Institutionen för samhällsvetenskap
Hard Ice, Soft Politics
EU:s och USA:s utrikespolitik i den arktiska regionen
Kandidatuppsats i statsvetenskap HT 2009
Johan Sandevärn Handledare: Douglas Brommesson
1
Abstract The polar ice in the Arctic is melting resulting in new opportunities for the Arctic states to extracting vital resources and to find new shorter transport routes. Two of the largest actors who both presently have published polices towards the Arctic region is the EU and the US. This work firstly aims to offer a descriptive view of the EU and the US’ polices towards the Arctic region. Secondly, investigate the documents quantitatively and qualitatively to show weather the EU and US policies are featured by ‘hard power’ or ‘soft power’ by the research of Joseph S. Nye Jr. to find out if Robert Kagan’s hypotheses that the EU mainly use ‘soft power’ and that the US mainly use ‘hard power’. The findings showed that Kagan in this case was right about the EU and the use of ‘soft power’ but that the US mainly uses ‘soft power’ politics in their Arctic policy.
Key words: Arctic region, EU, hard power, International Relations, Joseph S. Nye Jr., Political Science, power, Robert Kagan, soft power, US
2
Innehållsförteckning
ABSTRACT.................................................................................................................................................... 1 INNEHÅLLSFÖRTECKNING...................................................................................................................... 2 1. INLEDNING ............................................................................................................................................... 3 2. TEORI......................................................................................................................................................... 4
2.1. MAKT .................................................................................................................................................... 5 2.2. ’HARD POWER’....................................................................................................................................... 6 2.3. ’SOFT POWER’ ........................................................................................................................................ 7
3. TIDIGARE FORSKNING.......................................................................................................................... 9 3.1. UTRIKESPOLITIK I DEN ARKTISKA REGIONEN ......................................................................................... 9 3.2. EU OCH USA:S ’HARD POWER’ OCH ’SOFT POWER’............................................................................. 10
4. SYFTE OCH PRECISERADE FRÅGESTÄLLNINGAR ....................................................................... 12 4.1 SYFTE.................................................................................................................................................. 12 4.2 PRECISERADE FRÅGESTÄLLNINGAR...................................................................................................... 13
5. DESIGN, MATERIAL OCH METOD..................................................................................................... 13 5.1. DESIGN ............................................................................................................................................... 13 5.2. MATERIAL ........................................................................................................................................... 15
5.2.1. Källkritik...................................................................................................................................... 16 5.3. METOD ............................................................................................................................................... 16
5.3.1. Kodschema .................................................................................................................................. 17 6. RESULTATREDOVISNING ................................................................................................................... 20
6.1. EU-KOMMISSIONENS KOMMUNIKATION ................................................................................................ 20 6.1.1. EU och ’hard power’ i den Arktiska regionen ............................................................................... 23 6.1.2. EU och ’soft power’ i den Arktiska regionen................................................................................. 24
6.2. GEORGE W. BUSHS PRESIDENTDIREKTIV............................................................................................ 26 6.2.1. USA och ’hard power’ i den Arktiska regionen ............................................................................. 29 6.2.2. USA och ’soft power’ i den Arktiska regionen ............................................................................... 30
6.3. JÄMFÖRELSE MELLAN EU OCH USA ................................................................................................... 32 7. AVSLUTANDE SLUTSATSER ............................................................................................................... 34 REFERENSER ............................................................................................................................................. 37
3
1. Inledning
"Arctic climate change introduces new opportunities and challenges especially for
the United States and its Arctic neighbors. This century's newly navigable waters
bring increased commercial shipping and resource exploration, but also expose a
previously secure North American maritime flank, and spark new conflicts in the
polar region as nations rush to claim potential mineral riches."1
Detta citat av Lt. Col. Alan Kollien från det Amerikanska flygvapnet sammanfattar mer än väl
Arktis nuvarande och kommande betydelse för internationella relationer.
Arktis har tills nyligen varit en relativt ointressant region på grund av dess otillgänglighet.
År 1906 var den norske polarutforskaren Roald Amundsen den första att navigera sig igenom
den så kallade Nordvästpassagen norr om Nordamerika, en 3 200 lång vattenväg från Atlanten
till Stillahavet. Sedan dess har endast ett fåtal specialdesignade fartyg lyckats genomföra
samma bedrift. Men de senaste trettio åren har den Arktiska regionen förändrats markant. Den
globala uppvärmningen har förändrat klimatet i Arktis avsevärt vilket har lett till ett allt
tunnare isskikt för vart år som går. Forskare hävdar att vissa delar av Arktis inom 20 år kan
komma att ligga isfritt under sommarhalvåret. Denna miljöförändring i norr har självfallet lett
till en lång rad negativa konsekvenser, men också ett flertal positiva sådana (huruvida dess
konsekvenser är positiva eller inte går att diskutera).2
För det första så skapar issmältningen möjligheter för nya transportrutter. Äventyrare och
utforskare har sedan Christoffer Columbus upptäckt av Amerika 1942 försökt att navigera sig
igenom Nordvästpassagen för att förkorta transportsträckan mellan Europa och östra Asien.
Panamakanalen som stod klar 1914 har dämpat denna strävan men den höga belastningen på
kanalen och prognosen om isfria somrar har ökat intresset för Nordvästpassagen. Som Lt. Col.
Alan Kollien också nämner innebär de nya vattenvägarna potentiella hot i form av maritima
anfallsvägar som nu måste ingå i Arktiska staters försvarsstrategier.3
För det andra så ruvar Arktis på stora kvantiteter av jordens ännu oupptäckta olje- och
gasfyndigheter. Mer specificerat så antas 13 procent av Jordens oupptäckta oljereserver
tillsammans med naturgasreserver likställda Rysslands finnas under Polarisen. Efterfrågan på
1 US Army War College 2 Braune 2009, Hasseldahl 2009, Staples 2004 3 Braune 2009, Hasseldahl 2009, Staples 2004, US Army War College
4
energi växer ständigt vilket dessa fyndigheter (delvis) skulle kunna mätta. Energikällorna i
den Arktiska regionen har tidigare varit relativt negligerade av de Arktiska staterna på grund
av dess otillgänglighet men issmältningen och de tekniska framsteg som gjorts de senaste
decennierna har fått upp staternas ögon för energikällorna vilket ökar Arktis betydelse
markant.
Det existerar idag åtta så kallade Arktiska stater – Danmark, Finland, Island, Norge,
Sverige, Kanada, Ryssland och USA. Det vill säga, stater vars territorium befinner sig, eller
delvis befinner sig i den Arktiska regionen. Sedan ett år tillbaka kan även EU adderas till
raden av aktörer vilket legitimeras genom Danmarks, Finlands och Sveriges medlemskap,
samt Island och Norge som en del av EEA (European Economic Area). Fem av de Arktiska
aktörerna – Danmark, Norge, Ryssland, Kanada och USA – har territoriella anspråk i den
Arktiska regionen. Flera av de territoriella anspråken överlappar vilket har resulterat till flera
gränsdragningskonflikter mellan de Arktiska staterna vilka ännu inte är lösta.4
Två av de största aktiva aktörerna i den Arktiska regionen är EU och USA. innan USA:s
förre president George W. Bush avträdde, signerade han ett policydokument för USA:s
intresse i den Arktiska regionen. Ungefär samtidigt lanserade Europa kommissionen en
skrivelse till Europa parlamentet med förslag till EU:s policys i Arktis. På grund av dessa
aktörers relativa storlek och makt spelar deras handlande i den Arktiska regionen en
betydande roll. Med bakgrund av de möjligheter samt problem som introducerats här ovan -
Vad kännetecknar EU:s och USA:s utrikespolitik i den Arktiska regionen?
Som nyss beskrivits så har EU och USA stor makt. Men vad är makt, hur används den och
hur påverkar makt vilken utrikespolitik som bedrivs? Nästa kapitel ämnar besvara dessa
frågor.
2. Teori
Detta kapitel kommer att definiera de begrepp som kommer att operationaliseras i uppsatsens
analysfas. Begreppen i fråga är först och främst makt. Vad är egentligen makt och hur ser den
ut? Det andra och det tredje begreppet är underkategorier till makt. För det första, vad är
egentligen ’hard power’ och vad kännetecknar den? För det andra vad är ’soft power’ och vad
kännetecknar den? Dessa tre begrepp kommer i detta kapitel definieras utefter den
4 Braune 2009, Hasseldahl 2009, Staples 2004, Stokke 2006, Young 2009
5
amerikanska statsvetaren Joseph S. Nye Jr.s forskning. Till sist kommer detta kapitel relatera
dessa begrepp till EU:s och USA:s utrikespolitik i en teori av amerikanen Robert Kagan.
2.1. Makt
Joseph S. Nye Jr. för en diskussion i sin bok Soft Power – The Means to Success in World
Politics från 2004 om begreppet makt. Han använder sig av en enkel definition hämtad från
direkt från ett uppslagsverk som efter en mindre omstrukturering följer som sådan: att makt är
förmågan att påverka andras beteende för att uppnå de utgångar en vill.5 Det är själva
förmågan att påverka andra är den viktiga biten i den förgående ansatsen eftersom det finns
olika vägval för att lyckas med just detta.
Förmågan kan lätt översimplifieras menar Nye. Det är oftast lättare att tro att makten
främst ligger i så kallade maktresurser som till exempel en stats antal medborgare, storleken
på dess definierade territorium eller militärmakt, samt ekonomisk styrka i det internationella
systemet, eftersom det är lättare att mäta dessa. Detta är emellertid fel.6 Enligt Nye lurar sig
de som förhåller sig till en sådan definition. Anledningen menar Nye är att makt beror av
kontexten eller hur den används, eller som han själv utrycker det: ”Holding a winning poker
hand does not help if the game is bridge.”7 Dessutom hjälper inte en bra poker hand en
orutinerad spelare. Som exempel för detta pekar Nye på Vietnam kriget där USA som militär
stormakt förlorade mot de sämre rustade Nordvietnameserna. På samma sätt kan en
maktresurs som tidigare varit irrelevant plötsligt bli relevant och tvärt om. Att Storbritannien
vilade på stora mängder stenkol hjälpte föga tills den industriella revolutionen då samma
stenkol bidrog till Storbritanniens positionering som ekonomisk stormakt.
Den främsta maktresursen var länge militärmakt. Enligt Nye menar flera akademiker att
maktcentreringen befinner sig i en transition och rör sig allt mer mot andra maktresurser som
till exempel ekonomisk tillväxt, utbildning eller teknologi. Trots detta fortsätter flera
huvudaktörer att koncentrera maktbegreppet till militärmakt. Nye menar att maktbegreppet
har blivet mer mångfacetterat eller flerdimensionellt. På så sätt har stater olika mycket makt
på olika områden. Även om USA idag anses som en hegemoni i det internationella systemet
vad det gäller militärmakt så är USA inte ensam ekonomisk stormakt och måste rätta sig efter
flera viljor. Att huvudaktörer idag fortsätter att inrikta sig på militärmakt är problematiskt
5 Nye 2004:1-2 6 Nye 2004:3 7 Nye 2004:3
6
enligt Nye i en allt mer globaliserad värld där andra sätt att utöva makt vinner allt större mark.
vilket leder vidare till definitionen av ’hard power’ och ’soft power’.
2.2. ’Hard power’
”…(S)om medborgare avstå vissa rättigheter om fördelarna är tillräckligt
stora. Och just fördelar var de europeiska länderna länge inriktad på att lägga
fram för Iran, men morötterna har senare övergivits till förmån för hot om
sanktioner,…”8
Så sa ordförande för The Weapons of Mass Destruction Commission (WMDC) Hans Blix till
Dagens Nyheter i en artikel om förhandlingar mellan Iran och sex andra länder angående
Irans anrikning av uran. Citatet är själva sinnesbilden av ’hard power’ och hur den används
för att förändra en internationell aktörs beteende.
’Hard power’ kan definieras utefter maktens första ansikte vilket den brittiska sociologen
Steven Lukes beskriver som: A har makt över B om A kan förmå B att göra något som B
annars inte hade gjort.9 Mer specifikt innebär ’hard power’ att internationella aktörer använder
maktresurserna ekonomisk styrka eller militär styrka för att få sin vilja igenom. Genom att
använda så kallade ”morötter” eller ”piskor” använder aktörerna enligt Joseph S. Nye Jr i hans
bok Power in the Global Information Age – From realism to globalization från 2004 nämnda
maktresurser för att motivera eller tvinga till sig ett förändrat beteende eller intresse från
andra aktörer.
”Morötter” fungerar som motivations höjare. Aktörens ekonomiska styrka används för att
betala en annan aktör till ett förändrat beteende. Även den militära styrkan kan användas som
”morot” igenom att erbjuda militärutbildning till andra aktörer eller att erbjuda dessa skydd.
”Piskor” eller hot innebär i sin tur att en aktör kan använda sin militärmakt för att bringa en
annan aktör till underkastelse genom hot eller till och med direkt användning av våld. En
aktör med stor ekonomisk styrka kan även använda denna genom att hota med ekonomiska
sanktioner eller ta tillbaka ”morötter” om överenskommelser bryts. Till exempel så inledde
USA ekonomiska sanktioner mot Libyen 1968 och 1979 då USA anklagade Libyen för att
sponsra terrorism. Sanktionerna innebar bland annat att all vapenhandel till Libyen stoppades
samt att exporten av högteknologiska produkter hölls under hård kontroll.10 Figur 2.2 på nästa
8 Carp 2009 9 Lukes 2004 s. 25-28 10 Newnham 2009:82
7
sida illustrerar hur ’hard power’ används av stater för att förändra andra internationella aktörer
(staters) beteende.
’Hard power’ hör till den klassiska synen på makt vilken även om den fortfarande är
relevant enligt Nye inte kan ses som den enda och definitivt inte den viktigaste källan till
makt. Även om en aktör har stora ekonomiska och/eller militära maktresurser betyder inte
detta att aktören kan driva sin vilja igenom. Användandet av ’hard power’ kräver stor
legitimitet bland övriga relevanta aktörer och innebär stora kostnader. För att kringgå de höga
kostnader som följer användning av ’hard power’ kan en stat eller aktör nyttja indirekt makt
eller sin ’soft power’.
Figur 2.2 ’Hard power’
Kommentar: Figuren bygger delvis på Joseph S. Nye Jr.s egen modell i hans bok
Soft Power: The Means to Success in World Politics från 2004 s. 8
2.3. ’Soft power’
Eftersom användning av maktresurser som ekonomisk eller militär styrka innebär höga
kostnader för aktörer i både resurser och legitimitet har som diskuterades här ovan vad Joseph
S. Nye Jr. Kallar ’soft power’ blivit en allt viktigare källa till makt.
Om ’Hard power’ kan definieras utefter maktens första ansikte kan ’soft power’ enligt Nye
Definieras utefter maktens andra ansikte eller enligt Steven Lukes: A har makt över B om A
kan hålla B:s intressen borta från dagordningen. Med andra ord innebär det en förmåga att nå
- Betalningar - Mutor
- Våld - Sanktioner
Stat
Stat
’Piskor’
Tvång
’Morötter’
Motivation
8
de utgångar en aktör vill utan vare sig hot eller mutor för att förändra andra aktörers
beteende.11
För det första, genom att kontrollera dagordningen och att där igenom hålla andra aktörers
oönskade preferenser ifrån den dagordningen igenom att få dem att verka ouppnåeliga, kan en
aktör utöva sin makt och förändra andra aktörers beteende samt intressen utan använda .12 Om
en aktör ligger bakom den aktuella agendan eller en internationell norm är det mindre chans
att denne behöver förändras eller vika för andra intressen.13 Till exempel har i stort sätt
samma länder enskilt eller tillsammans lagt grunden till flera internationella samarbeten och
större delar av den internationella rätten vilket ökar dessa länders chanser att just deras
intressen kommer i centrum. Detta går fullt ihop med Nyes poängtering till det andra
maktansiktet.
För det andra, en aktör kan också genom sin attraktionskraft attrahera andra aktörer till ett
förändrat beteende eller intressen. Denna attraktionskraft kan bygga på till exempel de
värderingar som aktören förmedlar, ideolog, kultur eller delaktighet i internationella
organisationer. Om en aktör förmedlar idéer eller har en kultur som attraherar fler, har skapat
eller stödjer internationella institutioner som andra aktörer respekterar eller ser upp till är det
enkelt formulerat större chans att fler aktörer kommer att följa dennes spår.14 USA är ett av de
länder som under en längre tid har spridit sin kultur över världen genom bland annat
produkter, filmer och musik. Genom ett större antal konsumerare av amerikansk kultur
världen över vinner USA större legitimitet för dess intressen och den utrikespolitik som förs.15
Figur 2.3 här under illustrerar hur aktörer kan använda ’soft power’ för att påverka andra
aktörers beteenden eller intressen. Nye refererar endast till maktens andra ansikte i hans bok.
Denna beskrivning av attraktionskraft tyder dock mer på vad Steven Lukes diskuterar som
maktens tredje ansikte: att A har makt över B om A kan påverka B:s intressen utan att B
nödvändigtvis vet om det.16
För att fortsätta den diskussionen är ’hard power’ och ’soft power’ interrelaterat enigt Nye.
En aktör med stora ’hard power’ resurser kan indirekt vinna ’soft power’ genom att andra
aktörer ser upp till dess makt. På samma sätt kan användning av ’hard power’ minska en
aktörs ’soft power’. Till exempel har USA:s användning av sin militära styrka lett till att dess 11 Lukes 2004 s. 28-33, Nye 2004 s. 15 12 Nye 2004 s. 7 13 Nye 2004 s. 77 14 Ibid. 15 Nye 2004 s. 78 16 Lukes 2004 s. 33-38
9
kulturella resurser har förlorat popularitet eftersom den symboliserar USA:s utrikespolitiska
handlingar.
Figur 2.3 ’Soft power’
Kommentar: Figuren bygger delvis på Joseph S. Nye Jr.s egen modell i hans bok
Soft Power: The Means to Success in World Politics från 2004 s. 8
3. Tidigare forskning
Denna del syftar till att lyfta fram tidigare forskning om ’hard power’ och ’soft power’ i
anknytning till de båda aktörerna USA samt EU för att läsaren skall kunna erhålla en bild av
diskussionen kring begreppen. Först kommer dock forskning om utrikespolitik i den Arktiska
regionen med speciellt intresse för samma aktörer att lyftas fram. Tillsammans skall dessa två
diskussion placera uppsatsen i ett vetenskapligt sammanhang.
3.1. Utrikespolitik i den Arktiska regionen
Intresset för den Arktiska regionen säkerhetspolitiskt har vuxit under senare tid. På grund av
dess otillgänglighet har Arktis länge saknat strategiskt värde och den forskning som har gjorts
har i större utsträckning behandlat historia i form av beskrivningar av de resor i regionen som
äventyrare har begett sig ut på. Forskning om klimat och miljö är ett annat område där Arktis
har ingått under en längre tid. Den forskning som har skett på området internationella
relationer har främst gällt de amerikakanadensiska relationerna på grund av konflikten om
- Institutioner - Värderingar - Kultur - Policys
Stat
Stat Attraktion Sätter agendan
10
Nordvästpassagen norr om Kanada och kontrollen över denna. EU:s del i den Arktiska
regionen och studier om detta lyser med sin frånvaro. Diskussionen om en Arktiskt traktat för
att skydda den Arktiska regionen samt alternativ till en sådan har också höjts17.
Sammanfattningsvis är och blir allt mer den Arktiska regionen högaktuell och mer forskning
behövs.
3.2. EU och USA:s ’hard power’ och ’soft power’
Utöver Joseph S. Nye Jr. så existerar det ytterligare (men inte allena) tre väl lästa författare
som bidrar till debatten om EU och USA:s makt på den internationella arenan: den
amerikanske universitetsprofessorn David P. Calleo, författaren och journalisten Robert
Kagan samt den amerikanska reportern och författaren T. R. Reid. Varken Robert Kagan eller
T. R. Reid är således akademiker. Eftersom dessa författare frekvent nämns i litteraturen kring
EU och USA:s makt är det dock obetänksamt att utesluta dessas bidrag till diskussionen helt
ur uppsatsen.
Joseph S. Nye Jr. som introducerade begreppet ’soft power’ i boken Bound to Lead från
1990 har skrivit flera böcker och artiklar på området. Huvuddelen av böckerna och artiklarna
koncentrerar sig på USA:s makt och hur betydelsen av maktresurser har förändrats. I
böckerna The Paradox of American Power – Why the World’s Only Superpower Can’t Go it
Alone från 2002 och Soft Power – The Means to Success in World Politics från 2004
diskuterar Nye USA:s föregågna, nuvarande samt framtida maktplacering i det internationella
systemet samt om USA:S källor till ’hard power’ och ’soft power’. Dessutom för han en
kortare diskussion om EU och unionens makt i förhållande till USA.
Nye menar världen har blivit flerdimensionell i relation till begreppet makt. Även om USA
idag kan räknas till den enda kvarvarande hegemonin vad det gäller militärmakt gäller inte
detta ekonomisk makt. Flera andra aktörer som till exempel EU, Japan, Kina, Ryssland kan
idag räknas till raden av ekonomiska stormakter. Dock hävdar Nye att EU är den enda aktören
som egentligen kan mäta sig med USA i militära och ekonomiska maktresurser. Trots detta
lider EU av vad han menar är integrationsproblem. Detta gör att de klassiska maktresurserna
stannar inom gränserna för vart medlemsland.18
17 Koivurova 2008, Stokke 2006, Young 2009 18 Ilgen (red.) 2006 s. 30-34, Nye 2004 s. 75-83, Nye 2002 s. 29-35
11
Vad EU saknar i ’hard power’ tar de dock ingen i form av ’soft power’. Nye menar att
även om inget land för sig når upp till USA:s ’soft power’ kan unionen som helhet göra det.
Källan till EU:s ’soft power’ springer bland annat ur synen på EU som en global
problemlösare, internpolicys för homosexuellas rättigheter och mot dödsstraff, miljön,
internationelltbistånd, förpliktelse till internationella institutioner och multilateralt samarbete,
kultur som litteratur och filmer.19 Listan kan göras längre. På samma sätt har även USA enligt
Nye flera källor till ’soft power’. USA är världens största filmexportör och amerikanska
filmer sprider den amerikanska livsstilen och kulturella värden världen över. Amerikansk TV
och idrott som basket, baseball och amerikansk fotboll lockar tittare runt om i världen. 28
procent av de 1,6 miljoner studenter som läser utomlands läser i USA. Värden som individens
frihet och feministiska värden lockar stora delar av världen även om det kan vara
avskräckande för andra.20 Samtidigt har USA enligt Nye på grund av utformningen av
utrikespolitiken sedan slutet av det Kalla kriget inneburit en försämring i attraktionskraft.
Genom att vid flera tillfällen agera unilateralt som vid till exempel invasionen av Iraq som
skedde utan stöd av FN, har bilden av USA svartnats ned. Även om USA innehar stora
resurser av ’hard power’ innebär användningen av denna utan stöd från omvärlden en
minskad ’soft power’.21 ”(W)hen you have a big stick, it is wise to speak softly” citerar Nye
Teddy Roosevelt22. Genom att öka förpliktelsen till internationella lagar och samarbeten kan
USA bryta trenden och vinna större legitimitet för sin utrikespolitik.23
David P. Calleo menar i sin bok Follies of Power: America’s Unipolar Fantasy från 2009
att USA lever i en unipolär drömvärld. USA har visserligen en stor källa till ’soft power’ i
form av ’high culture’ men att USA knappast har monopol på denna källa. Dessutom
ifrågasätter Calleo populärkulturens inverkan på ’soft power’ vilket Nye värderar högt. Calleo
hävdar att den del av amerikansk populärkultur som attraherar omvärlden mest är den vilken
självt kritiserar amerikanska värderingar, utrikespolitik, samt det amerikanska samhället i
sig.24 Detsamma gäller USA:s ’hard power’. Ryssland, Storbritannien och i en viss mån även
Kina resulterar enligt Calleo på grund av kärnvapen i en multipolär värld vad det gäller
militära maktresurser. Vidare har hoten förändrats sedan slutet av Kalla kriget. USA må ha
19 Ilgen (red.) 2006 s. 30-34, Nye 2004 s. 75-83, Nye 2002 s. 29-35 20 Ilgen (red.) 2006 s. 26-30, Nye 2004 s. 33-60, Nye 2002 s. 11-12 21 Ilgen (red.) 2006 s. 29-30 22 Ilgen (red.) 2006 s. 29 23 Ilgen (red.) 2006 s. 29-30 24 Calleo 2009 s. 67
12
stora militära maktresurser men det hindrar inte globala terrorister.25 Så hur stor är USA:s
makt egentligen?
T. R. Reid har skrivit boken United States of Europe: The New Superpower and the End of
American Supremacy från 2004 där han för en diskussion om EU som en ny utmanare till
USA i det internationella systemet. Reid menar att EU har tagit steget från ’hard power’ och
liksom den resterande världen lämnat USA ensamt på toppen som militärmakt. Istället
koncentrerar EU sig på ’soft power’ och skapar sig inflytande i det internationella systemet
genom ’soft security’ baserat på bistånd och internationellt samarbete.26
Författaren Robert Kagan har en helt annorlunda bild än vad de resterande författarna ovan
gör. I sin bok Of Paradise and Power: America and Europe in the New World Order från
2003 för författaren Kagan en diskussion om skillnaderna mellan EU:s och USA:s
utrikespolitik. Enligt denna diskussion bygger EU:s utrikespolitik främst på internationellt
samarbete och diplomati vilket Kagan menar är svaga egenskaper, samtidigt som USA inte
räds att använda sin militära makt. Denna diskussion kan knytas till Joseph S. Nye Jr.s teorier
om ’hard power’ och ’soft power’. Enligt Robert Kagan kännetecknas med dessa ord EU:s
utrikespolitik av ’soft power’ samtidigt som USA:s utrikespolitik kännetecknas av ’hard
power’.27
Robert Kagans bok har fått mycket uppmärksamhet sedan den gavs ut 2003 och
förorsakade stor debatt. Att USA i större utsträckning använder sig av ’hard power’ medan
EU förlitar sig till ’soft power’ vinner i mindre eller större grad stöd hos samtliga av de
nämnda författarna. Vilken av dessa utrikespolitiska vägval EU och USA väljer har stor
betydelse för den fortsatta säkerhetspolitiska utvecklingen i den Arktiska regionen vilket leder
till uppsatsens syfte.
4. Syfte och preciserade frågeställningar
4.1 Syfte Syftet med uppsatsen är att undersöka om EU och USA:s utrikespolitik i den arktiska
regionen kännetecknas av ’hard power’ eller ’soft power’ för att testa om Robert Kagans
25 Calleo 2009 s. 71-79 26 Reid 2004 s. 177-196 27 Kagan 2003
13
hypotes att EU:s utrikespolitik är präglad av ’soft power’ medan USA:s utrikespolitik är
präglad av ’hard power’.
4.2 Preciserade frågeställningar För att besvara ovan definierade syfte och göra studien klarare för författare samt läsare kan
tre mer preciserade frågeställningar ställas:
1. Hur ser EU:s utrikespolitik i den Arktiska regionen ut och kännetecknas den av ’hard
power’ eller ’soft power’?
2. Hur ser USA:s utrikespolitik i den Arktiska regionen ut och kännetecknas den av ’hard
power’ eller ’soft power’?
3. Överensstämmer resultatet med Robert Kagans hypotes, att EU för en utrikespolitik
präglad av ’soft power’ medan USA för en utrikespolitik präglad av ’hard power’?
5. Design, material och metod
Denna del kommer att presentera uppsatsens design, det material vilken analysen bygger på
tillsammans med en källkritisk diskussion, vilken typ av metod materialet analyserats med
samt slutligen en beskrivning av hur begreppen har operationaliserats.
5.1. Design
Enligt Esaiasson m.fl. i boken Metodpraktikan – Konsten att studera samhälle, individ och
marknad från 2007 finns det olika typer av forskningsproblem – begreppsutvecklande studier,
beskrivande studier samt förklarande studier28. Gällande den forskningsdesign som skall
tillämpas så förutsätter uppsatsens syfte vilken formulerades ovan en kombination av två
ansatser, det vill säga både en beskrivande och en förklarande design.
För det första så ämnar en beskrivande design enligt Esaiasson m.fl. att svara på frågorna
var, när, hur, vem, och vilka29. Det skulle med andra ord betyda att syftet för det första är
beskrivande. Detta eftersom svaret på frågan innebär en beskrivning av EU:s kontra USA:s
utrikespolitik i den Arktiska regionen eller med andra ord ett besvarande av frågan: hur ser
28 Esaiasson m.fl. 2007:35 29 Esaiasson m.fl. 2007:37
14
EU:s respektive USA:s utrikespolitik ut i den Arktiska regionen och kännetecknas de av ’hard
power’ eller ’soft power’?
För det andra är syftet förklarande. Esaiasson m.fl. hävdar att förklarande studier besvarar
varför frågor30. Eller mer specifikt, varför något är som det är. I delen tidigare forsknig
presenterades förklarande hypotes, alltså Robert Kagans hypotes att USA i större utsträckning
använder ’hard power’ än vad EU gör. Denna hypotes kommer sedan att testas mot det valda
fallet för att undersöka om den vinner stöd eller inte.
För att fortsätta bygga på Esaiasson m.fl. och deras diskussion finns det tre olika sorters
förklarande designer – teoriprövande studier, teorikonsumerande studier samt
teoriutvecklande studier31. Precis som det föregående stycket förklarar kommer den
förklarande designen karaktäriseras av en teoriprövande (eg. hypotesprövande) studie. Detta
eftersom Robert Kagans hypotes kommer att användas i ett testande syfte, inte för att förklara
ett fenomen så som Esaiasson m.fl. beskriver teorikonsumerande studier. Där till ämnar
studien inte presentera några nya förslag till förklarande teorier på det sätt som en
teoriutvecklande studien beskrivs.32
Gällande det definierade syftet är en fallstudie av utrikespolitik i den Arktiska regionen
med två centrala analysenheter lämplig. Skillnaden mellan en jämförande studie och en
fallstudie kretsar enligt Esaiasson m.fl. kring kontexten. Vid en jämförelse av två olika
kontexter genomförs en jämförande studie av två fall. Däremot vid en jämförelse av
analysenheter inom samma kontext genomförs en fallstudie.33 I detta fall är utrikespolitik i
den Arktiska regionen själva fallet medan EU:s utrikespolitik i den Arktiska regionen och
USA:s utrikespolitik i den Arktiska regionen skapar två olika analysenheter inom samma
kontext, således enligt Esaiasson m.fl. en fallstudie. Gränsdragningen mellan en fallstudie och
en jämförande studie är dock inte helt klar och studien innebär ett viktigt jämförande steg.
Studien skulle därför kunna definieras som en fallstudie med jämförande inslag.
George och Bennet menar i sin bok Case Studies and Theory Development in the Social
Science (2005) att vilket än forskarens mål eller syfte med fallstudien är, så bör fallet väljas
utefter relevans för målet samt forskningen och inte vad forskaren tycker är till exempel
intressant34. Det konstaterades redan i uppsatsens inledning att utrikespolitik i den Arktiska
30 Esaiasson m.fl. 2007:37 31 Esaiasson m.fl. 2007:42-43 32 Esaiasson m.fl. 2007:42-43 33 Esaiasson m.fl. 2007:121 34 George and Bennet 2005:83
15
regionen samt de två aktörerna EU och USA:s betydelse är intressant av flera inom- och
utomvetenskapliga skäl.
Slutligen, är det överhuvudtaget lämpligt att använda en fallstudiedesign vid en
teoriprövning? Enligt George och Bennet lämpar sig fallstudiedesignen för att testa
utvecklade teorier. Dock kan inte en ensam fallstudie falsifiera en hel teori men kan utpeka
brister hos den vilket minskar dess förklaringskraft eller öppnar för nya teoribildningar, men
med två analysenheter istället för en ökar möjligheterna.35 Vilket diskuterades i uppsatsens
teoridel är Robert Kagans hypotes ingen utvecklad teori men det finns fortfarande ett intresse
av att testa dess relevans och en fallstudie av utrikespolitik i den Arktiska regionen med de
båda analysenheterna EU:s utrikespolitik samt USA:s utrikespolitik skulle alltså kunna
antingen ge stöd åt Robert Kagans hypotes eller minska dess betydelse.
5.2. Material
Det material vilken uppsatsens analys bygger på är de båda policydokument som kort
presenterades i uppsatsens inledning. Som sagt undertecknade USA:s dåvarande president
George W. Bush i början av 2009 ett direktiv för nationell säkerhet och ’homeland security’
gällande den Arktiska regionen. Dokumentet med benämningen National Security
Presidential Directive and Homeland Security Presidential Directive 66/25 efterträder ett
tidigare direktiv från 1994 vilket behandlade både Antarktis och Arktis som nu endast
kommer gälla för det förstnämnda. Direktivet är brett och beskriver både hot och möjligheter i
regionen samt hur USA skall arbeta för att tillgodose sina intressen.
Ungefär en månad tidigare publicerade EU-kommissionen en kommunikation till EU-
parlamentet med namnet The European Union and the Arctic Region. Kommunikationen är
resultatet av en rapport från 2008 som rekommenderade att en europeisk strategi skulle
utvecklas på grund av de geopolitiska konsekvenserna av den smältande polarisen. Precis som
det amerikanska dokumentet täcker det flera områden och omfattar såväl beskrivningar av
EU:s roll och intressen i den Arktiska regionen som rekommendationer för hur EU bör
verka.36
Dessa dokument är både relevanta och intressanta ur flera synvinklar. För det första är
dokumenten publicerade med bara lite över en månads mellanrum vilket gör dem mycket 35 George och Bennet 2005:115-117 36 Europa Press Releases
16
samtidiga. Detta gör att en jämförelse mellan de båda dokumenten blir mer tillförlitlig
eftersom inga större förändringar har skett under den korta tiden. För det andra så speglar
båda dokumenten USA samt EU:s syn på den Arktiska regionen ur ett säkerhetspolitiskt
perspektiv vilket också förenklar en jämförelse. För det tredje innebär texterna på grund av
deras längd, likhet och samtidighet en bra begränsning för uppsatsen.
5.2.1. Källkritik
Ur källkritisk synpunkt följer här några noteringar angående materialets äkthet, oberoende,
samtidighet samt tendens utefter definitionen av Esaiasson m.fl.
För det första kan de två dokumentens äkthet verifieras då dessa är hämtade direkt från
aktörernas officiella webbplatser vilket torde vara en god garant för genuinitet. Eftersom
dokumenten är publicerade för knappt ett år sedan och där till är första hands källor, finns det
ingen anledning att se till samtidighet. Av samma anledning finns det ingen anledning till att
dokumenten inte skulle vara oberoende.
Däremot finns det anledning att misstänka att materialet till viss del är tendensiöst.
Utrikespolitik har alltid förknippats med hemlighetsmakeri37 och det kan således konstateras
att aktörernas fulla agenda inte behöver synliggöras i det valda materialet. På grund av detta
bör materialet utsättas för var Esaiasson m.fl. kallar en motivanalys. Dock är det omöjligt i en
undersökning av den här storleken att addera en sådan analys av materialet eftersom detta
skulle innebära en djupare och mer omfattande undersökning än vad
ursprungsundersökningen är. Istället bygger undersökningen på det material aktörerna valt att
presentera. Men eftersom det stater förmedlar är en stor del av den utrikespolitik som bedrivs
har även dessa dokument stor betydelse.38
5.3. Metod
För att genomföra en mer djupgående analys av materialet kommer en kombinerad metod att
tillämpas. Syftet är att söka efter och räkna inslag i de båda policydokumenten som kan föras
tillbaka till begreppen ’soft power’ och ’hard power’. Därför kommer först och främst en
37 Brommesson och Ekengren (red.) 2007 s. 20 38 Brommesson och Ekengren (red.) 2007 s. 19
17
innehållsanalys att tillämpas efter definitionen i Bergström och Boréus bok Textens mening
och makt – Metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys (2005) tillsammans med
definitionen av Esaiasson m.fl. Enligt Bergström och Boréus tillämpas innehållsanalyser när
studien avser att utföra en kvantifiering. Detta tar sig utrycka i att räkna inslag i texten.39
Esaiasson m.fl. skriver inte specifikt om en innehållsanalys per se. Istället delar dem in den
kvalitativa textanalysen i två underkategorier där vad Esaiasson m.fl. kallar att systematisera
texter för att klargöra tankestrukturer, ordna logiskt eller klassificera.40 Bergström och
Boréus skriver själva att innehållsanalys också fungerar som ett samlingsnamn för analyser
som syftar till just sådana systematiseringar och att det brukar skiljas på kvantitativa och
kvalitativa innehållsanalyser. För en mer djupgående undersökning kommer både den
kvantitativa och den kvalitativa innehållsanalysen att tillämpas där inslag i texten som kan
föras tillbaka till ’hard power’ och ’soft power’ först räknas varpå de utsätts för en kvalitativ
analys för att ge dem mer substans.
Ett av problemen med innehållsanalysen är att det främst är manifesta budskap som ingår i
systematiseringar och kvantifieringar. Enligt Bergström och Boréus kan dock
innehållsanalysen överträda gränsen till en slags gråzon och närma sig idéanalysen vilken
används för att kartlägga latenta budskap. Det är dock lämpligt enligt författarna att
kombinera flera olika analyser av samma text41. På grund av tids- och platsbegränsning
kommer denna uppsats endast utnyttja innehållsanalysen med mindre rum för tolkningar.
Fördelen med detta är att chansen för intersubjektivitet, alltså chansen att samma resultat
uppnås om studien görs om, ökar eftersom bredare och där med i större grad tvivelaktiga
tolkningar inte gjorts.
5.3.1. Kodschema
För att förenkla en kvalitativ och en kvantitativ innehållsanalys kan enligt Bergström och
Boréus ett kodschema skapas. Kodschemat skall fungera som en guide eller ledkarta för att
uppmärksamma vad i texten som skall systematiseras eller räknas.42 Att konstruera och
konsekvent använda ett kodschema under analysen innebär även andra fördelar som till
39 Bergström och Boréus 2005 s. 43 40 Esaiasson m.fl. 2007 s. 138 41 Bergström och Boréus 2005:45 42 Bergström och Boréus 2005:49
18
exempel att det blir enklare att göra om studien och uppnå samma resultat. Det vill säga en
större chans för intersubjektivitet som nämndes i det föregående stycket.43
Ett kodschema för denna uppsats bygger på de egenskaper med vilka Joseph S. Nye Jr.
definierar som ’soft power’ och ’hard power’, egenskaper som presenterades i uppsatsens
teorikapitel. Vid konstruktionen av uppsatsens kodschema har först de indelningar som finns
representerade i de två modeller som presenterades i teorikapitlet använts, där ’hard power’
fick underkategorierna betalningar, mutor, våld, sanktioner och ’soft power’ fick
underkategorierna institutioner, mutor, våld, sanktioner. Där efter har kodschemat testats mot
texterna efter Esaiasson m.fl.s rekommendation44, vilket resulterade i en omkonstruktion.
Kategorin ’hard power’ har omkonstruerats för att istället innefatta de båda underkategorierna
militära maktresurser och ekonomiska maktresurser. Anledningen är att de tidigare
underkategorierna endast innefattade direkt användning eller hot om användning mot andra
stater och därför missade den traditionella synen på maktresurserna. Med andra ord att en stats
uppvisande av muskelstyrka i sig innebär makt. Underkategorierna till ’soft power’ har inte
krävt samma radikala förändring även om definitionen av vad de skall innefatta har krävt en
omkonstruering då de tidigare underkategorierna överlappar varandra. Sammanlagt har
kodschemat omkonstruerats fem gånger innan ett användbart resultat har uppnåtts.
Konstruktionen och rekonstruktionen resulterar i följande kodschema:
1. ’hard power’
1a. Militära maktresurser
Text som tyder på att aktören ämnar använda sina militära
maktresurser för att öka sitt inflytande genom; direkt våld; hot om
våld; upprustning; förhöjd militär aktivitet.
1b. Ekonomiska maktresurser
Text som tyder på att aktören ämnar använda sina ekonomiska
maktresurser för att öka sitt inflytande genom; ekonomiska
sanktioner; betalningar; mutor.
43 Bergström och Boréus 2005:51 44 Esaiasson m.fl. 2007
19
2. ’soft power’
2a. Institutioner
Text som tyder på att aktören har eller ämnar skapa och eller bidra till
internationella institutioner för att åka sitt inflytande genom;
multilateralt samarbete.
2b. Värderingar
Text som tyder på att aktören verkar för universala värderingar för att
öka sitt inflytande genom; internationell rätt.
2c. Kultur
Text som tyder på aktören kommer att sprida kultur för att öka sitt
inflytande genom; kulturexport; utbyten.
2d. Policys
Text som tyder på att aktören har eller ämnar anta internpolicys som
kan attrahera andra aktörer för att öka sitt inflytande genom;
internpolicys som förespråkar universella värden.
Hur används då det presenterade kodschemat? Ambitionen var först att hela dokumenten
skulle undergå den kvantitativa innehållsanalysen. Detta visade sig dock problematisk då
resultaten inte upplevdes som jämförbara. Eftersom de båda dokumenten var uppbyggda efter
samma princip med information följt av implementeringar eller förslag till implementeringa
förenklades den kvantitativa samt den kvalitativa innehållsanalysen till att bara innefatta
implementeringarna eller förslag till implementeringar.
De implementeringar eller förslag till implementeringar som skall utsättas för granskning
läses först systematiskt igenom. När ett inslag i texten påträffas som passar in på något av
överstående påståenden markeras den med motsvarande etikett 1a-b eller 2a-c. När hela texten
har granskats sammanställs markeringarna i en lämplig tabell följt av en kvalitativ
innehållsanalys av implementeringarna och implementeringsförslagen för att ge dem större
innebörd.
Den kvalitativa samt den kvantitativa innehållsanalysen av de båda aktörernas
policydokument jämförs där efter i en jämförande analys för att uppdaga eventuella skillnader
som skulle kunna tyda på att Robert Kagans hypotes stämmer. För att resultaten skall kunna
bli så jämförbara som möjligt kommer de presenteras i antal procent ’hard power’ och ’soft
20
power’. Resultaten för respektive aktör förs in i en lämplig tabell och resultatet kan där efter
tolkas utefter följande:
1. Om värdet ’hard power’ för EU överstiger värdet ’soft power’ kan Robert Kagans teori i
det valda fallet förkastas
2. Om värdet ’hard power’ inte överstiger värdet ’soft power’ för USA kan Robert Kagans
teori i det valda fallet förkastas
3. Om värdet ’hard power’ för EU överstiger värdet ’hard power’ för USA kan Robert
Kagans teori i det valda fallet förkastas
6. Resultatredovisning
I denna del av uppsatsen presenteras resultatet av den kvalitativa innehållsanalys som gjorts
med hjälp av det kodschema som konstruerades i den föregående delen. Resultatet redogörs
för i två steg. Först presenteras analysen av de två policydokumenten var för sig tillsammans
med en beskrivning av dess innehåll för att där med besvara de första två preciserade
frågeställningarna; Hur ser EU:s respektive USA:s utrikespolitik i den Arktiska regionen ut
och kännetecknas den av ’hard power’ eller ’soft power’?
Där efter ställs de båda resultaten mot varandra för att uppmärksamma om det existerar
någon skillnad mellan de båda och därmed besvara den tredje preciserade frågeställningen;
Överensstämmer resultatet med Robert Kagans hypotes, att EU för en utrikespolitik präglad
av ’soft power’ medan USA för en utrikespolitik präglad av ’hard power’?
6.1. EU-kommissionens kommunikation
EU-kommunikationen till EU-parlamentet är vilket nämnts tidigare i uppsatsens metod del ett
steg mot en Arktisk policy för EU på grund av de geopolitiska förändringarna i den Arktiska
regionen och de hot dessa förändringar kan medföra. EU hävdar sitt intresse till den Arktiska
regionen genom en rad olika band. För det första räknas de tre medlemsländerna Danmark,
Finland och Sverige till de Arktiska staterna. För det andra har EU ett nära ekonomiskt
samarbete med de Arktiska staterna Island och Norge som ingår i the European Economic
21
Area. För det tredje har EU även ett nära samarbete med de resterande Arktiska staterna
Kanada, Ryssland och USA.45
Kommunikationen består av tre delar vilka adresserar miljöförändringarna i Arktis och hur
vidare miljöförstöring av regionen skall kunna motverkas, de naturresurser som Arktis vilar
på och hur dessa skall skyddas eller extraheras, samt slutligen det internationella styrets roll i
skyddet av den Arktiska regionen.46
För att skydda den Arktiska regionens miljö mot vidare förstöring ser EU-kommissionen
tre viktiga delar. För det första krävs ett större internationellt samarbete, inte minst mellan de
Arktiska staterna och de närvarnade organisationerna, tillsammans med ett starkare
internationellt regelverk för att skydda den Arktiska miljön. För det andra vill EU-
kommissionen se ett större samarbete med urbefolkningen i Arktis som direkt påverkas av
miljöförändringarna för att skydda deras livsstil och rättigheter. För det tredje innebär
forskning och övervakning av den Arktiska regionen i mycket viktig del i skyddet av den
Arktiska miljön. EU-kommissionen vill därför öka forskningen om bland annat
konsekvenserna av höjda havs nivåer och den smältande polarisen, samt samordna
informationsutbyte mellan olika nationella forskningsarbeten.47
EU-kommissionen erkänner i kommunikationen att EU har ett stort behov av energi och att
Arktis på grund av de naturtillgångar som finns där skulle kunna innebära en del av lösningen
av EU:s energisäkerhet. De extrema förhållandena i Arktis samt risken för vidare
miljöförstöring vid extraheringen av naturresurser innebär att arbetet för detta måste gå
varsamt fram. Som i den föregående delen av kommunikationen vill EU-kommissionen att
extrahering av naturresurserna i Arktis skall präglas av samarbete med till exempel Norge och
Ryssland för att utveckla så säkra extraheringsmedel som möjligt. Därutöver bör det
introduceras internationella regel- och ramverk för hur extrahering och transporter i Arktis
skall genomföras. Även här är forskning en viktig del där universitet och företag skall kunna
samverka med expertis. Enligt kommunikationen har EU:s medlemsländer den största
kommersiella flottan i världen och nya transportrutter är därför av stor vikt. Nyttjandet av
dessa måste precis som nyttjandet av naturresurser ske under stor försiktighet och EU-
kommissionen trycker hårt på de bestämmelser som finns angående miljöregler, navigation
45 Commission of the European Communities 2009 46 Ibid. 47 Ibid.
22
och sjösäkerhet. Nya system för maritim övervakning i Arktis bör utvecklas samt
skeppsbyggarteknik som passar Arktis extrema förhållanden.48
Den sista delen av EU-kommissionens kommunikation behandlar det internationella styret
och dess del i den Arktiska regionen. EU-kommissionen menar att det idag existerar flera
internationella avtal som tillexempel FN:s havsrättkonvention samt flera miljöavtal som
reglerar staternas förehavanden i den Arktiska regionen. Dock är det samlade regelverket allt
för fragmenterat och EU-kommissionen önskar därför att undersöka den lagstiftning som
finns för att utvärdera om där finns några kryphål samt förstärka det Arktiska rådets roll som
en del i det internationella styret av den Arktiska regionen.49
Totalt innehöll kommunikationen 47 implementeringsförslag för att gagna EU:s intressen i
Arktis. Vid en kvantitativ innehållsanalys av implementeringsförslagen i kommunikationen
påträffades 33 stycken vilka kunde kategoriseras som ’soft power’ och inga som kunde
kategoriseras som ’hard power’. Av de implementeringsförslag som kunde kategoriseras som
’soft power’ återfanns 17 förslag vilka kunde placeras i kategorin 2a. Institutioner och 15
förslag vilka kunde placeras i underkategorin 2b. Värderingar. Det sammanlagda resultatet
framgår här under i Tabell 6.2.
Tabell 6.2 Resultat för EU
Typ Antal
1a. Militära maktresurser 0
1b. Ekonomiska maktresurser 0
2a. Institutioner 17
2b. Värderingar 15
2c. Kultur 0
2d. Policys 0
Summa procent 100
N 33
Kommentar: Antalet förslag till implementeringar fördelade på ’hard power’ och ’soft power’
48 Commission of the European Communities 2009 49 Ibid.
23
De kategorier där noteringar kunde göras kommer nu att behandlas var för sig för att visa hur
analysen gick till samt för att återge delar av direktivet och därmed beskriva EU:s
utrikespolitik i den Arktiska regionen och därmed besvara den andra preciserade
frågeställningen.
6.1.1. EU och ’hard power’ i den Arktiska regionen
Den kvantitativa innehållsanalysen av EU-kommissionens kommunikation är nu avklarad och
kommer nu att följas av en kvalitativ innehållsanalys för att klä siffror med ord och där med
bygga en mer översiktlig bild. Således kunde inga implementeringsförslag i EU-
kommissionens kommunikation härledas till ’hard power’. För att återknyta till den tidigare
diskussionen om tidigare forskning så menar Joseph S. Nye Jr. att EU maktmässigt kan mäta
sig militärt med USA på grund av mantal och de två kärnvapenstaterna Frankrike och
Storbritannien, detta trots att medlemsländernas sammanlagda militära utgifter endast är två
tredjedelar av USA:s.50 Dock menar Nye Jr. lider EU och speciellt dess försvars- och
utrikespolitik av integrationsproblem.51 Den svenska statsvetaren Jonas Tallberg håller delvis
med om detta och skriver att EU har liknats vid en ”säkerhetspolitisk dvärg” men att detta
successivt håller på att förändras.52 Enligt Tallberg är det Europeiska rådet som ansvarar för
vilken gemensam utrikes- och säkerhetspolitik som medlemsländerna skall föra. Tidigare har
tre gemensamma utrikes- och säkerhetsstrategier antagits gällande Ryssland, Ukraina samt
Medelhavsområdet.53 Där existerar alltså en möjlighet att anamma en gemensam
försvarsstrategi för den Arktiska regionen.
Nye menar också att EU:s ekonomi grovt sett kan mäta sig med USA:s.54 Dock lider
enligt Nye EU:s ekonomiska maktmedel av samma sjuka som dess militära, eller som han
själv utrycker det: ”Money and guns, the traditional high cards of hard state power, remain
primarily with the member states.”55
För att tro Nye har alltså EU både de militära- samt ekonomiska maktresurserna för att
hävda sig som en av stormakterna i den Arktiska regionen, om än problematiserade på grund
50 Nye 2004 s. 30 51 Nye 2004 s. 32 52 Tallberg 2007 s. 37 53 Tallberg 2007 s. 152 54 Nye 2004 s. 29 55 Ilgen (red.) 2006 s. 31
24
av integrationsproblem. Den kvantitativa analysen visar dock tydligt att EU uppenbarligen
inte har valt att använda sig av den ’hard power’ de faktiskt innehar.
6.1.2. EU och ’soft power’ i den Arktiska regionen
Samtliga noteringar som kunde göras vid den kvalitativa textanalysen av EU-kommissionens
implementeringsförslag i kommunikationen kännetecknades av ’soft power’. Detta är
intressant eftersom det redan nu går att konstatera att Robert Kagans antagande att EU:s
utrikespolitik präglas av användningen av ’soft power’ för det valda fallet stämmer.
Av de 34 implementeringsförslag som kännetecknades av ‘soft power’ kunde 17
underkategoriseras under 2a. Institutioner. Joseph S. Nye Jr. hävdar att en av EU:s stora källor
till ‘soft power’ ligger i dess förpliktelse till internationella institutioner och internationellt
samarbete de senaste åren. Även om det finns skepsis till hur pass effektivt multilateralt
samarbete egentligen är, skapar EU:s förpliktelse attraktionskraft.56 Att så pass många
noteringar kunde göras i denna underkategori är därför föga förvånande för att tro Nyes
argumentation. De implementeringsförslag som hittades under den kvantitativa
innehållsanalysen är spridda över hela kommunikationen och förslag på multilateralt
samarbete återfinns i nästan samtliga delar. EU-kommissionen föreslår samarbete över
gränserna för miljöarbetet i Arktis, för informationsinhämtning samt forskning, vid
användning av Arktis naturtillgångar och transport. Ett viktigt implementeringsförslag för
EU:s inflytande i den Arktiska regionen är följande:
“Enhance input to the Arctic Council in accordance with the Community’s role
and potential. As a first step, the Commission will apply for permanent observer
status in the Arctic Council. “57
Det Arktiska rådet skapades 1996 i och med Ottawadeklarationen och är ett mellanstatligt
forum för att främja interaktion och dialog mellan de Arktiska staterna tillsammans med
representanter för Arktis urbefolkning. Medlemmar idag är de åtta Arktiska staterna
tillsammans med en uppsättning ickestatliga organisationer, samt observatörer vilka består av
56 Ilgen (red.) 2006 s. 32 57 Commission of the European Communities 2009
25
ickearktiska stater, mellanstatliga, överstatliga och ickestatliga organisationer.58 Det Arktiska
rådet är idag en informell organisation vilket innebär att inga formella bindande beslut kan
fattas där vilket var kravet för att till exempel USA skulle godta att samarbeta i rådet. Även
om det Arktiska rådet på detta sätt kan verka tandlöst Oran R. Young att organisationen har
visat sig användbar, inte minst för att inkludera de ickestatliga organisationerna i dialogen
med de Arktiska staterna. Young menar att om EU skulle få större inflytande i det Arktiska
rådet skulle detta innebära att det vinner större legitimitet hos stater och aktörer utanför den
arktiska regionen som idag är utelämnade.59
Vid den kvantitativa innehållsanalysen av kommunikationen påträffades 15
implementeringsförslag vilka kunde ses som värderingsspridare eller ett erkännande av
universella värderingar. Likt med EU:s förpliktelse till multilateralt samarbete är enligt Joseph
S. Nye Jr. också EU:s förpliktelse till miljöproblem, internationell rätt och tilltro till
mänskliga rättigheter en annan stor källa till ’soft power’.60 Även dessa
implementeringsförslag är spridda över större delen av kommunikationen och den förpliktelse
Nye nämner märks av, som i citatet här under:
“Assess the effectiveness of EU policies and of multilateral environmental
agreements in responding to Arctic environmental challenges. “61
Tre av implementeringsförslagen är kopplade till den del av kommunikationen vilken är
tillägnad urbefolkningen bosatta i den Arktiska regionen. Urbefolkningar och deras rättigheter
har uppmärksammats under senare tid. i Riodeklarationen om miljö och utveckling från 1992
erkänns urbefolkningar inneha en viktig roll i arbetet för hållbarutveckling samt skydd av
miljön på grund av deras kunskap och traditionella tillvägagångssätt.62 Den 13 september
2007 antog FN:s generalförsamling den slutliga versionen av en deklaration för urfolkens
rättigheter (UNDRIP).63 Följande implementeringsförslag återfinns i den del av
kommunikationen som behandlar miljöarbete i den Arktiska regionen:
58 Arctic Council 59 Young 2009 60 Ilgen (red.) 2006 s. 32 61 Commission of the European Communities 2009 62 Malanczuk 1997 s. 106-107 63 untreaty.un.org
26
“Provide opportunities for self-driven development and the protection of their
lifestyle. “64
De Arktiska staterna Kanada och USA röstade emot UNDRIP och Ryssland avstod från att
rösta. Samtliga EU-medlemsländer tillsammans med de resterande två Arktiska staterna
Island och Norge röstade för deklarationen vilket tyder på EU:s hängivenhet för universella
rättigheter och värderingar.
6.2. George W. Bushs presidentdirektiv
Precis som beskrivits tidigare i metod delen ersätter Georg W. Bushs presidentdirektiv från
2009 USA:s tidigare policy till den Arktiska regionen från 1994, och är den första
förändringen av USA:s policy sedan dess65. Den nya Arktiska policyn är en sjudelad sådan
och täcker områdena nationell- och inrikessäkerhet, internationell styrelse,
gränsdragningsfrågor, internationell forskning, maritim transport, ekonomi- samt
energifrågor, och slutligen miljöproblem i den Arktiska regionen.66
Presidentdirektivet proklamerar att den Arktiska regionen är av stort intresse för USA:s
inrikes- och nationella säkerhet. På grund av den ökande mänskliga aktiviteten i Arktis ökar
hoten mot USA. Dessa hot skall mötas med hjälp av en förhöjd militär aktivitet i den Arktiska
regionen i form av bland annat missilförsvar, maritim närvaro och säkerhetsoperationer.67
Vidare så kommer USA enligt presidentdirektivet att fortsätta delta i multilaterala
samarbeten som till exempel det Arktiska rådet. Rådet och andra samarbeten är viktiga för att
främja miljöskydd och hållbar utveckling i Arktis samt att föra dialog med urbefolkningen.
Dessutom ämnar USA enligt presidentdirektivet att ratificera FN:s havskonvention
(UNCLOS) vilken USA:s senat ännu inte godkänt. USA är inte obekant till att fler
multilaterala avtal kommer att krävas för att komplettera de redan existerande avtalen för att
skydda den Arktiska regionen. Dock behövs inte enligt USA en Arktiskt traktat i stil med de
Antarktiska traktaterna från 1959 som tillkom för att skydda Antarktis från bland annat
militarisering och exploatering68, på grund av den geopolitiska situationen i Arktis. Det
64 Commission of the European Communities 2009 65 Braune 2009 66 White House Office of the Press Secretary 2009 67 Ibid. 68 Malanczuk 1997 s.
27
Arktiska rådet bör också enligt presidentdirektivet fortsätta existera i sin nuvarande form som
ett forum och inte omstruktureras till en formell organisation.69
Precis som EU-kommissionen menar USA att de naturresurser som den Arktiska regionen
vilar på är av stor vikt för aktörens energisäkerhet. För att kunna påbörja extrahering av
resurser och skydd av andra måste gränskonflikterna med Kanada och Ryssland lösas samt
fastställa hur långt USA:s befogenheter sträcker sig. Enligt presidentdirektivet är USA
övertygade om att det sistnämnda kan lösas genom en ratificering av UNCLOS. Hur
gränskonflikten med Kanada skall lösas diskuteras in förutom att konflikter i den Arktiska
regionen skall lösas fredligt. För att fastställa gränsen mellan Ryssland och USA kommer
fortsatta påtryckningar att göras för att Ryssland skall ratificera ett Rysk-amerikanskt avtal
från 1990. Själva extraheringen av naturresurserna måste ske med största hänsyn till miljön.
Därför krävs enligt presidentdirektive multilateralt samarbete samt dialog via Arktiska rådet
för att bland annat öka säkerheten vid extraheringen samt ta hänsyn till urbefolkningen i
regionen.70
Forskning i den Arktiska regionen är av stor vikt för USA:s intressen. För att kunna förutse
framtida miljö- och klimatförändringar krävs stora mängder data från hela den Arktiska
regionen. Detta i sig kräver enligt presidentdirektivet samarbete mellan de Arktiska staterna
för att sammanfoga forskningen till en helbild av den Arktiska regionen och vad som kan
förväntas de kommande åren.71
USA vill utnyttja de nya möjligheterna till maritim transport i den Arktiska regionen. Dock
skall en ökad maritim aktivitet förebyggas med hjälp av existerande multilaterala regelverk
samt nya för att skydda den känsliga miljön. Utöver hårdare regelverk och större krav på de
farkoster som skall trafikera Arktis, vill USA också igenom ett flertal instanser där ibland
multilateralt, bygga ut infrastrukturen för bland annat varningssystem och
navingeringshjälp.72
Presidentdirektivet erkänner att den Arktiska regionen är en känslig miljö och att ökad
mänsklig aktivitet kan innebära negativa effekter för urbefolkning och ekosystemen. USA
framhåller här åter vikten av forskning och samarbete mellan de Arktiska staterna i regionen
69 White House Office of the Press Secretary 2009 70 White House Office of the Press Secretary 2009 71 White House Office of the Press Secretary 2009 72 Ibid.
28
för att skadan av större aktivitet skall bli så liten som möjligt. Dessutom stödjer USA enligt
presidentdirektivet flera av de multilaterala avtal som reglerar fiske.73
Totalt innehöll presidentdirektivet 34 implementeringar av USA:s intressen i Arktis. Vid
en kvantitativ innehållsanalys av de sammanlagt 34 implementeringarna i presidentdirektivet
med hjälp av kodschemat återfanns sammanlagt 22 noteringar. Av dessa 22 noteringar
kännetecknades 3 av ’hard power’ och 19 av ’soft power’. Det sammanlagda resultatet kan
avläsas i Tabell 6.2 på här under.
Tabell 6.2 Resultat för USA
Typ Antal
1a. Militära maktresurser 3
1b. Ekonomiska maktresurser 0
2a. Institutioner 14
2b. Värderingar 5
2c. Kultur 0
2d. Policys 0
Summa procent 100
N 22
Kommentar: Antalet implementeringar fördelade på ’hard power’ och ’soft power’
Precis som vid analysen av EU-kommissionens kommunikation kommer nu de kategorier där
noteringar kunde göras att behandlas var för sig för att visa hur analysen gick till samt för att
återge delar av direktivet och därmed beskriva USA:s utrikespolitik i den Arktiska regionen
och därmed besvara den andra preciserade frågeställningen.
73 Ibid.
29
6.2.1. USA och ’hard power’ i den Arktiska regionen
Resultatet av den kvantitativa innehållsanalysen av presidentdirektivet visade på en större
spridning än vid analysen av EU-kommissionens kommunikation. Innehållsanalysen av
presidentdirektivet kommer nu kompletteras med en kvalitativ innehållsanalys för att ge en
djupare analys och mer substans till undersökningen.
Den första delen i presidentdirektivet behandlar USA:s nationella säkerhet samt dess
inrikessäkerhet. Samtliga av de tre noteringar som kunde knytas till ’hard power’ under
analysen återfinns i den delen. På samma sätt återfinns samma tre noteringar samtliga i
underkategorin med betäckningen 1a. Militära maktresurser vilket kommer visas exempel för
i det nästkommande stycket.
Att ekonomiska maktresurser inte har eller kommer komma till användning är inte direkt
förvånande om än inte omöjligt. Historiskt sett har USA använt sig av ekonomiska sanktioner
för att sätta press på en annan aktör att förändra dess beteende. Ett vanligt exempel
handelsembargot mot Kuba men ekonomiska sanktioner har också använts mot Haiti, Iraq,
Iran, Libyen och Serbien. Forskare, bland annat Jospeh S. Nye jr. ställer sig dock tveksamma
till de ekonomiska sanktionernas genomslagskraft. Saddam Husseins regim i Iraq överlevde
flera år under ekonomiska sanktioner och då dessa främst verkar drabba civilbefolkningen kan
auktoritära regimer som på Haiti och i Serbien fortsätta styra.74 Dessutom är det inte särskilt
troligt att USA skulle använda sig av ekonomiska sanktioner mot varken Kanada eller
Ryssland för att lösa de gränsdragningskonflikter som råder emellan dem.
“Human activity in the Arctic region is increasing and is projected to increase
further in coming years. This requires the United States to assert a more active
and influential national presence to protect its Arctic interests and to project sea
power throughout the region.”75
74 Howell 1995, Nye 2004 s. 99 75 White House Office of the Press Secretary 2009
30
Ett av målen med USA:s Arktiska policy är att möta nya potentiella hot mot USA:s nationella
säkerhet och inrikessäkerhet. Som citatet ovan visar kommer Arktis nya strategiska betydelse
enligt amerikanska beslutsfattare att innebära en ökad mänsklig närvaro med höjda
säkerhetsrisker som följd. Strategin för att möta dessa hot är bland annat att öka den maritima
militära kapaciteten i regionen för att skydda USA:s intressen. Utöver detta ämnar även USA
enligt presidentdirektivet att utöka sin övriga miltära aktivitet i den Arktiska regionen för att
skydda USA:s territorium genom följande tre implementeringarna:
“Develop greater capabilities and capacity, as necessary, to protect United States
air, land, and sea borders in the Arctic region;”76
“Preserve the global mobility of United States military and civilian vessels and
aircraft throughout the Arctic region;”
“Project a sovereign United States maritime presence in the Arctic in support of
essential United States interests;”
Dessa tre citat är de implementeringar som den kvantitativa innehållsanalysen av
presidentdirektivet resulterade i vilka indikerade på användningen av ’hard power’. USA
ämnar enligt de extraherade textstyckena att förstärka sin makt, främst maritimt, i den
Arktiska regionen genom att använda sina militära maktresurser.
6.2.2. USA och ’soft power’ i den Arktiska regionen
Vid analysen påträffades 40 stycken implementeringar som kunde knytas till ’soft power’. Av
dessa 40 kunde 19 placeras i underkategorin 2a. institutioner, 9 i underkategorin 2b.
värderingar, en i underkategorin 2d. Policys och ingen kunde placeras i underkategorin 2c.
kultur.
Utefter Joseph S Nye Jr.:s beskrivning av hur kultur och ’soft power’ är sammanknutna
är det ingen överraskning att den kvantitativa innehållsanalysen inte resulterade i några
exempel av amerikansk kulturspridning i presidentdirektivet. Förmedlingen av kultur till
76 White House Office of the Press Secretary 2009
31
andra länder är inget den amerikanska regeringen har direkt inflytande över. Den sker
kontinuerligt genom film-, musik-, TV-, litteraturexport och via internationella studenter eller
personer som tillfälligt arbetat i USA som återvänder hem .77 Dock skulle den amerikanska
regeringen kunna bidra indirekt till kulturförmedlingen genom att implementera till exempel
handelsavtal eller studentavtal som innebär att ickeamerikaner i större grad kommer i kontakt
med amerikansk kultur.
Av de underkategorier som sattes upp vid tillverkningen av uppsatsens kodschema var
underkategorin 2a. institutioner den som fick flest träffar i den kvantitativa innehållsanalysen
av presidentdirektivet. Sammanlagt 15 noteringar kunde göras i denna underkategori. Robert
Kagan menar att aktörer som är svaga militärt precis som EU använder multilaterala avtal och
samarbeten för att begränsa de aktörer som är starkare än dem. USA hade samma beteende
mönster då de Europeiska stormakterna Frankrike, Ryssland och Storbritannien dominerade
världen. ”For Europeans, ideals and interests converge in a world governed according to the
principle of multilateralism. For Americans, they do not converge as much.”78 Den bild som
Robert Kagan målar upp av USA:s utrikespolitik verkar inte stämma utefter resultatet av
analysen. Enligt Joseph S. Nye Jr. stämmer det att USA har haft för vana att handla unilateralt
men att förpliktelsen till multilateralt samarbete har blivit större under 2000-talet.79 Hur sant
detta än är så tyder resultatet på att USA verkar sätta stor tilltro till multilateralt samarbete för
att möta nya potentiella hot inte minst miljöförstöring vilket följande implementering (en av
14) påvisar:
“In cooperation with other nations, respond effectively to increased pollutants and
other environmental challenges; “80
Fem av de implementeringar i presidentdirektivet som under den kvalitativa innehållsanalysen
kunde kategoriseras som ’soft power’ kunde där efter underkategoriseras som 2b.
Värderingar. USA:s förpliktelse till internationell rätt har stundvis historiskt sett varit dåligt
trots att USA självt i många fall spelat en viktig roll vid framtagningen av multilaterala avtal.
Eller som Joseph S. Nye Jr. utrycker det: ”This battle between multilateralists and
unilateralists, often played out in struggle between the president and Congress, has led to a
77 Nye 2004 s. 45-55 78 Robert Kagan 2003 s. 37-39 79 Nye 2004 s. 80 White House Office of the Press Secretary 2009
32
somewhat schizophrenic American foreign policy.”81 Ett sådant exempel där USA spelat en
ledande roll är FN:s havsrättskonvention från 1982 vilken USA fortfarande inte ratificerat.
Det faktum att konventionen ännu inte har ratificerats gör USA något handfallen i den
Arktiska regionen eftersom havsrättskonventionen är ett av de viktigaste multilaterala avtalen
som sätter ramarna för staternas beteende i Arktis.82 Något som USA enligt president
direktivet vill förändra:
“Continue to seek advice and consent of the United States Senate to accede to the
1982 Law of the Sea Convention.”83
Det återstår dock att se om presidentdirektivet lovar mer än det kan leva upp till.
6.3. Jämförelse mellan EU och USA
Det är dags att utröna huruvida amerikaner är från Mars och européer är från Venus eller inte
genom att jämföra resultaten från den kvalitativa innehållsanalysen utav
implementeringsförslagen i EU-kommissionens kommunikation och implementeringarna i
presidentdirektivet från USA.
Analysen av de totalt 47 implementeringsförslagen i EU-kommissionens kommunikation
resulterade i 0 förslag som kännetecknades av ’hard power’ och sammanlagt 33 förslag som
kännetecknades av ’soft power’. Omräknat i procent innebär detta ett 0 mot 100 procentigt
förhållande mellan ’hard power’ och soft power’ för EU.
Analysen av de totalt 34 implementeringarna i presidentdirektivet från USA resulterade i 3
implementeringar som kännetecknades av ’hard power’ och sammanlagt 19 implementeringar
som kännetecknades av ’soft power’. Omräknat i procent innebär detta ett 13 mot 86
procentigt förhållande84. Det sammanlagda resultatet sammanställs i Tabell 6.3 på nästa sida.
81 Nye 2004 s. 156 82 White House Office of the Press Secretary 2009 83 Ibid. 84 Ett enprocentigt bortfall på grund av avrundning
33
Tabell 6.3 förekomst av ’soft power’ respektive
’hard power’
EU USA
’Soft power’
100
86
’Hard power’
0
13
Kommentar: antalet delar av texterna som kännetecknas av
’soft power’ respektive ’hard power’ presenterat i procent
I uppsatsens metoddel presenterades fyra ansatser vilka fungerar som stöd för hur resultatet
skall tolkas, det vill säga när Robert Kagans hypotes kan förkastas eller inte.
Den första ansatsen löd: Om värdet ’hard power’ för EU överstiger värdet ’soft power’ kan
Robert Kagans teori i det valda fallet förkastas. Den kvantitativa innehållsanalysen av
implementeringsförslagen i EU-kommissionens kommunikation genererade inga förslag som
kännetecknades av ’hard power’. Resultatet innebär att Robert Kagans hypotes att EU främst
använder sig av ’soft power’ inte kan förkastas för det valda fallet.
Den andra ansatsen löd: Om värdet ’hard power’ inte överstiger värdet ’soft power’ för
USA kan Robert Kagans teori i det valda fallet förkastas. Resultatet av den kvantitativa
analysen av implementeringarna i presidentdirektivet från USA visade att även om 13 procent
av implementeringarna kännetecknades av ’hard power’ översteg dessa inte de 86 procent av
implementeringar som kännetecknades av ’soft power’. Resultatet innebär att Robert Kagans
hypotes att USA främst använder sig av ’hard power’ framför ’soft power’ kan med andra ord
för det valda fallet förkastas.
Den tredje och sista ansatsen löd: Om värdet ’hard power’ för EU överstiger värdet ’hard
power’ för USA kan Robert Kagans teori i det valda fallet förkastas. Eftersom det inte
existerade några implementeringsförslag i EU-kommissionens kommunikation som
34
kännetecknades av ’hard power’, det vill säga 0 procent, medan 13 procent av de
implementeringar som genererades ur presidentdirektivet kännetecknades av ’hard power’ kan
Robert Kagans teori att USA i större utsträckning använder sig av ’hard power’ än EU för det
valda fallet inte förkastas.
7. Avslutande slutsatser
Det är dags att sammanfatta resultatet av uppsatsen samt återknyta till uppsatsens syfte, teori
samt problemformulering. Slutligen kommer några korta förslag till fortsatt forskning på
området att presenteras.
Uppsatsens syfte var att beskriva EU:s och USA:s utrikespolitik i den Arktiska regionen
med fokus på ’hard power’ och ’soft power’ för att testa Robert Kagans teori. Detta utfördes
genom att besvara tre preciserade frågeställningar med inledningsvis en beskrivning av
tillsammans med resultatet av en kvantitativ samt en kvalitativ innehållsanalys
implementeringarna eller implementeringsförslagen i två policydokument. Först analyserades
EU-kommissionens kommunikation till EU-parlamentet med namnet The European Union
and the Arctic Region från 2009 som representerade EU:s utrikespolitik i den Arktiska
regionen. Därefter analyserades policydokumentet National Security Presidential Directive
and Homeland Security Presidential Directive 66/25 från 2009 som representerade USA:s
utrikespolitik i den Arktiska regionen Slutligen besvarades den sista preciserade
frågeställningen genom att jämföra resultaten av de båda analyserna.
Den första frågeställningen löd: Hur ser EU:s utrikespolitik i den Arktiska regionen ut och
kännetecknas den av ’hard power’ eller ’soft power’?
Resultatet visade att inga av de implementeringsförslag som gavs av EU-kommissionen
kännetecknades av ’hard power’ medan samtliga 26 av de förslag som hamnade inom ramen
för uppsatsens kodschema, kännetecknades av ’soft power’.
Den andra frågeställningen löd: Hur ser USA:s utrikespolitik i den Arktiska regionen ut
och kännetecknas den av ’hard power’ eller ’soft power’?
Resultatet av presidentdirektivet visade att tre av 22 implementeringar som hamnade inom
ramen för uppsatsens kodschema kännetecknades av ’hard power’ medan 19 kännetecknandes
av ’soft power’. Den tredje frågeställningen löd: Överensstämmer resultatet med Robert
Kagans hypotes, att EU för en utrikespolitik präglad av ’soft power’ medan USA för en
utrikespolitik präglad av ’hard power’?
35
Hypotesen i sig från Kagans uppmärksammade bok vilken förklarades i uppsatsens del om
tidigare forskning innebar att EU för en ’soft power’ utrikespolitik vilken Kagan klassar som
svag samtidigt som USA i en större utsträckning på grund av sin handlingskraft sina militära
maktresurser för en ’hard power’ utrikespolitik vilket enligt Kagan är att föredra. Resultatet
av jämförelsen innebar att EU:s utrikespolitik till 100 procent kännetecknades av ’soft power’
medan USA:s visade på ett 13 mot 83 procentigt förhållande. Resultatet ger delvis stöd åt
Kagans hypotes i det valda fallet eftersom EU:s utrikespolitik helt kännetecknades av ’soft
power’, det vill säga precis vad Kagan hävdar och hypotesen kan med andra ord inte avfärdas
helt. Kagan får där till stöd av T. R. Reid85. Nye menar dock att bilden av att EU avhåller sig
från att ta till våld är ett alldeles för enkelt antagande. Bevisligen var européerna för ett
ingripande i Kosovo och därtill stödde, om än inte unionen som helhet, invasionen av Iraq.86
Vad det gäller hypotesens andra del, även om 13 procent av USA:s implementeringar
kännetecknades av ’hard power’ var andelen ’soft power’ långt mycket större. Detta visar i sin
tur att Kagans hypotes att USA främst använder sig av ’hard power’ i sin utrikespolitik inte
stämmer för det valda fallet. Beskrivningen av presidentdirektivet visar istället på en
utrikespolitik präglad av multilateralt samarbete samt förpliktelse till internationell rätt och
världsomspännande bestämmelser. Exempel på detta är det fortsatta arbetet mot en
ratificering av UNCLOS samt erkännandet av det Arktiska rådets betydelse för den Arktiska
regionen. Istället stödjer det Nye som menar att USA länge har fört en mer hårdför och
unilateral politik men att det under senare tid har kunnat uppmärksammas en förändring. Nye
menar också, och får stöd av David P. Calleo87, att även om ’soft power’ vinner allt större
betydelse, så har de klassiska källorna till makt, militär och ekonomi, inte spelat ut sin roll.
Makten bör istället fördelas på varandra eller vad Nye kallar ’smart power’88. Enligt detta
resonemang skulle EU inte kunna mäta sig med USA på grund av de integrationsproblem som
EU:s gemensamma utrikespolitik enligt Nye lider av vilket diskuterades tidigare. Dock menar
Nye att det existerar ett förhållande mellan USA:s och EU:s utrikespolitik som resulterar i att
så länge USA bedriver en unilateral politik med konsekvenser för dess ’soft power’ kan EU
dra nytta av detta och öka sin egen ’soft power’ genom att vara kritiska.89
85 Reid 2004 s. 195-196 86 Ilgen 2006 s. 33 87 Calleo 2009 s. 67 88 Nye 2004 s. 32 89 Ilgen 2006 s. 33
36
För utvecklingen i den Arktiska regionens del är resultatet av undersökningen till största
delen positivt. Båda aktörerna sätter stor vikt vid internationellt samarbete mellan de Arktiska
staterna, överstatliga, mellanstatliga samt ickestatliga organisationer. Dessutom vill båda
aktörer verka under internationella lagar och regelverk vilket ger större legitimitet till dessa.
Stora delar av de båda policydokumenten är också tillägnade miljön samt hur denna skall
skyddas vilket kan innebära att USA är villigt att ta sitt ansvar trots att bilden brukar vara en
omvända. Denna undersökning gäller dock endast två, om än största, av de verkande
aktörerna i den Arktiska regionen och ytterliggare undersökningar och forskning krävs.
För det första, vad kännetecknar egentligen Norge, Ryssland och Kanadas utrikespolitik i
den Arktiska regionen? Känner dessa stater samma förpliktelse till internationellt samarbete
och internationella regelverk som EU och USA gör enligt resultatet av den här uppsatsen?
För det andra, med de integrationsproblem som Nye beskriver i beaktning, även om EU-
kommissionens kommunikation kännetecknas av ’soft power’ behöver det inte betyda att de
Arktiska medlemsstaterna förmedlar samma bild. Vad kännetecknar egentligen Danmark,
Finland och Sverige utrikespolitik i den Arktiska regionen?
Möjligheterna till studier är många och betydelsen av den Arktiska regionen för
internationella relationer har knappt tagit sin början.
37
Referenser Litteratur Bergström, Göran och Boréus Kristina (red.). 2005. Textens mening och makt – Metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys. Andra upplagan. Studentlitteratur. Brommesson, Douglas och Ekengren Ann-Marie (red.). 2007. Sverige i världen. Gleerups utbildning AB: Malmö. Calleo, David P. 2009. Follies of Power – America’s Unipolar Fantasy. Cambridge University Press: New York. Esaiasson, Peter m.fl. 2007. Metodpraktikan – konsten attstudera samhälle, individ, marknad. Tredje upplagan. Nordstedts Juridik: Stockholm Hasseldahl, Arik. 2009. Who Owns Rights to Melting Arctic? Business Week Online. 1/29/2009. p. 20.
Ilgen, Thomas L (red.). 2006. Hard Power, Soft Power and the Future of Transatlantic Relations. Ashgate Publishing: Abingdon, Oxon. Kagan, Robert. 2003. Of Paradise and Power: America and Europe in the New World Order. Alfred A. Knopf: New York. Koivurova, Timo. 2008. Alternatives for an Arctic Treaty – Evaluation and a New Proposal. Review of European Community & International Environmental Law; 2008, Vol. 17 Issue 1 Lukes, Steven. 2004. Maktens ansikten. Bokförlaget Daidalos AB: Göteborg. Malanczuk, Peter. 1997. Akehurst’s Modern Introduction to International Law. .Sjunde upplagan. Routledge: New York. Newnham, Randall. 2009. Carrots, Sticks, and Bombs: The End of Libya’s WMD Program. Mediterranean Quarterly, 2009, vol. 20, issue 3, 77-94. Nye, Joseph S. Jr. 2004. Power in the Global Information Age – From Realism to Globalization. Routlege: London Nye, Joseph S. Jr. 2004. Soft Power – The Means to Success in World Politics. PublicAffairs: Cambridge Nye, Joseph S. Jr. 2002. The Paradox of American Power – Why the World’s Only Superpower Can’t Go it Alone. Oxford University Press: Oxford New York Reid. T. R. 2004. The United States of Europe – The New Superpower and the end of American Supremacy. Penguin Books: New York.
38
Staples, Sarah. 2004. Arctic ice capades. Canadian Buissnes; 4/26/2004. Vol. 77. Issue 9. p. 14.
Stokke, Olav Schram. 2006. A legal regime for the Arctic? Interplay with the Law of the Sea Convention. Marine Policy 31 (2007) 402-408. Tallberg, Jonas. 2007. EU:s politiska system. Tredje upplagan. Studentlitteratur. Young, Oran R. 2009. Whither the Arctic? Conflict or cooperation in the circumpolar north. Polar Record 45 (232): 73-82 (2009). Internet Braune, Gerd. 2009. Countries Seek Piece of Pie. Spiegel Online. Available at: http://spiegel.de/international/world/0,1518,druck-614900,00.html. Hämtat 2010-01-14 Carp, Ossi. 2009. Hans Blix: “Anrikningen är Irans trumfkort”. DN http://www.dn.se/nyheter/varlden/hans-blix-anrikningen-ar-irans-trumfkort-1.965185. Hämtat 2010-01-14 Europa Press Releases. 2008. Arctic Communication. http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=MEMO/08/726. Hämtat 2010-01-14 US Army War College. 2009. Arctic importance topic of Great Decisions Lecture. http://arctic-council.org/article/about. Hämtat 2010-01-14 United Nations Audiovisual Library of International. United Nations Declaration on the Rights of Indigenous Peoples General Assembly resolution 61/295. http://untreaty.un.org/cod/avl/ha/ga_61-295/ga_61-295.html. Hämtat 2010-01-14 White House Office of the Press Secretary. 2009. National Security Presidential Directive and Homeland Security Presidential Directive. 66/25http://www.cmts.gov/docs/arcticpolicy.pdf. Hämtat 2010-01-14 Commission of the European Communities. 2009. The European Union and the Arctic Region. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2008:0763:FIN:EN:PDF. Hämtat 2010-01-14