snehamovedherfeettomakewayforthem.
‘Ohgoshherskirthasatear,’MonawhisperedfiercelynearNandini’sear.
NandinitooknoteoftheholeinthehemlineofSneha’ssimplekhakiskirt.‘Shemustn’thavenoticedit,’Nandinidefendedquietly.
‘Getheranewwardrobe.She’salwaysdressedupforworkorinjeans.’Monamadesuretokeephervoicefreeofanyjudgments.‘Shoppingshouldpepherup.WorksforeveryfemaleIknow.Trustme,I’mapsychologist,’Monathrewinastheysatdown.
Unawareofhowinterestingherskirthadsuddenlybecome,Snehatuckingherfeetunderherknees,struckademureposewhilecarryingonforcedconversationwithPradeep.AdityadulyprovidedthedrinksandNandinithefood.
Afterdinner,Snehafollowedtheothersbacktothelivingroom.Pradeeptrailedbehindher.Heevenjoinedherontheloveseatsheoptedfor.‘I’mgladthatNandinigotustogether,’Pradeepspoke,shiftinghisglassesfurtherupthebridgeofhisnoseashefellbackintothecomfortableleather.
‘Hmm.’Snehasmiled,tryingnottofocusonthelargeblackheadsglisteningaroundhisnostrils.
‘Adveyissuchanicekid,’Pradeepremarked.
‘Thankyou.’Snehahidherfaceinherdrink—thistimeitwasaglassofwater.
‘SoAdvey’sfather...?’Pradeepprobedfurther.
Snehalipsstilledneartherimofthecrystaltumblersheheld.‘Whatabouthim?’shehedged.
Pradeep’slaughwasawkward.‘YouknowwhatImean.’
Loweringherglassandtakingadeepbreath,Snehalookedathimsquarelyintheeyes.‘I’mdivorced.Advey’sfatherworksinHyderabad.I’mhisex-wifeandhisex-girlfriendishispresentspouse.’Snehawasthankfulthattheotherswereengrossedintheirownconversationsoratleastpretendingtobe.Thiswastheonlypartshehatedaboutherdivorcedstatus;revealinghowquicklyyourexhadmovedon.
Pradeepexhaled.‘I’msorry!’
‘Don’tbe.I’mnot,’Snehareplied.
‘Well,Ilostmywifetocancerlastyear.’Pradeepconfided.
‘I’msorry!Wereyouclose?’Snehaalmostbitoffhertongueatthedoctor’ssurprisedlook.Justbecauseshedidnotunderstandclosenessbetweenamanandawomandidnotmeanthatitdidnotexist,herkultabeingaliveandkickingexample.‘I’msorry.Pleasedon’tanswerthat.’Snehaapologized.Shestoodup.‘Excuseme.IneedtocheckonAdvey.’
ShefoundAdveyrollickingonthecarpetnexttothetrainsetAdihadsetupespeciallyforhiminoneofthefiveguestrooms.AmlawaskeepingaclosewatchasBen10playedloudlyonthegiganticflatscreenonthewall.
‘Mama!’Adveygotupandrushedtoheronhisshortlegs.Grabbinghimoffthefloor,Snehahidherfaceinhissoftlightbrownhairandinhaledhisbabysmell.Heaven!
‘You’reok?’Nandinicalledoutfrombehind.
SnehaturnedwithAdveystillinherarms.‘Mathi!’AdveylungedforNandinijustasshelungedforhim.
SnehalookedatAmla.‘Whydon’tyougoandhaveyourdinner?I’llwatchAdvey.’
‘OkayMadam!’Amlarolledhereyesasshewentout,lettingthemknowthatsheknewwhenshewasbeingpolitelykickedout.
‘Sogivemeanumberkulta,’Sneharemarkedsinkingdownonthebed.Thebloodythingalmostateherwhole.Shequicklymovedtoacarvedandupholsteredmahoganychair.
‘Number?What?’NandiniletAdveytughertothetrainset.
‘HowmanymoreoftheseblinddatesdoIhavetogothrough?’
Sheepishly,Nandinimethereyes.
Snehacontinued,herfaceunknowinglyglum,‘YouknowwhatisreallyhardformeisnotthatI’mdivorced,buthavingtotellcompletestrangerswhyIfailedatsomethingeverywomanisexpectedtoadapttolikeasecondskin.’
InasecondNandiniwasacrosstheroom,sinkingtothefloorinfrontofSneha,herexpressionguilty.‘Crap!I’llbackoff,Ipromise,ifyouagreetosomething.’
Snehagrimaced,‘OhGod,whatnow?’
‘Let’sgoshopping!Howabouttomorrow?’Nandiniimplored.
Snehacouldnothelpaninadvertentsmile.’Ihavetowork.’Snehasliddown,joiningNandiniandAdveyonthefloor.
‘AndIdon’t?’Nandinisuddenlybristled.
‘Notforaliving!’Snehapointedoutinallhonesty.
‘Soyourworkismoreimportantthanmine?’
Snehamadeamends,‘Nokulta.Ididnotmeanitlikethat.Seriously.’
Noyoudid,justlikeAditya,Nandinithoughtasherhandsstraightenedasectionofthetoyrailwaytracks.
‘Sethaniareyouokay?’Snehaasked,closelywatchingNandini’sface.
‘I’mfine,’Nandinibrushedoff.
Thetwofriendswerenotasaloneastheythoughtthemselvestobe.Theymissedthepersonhidingbehindthepartiallyopendoor.Monahadasmugsmileasshewentbacktothelivingroom.Hermindgameswereworking,theyhadto.Afterall,shewasapsychologist.
Chapter3:Youguysknoweachother?
Nextday,lateafternoon,asSnehainthegraphicseditingsoftwareopenonhercomputerwastryingtorazorlayersoveranimage,herdeskphonerang.Sheknewtheextension.Itwasthereceptiondeskofheradvertisingagency.
‘SnehaGupta!’
‘Ms.Gupta,ummm...’thereceptionisthadtroublefinishingthesentence.Snehagaveanimpatientsigh.Thereceptionistspokehurriedly,‘Sethaniiswaitingforyouhere,’andhungup.
Snehagazedatherwristwatch.‘Shoot,it’sfouralready.’Shehurriedlysavedtheopenfile,loggedoffherPCandgrabbedherbag.Shegottothelobby,dishingouthurriedgoodbyestoherteamandcolleagues.AsSnehaenteredthelobby,shestoppedshort,hermouthopen.Sethaniwasplanninganotherweekendmassacre.
‘Nandini!’Snehacalledoutwithmoreforcethanusual.
‘HiSneh!’Nandinismilewasahealthymixtureofguiltandsomemoreguilt.‘Iwasjusttalkingtoyourcolleague,Jigar!’Shepointedatthebespectacledyoungmanwithcurlydarkhairinapastelpinkshirt.
‘Wereyoutalkingtohimorexchangingnumberswithhim?’Sneha’ssmilewasghoulishasshejoinedthem.
‘HiSneha!DidnotknowMrs.Sarinandyouwerechildhoodfriends,’Jigar’ssmilespilledoutofhisface.
‘Yatilldeath-do-us-apartkind!’SnehafeltsomesatisfactionassheheardNandini’snervoustitter.‘Seeyoulater!Gottago.’ShespiedNandinisayingaquickgood-byeandwhisperingsomethingtoJigarthatsheobviouslywasn’tmeanttohear.
Astheygotintotheelevatorandthesteeldoorsclosedonthem,Sneha’sfirstwordstoNandiniwere,‘Nofriggingway.Nothim.’
‘Buthe’ssoniceSneh,’Nandinitriedherbestpoutingexpression.
‘ThatJigarisfreakin’vyingforthenewpromotion.He’smycompetition.’
Nandini’ssmilewasdazzling.‘Wellthendinner’saperfectwaytoburythehatchet.Youknow,blurthelinebetweenenemies.’
Sneha’ssmilewasthreatening.‘Ishallblurbothyouandhim.’
Nandinisnorted,‘Fine!Lookingforwardtoshopping?’shechangedthetopic.
‘Sure.’Sneharummagedthroughherbagandpulledouthercell.‘Youdidpromisewewillgrabadrinkandabite.’
NowNandinithreatened,‘Yesbutaftershopping.Withemphasisonafter.’
‘Ya,Yawhateverkulta.’Snehawasbusytypingamessage.
‘IalreadyspoketoAmla.Adveyisfineandhehashadhiseveningsnackandshewasabouttotakehimtothepark.’
Sneha’ssmilewasgenuine.Sheputhercellbackinherbag.‘ThanksSethani!Sowherearewegoing?’
‘You’llsee!’Nandiniansweredastheelevatorscametoahalt.
Halfanhourlaterjustasthetraffic,likeanoverflowingdamthankstotherushhour,wasabouttoburstuponMumbai’sroads,NandiniandSnehaingoodtimereachedPhoenixMallfromSneha’sofficeinMahalaxmi.
‘Whataweddingpresent!’SneharemarkedasshecaughtthereflectionofNandini’smaroonAstonMartinVanquishintheadjoiningthickglasswall.
‘Ilikedmyolderonejustfine!’Nandinisaidwhilelookingforchangeinoneofthenumerousslotsintheconsolebetweenthem.‘AdikickedupsuchafusswhenIthoughtofgettingmyoldcarhere.’
Sneha’slaughwasrude.‘IcanjustimaginethatcarparkedbetweenthefleetofobscenelyexpensivecarstheSarinshave.’
Nandiniroundedonher,herexpressionresentful.‘YabutI’mnotaSarin.ShouldIsimplydiscardeverythingIholdpreciousjustbecauseImarriedrich?’
‘Don’tbesuchamirchi-ka-pakodakulta.I’llwillinglytrademycarforthisoneifyouwish.I’llevenpaintitagarishred,’Sneharemarkedcalmly.
Nandinimadeaface.‘Forgetit.Whythehellisthecheckingtakingsolong?’
‘Askandyoushallbeanswered.’Snehabroughtthewindowonhersidedowntohaveashorttête-àtêtewithoneoftheuniformedguardsnearby.‘Somebigassjewelleryexhibition!It’llbecrowded.Youstillwannago?’
‘Heckyeah!’Nandiniworkedthestickshiftandmovedthecarforward.‘Toshopping!’Nandiniexclaimedandpromptlyclippedthesideofthecaragainstthesecuritypost.‘Oops!’
‘Andthatmakesitseven.Stoppunishingthepoorcarjustbecauseit’snotyourotherkhatara.’Snehasawtheslightdentfromthesideviewmirror.‘WillAdibemad?’
‘Nah!He’lljustaskifI’mokayandagaintrytopresstheneedtokeepadriver,’Nandinigrumbled,pullingintoanemptyparkingspot.
Anhourandahalflater,thetwofriendsfloppedintothecaneseatsofachicbaronthetopmostfloorofthemall.
‘Twomeaslybags,that’sit!YouareimpossibleSneh.Anyotherwomanwouldhaveboughtastoreinthistime.’
‘Chillya!YouknowI’mnotmuchofashopper.Iappreciatetheeffort,butIknowtherealreasonwearehere,’Sneharemarked,grinningasshewentoverthelaminatedredandblackmenucard.
‘You’resuchatwenty-nine-going–on-fifty.’Nandinifrownedconfused,‘Whatreason?’
‘Nearlythirty-going-on-sixty,’Sneha’ssmilewasgoading.‘Youjustwantedtohangoutwithmoi!’
‘Yathattoo.ButIdidwantyoutobuyanewwardrobe.’Nandinishouldhavebeenmorecarefulwithherwords.‘Monasuggestedamakeover—’
Losingherhappyface,Snehasmackedthemenucardonthetable,loudly.‘Mona!Shesuggestedawhat?’
Nandinibacktracked,‘OfcourseIwantedtochillaxwithyou.’
‘Un-freakin’believable’Snehasatbackinherchair,herlipspursed.‘WhoisthatMonatocritiquemyclothes?Andyoulistenedtoher?’Hertonewasaccusing.
‘Ohman!Whatacrowd.Lookthere!’NandinitriedherbesttodistractagloweringSneha.Sheknewshehadjustputherentirearrayoffootwearinhermouth.
‘What!’Snehapeeved,tossedacarelesslookoverhershoulder.Theywereseatedrightacrossfromthepubdoor.Justthen,Sneha’seyesfellonthegroupofpeopleenteringthepub.HerbreathcaughtinherthroatandSnehafelttimejustfreezearoundher.Herbodywentslack;hadshenotbeenholdingthearmrestsofthechairshewouldhavesurelyslidtothefloorinatidyheap.Themaninthemiddleofthecrowdseizedallofherattentionandbreath—theonewithslightlywavythickravenhairthatsatuponasculptedfacewitharcheddarkeyebrowsoverpiercinggreeneyesthatsheknewbymemoryweredarkgreenattherimandamixtureofpalergreen,yellowandbrowninthecenter,shieldedbylonglashes.Shehadnotforgottenthoseeyes.Thenoseinastraightlinestartedinagentleslopeunderhiseyesandendedfirmlyoveragenerousmouthwithaslightlyplumperlowerlip.Thechubbyboysherememberedhadbeenchippedawayintoatallandleanspecimenofrawmasculinity.Hisstrideswerelong,gracefulandconfident,commandingotherstofallinastepbehind.
NowayJosé!Snehathoughtwatchingtheman,hermouthagape.Hisrecentpicturesdidnojusticetohisactualpersonaorphysicalaura.
‘Sneh!Sneha!’Nandini’svoicebrokeintohercatatonicstate.
SnehaturnedtofaceNandini,hereyesroundassaucers,‘Supercanaryshit!Idon’tbelieveit.’
‘WhathappenedSneh?’
‘Justdon’tlookthatwayokay?’Snehaorderedvehemently.
‘Jaltijawanicalmdown?’AconcernedNandinireachedouttopokeSneha’shand.Shestruckherglassofwaterinstead.Theglasstippedoverthesideofthetablespillingallthewateronthetablebeforeitshatteredonthefloor.
‘Hitkulta!’Snehawinced.‘Loodybell!Youjusthadtodidn’tyou?’
‘Youareactinglikeyouhaveafireinyourpants.Youwantthiswater?’Nandiniteasedgiggling.
Awaiterappearedattheirtable.‘Noproblem,Mrs.Sarin.Wewillgetyouadifferenttable.’Hebrisklybegancleaningthemess.Anothersmilingserverstoodattheirside,readytowhiskthemaway.
‘I’mreallysorry!’Nandinistraightenedtoherfullheight.Snehatoostoodup,makingsurethemenucardcoveredherface.‘I’llpayforit,’Nandiniinsisted.
‘NoworriesMrs.Sarin!’Eventhemanagerjoinedtheparty.‘Pleasecome,Ihaveatablereadyforyou.’
‘Isthereanyonewhodoesn’tknowyou?’Snehamockedquietly,quicklyfallinginstepbehindastill-apologeticNandini.
Snehacaughtaglimpseoftheirnewtableandtheothersinitsvicinity.Keepingthemenuinfrontofherface,SnehagrabbedNandini’selbowandpulledherback’Hammit!Nokulta.Notthere,pleaseanywherebutthere.’ThemenucarddribbledthelastfewdropsofwateronSneha’swrist.ReflexivelyshebroughtthemenucarddownanditcaughtNandini’swrist.
‘Oww!’Nandini’ssoftyelpwasloudenoughtobeheardbythepeoplearoundthem.
Panicking,Snehaclosedhereyes.Andwhensheopenedthemasecondlater,hereyesoftheirownaccordslippedtothenexttablewheresatapartyofthreebusinessmeninsimilardarksuits.However,oneofthemwasstaringatSneha,asifsomeoldforgottenmemorywaswakingupinhishead.Inananosecond,realizationdawnedinthefamiliarlightgreenirises,andinresponse,Sneha’sfaceturnedabrightshadeofred.Shebroketheeyecontact.
Snehawatchedfromthecornerofhereyesastheman,whosheknewtobethreeyearsolderthanher,comeoutfrombehindhistable.Turningherfaceaway,Snehacursedunderherbreath,‘Hit!’.
Themandidtheunexpected,hegreetedNandini.‘Nandini?Right?’Surprised,Snehaturnedtogazeathimandthenquicklyavertedherfaceashisrapierglancecollidedwithhereyes.Snehaavertedhereyes,thinkingandprayingthathehadnotrecognizedherafterall.Shehadchangedalotsincetheyhadlastmet.
Nandinistaredathimforafewsecondsandthenherwordscameoutinarush,‘Nikhil.NikhilChandel.Gayatri’sfriend?’
Snehakepthercuriousitytoherself.Howdidtheyknoweachother?
‘Howareyou?’Nandinitriedtoeclipsethesuddenstabofguiltonherfaceandconsciencebutfailed.
Sneha,inspiteofherownunease,feltatwingeofanger.ShedidnothavetoseeNandini’sfacetoimaginewhatshewasfeeling.Herkultawasguiltyofnothing.
‘Verywell.Thankyou.Congratulationsonyourwedding!’NikhilChandel’svoicewasdeepandsuave,hittingalltherightnotesofaloofness.Snehascowledyetshedidnotlookathim.Jerk!Sheformedanopinionofhimrightthen,rightthere.
‘Thanks...Howis...’Nandinitrailedoffawkward.Thecolourinherfacerose.
‘Howis?Who?’NikhilaskedwithbanalcuriositybuttherewasnothingbanalabouttheglintinhiseyesashekeptthemfixedonNandini’sface.
Sneha,atNandini’sside,stiffened.Nikhilmusthavenoticedthetinymovement.HefinallyswivelledhiseyestoSneha.
Nandiniobliginglymadetheintroductions,‘Thisismygoo—’
Nikhilcutheroff.‘HelloSneha.Ithasbeenawhile.Yourememberme?’
Pullinginadeepbreathevenasherhandsfistedathersidesandherchincameoutathim,SnehagaveNikhilherfullattention.Sheschooledherexpressiontomatchtheindifferenceshesawonhisarrogantface,‘HiNikhil!Itreallyhasbeenawhile.’
‘Youguysknoweachother?’Nandiniaskedsurprised.
‘Hardly!’
‘Maybe!’
SnehaandNikhilansweredsimultaneously.
Chapter4:Worriedface,anxiouseyes!
ObservingNandini’scomicalexpression,Snehasheepishlyrectified,‘Itwasagesago.He’safriendofmycousininAmsterdam.’Nikhildidnotaddtoherstatement.Hewatchedthemhiseyescold,faceimpassive,notgivinganyofhisthoughtsaway.SnehakepthereyesfixedonNandini.
‘YourtableMrs.Sarin!’Theserverinterrupted.
‘Wellitwasnicemeetingyou,’Nandinimadeamovetowardsthetable.Snehahadalreadygrabbedachairforherself.Nikhildidnotmove,promptingNandinitomurmur,‘Wouldyoucaretojoinus?’SnehabitherlipinannoyanceandthennoticedNikhilwatchingnotNandinibutherwithhoodedeyes.
‘Howcanhejoinus?Healreadyhascompany,’Sneharemindeddefiantlythumbingherchinathim.
Slidinghishandintohisblacktrouserpocketsthatsatwellonhismuscularandleanbuilt,Nikhilsmoothlydisagreed,‘Iwouldliketo.Thankyouforasking.’Theflash-in-the-pansmilethatstartedandendedathismouthwassolelyforNandini.Snehaheignored.ThatonlyaddedtothebuildingirritationinSneha,eventhoughsheknewshewasn’thersmartestwhenirked.
‘Wewerealmostdone.’Nikhilglancedatthetwomenonhistable.Theypromptlyimmersedtheirfacesintheirphones.Atseeingthealacritywithwhichthemenreacted,Snehadeducedthattheyworkedforhimratherthanwithhim.
NikhilmovingforwardtookthechairfromthewaiterandpulleditoutforNandini.BeforehecouldextendthesamecourtesytoSneha,shehurriedlypulledoutherownchairandsatdownwithathump.Thetableshudderedslightly.
‘Sneh!’Nandinireproached,grabbingherglassbeforeitfellagain.
‘Sorry!’Farfrompolite,Snehashotback,busyingherselfwiththemenuagain.Bythetimetheywereoutofhere,Snehahadafeelingshewouldrememberthismenubyheart.Allhisloodyfault,Snehacribbedtoherself.
Nikhiltookaseatbetweenbothofthem.Forfewminutes,therewascompletesilenceatthetable.SnehakepthermouthclosedandeyesexclusivelyonthemenupurposelyignoringNandini’sfranticgaze.SorrykultaKulta,inthisyou’reonyourown;ifIstepinyoumighthavetoruemorethanabrokenglass,Snehathought.
Nikhilforhispartappearedtositquietlyandstareindifferently,hiseyesfixatedonSneha’sloweredhead.
Clearingherthroat,Nandinibroketheice,‘SowhatbringsyoutoMumbai?’
‘Work!’Nikhilturnedhisheadtogiveherthebriefestofsmiles.‘Myfirmhasorganizedthejeweleryexhibition.’
Saalasunhaar(goldsmith)!Snehathoughtacerbically,refusingtocontributetotheconversation.Snehawassurprisedbytheintensityofangstshefeltforthecoldmansittingacrossfromher.Arationalpartofhercouldnothelpbutwonder,wasitdislikeforhimordislikeoftheembarrassingmemoriesheawakened?
‘Whatever!’SnehablurtedscowlingfiercelyatthetablelinenbutbothNikhilandNandiniheardandmisunderstoodher.
Nandinihurriedtosmoothentheawkwardmoment‘Yourfirm?’
Nikhil’snodwasbrisk.WithefforthemovedhiseyesoffSnehawhoavoidedmeetinghisgazeasifhehadthepinkeye.
AbruptlyNandinilostthenervouslookinhereyesandaslowsaintlysmileclimbedallthewayfromherlipstohereyes.‘Asinyouownfirmoryouworkthere?’Nandiniaskedbrazenly.Snehawidenedherdowncasteyes.ShecouldstrangleSethani.
Nikhil’ssmilewasdownrightfrosty,‘Abitofboth.’
‘Ohhok!’Nandinireplied,smug.Thewaiterappearedonherside.‘Mangotiniforme,’Nandinisaid
‘Makethattwoplease,’Snehasaid,keepinghereyespinnedtothemenu.
Nikhilhadasuddenurgetograbthatblastedmenufromherhandsandflingitacrosstheroom.YearsofrigidlypracticedselfcontrolcameintoplayandNikhilinstantlythrustallemotionawayfromhisfaceandmind.
ThewaiterglancedatNikhil.‘Glenlivetwithclubsoda,’Nikhilemphasizedinadeepervoice,hiswordssoundingmoreclippedthanusual.
Astheservermovedaway,NandinitrampledoveralletiquettesofPC.‘SoNikhildidyoure-marry?’Snehanearlychokedonherbreath.SheshotNandiniawarninglook.ItfelloffNandinilikewateroffaduck’sback.
NikhilwatchedNandini.Hisanswerwasasneeraccompaniedbyasingleword,‘Never.’
Nandiniwasn’tfinished.‘Seeinganyone?Anythingserious?’
Asuddenshakeenvelopedthetable.NandiniandNikhilgrabbedwhatevertheycould.Thankfullynothingspilledorshattered.
‘Whydidyoujustkickme?’NikhilaskedlevellinghisindifferentglanceatSneha.However,themereglancealteredtoareluctantgazeashiseyesranoverSneha’sfeatures.Herforeheadwasclearandcurrentlyhousedafewlinesoftensionwhichheknewweretherebecauseofhim.Herdeep-sethazeleyesfringedbythickdarklashesandanaturalupwardtiltattheendofhernosealwaysgaveherfaceaperpetualsaucyexpression.Moreover,thenosewasthinandpetite,thekindthatsuitedanoseringorastud.Herlipsfreeofanycolourwerealightpink,welldefinedwithanaturalupwardtiltandroundedtips,thekindthatcouldalterfromagrimacetoagrininseconds.Hastily,Nikhilswunghisfaceaway,angryathimselffornoticingdetails.Hehadseenandknownfarmorealluringwomenwithbettermannersandopinions.
Snehagrudginglysaid,‘Thatwasn’tmeantforyou.’Thenextwordwasevenhardertoutter,‘Sorry!’
NikhilansweredherwithasilencethatfurthermaddenedSneha.Hemovedhishandfromthetabletolettheserverplaceasinglemaltscotchinfrontofhim.‘Sohowoftendoyouplayfootsiewitheachother?’HekepthissomberfaceturnedtoNandini,histonedisparaging.Therewasnoemotionvisibleonhisface.Hecouldhavebeentalkingaboutanythingfromtheweathertoabomb.
‘Ha!Ha!’Snehamuttereddarkly,tuckingherfeetunderthechair.Hadsheleftherwitsbehindinofthetrillionshopstheyhadvisited?Whatwaswrongwithher?HowcouldsheletNikhilspeaktoNandiniandherlikethat?AngrilySnehalookedupandopenedhermouththeverysecondNikhilshiftedhisfaceandmethereyes.Herhazeleyeswidenedatthecausticexpressionthatbrieflylightenedtheinnercirclesofhisirises.Confused,Snehashuthermouthwithoututteringasinglewordandreachedouttotakeadesperatesipofthemangotini.
‘WhichcousinofyoursisNikhilfriendswith?’askedNandini.
Snehaobstinatelyclampedherlipsandpickedupherglass.
GivingNandinihissignaturecoolsmilethatdidnotspilloutofhislipsorcausecreasesaroundhiseyes,Nikhilstayedmum.
Snehafinallyvoicedsoftly,‘Kimdi.Myfirstcousinonmom’sside.You’vemetherafewtimes,’sheremindedNandini.
Nandininodded.‘OhKimdi.Ofcourse,Iremember.Shecamedownforyour—’Nandinibitthewordoff.Justthen,Nandini’scellbuzzed.Sheglancedatit.‘It’sAdi.Againandofcourse,’hersmilewasquick.‘Excuseme.’NandinigotupandwalkedawayleavingSnehaandNikhilalone.SnehanearlyputoutherhandtostopNandini.AsuddenboutofawkwardnesssurgedinherasshewasleftalonewithNikhil.FreshcolourclimbedfromhernecktoherfaceasshefeltNikhil’seyesscrutinizingher.
Afterafewsecondsofsilence,Nikhilfinallyventuredaquestion,‘Adi?’
Snehadeignedtoshoothimaquickpointedlook,‘Aditya.Herhusband?Ithoughtyouknewthat?’SnehaglancedatNandiniwhowasbusytalkingonhercell.Sheshifteduneasilyinherchair.C’monkultacomeback!SnehatriedsendingNandiniafewcusswordstelepathically.
‘Howwellyouknowme,’Nikhil’stonewaslazyandmocking.
TakingadeepbreathSneharesignedlyfacedhim,‘Wewerejustkidsbackthen.Ican’tbelieveyouarestillmadaboutit.’Shewatchedhisfacecloselyforareaction.Shedidn’tseeany.
‘I’mnot.’Nikhiltookasipofhisdrinkandputitbackonthetablewithanairoffinality.Hesmoothlygottohisfeetandlookeddownather.Snehaunconsciouslytippedherfacebackathimrealizinginthatinstantthateveniftheywerestandinghe’dbetoweringaboveher.Nikhileyesranoverherupturnedfaceframedbysoftdarkbrowncurlsthatfellbelowhershoulders.AsuddenexpressioninNikhil’seyeshadSnehafeelsomenervousfluttersinherstomach.Shockedbyherreactiontohim,shehurridlylookedaway.
‘GayatriisbackfromEurope.Andshe’snotoverAditya.’
Withthoseominouswords,wastingnotimeNikhilwalkedaway.Andtheycallqueensdramatic,Snehathoughtevenasshetriedtofullyabsorbthemeaningofthosethreateningwords.NikhilpassedNandiniwhowasstillonthephoneandwavedheracasualbye.Hedidstoptohandoverafewnotestotheserverattheirtable.
Inseconds,thetwomenattheothertablefollowedhimout.Nikhilmighthavefreedherandtheroomofhismagneticphysicalpresence,yetthosegreeneyesandhispartingwordshauntedSneha’sanxiousmind.
Chapter5:Waitingforsomeone?
Inafewminutes,Nandinicamebacktothetable.Snehahadregainedhercomposurebythen.
‘Sowhatwasallthatabout?YouandNikhil?’Nandiniaskedsittingdowninherchair.
‘BORING!’Snehawavedherhanddismissively.Thelessshesaidorthoughtaboutthatinsufferablemanthebetter.HoweverSnehawasstillsurprisedbytheintenserevulsion,anxietyandeverythingelseshehadexperiencedaroundNikhil.Hastobetheshockofseeinghim,itwon’thappenagain,Snehadecidedwithafirmshakeofherhead.
‘BS!’Nandinidisagreedloudly.
‘What?’Snehaaskeddistracted.
‘Youbothwerepositivelyrubbingsparksoffeachother.Tellmewoman!NOW!’Nandiniwhined,shakingherstylishdarkhairvigorously.
‘HedidmentionGayatriwasintown.’Snehaknewhowtodistractherfriend.
Sneha’swordshadthedesiredeffect.Nandinisatbackchewingthesideofafinger.‘NikhilisextremelyclosetoGayatriandherfamily.Theywerealwaystight.Ifhe’ssayingitandit’saboutGayatrithenit’strue.’Nandinigrimaced,‘Tit.’
Sneharolledhereyes.‘Thewholeideaofmispronouncingcusswordsistobringthemdownalevel,notmakethemworse.’
‘What?’.
‘Idon’tsaydammit,Isayhammit.ForbloodyI’llsayloodyorpoody.ForshitI’llsayhitorbit,nottit.Yuckkk!’
‘Sorry!’NandinigrumbledevenassheflippedSnehathebird.
Snehasighed,‘Don’tbescaredofGayatri.Getthattattooedonyourheadifyoumust!ButrememberyouandAdididnowrong.AdityawasalwaysinlovewithyouandevenablindpersonintheroomwithyouandAdicansensethat.Ok!’Snehademandedananswer.
‘Iknow,buthedidbreakofftheengagementwithherbecauseofme!’Nandinireplieddully.
Snehasnorted,‘IfIremembercorrectly,Adibrokeofftheunofficialengagementevenbeforetheofficialannouncementoftheirweddingdate.Hedidtherightthing.’
Nandiniexhaled,‘Ohwell.’Sheshookherheadasiftoclearitandcontinued,‘Adicalled.Ihavetogohome.Wehavetogooutwithsomeonefromwork.’
‘Cool!’Snehagrabbedherbagsandgotup.
‘Soyoudidn’ttellmehowyouandNikhilmet,’saidNandinimatchingSneha’sstrides.
‘BORING!’Snehareiteratedastheyexitedthepub.Thetwoheadedfortheelevators.Snehafirmlykeptherfaceangledofftheexhibitiongoingonacrossfromthem.ThusshemissedNikhilstandingattheentrance,hisenigmaticglancesteadilywatchingSneha.
AsNandinipulledupfrontofSneha’sapartmentcomplex,hernaggingwasstillverymuchon.‘Whythefudgearen’tyoutellingme?’
Sneharaisedashakingfistinfrontofher,‘OhGodkultaforthelasttime,heandImetagesagoandvery,verybriefly.Willyoupleasequitit?CanIgonow?Adveywillbewaiting!’
GrumpilyNandinipressedtheautounlockbutton.‘Fine.WaitandseewhoIinvitethisweekend,’shemutteredunderherbreath.
‘Whatdidyousay?’Snehaasked,grabbingherbagsfromthebackseat.
‘Nothing.’Nandini’ssmilewasaghostlyspectre.
NarrowinghereyesmomentarilyandmenacinglyatherBFF,Snehaalightedandaquickgoodbyelaterheadedforthebuildingelevators.Therestofeveningwaslostincuddling,bathingandfeedinghersonfollowedbyanhourorsoofpendingofficeworkbeforeshehitthesack.
Nextday,Snehaheadedstraightforanexhibitionafterwork.Averyexpensiveandcrowdedexhibition.
Shewentuptothetopmostfloorandwalkedstraighttotheentranceofthelargehall.Forsomestrangereasonthesong‘Singham,Singham’clankedloudlyinhermind.Sheswungopenthetintedglassdoorsonlytobeinstantlyengulfedbyhumanity.Thekindthatworeexcessiveperfume,spokesoftlyandcarriedsmallclutchbagsthathousedmultiplecreditcards.ThepersonSnehasoughtstoodclosetothedoorsconversingwithayoungcouple.
NikhilnoticedSnehajustasshesawhim.AslightlyraisedeyebrowwasallSnehareceivedasagreetingandthenhewentbacktotheconversation.
Uncertainly,Snehamovedtothesideassheallowedotherscominginbehindhertopass.
Awomanapproachedher.‘Couldyouopencasenumber14?Mysisterwouldliketakealook.’
Snehastraightened.‘I’msorry.Idon’tworkhere,’shereplied.
‘Ohsorry!’camethereply.‘It’sjustthatyourclothes...’thewomantrailedoffandhurriedlywalkedaway.Sneharuefullyglancedatherclothes.Acrispwhiteshirttuckedintoslim-fittingblackpantsmaymakeherlooktallerandtakesomevoluptuousnessawayfromhercurves,yetitwasthemostcommondresscodeforstaffintheserviceindustry.
Singhamnowplayedas‘Chewinggum’‘chewinggum’inherhead.AbemusedSnehawasaboutlookforaplacetositwhenNikhilapproachedher.‘Waitingforsomeone?’
Snehaimmediatelyalteredherexpressiontosevere,‘Yes.You!’Unconsciously,Sneha’shandsballedintofistsatherside.Whydidshefeelasifshehadafightonherhands?‘Istheresomewherewecantalkforafewminutesinprivate?’Snehaaskedevenly.
‘I’vealreadyacceptedyourindirectapologyyesterday,’Nikhilremindedhercoolly.Heknewhewaspurposelygoadingthewomaninfrontofhimbuthecouldnothelphimself.Nikhilwasnolongertheeagertoplease,alwayspolitekindofbloke.ThesoonerSneharealizedthatthebetter.Heknewbetternow,lifeitselfhadtaughthimthatharshlesson.Onlygiveaninchifyoucantakeamile!
Snehafeltlikegnashingherteethbutshewouldnotgivetheexasperatingmaninfrontofherthatsatisfaction.‘Verygenerousofyou,’shequippedsarcastically.‘It’ssomethingelse.’
Nikhilseemedtodebateforafewseconds,allthewhilestaringatSneha;hislookpiercingasifitwastryingtopickonherthoughts.Snehamethisstareandstoodherground.ThesignalwascleartoNikhilthatIfSnehawantedtotalkthenthetalkwouldhappen.
‘Let’sstepout.’NikhildidnotwaittoseeifSnehafollowedhim.Withquick,familiar,longstridesheheadedoutofthealreadyopenglassdoors.Snehaassumedthattheywouldbeheadingtothepubacrossfromtheexhibitionhall.Onthisfloorthatwastheonlyotherplacewithchairs.Shewaswrong.Nikhilmarchedstraightuptotheelevatorsandwaitedforherthere.
‘Here?’Snehamurmuredsurprised.
‘Yousaiditwon’ttakelongsoI’mguessingyouhavesomewheretogo,’Nikhilshotback.TheicytoneofhisvoicetoldSnehaanotherstory;hewaseagertogetridofher.
Snehatriednottofeelinsultedbutfailedcompletely.Herhazeleyespositivelyshotsparksathim.‘Whatdidyoumeanyesterdaywhenyousaid“Gayatrihasn’tgottenoverAditya?”’
‘Imeantexactlywhatyouheard,’Nikhil’sreplywassmootheven
Snehahadherhandspulledback,herstancedefiant.Theactiononlystrainedherblousetighteracrossherchestdrawingattentiontoherattractivecurves.
‘Wasitawarning?’Snehademandedcrossingherhandsoverherchest,oblivioustothefactthatithidapartofherthatNikhilhadsuddenlydiscoveredtobeveryfetching.
Pity!Nikhilpushedthatthoughtawayfromhismind.’Areyougoingtochallengehertoaduel?’NikhilkepthisexpressionboredashiseyesskimmedoverSneha’sheadbacktotheentrancehall.
Snehasawwhathewantedhertosee—hiseagernesstogetbacktowork.‘Ofcoursenot.IjustwanttomakesurethatGayatriknowsherboundaries.AdityaandNandiniaremarried.’
‘Andmarriageslastforever?’Nikhilshotback.Abruptlyhiseyesintensely,andverybriefly,clashedwithhers.Snehanoticedthebrownflecksinhisgreeneyes.
‘Yessomeare,’Sneharetorted.‘AndasGayatri’sfriendyoushouldgivehercorrectadvice.’
‘Isthatall?’Nikhilwasterse.
Snehawastakenabackbyhiscurtness.‘Ya...that’sall.’Nottoomanypeopleonthisplanetlefthertongue-tied.TheNikhilsherememberedwasn’toneofthem.Whathappenedtohim,Snehawondered,staringathischiseledfacethatheldnosoftness.
Snehathoughtshesawaflickerofamusementsparkleinhisdead-as-a-fishstarebutitwassobriefthatshewassureshehadimaginedit.
‘I’mnottheonlywhohaschanged!’Nikhilcountered,hislookastute.
Snehainwardlycringed.Crap!Hadshesaidthatoutloud?Thatmightshowthatshecaredenoughtonotice.NowayJosé!‘Bye,’beatingahastyretreatSnehapunchedthebuttontocalltheelevator.Nikhildidnotstopher.
Eventhoughtheydidnotexchangeanotherword,NikhilquietlystoodathersideuntiltheelevatorcameandtookSnehaawayfromhim.‘Horribleman!’Snehablurtedtoanemptyelevator.
AsNikhilwalkedbacktotheexhibitionhecouldnothelpbutrecalltheSnehahehadmetagesago.Eventhen,shehadbeenapeskyslipofagirlwithanequallypeskyafflictionofwanderingintootherpeople’slives.Shehadwornherhairdifferentlythen.Shortcurlsthatframedherfaceandendedabovehershouldersunlikethetightbuntoday.Thenherbodyhadbeenthatofagirl’s,lean,withthegaitofachild.However,nowherbodywasthatofawomanwithgenerouscurvesandinherentgraceasshewalked.Herecalledthewayherblousehadpulledtautoverhertorso.Frowning,Nikhilstoppedshortoftheglassdoors.Howhadherbodyofthenandnowstayedinhismemory?Histastewasdifferent.Nikhil’sguttoldhimthatSnehawouldnotknowunclutteredorfunctional,thecharacteristicshesoughtinawomanandarelationship,eveniftheywereherfirstandlastname.Sheseemedlikethekindtobringknivestoagunfightanditwouldmakenodifferencetoherifthecausewashersornot.ThatveryinstantNikhilmadeasolemnresolutiontonotthinkaboutSnehaandstayasfaraspossiblefromthemeddlingwomanwhosoeasilygotunderhisskin.
HoweveronethingthatNikhilmissedaboutSnehawasthatshewasn’teasilythwarted.AttheexhibitionSnehahaddiscreetlypickedupabusinesscardofNikhil’sfirm,D.C.Inc,whichprovidedhisofficeaddressinWorli.
‘IwillfindoutwhereGayatriisandmeetthattartface-to-face,onceandforallandwithoutanyofthatinsufferablejerk’shelp,’Snehamutteredheadingoutoftheelevator.TheexhibitionwasonuntiltomorrowsosheknewNikhilwouldbehereandnotinhisoffice.
Thenextdayaroundnoon,feigninganappointmentinWorli,Snehaleftheroffice.Awomanonamission,allshewasmissingwasacapeandaplan.Afterashortdrive,Snehapulledintotheparkinglotofthemultistoreybuildingwithacompletelytintedglassexterior.Asshewalkedintothelobby,Snehamadesuretoreadthenamesoffewotherofficesinthebuilding.SevenoftheuppermostfloorsinthebuildingbelongedtoD.C.Inc.
CasuallySnehaslidintotheelevatorbehindagroupofprofessionallyattiredpeople.Afterpressingthebuttonforthetopmostfloor,shehoveredintheback.
Snehawasnervous.Bythetimetheelevatorreachedthetopfloor,shewasaloneinit.
‘Ohhh!’Sneharecoiledjustasshesteppedout.
Chapter6:A.PatelandAssociates
Didthebuildinghouseaprison?Whyweretheresomanysecuritypersonnel?Neartheelevatoralone,shecountedfour.
‘Youareheretomeet?’askedtheguardclosesttoher,brandishingaforbiddinglookinggun.
Snehagulped,‘Uhhumm,NikhilChandel.’
‘YouhaveanappointmentMa’am?’Heaskednext.
‘Ummyes,kindof.ImeanyesIdo,’Sneharepliedwithmoreconfidencethatshefelt.
‘Thecodenumberplease,’herequested,asanotherguardwithapaperandpenjoinedhim,readytojotitdown.
‘Whatcode?’Bewildered,Snehafumbled.
‘WhenevermeetingsarescheduledwithMr.Chandeloranyotherdirectors,acodeMa’amissentviaemail.’
‘WellIwasn’tsentanycode.Noproblem.I’lljustcomebacksomeothertime.’
Anotherguardsteppedbetweenherandtheelevator.
‘Justaminute.Weneedtocheckyou.’
‘Excuseme!Checkme?Whatrubbish!’Snehanervouslypulledherbagandfoldersinfrontofherbody.Wheretheheckhadshecome?
‘Pleasecomethisway!’Theguardrepliedsternly.
‘Nofriggin’way!’Snehamadeamovetojabthebuttontocalltheelevator.Astrongvice-likegriponherelbowstoppedher.Shewasabouttoscreamherlungsoutordosomethingequallyrashwhenawomanpoppedherheadoutfromaroomattheendofthecorridor.
‘What’sgoingon?’Theelderlywomandressedindrapedcottonsariaskedsteppingoutofthedoor.
‘Helpme.Please!’Snehawailed.Thewoman,withhersaltandpepperhairtiedneatlyinabunathernape,beckonedtheguardswithsomeauthority,‘Bringhertomyofficeplease.’Shedisappearedbackintoherroom.
‘Youheardher.Iwanttogotoheroffice.’Snehabroughtoutrepressedindignation.Theguardhustledherintotheroom.Snehacaughtaglimpseofaclean,expansiveroominmutedshadesofcreamwithasmallfountainandexpensivelookingartonthewalls.
Thewomansatbehindaclearglassdeskthatappearedasspotlessandwell-keptasherappearance.‘YournameMiss?’
‘Who’sasking?’Snehafidgetedbetweentheguards,buyingtime.
‘Who’sthat?’
Snehalookedaround.ItwasNikhil’svoice,soundingsomewhatmuffled.‘Whereishe?’Snehawhisperedtothewomaninthesari.Asananswer,sheswivelledhercomputerscreentowardsSneha.SnehaandNikhilcameface-to-facewitheachotheryetagain.Nikhil’sexpressionwasincredulousandSneha’ssmileflustered.‘Hi!’Sneharaisedherhandawkwardlyingreeting.
‘Whatareyoudoingthere?’Nikhilbarked.Hisexpressionturneddarkandominousashisgreeneyesglowedhostile.Theguardslefttheroom.
Sneha’schinrosedefiantlyand,purposelyignoringNikhil’sangryeyesburningaholeinher,sheaddressedthewomanbehindthemonitor,‘IwasactuallylookingforA.PatelandAssociatesandcameherebymistake.APatelandAssociateshaveanofficehereright?’
Nikhilspokewithobviousimpatience,‘WhoatAPatelandAssociateswereyougoingtomeet?’
Snehawasagoodchessplayerwithabadpokerface.‘I’mheretomakeapresentationtothemanagingdirector.A...AdarshPatel.’Shewavedthefolderinherhandsinfrontofher.‘I’mtryingtogettheirbusiness.’
Nikhilwasnotimpressed.‘Mrs.Ali!’
Thewomanswivelledthemonitortoher.‘YesSir.’
‘PleasehaveSnehatakeaseatinmyoffice.I’monmyway.I’llbethereinafewminutes.’
Snehaleanedforward,speakingurgentlytoMrs.Ali,‘PleasetellhimIhavetobesomewhereelse.’Snehaheardanimpatientcluckfromthemonitor.
‘Seriously.Ishouldbeonmyway.’Snehapointedatthedoor.
‘Mrs.Ali,callHiren,’Nikhilemphasizedonthename,‘theM.D.ofA.PatelandAssociatesandtellhimSnehaisgoingtobedelayed.’Nikhildidnotgetthesatisfactionofseeingtheexpressiononherface.
‘Sure!’Mrs.Aliputaheadpieceinherear.
Snehahastilyputherhandsoutsurrendering.‘Fine.I’llwait.I’llsendMr.HitenPatelanemailfrommyphonerightnow,’sheheldupherBlackBerry.SnehagaveMrs.Alihermostwinsomesmile.Mrs.AlirotatedthemonitorbacktoSneha.
Feigningcoolnessthatbeliedtheanxietyeatingatherinsides,SnehacoollymetNikhil’srapier-likegaze.‘HirenandnotHiten,’Nikhilsaid.HesawSnehainadvertentlysinkherteethintoherlowerlip,amindlesslyendearinggesturethatrevealedhernervousnesseventhoughshebravelyglaredbackathim.‘I’llseeyouinabit.’Nikhilpurposelymadehiswordsandtoneratherimperiousandchilly.Shecouldseenosoftnessinhim.
‘Fine!’Snehavoiced,herfacecomposedexceptforthethinlineofsweataboveherupperlipandaratherredchewed-outlowerlip.Nikhil’seyesslippedtohermouth,again.Bitingoffacusswordthatwasdirectedmoreathistreacherousmindthanthebothersomebusybodyinhisoffice,hecuttheconnectionandthescreenwentblank.
Haramchor!Noharamkhorpersonified!Snehafumed.Itwasn’therfaultthatthefirstnameofA.PatelandAssociate’sM.D.wasHirenandnotsomethingwithanA.
MrsAligottoherfeet.‘ThiswayMs.?’
‘Gupta.SnehaGupta.’
Mrs.AliandSnehawalkedintothefoyer.Thesecurityguardswerebackattheirpostoutsidetheelevator.Shecaughtoneortwosmirksasshepassedthem.Snehaignoredthemforshehadabiggerproblemcomingherwayinafewminutes.
SnehaandMrs.Alistoppedatthelastdoorthatstoodapartfromtheothersforitwastheonlyonemonogrammedwithtwosmallgoldleavesentwinedatthestems.
Openingthedoor,Mrs.Aliusheredherin.‘Mr.Chandel’soffice.Pleasehaveaseat.CanIgetyousomething?Cappuccinoortea?’
Snehawastemptedbythecappuccinobutshedeclined.Mrs.Alileftheraloneinthelargeroomthathousedsleek,contemporaryfurniture.Thewallsallaroundwerelitupwithlightslineddiscreetlyatthebottomofthewalls.Asleekrectangularglasstablesatinthemiddleofthe
room.Awiremeshblackchairsatemptybehindit.Ontheupperhalfofthewallbehindthetablewassomekindofamuralpaintedinmutedcolourswithanunevensurface.Onthelowerhalfofitaquietwaterfallthatcascadedmakingsoftlappingnoisesasthewaterflowed.ThefloorunderSneha’sfeetwasdarkandechoedherfootstepsmorethanshewouldhavelikedtohear.Nikhil’sofficewasoverwhelminglymodernandstark.Justlikehim!Snehafumed.
Apartfromthedominantdeskandchairshewasstaringat,therewasanotherseatingarrangementintheroom.JusttothesideofwhereSnehastoodlaytwo,ratherlarge,blackleatherchairs,ablackleathersofa,anoddlyshapedglasstablethathadasilvercolouredstumpforitsbase.Snehagingerlyputherstuffonthetableandsankintooneoftheblackleatherchairs.
AsofthummingsounddistractedSnehafromherscatteredthoughts.Itcamefromthedesk.Curiously,shewalkedovertotheothersideoftheglasstable.The27-inchAppleflatscreenlayblankexceptfortheminisculeblinkinggreenlightatthebottomrightcorner.AtemptedSnehachewedherbottomlipandsmoothedsomeimaginarycreasesinherclothes.Herrighthandshotoutforamouse.Excepttherewasnothingonthetable.Herhandssearchedtheglasssurfaceforakeyboard,orsomethingtobringthemonitortolife.Itwasthenthatshenoticedthefaintpalebluelightonthesurfacenexttoher,ashiningfaintimprintofahand.Tentativelylookinguptomakesureshewasstillaloneintheroom,Snehaplacedherhandontheimprint.
‘Whoa!’Thescreensprungtolife.Herluckhadjustchanged:Nikhil’sdayplannerwasopenonthescreen.Usingtheimprint,whichwasamouseofsorts,Snehaquicklyturnedthepages.‘Jackpot!’sheexclaimed,herfacelitupasshecaughttheentryforthedayafter.Snehascannedafewmoredatesandthenquicklyshuttheplanner.
Shemovedbacktotheleatherchair,hermoodmuchmorebuoyantthanwhatitwasminutesago.Snehadidnothavetowaitforlong.Soon,Nikhilwalkedin,hisstepssureandglanceseethingashesankintothechairbehindhisdesk.WithtrepidationSnehawouldnotshow,shewatchedtheanimal-likegraceofhistautmuscularbodyfurtherenhancedbyhissmoothgreyandblackpin-stripedtrousersandawhiteshirtthatsatwellonhisbroadshoulders.Hishairlookedtousledasifhadrunhisfingersthroughitmultipletimes.Snehafeltsomesatisfactionhopingshewasthereasonforthoserunningfingers.Nikhilglaredatherbeforeshecouldhideherunexpectedsmile.
‘Youwantedmyattention?Youhaveit.Whyareyouhere?Don’tgivemetheA.Patelnonsense,’Nikhilsnapped.Hedidnotraisehisvoicebuteverywordhespokesoundedmenacing.
Snehahidherirritationbutnotallofit,‘Wellhellotoyoutoo.’Herwordsearnedherthenarrowingofthoseglimmeringgreeneyes.Unfazedshecontinued,‘LikeImentionedearlier,Iamherebymistake.A.Pateland—’
‘Showmethepresentation,’NikhilcutSnehaoffmid-sentence.
‘Excuseme?Whatpresentation?’SnehaaskedjustassherealizedwhatNikhilwasalludingto.BeforeNikhilcouldsaymore,shewavedherhandsdismissively.‘Ohthatpresentation.TheoneforA.PatelandShahassociates?’Nikhilnodded,hiseyesglinting.‘Sorrycan’tdo.It’sconfidential.’
‘Whatcanyouradvertisingcompanydoforataxaccountant?’Nikhilfirednext.
‘Ughh,wellyouknow—’
‘Whatisthenameofyourcontactthere?TheM.D.isnoHirenPatel.ThecompanyisrunbyAnandPatel.A.PatelandAssociates,’Nikhil’sinformedhercaustically.
‘Iknewit,’Snehareflexivelysnappedherfingers.‘ThenamehadtobeginwithanA.’Sneha’sself-righteoussmilewasbriefanddiedaslow,torturousdeathunderhisscrutiny.
‘I’llrepeatmyquestion.Whyareyouhere?BearinmindIhaveonlysomuchpatience.’Again,Nikhildidnotraisehisvoicebyasingledecibelbuthisnostrilsbecamepinched.Sneha’sfacestayeddefiantbutNikhilsawtheslightflushonhercheeksandhowherpinklipspartedtotakeaquickgulpofair.Shewasnervous.Good!Hethought.Sheshouldbe!
‘WhatwillyoudoifIdon’t?’Snehaspokequietlyandtookastepbackasthoughshewasanticipatinghimtolungeacrosstheroomather.
Lungingmightbeatadtoomuch,butNikhildefinitelywantedtogiveherathoroughshaketillallherhare-brainedschemesfelloutofherhead.Silentlycountingtillten,Nikhilranahandthroughhisthickdarkhair.Afewofthosedarklocksfellontohisforehead.
Snehadraggedhereyesawayfromhisface.Acoldmanwithcoldermanners,shedubbedhim.EvenstillwaterheldmoreripplesincomparisontoNikhil’simpassiveface.‘IwanttomeetGayatri,’Snehacameclean.
Notsayingaword,NikhilleanedbackinhischairandwatchedSnehawithhoodedeyesrevealingnothingofhisthoughts.Snehawasthefirsttolookaway.
‘AreyouafriendofGayatri’s?’Nikhilasked,emphasizinghiswords.
ArudesnortfromSnehaansweredthatquestionbetterthanwords.
‘Thoughtso.AreyoumarriedtoAditya?’
‘C'mon!Really?’Snehaslungherbagonhershoulder.Talkingtohimwasfutile.Shehadtogetoutoftheroom.Nikhil’spresencewasstiflingandoverwhelming,especiallywhenhestaredatherwiththosehoodedlids.Thatlookwasonceagaingivingherfluttersinherbelly.
‘ThenwhateverhappensbetweenGayatriandanyoneelseisnotyourbusiness,’NikhilretortedjustasMrs.Alibroughtinatraywithtwocupsfilledwithsteamingliquid.ThecoffeeteasedSneha’snostrils.
‘Youcantakeonecupaway.Snehawasjustleaving,’Nikhilorderedtheolderwoman,hissmileasusualstartingandendingathislips.
EvenMrs.Aliseemedalittletakenbackatherboss’smanners.NikhilnoticedthehurtonSneha’sface.Herefusedtofeelsorryforher,yethecontinuedtostareatSnehawantingtoseealltheemotionsthatchasedacrossherfaceandeyes.Mrs.Alimadeaquickexitwiththeextracup.Snehawaitedjustlongenoughforthesecretarytoexittheroom.
‘YourreasonsforprotectingGayatriandmyreasonsforprotectingNandiniarethesame,’Snehasaid,gettingtoherfeet.
‘Itrulydoubtthatbutdoenlightenme.’Nikhiltoreofftheedgeofapacketofsweetenerashepoureditintohiscup.Hewonderedifheshouldofferheracupofcoffee.Afterallitwasthecivilthingtodoandhewasacivil,rationalman.Excepthehadafeelingthatafterhisearlierrudeness,thehotcoffeemightjustendupbeingthrowninhisface.
OblivioustoNikhil’sthoughts,Snehareasoned,‘NandiniismybestfriendjustlikeGayatri—’
‘Gayatriisfamily,’Nikhilcutheroff‘Anythingelse?’Evenashishandliftedthetinyspoontostirhiscoffee,hisunblinkingeyesdidnotleaveherfaceforasecond.
Snehavaliantlyfoughttheurgetoupturnthehotcoffeeonhishead.SomaybeNikhilwasaclosetpsychic.Givinghimalast,quellinglookwithhernoseintheair,Snehaturnedawayandwordlesslywalkedout.Shetriednottostomponthewoodenfloor.
Snehawasoblivioustotheelderlybespectacledman,whoafterafewfloorsenteredtheelevatorshewasgoingdownin.
‘ZeroIQbehaviorandbuffoonswithweapons!YoujustwatchChandel,youjustwatch.Ha!’Shethreatenednooneinparticularastheelevatorcontinueditsdescent.
Theelderlybespectacledmanstandingnexttohergaveherawarylook.
‘What?’Snehacounteredbelligerently.
‘Nothing!’Mr.AnandPatelofA.PatelandAssociatesmeeklycountered,movingalittleawayfromher.
AfewminutesafterSnehaleft,NikhilbuzzedMrs.Aliontheintercom.
‘IneedtheCCTVfootageofthetimeshewasaloneinmyoffice,’Nikhilaskedcasually,readinghisemails.
‘YesSir.’Asanafterthoughtsheadded,‘sheseemsharmless.’
NikhilwasquietforamomentinwhichhewassureMrs.Aliwassquirming.‘Thefootage.’Hehungup.
Mrs.Alihurriedtothesecurityroom.Herbosswasamanofveryfewwordswhotoleratedevenfewermistakes.Theturnoverratiooftheircompanywashigh,notbecauseoftheemployeesbuttheemployer.
Inlessthantenminutes,sheknockedonNikhil’sdoor.
‘Comein.’
Mrs.Aliopenedthedoor.‘TheCCTVfootage.’ShecarriedathinopaqueCDcaseinherhand.Nikhilnodded.SheplacedtheCDnexttohim.
‘Thankyou.’Nikhilgaveherhisusualsmilethatwasforbiddentotouchhischeeksandeyes.
‘Thankyou.’Mrs.Alilefthisroom.
NikhilinsertedtheCDandwatchedthevideo.AtthepointwhenSnehashouted,‘Jackpot’,hefrowned.Nikhilre-openedhisplannerwhichheknewheusuallyleftopenonhiscomputerbyhabitandwentbackandforthovertheappointmentsofthenextfewdays.
‘Hellno!’Frustrated,Nikhilrubbedhistemples.HeknewwhathadSnehasoexcited.SnehaGupta─thewomanhedidnotwanttomeetagainasheranticsandactions,andnottoforgetherblouses,causedacannonballsizedchinkinhisarmour─heknew,wouldbesoonpayinghimavisit.