Fysisk aktivitet för äldre på särskilda boenden: Om...

Fysisk aktivitet för äldre på särskilda boenden: Om inställningar och handlande i svensk äldreomsorg Annsofie Mahrs-Träff, Elisabet Cedersund and Marianne Abramsson

The self-archived postprint version of this journal article is available at Linköping University Institutional Repository (DiVA): http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-151022 N.B.: When citing this work, cite the original publication. Mahrs-Träff, A., Cedersund, E., Abramsson, M., (2018), Fysisk aktivitet för äldre på särskilda boenden: Om inställningar och handlande i svensk äldreomsorg, Journal of Care Research, 4(2), 165–176. https://doi.org/10.18261/issn.2387-5984-2018-02-12

Original publication available at: https://doi.org/10.18261/issn.2387-5984-2018-02-12

Copyright: Universitetsforlaget (Scandinavian University Press) (Creative Commons Attribution Non-Commercial) http://www.universitetsforlaget.no/

VITENSKAPELIG

ARTIKKEL

165© U N I V E R S I T E T S F O R L A G E T | T I D S S K R I F T F O R O M S O R G S F O R S K N I N G | 2 0 1 8 | Å R G . 4 | N R . 2

DOI: 10.18261/ISSN.2387-5984-2018-02-12

Fysisk aktivitet för äldre på särskilda boenden1

Om inställningar och handlande i svensk äldreomsorgPhysical activity for elderly people in assisted living facilities. Attitudes and actions in Swedish eldercare

Annsofie

Mahrs Träff

DoktorandLinköpings universitet, Avdelningen Åldrande och social förändring, Institutionen för sam-hälls- och välfärdstudier (ISV) Campus Norrköping, SE-601 74 Norrköping, Sverige

✉ [email protected]

Elisabet Cedersund

ProfessorLinköpings universitet, Avdelningen Åldrande och social förändring, Institutionen för sam-hälls- och välfärdstudier (ISV) Campus Norrköping, SE-601 74 Norrköping, Sverige


Marianne

Abramsson

DocentLinköpings universitet, Avdelningen Åldrande och social förändring, Institutionen för sam-hälls- och välfärdstudier (ISV) Campus Norrköping, SE-601 74 Norrköping, Sverige


SAMMANFATTNING Fysisk aktivitet för äldrebeskrivs i litteraturen som något positivt och vik-tigt och har kommit i fokus under senare år. Isvensk äldreomsorg dominerar ett aktivitetsteore-tiskt synsätt och det finns även internationella re-kommendationer om fysisk aktivitet för äldre. Fåstudier har dock undersökt hur behovet av fysiskaktivitet tillfredsställs i det särskilda boendet.

Syftet med denna studie var att undersöka huräldreomsorgens personal tänker och agerar när detgäller fysisk aktivitet för äldre. Det empiriska materi-alet består av observationer och intervjuer på fyrasärskilda boenden i två olika svenska kommuner.

Resultaten visar betydelsen av rådande kultureroch normer för hur personalen tänker och agerarkring fysisk aktivitet. Det finns en motsättningmellan hur personalen diskuterar äldres önskemålom stöd för fysisk aktivitet och hur hänsyn tas tillfysisk aktivitet i det dagliga arbetet. Denna mot-sättning visar sig genom att personalen beskrivervikten av fysisk aktivitet för de äldre personernasamtidigt som denna prioriteras bort till förmånför andra arbetsuppgifter. Det förefaller ha ska-pats en acceptans för att äldres individuella önske-mål inte kan tillgodoses om personalen har andrauppgifter att utföra.

SökordPersonalens roll, äldres önskemål, rutiner, normsystem

SUMMARY Physical activity is described in theliterature as positive and important, and has comeinto focus in recent years. An activity-based theo-

retical approach dominates in Swedish eldercare,and there are also international recommendationson physical activity for older people. Nevertheless,few studies have explored how the need for physi-cal activity is satisfied at assisted living facilities.

The aim of this study was to investigate howprofessionals working in eldercare think aboutand act to promote physical activities for elderlypeople. The empirical data consists of observa-tions and interviews conducted at four assisted liv-ing facilities in two different Swedish municipali-ties.

The results show how cultures and norms areimportant for how professionals think and act re-garding physical activity. There is a contradictionbetween how professionals discuss elderly people’sneed for support for physical activity and howthey act in their day-to-day work. There seems tobe an acceptance that elderly people’s individualneeds cannot be met if professionals have othertasks to perform.

Key wordsProfessional role, older people’s requests, routines, norms

Vad vet vi redan om detta ämne?• Personer som flyttar till särskilda boenden är

ofta i hög ålder, har betydande funktionsned-sättningar och sjukdomar.

• Kroppens förmågor kan hos äldre påverkas po-sitivt via fysisk aktivitet.

MAHRS TRÄFF, CEDERSUND OG ABRAMSSON – FYSISK AKTIVITET FÖR ÄLDRE PÅ SÄRSKILDA BOENDEN

166 © U N I V E R S I T E T S F O R L A G E T | T I D S S K R I F T F O R O M S O R G S F O R S K N I N G | 2 0 1 8 | Å R G . 4 | N R . 2

• Ökad kunskap behövs om hur äldre personersmöjlighet till fysisk aktivitet på särskilt boendefungerar och hur den kan stödjas.

Vad nytt tillför denna studie?• Studien belyser hur personal på särskilt boen-

de resonerar och agerar när det gäller äldresmöjligheter till fysisk aktivitet.

• Kulturen på äldreboendena förefaller läggagrunden till en acceptans för att äldres egnaönskningar om fysisk aktivitet får stå tillbakaom det finns andra uppgifter som personalenmåste utföra.

IntroduktionÄldreomsorgen är en av välfärdssamhällets grund-pelare. Att ge stöd och hjälp till äldre medborgarenär deras egna förmågor har minskat är en centraldel av samhällets välfärdsinsatser. Trots samhäl-lets prioritering av äldreomsorgen vet vi förvå-nansvärt litet om innehållet i denna omfattandeverksamhet. Verksamheten regleras av lagar ochföreskrifter. Socialtjänstlagen (SFS, 2001:453) slårfast att äldre personer ska få leva ett värdigt livoch kunna känna välbefinnande. För att uppnådetta måste personalen som arbetar inom äldre-omsorgen värna den enskilda personens självbe-stämmande och delaktighet för att på så sätt ska-pa en individanpassad äldreomsorg. Det är viktigtatt skapa förutsättningar för att den äldre perso-nen ska kunna uppleva en meningsfull tillvaro.Detta kan handla om alltifrån att få komma ut påen promenad, till att kunna få träna olika förmå-gor (Socialstyrelsen, 2012).

När äldre personers funktionsnedsättningar äromfattande eller behovet av vård och trygghet ärsvårt att tillgodose i det ordinära boendet, är detsärskilda boendet ett alternativ. 2 När en äldre per-son flyttar till ett särskilt boende kartläggs perso-nens individuella behov och önskemål och en in-dividuell plan (SFS, 2001:453) upprättas. Persson &Wästerfors (2009) har visat att de individuella pla-nerna inte alltid efterföljs då förekomsten av ruti-ner, schemaläggning och frågor om bemanningprioriteras. Rutinerna inom äldreomsorgen kanvisserligen behövas för att systematisera arbetet(Gubrium & Wallace, 1990), men det kan finnas entendens till att praktiska sysslor som styrs av fas-ta rutiner ges företräde framför de äldres behovoch önskemål (jämför Goffman, 1973). Svensk äld-reomsorg och äldrepolitik domineras av ett aktivi-tetsteoretiskt synsätt (Havighurst, 1961) som ock-

så har stöd i Socialtjänstlagen (SFS, 2001:453). Detfinns dessutom internationella rekommendatio-ner gällande fysisk aktivitet för äldre som bor påsärskilt boende (de Souto Barreto et al., 2016).Rekommendationerna omfattar 30 minuters trä-ning tre gånger per vecka, och kan minska ochförebygga sjukdomar och funktionsnedsättning-ar. Dohrn, Kwak, Oja, Sjöström & Hagströmmer(2018) påpekar att denna träning bara är en myck-et liten del av personernas vakna tid och rekom-menderar att fysisk aktivitet ska fördelas överhela den vakna delen av dygnet.

Syftet med denna studie är därför att under-söka hur personalen i äldreomsorgen resoneraroch agerar när det gäller fysiska aktiviteter föräldre. Det saknas kunskap om hur fysisk aktivitetgestaltar sig i äldreomsorgen. De äldre är beroen-de av hjälp och stöd och samtidigt ofta begränsadetill de aktiviteter som erbjuds på boendet. För attfördjupa kunskapen om personalens roll i äldre-omsorgens praktiska genomförande kommer vi idenna artikel att rikta blicken mot personalenstankar och agerande när det gäller möjligheter tilloch begränsningar av fysisk aktivitet för äldre påsärskilt boende.

ForskningsansatsVi har i denna studie undersökt personalenshandlingar och hur personalen beskriver fysiskaktivitet i det vardagliga arbetet. Termen personalanvänds i denna artikel som ett samlingsbegreppför de yrkesgrupper som ingår i studien. Etnogra-fisk metod har använts för att beskriva och tolkadet sociala samspelet mellan människor, samt denpraxis, de kulturer och traditioner som finns i äldre-omsorgens vardag. Kulturer kan inom etnografinbeskrivas som socialt överförda handlingsmöns-ter (Keesing, 1974). Det rör sig om de livsmönsterkopplade till normer och värderingar som förs vi-dare mellan människor i en viss miljö. Dessa nor-mer och värderingar styr handlandet och vad somanses vara rätt eller fel.

Vårdkultur i omsorgsarbetetEn kultur bärs upp av människorna som finns i enorganisation och förmedlas genom handlingaroch sociala processer (Alvesson, 1998). En typ avorganisationskultur är den som kommit att kallasvårdkultur, vilken hör samman med hur vården ärutformad och vad som händer inom denna(Manojlovich & Ketefian, 2002). En organisations-kultur kan i denna studie sägas vara det särskilda

167


© U N I V E R S I T E T S F O R L A G E T | T I D S S K R I F T F O R O M S O R G S F O R S K N I N G | 2 0 1 8 | Å R G . 4 | N R . 2

boendets normer, värderingar och ideologi somstyr ställningstaganden och beslut i arbetet(Schultz, 1995). Den kan sägas vara oskrivna reglerom vad som är tillåtet och inte tillåtet för persona-len men också för de äldre personerna som boroch lever i denna miljö. Kulturen kan ha en positiveffekt genom att värna om individens hälsa ochvälbefinnande (Lindholm & Eriksson, 1993; Rytter-ström, 2011). Den kan också vara negativ om ruti-ner och regler förhindrar god vård och möjlighettill fysisk aktivitet (Rytterström, 2011; Sørlie, Jans-son & Norberg, 2003).

Det finns studier som definierat olika typer avvårdkulturer. Två vårdkulturer som till stora delarliknar varandra är effektivitetens (Nyström, 2003)och snabbhetens kultur (Andershed & Ternestedt,1997; Sahlberg-Blom, Ternestedt & Johansson,2001) där syftet är att ge bästa möjliga vård på kor-tast tid. De äldres vardag däremot, präglas avlångsamhetens kultur (Andershed & Ternestedt,1997, Sahlberg-Blom et al., 2001) som kan upplevassom positiv när den äldre uppmuntras att leva isin egen takt och väntans kultur där dagarna ärinrutade och de äldre ständigt väntar på något(Whitaker, 2004). Denna väntan innebär att vissaav de äldre känner leda medan andra kan finna ettlugn av att det kan kännas som om tiden nästanstår stilla.

Aktivering anses vara ett viktigt inslag inomäldreomsorgen. Att personal skapar och främjaraktivering innebär att de har ett rehabiliterandearbets- och förhållningssätt. Två litteraturgenom-gångar (Crocker et al., 2013; Forster et al., 2011) harpublicerats där fokus har varit rehabilitering föräldre personer inom särskilt boende. Ingen avdessa genomgångar har visat vad personalen harför roll när det gäller att skapa möjligheter tillfysisk aktivitet. Genom att fördjupa oss i persona-lens sätt att förhålla sig till äldres fysiska aktivite-ter är avsikten med vår studie att bidra med ökadkunskap om personalens betydelse för äldresfysiska aktivitet på särskilt boende.

MetodEtnografisk metodEtnografiska studier kan, som föreliggande stu-die, innehålla observationer, informella samtaloch intervjuer (Johansson, 2010). Etnografisk me-tod inriktar sig på att beskriva och tolka kulturellahandlanden hos en viss grupp. Metoden kan ge ettinifrånperspektiv som leder till djup förståelse avområdet som studeras (Labaree, 2002), i det här

fallet hur fysisk aktivitet på särskilt boende kanpåverkas av rådande vårdkulturer. Den etnogra-fiska ansatsen lägger stor vikt vid vad som fram-kommer via analyserna av det empiriska materi-alet. Vi har därför i denna studie inte utgått frånen förutbestämd uppfattning om vad personalenhar för syn på fysisk aktivitet på särskilt boende.

DesignFör att undersöka hur informanterna resoneraroch agerar kring äldres fysiska aktiviteter har em-piriskt material samlats in med en etnografisk an-sats. Materialet består av observationer, informel-la samtal och semi-strukturerade intervjuer medarbetsterapeuter, chefer, fysioterapeuter och om-vårdnadspersonal. Intervjuerna genomfördesmed en intervjuguide som ledning. Denna inne-höll områden om hur informanten associerade tillbegreppet fysisk aktivitet, på vilket sätt de äldresbehov av och önskemål om fysisk aktivitet kartla-des, hur personalen kunde bidra till fysisk aktivi-tet, vilka begränsningar informanten såg, samtute- och innemiljöns begränsningar och möjlighe-ter. Datainsamlingen genomfördes av försteför-fattaren på fyra särskilda boenden under tiden2013–2016 i två kommuner i Sverige, en större (medöver 100 000 invånare) och en mindre kommun(med strax under 8 000 invånare). Materialet haranalyserats genom att utskrifter av fältanteck-ningar och intervjuer lästes upprepade gångeroch reflexiva anteckningar gjordes parallellt(Rennstam & Wästerfors, 2015). Materialet organi-serades för att finna kulturellt grundade öppnateman (Carlson, 2012). Nästa steg i analysproces-sen var att i materialet skapa mer fokuserade te-man för att upptäcka tanke- och värderingsmöns-ter som kan ligga till grund för handlingar och ut-sagor (Carlson, 2012; Charmaz, 2002; Hammersley& Atkinson, 2007). Slutgiltigt gjordes en selektivoch fokuserande genomgång som kom att ledafram till de kategorier vilka presenteras som hu-vudteman i resultatavsnittet (Rennstam & Wäs-terfors, 2015).

TerminologiNedanstående begrepp är väsentliga för förståel-sen av materialet.

Fysisk aktivitet är ett komplext begrepp och detsaknas en internationell överenskommelse omdess innebörd (Hörder, 2014). Fysisk aktivitet an-vänds ibland som ett övergripande begrepp knu-



tet till t.ex. sport, motion och friluftsliv (AndersenNerhus, Anderssen, Lerkelund & Kolle, 2011). Endefinition som används i flera studier eller somandra definitioner bygger på är den som Casper-sen, Powell & Christenson (1985) formulerat, i vil-ken fysisk aktivitet beskrivs som «any bodilymovement produced by skeletal muscles that re-sults in energy expenditure». Andra forskare ochorganisationer som arbetar för främjande av fy-sisk aktivitet har anslutit sig till denna definition(Andersen Nerhus et al., 2011; Dehlin, Hagberg,Rundgren, Samuelsson & Sjöbeck, 2000; Dishmanet al., 2006; FYSS, 2008; Shepard & Balady, 1999;WHO, 2018).

I en litteraturgenomgång genomförd av Bau-man, Merom, Bull, M & Fiatrone Singh (2016) be-skrivs fysisk aktivitet som den viktigaste faktornför ett hälsosamt åldrande både fysiskt, psykisktoch socialt. Fysisk aktivitet kan förebygga ochminska sjukdomar som t.ex. förlust av muskel-styrka, hjärt-kärlsjukdomar och diabetes (Bau-man et al., 2016; Dohrn et al., 2018). Muskler kan ut-vecklas så att fler muskelfibrer bildas även hosäldre, vilket kan minska risken för fallolyckor(Hamilton, Hamilton & Zedrik, 2014).

Fysisk aktivitet kan även öka psykologiskt välbe-finnande genom att minska ångest, depression ochstress. Utförs den fysiska aktiviteten tillsammansmed andra personer involveras individen samtidigti ett socialt sammanhang (Bauman et al., 2016).

När äldre personer har beskrivit fysisk aktivitethar det relaterats till fritid eller motion (Janssen &Stube, 2014). Äldre personer har beskrivit fysiskaktivitet som gymnastik och promenader (MahrsTräff, Cedersund & Nord, 2017). Personal har be-skrivit att fysisk aktivitet för personer som bor påsärskilt boende är att genomföra vardagsaktivite-ter t.ex. att äta och att klä på sig själv (Mahrs Träffet al., 2017).

Vi har valt att i denna artikel fokusera på fysiskaktivitet som den aktivitet vilken utförs utöverbasala vardagsaktiviteter och kan innebära att re-gelbundet t.ex. promenera eller delta i någon formav gymnastik.

Särskilt boende är i Sverige en boendeform föräldre personer som har ett stort behov av vård ochomsorg. En plats inom särskilt boende erhålls gen-om ansökan till och beslut av kommunens bist-åndshandläggare, som bedömer om en skäliglevnadsnivå inte kan uppnås i det egna hemmet.Personen hyr sin lägenhet på det särskilda boen-

det och använder i huvudsak egna möbler. Lägen-heten består oftast av ett rum med tillhörande hy-gienutrymme och har en yta på ca 30 kvadratme-ter. Omvårdnadspersonal finns tillgänglig heladygnet. De studerade boendena ryms inom dennabeskrivning av särskilt boende.

Individuell genomförandeplan ska upprättas föralla som får insatser enligt Socialtjänstlagen (SFS,2001:453) och Hälso- och sjukvårdslagen (SFS,1982:763). Planen ska upprättas när samtliga yr-kesgrupper som finns runt en äldre gjort sinabedömningar och denne själv framfört behov ochönskemål. I planen finns förbestämda områdensom bör diskuteras. Fysisk aktivitet finns intemed bland dessa områden. Arbetsterapeut och fy-sioterapeut deltar inte i upprättandet av dennaplan utan gör vid behov en rehabiliteringsplangrundad på egna bedömningar.

Material och forskningsetikDet empiriska materialet samlades in på fyrasärskilda boenden vilka har valts utifrån att de ärbelägna i en större stads innerstad, en större stadsytterområde, en mindre ort och på landsbygden.Avsikten var att välja boenden som speglar varia-tionen inom äldreomsorgen i Sverige. Material tillstudien består av 64 observationstillfällen (somriktade sig både mot personal och äldre) och 17 in-tervjuer (Tabell 1) som genomfördes av försteför-fattaren under dag- och kvällstid (kl. 07.00-21.00).Varje enhet besöktes före studiens start. Personaloch äldre inbjöds till informationsmöten där stu-diens syfte presenterades. Vid dessa möten be-skrevs att det empiriska materialet skulle kommaatt samlas in via observationer och intervjuer. Deinbjudna personerna tillfrågades om de ville deltavilket alla närvarande sa sig vilja. Skriftlig infor-mation delades ut till alla berörda. Även de perso-ner som inte fanns med vid mötet fick skriftliginformation. Av informationen framgick att infor-manterna när som helst kunde avbryta sitt del-tagande. Informanterna garanterades att materia-let skulle hanteras på ett sådant sätt så att ingaidentiteter kunde röjas. I redovisningen av studi-en har äldreboendena fått fiktiva namn för att deinte ska kunna identifieras. Etiskt tillstånd attgenomföra denna studie har givits av Regionalaetikprövningsnämnden i Linköping, Sverige (Dnr:2012/316-31).

Observationerna dokumenterades genom note-ringar under fältstudiernas gång. Dessa notering-

169



ar skrevs ut som fältanteckningar samma dagsom observationerna genomfördes. Intervjuerna

genomfördes, spelades in och transkriberades isin helhet av försteförfattaren.

Tabell 1 Observationstillfällen och intervjuer från studier av särskilda boenden.

(AT = arbetsterapeut, C =chef, FT = fysioterapeut. OP = omvårdnadspersonal)

De intervjuade personerna hade arbetat inom äld-reomsorgen mellan två och 30 år och på den speci-fika enheten mellan en månad och 10 år.

Arbetsterapeuten är rehabiliteringsspecialistoch arbetar utifrån fysiska, kognitiva och socialabehov, handleder och föreslår arbetsuppgiftersom omvårdnadspersonal utför.

Chefen har övergripande ansvar för äldreboen-det, ansvarar för omvårdnadspersonalen och förenhetens ekonomi. I denna studie är cheferna tillyrket socionomer eller sjuksköterskor.

Fysioterapeuten är rehabiliteringsspecialistoch arbetar med fysisk funktion, rörelse och häl-sa, handleder och föreslår arbetsuppgifter somomvårdnadspersonal utför.

Omvårdnadspersonalen ansvarar för omvård-nadsarbete och består av yrkesgrupperna under-sköterskor och vårdbiträden, har både en praktiskvårdande och en social del i sitt arbete. Omvård-nadspersonalen utför bl.a. arbetsuppgifter sominnebär olika träningsprogram som arbetstera-peut och fysioterapeut ordinerat.

ResultatFöljande resultat grundas på observationer, infor-mella samtal och intervjuer med personal vid defyra äldreboenden som ingått i studien. Resultatetredovisas under tre huvudteman (1) Organiserade

fysiska aktiviteter, (2) Kulturer, normsystem ochställningstaganden som främjar eller hindrar fy-siska aktiviteter och (3) Motsägelsefullhet. Dessapresenteras mer ingående nedan.

Organiserade fysiska aktiviteterDen största delen av de organiserade aktivitetersom förekom under observationerna bestod avgruppaktiviteter. Tabell 2 visar en sammanställ-ning av organiserade aktiviteter och hur de an-nonserades på de olika boendena. Ingen av dessaaktiviteter förekom efter kl. 16.00. Av observatio-nerna framgick tydligt att det fanns stora varia-tioner både vad gällde aktiviteternas utbud ochfrekvens.

Aktiviteter som förekom var gruppgymnastik,dans- och musikunderhållning, bingo och tipspro-menad. Dessa aktiviteter hör samman med envårdkultur där aktiviteter, annonsering och ledar-skap för aktiviteterna har fokus på att bibehållahälsan hos de äldre.

På alla enheter fanns anslag om kommande ak-tiviteter. På Äldreboende 2 erbjöds det minst enaktivitet per dag och på Äldreboende 1 erbjöds ak-tiviteter en gång per vecka. På Äldreboende 1 be-skrev omvårdnadspersonalen att listan med an-nonserade aktiviteter mest fanns för att de skullekunna visa anhöriga att aktiviteter planerades.

Äldreboende 1 Äldreboende 2 Äldreboende 3 Äldreboende 4

Observationer Antal tillfällen

Total tid (timmar)

Antal tillfällen

Total tid (timmar)

Antal tillfällen

Total tid (timmar)

Antal tillfällen

Total tid (timmar)

16 59 16 82 16 79 16 69

Intervjuer AT C FT OP AT C FT OP AT C FT OP AT C FT OP

1 1 1 2 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1



Tabell 2 Övergripande beskrivning från fältstudier som visar exempel på aktiviteter.

Kulturer, normsystem och ställningstaganden som främjar eller hindrar fysiska aktiviteterEtt skäl till att samla material på fyra olika särskildaboenden var att se förekomsten av eventuella vari-ationer vid dessa boenden. Några sådana skillnaderhar dock inte gått att urskilja. Det rådde delade me-ningar bland de intervjuade om vem som bestämdevilka aktiviteter som förekom på boendet. En ar-betsterapeut beskrev detta på följande sätt;

«Det är ju enhetschefen som bestämmer,men så tror jag att det även ligger i persona-lens intresse.»

En chef uttryckte följande:

«Det där tycker jag att man reviderar efterhand, men det finns vissa aktiviteter somdet är som om de sitter i väggarna. Till exem-pel har man ett äldreboende så ska man habingo.»

En fysioterapeut sa:

«Men jag hoppas att aktiviteterna utgårifrån vad de boende vill.»

Det fanns inte någon uttalad strategi för hur akti-viteter skapades, vilket medförde att få intervjua-de personer uppgav att de visste varför aktiviteter-na genomfördes. Detta kan få till följd att vissa ak-tiviteter inte heller prioriteras av all personal. Fleraav de intervjuade uppgav att chefen hade en viktigroll när det gällde att stödja omvårdnadspersona-len att prioritera bland sina arbetsuppgifter. Che-fen på Äldreboende 2 beskrev att hon uppfattadeatt promenader sågs som en arbetsuppgift sominte betraktades som en riktig arbetsuppgift utanmer som avkoppling från arbetet. Det kan medföraatt arbetskamraterna anser att någon drar sig un-dan mer angelägna arbetsuppgifter om han ellerhon går på promenad med en äldre person.

Observationerna visade att de äldre erhöll vårdoch omsorg som genomfördes i raskt tempo. Om-vårdnadspersonalen framstod som jagade av attmånga äldre behövde få hjälp, administrativauppgifter skulle skötas, samt måltider förberedas.De äldre däremot hade oerhört gott om tid. Fördessa innehöll en stor del av dagen en lång väntan,väntan på måltider, aktiviteter och att få kommaupp och att få lägga sig.

Alla planer, såväl individuell genomförande-plan som rehabiliteringsplan där arbetsterapeu-

Äldreboende 1 Äldreboende 2 Äldreboende 3 Äldreboende 4

Anslaget schema för aktiviteter

Ja, men följdes inte Ja, för vissa aktiviteter

Ja Inget samlat

Gruppgymnastik

Ledare

ca 1 gång/mån.

Omvårdnads-personal

2 gånger/vecka


1 gång/vecka

Fysioterapeut

1 gång/vecka


Omvårdnads-personal med huvuduppgift att sköta aktiviteter

Nej Nej Ja, för vissa aktivite-ter

Ja, för vissa aktiviteter

Tipspromenader

Ledare

Nej Nej Ja

Aktivitetspersonal

Ja


Promenader utom-hus med personal

Ledare

Ja, spontant


Ja, spontant


Ja, spontant

Omvårdnads-personalAktivitetspersonal

Ja, spontant


Dans- och musik-underhållning

Ledare

1 gång/månad

Extern

Sporadiskt

Extern

Sporadiskt

Extern

1–2ggr/månad

Extern

171



ter och fysioterapeuter kan bedöma behov avfysiska aktiviteter, följdes upp regelbundet vidteamkonferenser då de olika personalkategorier-na samlades men utan att den äldre som berörsdeltog. Arbets- och fysioterapeuter beskrev att devisste väldigt lite om de vardagliga aktiviteterna.De hade svårt att påverka aktiviteterna då deoftast utförde punktinsatser, vilka vanligen be-stod i bedömningar av de äldre personernas för-mågor. Detta inverkade negativt på möjlighetenför arbetsterapeuterna och fysioterapeuterna attsjälva medverka med insatser riktade till äldremed funktionsnedsättningar.

Alla informanter poängterade att de äldre per-sonerna har en egen vilja och att personalen för-söker tillmötesgå de äldres önskemål. Det fannsen uppfattning hos personalen som framkom tyd-ligt i intervjuerna om att alla äldre inte vill vara igrupp, men i observationerna visades detta intelika påtagligt i handling. En omvårdnadspersonalpå Äldreboende 1 sa:

«… dom här gamla dom vill inte vara i grupp.Nej de tycker att det är lite jobbigt. De villvara själva.»

När det skedde en gruppaktivitet förutsattes dockatt alla äldre skulle vara med. I praktiken fannsdet således en norm som sa att alla som kan deltai en viss aktivitet också bör göra detta.

Under observationerna framkom att måltidernavar en mycket central del av vardagen. De äldreväntade på måltider och pratade om maten. Vilkenmat som skulle serveras aviserades tydligt på samt-liga enheter. På alla enheter serverade omvård-nadspersonalen mat och ställde den färdiga tall-riken framför den äldre och färdigbredda smörgå-sar serverades till frukost. Omvårdnadspersonalframhöll att det inte skulle fungerar väl vid målti-derna om de äldre fick ta mat själva. Skälen angavsvara att de äldre inte orkar flytta karotter eller attdet kunde bli för kladdigt vid måltiderna.

En omvårdnadspersonal beskrev matsituatio-nerna enligt följande:

«Att de äldre får ta mat ur karotter och görasmörgåsar, det gör vi periodvis. Ibland funge-rar det inte riktigt för det blir för tungt förmånga. När det gäller smörgåsarna så gjorde viså en period att vi la upp bröd och smör och på-lägg. Så det är nog bara lite slarv ifrån vår sidaför många klarar ju faktiskt att göra det själv.»

2:1 Främjande av fysisk aktivitetDe intervjuade beskrev att det är mycket storskillnad på både om och hur de äldre vill vara fy-siskt aktiva. Några av de intervjuade beskrev attde äldre inte gavs möjlighet att vara fysiskt akti-va i den utsträckning dessa själva skulle önska.Andra beskrev att de inte hört att någon av deäldre skulle ha önskemål om att vara mer fysisktaktiv.

Under observationerna noterades att det fannsskillnader på individnivå när det gällde hur perso-nalen främjade de äldres fysiska aktivitet. Vissomvårdnadspersonal erbjöd de äldre att gå ut påpromenad ofta, medan andra aldrig gjorde det.Arbetsterapeuter och fysioterapeuter beskrev attdet fanns en medvetenhet hos omvårdnadsperso-nalen att fysisk aktivitet är ett sätt att motverkaförsämring genom att omvårdnadspersonalen varutbildad i att använda ett rehabiliterande arbets-sätt.

Det fanns äldre som ville och orkade träna. Deville inte bara ägna sig åt vardagsaktiviteter.Arbetsterapeuten på Äldreboende 3 beskrev i enintervju:

«Det finns de som bor på äldreboende som ärvitala. De vill inte vara fysiskt aktiva bara ge-nom vardagsaktiviteter. Vissa uttrycker tyd-ligt att de vill träna och har tydliga mål försin träning.»

Trots ett sådant fokus på träningens betydelse föräldre var det vardagsaktiviteterna som utgjordedet grundläggande och det som personalen i vårstudie betonade som viktigast för de äldre perso-nerna.

Ett sätt att främja fysisk aktivitet var grupp-gymnastik som förekom på samtliga i studien in-gående enheter men i varierande omfattning. Denleddes av omvårdnadspersonal eller fysiotera-peut. Ett sådant tillfälle beskrivs här:

Det är gruppgymnastik på Äldreboende 3.Fysioterapeuten leder gymnastiken och pla-cerar alla i en ring och hälsar välkommen.Det är 15 personer med på gymnastiken somär till musik. Alla deltar, även om de inte kanutföra alla rörelser så rör de på kroppen. Detär en glad och uppsluppen stämning. Fysio-terapeuten anpassar och lockar genom attvisa och med rörelser förklara men ocksåheja på dem som tränar.



Via observationerna framkom att det var skillnadi hur fysioterapeuten eller omvårdnads-persona-len ledde gruppgymnastiken då fysioterapeutenkunde, med stöd från sin rehabiliteringskompe-tens, skapa fler tillfällen med individuella lösning-ar och anpassningar av träningen.

Under observationer och samtal kunde ett mot-stånd mot att genomföra gruppgymnastik mär-kas bland viss omvårdnadspersonal. Om man somomvårdnadspersonal känner en osäkerhet och ettmotstånd mot att leda gruppgymnastik kan detrimligen även vara svårt att inspirera och locka deäldre till fysisk aktivitet. En deltagare från om-vårdnadspersonalen på Äldreboende 1 uttrycktevid intervjun hur hon uppfattat en kollega som le-der gruppgymnastiken:

«Hon kan släppa allt som finns runt om-kring och allt kan vara som ett kaos och såkan hon ha en aktivitet.»

Här kunde man skönja att det fanns en kultur hosvissa inom omvårdnadspersonalen som främjadeenhetens rutiner och regler i motsats till fysisk ak-tivitet.

2:2 Begränsningar av fysisk aktivitetSamtliga personalgrupper angav tids- och resurs-brist som hinder för att de äldre ska kunna erbju-das fysisk aktivitet. En i omvårdnadspersonalenpå Äldreboende 1 beskrev situationen så här:

«egentligen är det ju så att alla ska gå ut varjedag … men det finns ju inte en möjlighet.»

Det rådde dock delade meningar om det var möj-ligt att genomföra promenader. De intervjuadecheferna ansåg vanligtvis att det fanns tidsut-rymme för promenader, medan omvårdnadsper-sonalen inte ansåg det.

Arbetsterapeuter och fysioterapeuter beskrevatt deras arbetsdag till stor del bestod av adminis-trativt arbete, vilket får till följd att de har begrän-sat med tid för reella träningsinsatser. På Äldrebo-ende 3 och i viss mån på Äldreboende 4 fanns sär-skild personal avsatt för att genomföra aktiviteter(kallad aktivitetspersonal). På dessa enheter före-kom fler aktiviteter än på de övriga enheterna.När aktivitetspersonalen inte fanns på plats ställ-des aktiviteterna oftast in. Det var någon enstakaav omvårdnadspersonalen som hävdade att dehade tid för aktiviteterna i vardagen under förut-

sättning att man tog vara på den tiden. Observa-tioner och intervjuer visade att de dagliga rutiner-na var viktiga att upprätthålla för omvårdnads-personalen. Fysiska aktiviteter föreföll interymmas i de dagliga rutinerna utan var som någotsom kunde göras om det fanns tid över.

MotsägelsefullhetDet fanns en motsägelsefullhet i sättet som perso-nalen i denna studie resonerade och agerade kringfysiska aktiviteter och vardagsaktiviteter.

All personal beskrev i intervjuerna vikten av in-dividuella planer och betydelsen av aktiviteter ut-ifrån den enskildes önskan. Samtidigt fanns ettgenerellt synsätt att de som bor på äldreboendetskulle vara tillsammans i grupp. Kartläggning avde äldre personernas individuella behov och öns-kemål beskrevs som något mycket viktigt. Dettycktes dock hela tiden ske en förhandling om så-dant som de äldre ville skulle ske och vad omvård-nads-personalen var ålagd att genomföra, t.ex. attsköta mat, omvårdnad, städning och dokumenta-tion.

Personalen beskrev att alla äldre inte ville varafysiskt aktiva. Trots detta blev personalen frustre-rad över att de äldre snabbt blev inaktiva när deflyttat till ett boende. Här fanns en gemensamuppfattning hos personalen om att de äldre bordevara aktiva.

Vardagsaktiviteter beskrevs av personalen somden viktigaste källan till fysisk aktivitet. De fram-höll vikten av att varje person i så stor utsträck-ning som möjligt deltog i att sköta sin egen hygienoch att kunna förflytta sig. Men ingen beskrevvarför vardagsaktiviteter var viktigast. Arbets-terapeuten vid Äldreboende 4 beskrev:

«Äldre är inte intresserade av att träna per-sonlig vård som att till exempel kunna klä påsig utan mera av att kunna förflytta sig.»

Arbetsterapeutens beskrivning stämmer med detsom Langum Bredland, Linge & Vik (1996) redovi-sat, att äldre inte beskriver vardagsaktiviteter somfysisk aktivitet. Att ta mat själv var ett annat ex-empel på vardagsaktiviteter som utfördes av om-vårdnadspersonalen med förklaringen att de äld-re inte ville ta mat själva eller att de inte orkadelyfta karotter. Även här skedde en förhandling omvad som är tillåtet för de äldre personerna och vadpersonalen anser är lämpligt.

173



DiskussionSyftet med denna studie var att undersöka hurpersonal på särskilt boende resonerade och agera-de när det gällde fysiska aktiviteter för äldre. Stu-dien visade hur olika kulturer i äldreomsorgen be-gränsade men även i viss mån skapade möjlighe-ter för olika aktiviteter. Det var tydligt att detfanns både underförstådda och mer uttalade re-gelverk för hur äldres möjligheter till fysiska akti-viteter skulle skötas. Det fanns däremot en otyd-lighet kring vems ansvar det var att ta hand omdessa arbetsuppgifter. Det förekom ett större an-tal och fler typer av aktiviteter på de boenden somhade särskild aktivitetspersonal. När aktivitets-personalen hade ansvar för aktiviteterna föreföllde inte prioriteras bort på samma sätt som om deställdes i konkurrens till personlig hygien, läkeme-delshantering och städning.

Grunden för personalens utsagor och handling-ar hör hemma i en vårdkultur som inriktas på attvidmakthålla de äldres hälsa. Samtidigt framkomatt personalen styrdes av effektivitetens (Ny-ström, 2003) och snabbhetens (Andershed & Ter-nestedt, 1997) kulturer som också fanns som inslagi organisationen. Ett exempel på detta är att detfanns en lista med annonserade aktiviteter på ettav de observerade äldreboendena men dessa akti-viteter prioriterades bort när personalen inte an-såg sig hinna med dem. De äldre personerna hadedäremot mycket tid vilket skapade mycket väntanunder dagarna. Detta har också beskrivits avWhitaker (2004). Att få delta i fler aktiviteter skul-le kunna skapa mindre väntan. Det blev tydligtunder observationerna att det är långsamhetensoch väntans kulturer som råder för de äldre. Detförefaller därför som det i praktiken är svårt attförena en kultur som främjar fysisk aktivitet medövriga rådande kulturer.

Denna studie visade att det i många vardagligasituationer på äldreboendet skedde en förhand-ling mellan olika intressen i vardagen. Denna för-handling styrdes av vad personalen uppfattadesig vara ålagd att göra. De ekonomiska ramarnasom hör samman med tillgången på personal ärkanske det som oftast ges prioritet, vilket ocksåuppmärksammats i andra studier (Erlandsson,2014). De rekommendationer som finns för fysiskaktivitet (Dohrn et al., 2018; de Souto Barreto et al.,2016) följdes inte enligt vad som framkom viaobservationerna. I Socialstyrelsens föreskrifter(Socialstyrelsen, 2012) framhålls att äldre ska hamöjlighet att dagligen kunna ägna sig åt fysisk ak-

tivitet genom till exempel promenader. Det kanses som anmärkningsvärt att dessa föreskrifterinte följdes och inte heller var föremål för någonmer ingående diskussion. De flesta arbetsterapeu-ter och fysioterapeuter möter nyinflyttade äldreoch erbjuder dem en funktionsbedömning. På treav de fyra enheterna fanns arbetsterapeut ochfysioterapeut inte närvarande regelbundet utanen kontaktperson (som oftast var omvårdnads-personal) påkallar sådan kompetens när behov avdessa insatser uppstår hos någon äldre. Arbetste-rapeuter och fysioterapeuter beskrev svårigheter-na att hinna genomföra behandling och träning.Att det gjordes bedömningar och individuella pla-ner tyder på att det fanns en salutogen vårdkulturdär bevarande av hälsa var främsta syftet och därarbetsterapeuter och fysioterapeuter kan bedömabehov av fysiska aktiviteter. Däremot beskrev ar-bets- och fysioterapeuter att de visste väldigt liteom de vardagliga aktiviteterna. En fråga vi ställeross är: Varför är det viktigt att kartlägga behovhos en individ om det ändå inte finns tid och möj-lighet att tillgodose behoven? Resultatet från den-na studie visade att det inte fanns någon egentlighuvudbärare av rehabilitering inom äldreomsor-gen. En ökad närvaro av arbetsterapeuter och fy-sioterapeuter skulle kunna förankra fysisk aktivi-tet i verksamheten på ett starkare sätt.

Personalen poängterade vardagsaktiviteternasbetydelse. Att ta mat och att få göra sin smörgås ärvardagsaktiviteter (Socialstyrelsen, 2008) sam-tidigt som dessa uppgifter har exkluderats frånförekommande vardagsaktiviteter med motive-ringar att de äldre inte ville eller kunde utföradessa uppgifter. De äldre ansågs inte orka mer änvardagsaktiviteter i begränsad omfattning, någotsom dock observationerna inte alltid tydde på.Denna motsägelsefullhet kan kännas igen fråntidigare forskning där Persson & Wästerfors(2009) beskrivit hur personal poängterar de äldressjälvbestämmande, samtidigt som samma perso-nal pekar på att det finns rutiner som måste följas,vilket får till följd att de äldre inte tillåts bestäm-ma helt själva. Genom att inte möjliggöra för deäldre att delta i dessa aktiviteter innebär det attomvårdnadspersonalen begränsar delaktigheten ivardagsaktiviteter. Vissa äldre kan eller vill kan-ske inte ta mat, men omvårdnadspersonalens age-rande skulle kunna ses som ett exempel på före-komsten av en effektivitetens kultur.

Det fanns äldre personer som personalen upp-fattade ville träna och som inte ansåg att vardags-



aktiviteterna var tillräckliga. Detta stämmer över-ens med de resultat som Langum Bredland,Magnus & Vik (2015) presenterat där män (71–83 år)beskriver att de inte betraktar vardagsaktivitetersom fysisk aktivitet.

Vår studie visade att de olika yrkesgruppernahade olika sätt att beskriva den enskildes möjlig-heter till fysisk aktivitet. Cheferna beskrev den fy-siska aktiviteten i verksamheten som något somligger nära en vision. Arbetsterapeuterna och fysi-oterapeuterna beskrev målen med rehabiliteringoch träning med viss skepticism då de lyfte sinegen tidsbrist som begränsande, vilket medfördeatt de själva bara kunde genomföra ett litet antalträningsinsatser. De beskrev också att de hade be-gränsat med tid för att stödja och handleda om-vårdnadspersonalen i dessa uppgifter. Omvård-nadspersonalen var de som hade daglig kontaktmed de äldre. Vissa av dem beskrev brist på tid ochresurser som begränsande faktorer. Andra beskrevatt det fanns tid för enskilda äldres behov, men attdet då handlade om hur arbetet organiseras. I den-na yrkesgrupp råder således en viss oenighet.

En förklaring till de olika uppfattningarnabland de intervjuade personerna kan vara att detskrivs olika planer av olika personalgrupper. Skul-le dessa planer förenas som en samlad grund förgenomförandet, skulle det troligen finnas bättreförutsättningar att tillgodose äldres individuellabehov av och önskemål om fysisk aktivitet. En an-nan aspekt kan vara det som Rytterström (2011) be-skriver, att det finns en förväntan att chefen skaleda och forma vårdkulturen. I praktiken ser che-fen sällan vårdens vardag då chefen har annat fo-kus än det konkreta vårdarbetet. Detsamma kantänkas gälla arbetsterapeuter och fysioterapeutersom har rehabiliteringsmål som sitt fokus. Att haindividuella planer kan vara bra ur perspektivetatt de äldres behov och vilja kartläggs. Det är dockviktigt att planer som följs är flexibla med tankepå att de äldres behov kan ändras över tid.

SlutsatserDenna studie ger en inblick i hur personal inomäldreomsorgen resonerar och agerar när det gällerfysisk aktivitet. Resultaten tyder på att persona-len inte alltid stödde eller uppmuntrade de äldreatt vara fysiskt aktiva eller att genomföra var-dagsaktiviteter fullt ut. De individuella planernaska styra vardagen men personalen ingår i kultu-rer med tillhörande normer och rutiner som be-gränsade vad som faktiskt genomfördes i verk-

samheten. Personalen beskrev att de arbetademed ett rehabiliterande arbets- och förhållnings-sätt. Samtidigt kunde det skönjas en kultur somstyrde det dagliga arbetet, vilken troligen inte all-tid låg i linje med de individuella planerna för fy-sisk aktivitet. Trots att tidigare undersökningarvisar på att fysisk aktivitet leder till ökat välbefin-nande så följs inte de rekommendationer somfinns om fysisk aktivitet (de Souto Barreto et al.,2016; Dohrn et al 2018; Bauman et al., 2016. Kulturenpå äldreboendena lägger grunden till en accep-tans för att äldres individuella behov inte till-fredsställs om det finns andra uppgifter som mås-te göras. Ett starkare inslag av fysisk aktivitet därarbetsterapeuter och fysioterapeuter eller annanaktivitetspersonal har ett speciellt ansvar förfysisk aktivitet skulle kunna främja densamma,vilket också kunde ses på de enheter som hadesärskild aktivitetspersonal. Dessa personalgrup-per kan utifrån sin kompetens utbilda, entusias-mera och driva på fortlevnaden av fysiska aktivi-teter.

Sammanfattningsvis har vi funnit att många avde beslut och överväganden som personalen gjor-de har kopplingar till den tidsbrist som persona-len beskrev. Studien ger belägg för att det är de rå-dande kulturerna i verksamheten som i hög gradstyr personalen, vilket tycks medföra att de äldresbehov och önskningar ofta får stå tillbaka.

Resultatet från denna studie har bidragit tillfördjupad förståelse för fysisk aktivitet på särskil-da boenden ur ett personalperspektiv. Det finnsett behov av andra typer av studier. Ett viktigt till-skott skulle kunna vara studier av äldres egnauppfattningar om möjlighet till fysisk aktivitet.Brukarmedverkan har i tidigare studier (Christen-sen & Fluge, 2016) visat sig utgöra en värdefull as-pekt inom äldreomsorg och har succesivt ökat.Förutom en ökning av kunskaperna om de äldresuppfattningar finns behov av att studera hur denfysiska miljön påverkar fysisk aktivitet för äldrepå särskilt boende.

BegränsningarEn begränsning i denna studie är att utbildnings-nivån hos de medverkande personalgruppernainte undersökts, utan att de olika informanternaantogs ha den utbildning som krävs inom respek-tive yrke. Denna begränsning innebär att utbild-ningens betydelse för personalen och deras age-rande inte kunnat uppmärksammas i studien. Vi-dare har inte personalbemanning på de olika

175



särskilda boendena undersökts vilket också kanbetraktas som en begränsning.

Insamlingen av det empiriska materialet hargenomförts på fyra enheter, vilket är ett begrän-sat antal. Även om en variation när det gäller typav enheter eftersträvats i vår studie kan ytterliga-re andra sätt att organisera fysiska aktiviteter föräldre förekomma på andra, icke studerade, enhe-ter. En sådan större grad av variation i sättet attorganisera personalens arbete med fysisk aktivi-tet för äldre har inte kunnat ingå inom ramen förvår studie. I framtida studier vore det därför ange-läget att särskilt uppmärksamma enheter där ar-betet med fysiska aktiviteter har större fokus påäldres möjlighet till delaktighet.

NOTER1. Särskilt boende är en term som bl. a. används i

svensk lagtext för boende som tillhandahållerbostäder med heldygnvistelse tillsammansmed insatser i form av vård och omsorg för äl-dre personer med behov av särskilt stöd.

2. Särskilt boende är i Sverige ett samlingsnamnpå alla de boendeformer som tidigare har kal-lats sjukhem, äldreboende, serviceboende.

REFERENSERAlvesson, M. (1998). Organisationskultur och led-

ning. I R. Lind & G. Arvidsson (Red.), Ledning avföretag och förvaltningar: förutsättningar, for-mer, förnyelse (s. 88–115). Stockholm: SNS Förlag.

Andershed, B. & Ternestedt, B. M. (1997). Patternsof care for patients with cancer before and afterthe establishment of a hospice ward, Scandina-vian Journal of Caring Sciences, 11(1), 42–50. https://doi.org/10.1111/j.1471-6712.1997.tb.00429.x.

Andersen Nerhus, K., Anderssen, A. S., Lerkelund,H. E. & Kolle, E. (2011). Sentrale begreper relaterttil fysisk aktivitet: Forslag til bruk og forståelse,Norsk Epidemiologi, 20, 149–152. https://doi.org/10.5324/nje.v20:2.1335.

Bauman, A., Merom, D., Bull, F., M, B. D. & FiatroneSingh, M. A. (2016). Updating the Evidence for Phy-sical activity: Summative Reviews of Epidemiolo-gical Evidence, Prevalence, and Interventions toPromote «Active Aging». Gerontologist, 56(2), 268–280. https://doi.org/10.1093/geront/gnw031.

Carlson, E. (2012). Etnografi och deltagande obser-vation. I M. Henricsson (Red.) Vetenskaplig teorioch metod: från idé till examination inom om-vårdnad (s. 217–234). Lund: Studentlitteratur.

Caspersen, C. J., Powell, K. E. & Christenson, G. M.(1985). Physical activity, exercise, and physical fit-ness: definitions and distinctions for health-rela-ted research, Public Health Reports, 100(2), 126–131.

Charmaz, C. (2002). Qualitative interviewing andgrounded theory analysis. I J. F. Gubrium & J. A.Holstein (Red.) Handbook of interview re-search: context & method (s. 675–694). ThousandOakes CA: Sage.

Christensen, K. & Fluge, S. (2016). Brukermed-virkning i norsk eldreomsorgspolitikk: Om utvik-lingen av retorikken om individuelt medansvar,Tidsskrift for velferdsforskning, 19(3), 261–277. htt-ps://doi.org/10.18261/issn.2464-3076-2016-03-04.

Crocker, T., Forster, A., Young, J., Brown, L., Ozer,S., Smith, J., Greenwood, D. (2013). Physical reha-bilitation for older people in long-term care,Cochrane Database of Systematic Reviews.

Dehlin, O., Hagberg, B., Rundgren, Å., Samuelsson,G. & Sjöbeck, B. (2000). Gerontologi. Stockholm:Natur och Kultur.

Dishman, R. K., Berthoud, H.-R., Botth, F. W., Cot-man, C. W., Egerton, R., Fleshner, M. R., Zigmond,L. J. (2006). Neurobiology of Exercise, Obesity,14(3), 345–356.

de Souto Barreto, P., Morley, J. E., Chodzko-Zajko,W., Pitkala, K. H., Weening-Djiksterhuis, E.,Rodriguez-Mañas, L., Barbagallo, M., Rosendahl,E. Sinclair, A. Landi, F. (2016). Recommendationson Physical Activity and Exercise for OlderAdults Living in Long-Term Care Facilities: ATaskforce Report, Journal of the AmericanMedical Directors Association, 17(5), 381–392. https://doi.org/10.1016/j.jamda.2016-01-021

Dohrn, I-M., Kwak, L., Oja, P., Sjöström, M. &Hagströmmer, M. (2018). Replacing sedentary timewith physical activity: a 15-year folluw-up of mor-tality in a national cohort. Clinical Epidemiology,10, 179–186. https://doi.org/10.2147/clep.s151613.

Erlandsson, S. (2014). Hjälp för att bevara ellerförändra? Åldersrelaterade diskurser om om-sorg, stöd och service (Doktorsavhandling).Stockholms universitet, Stockholm.

Forster, A., Lambley, R., Young, J., Smith, J., Green,J. & Burns, E. (2011). Rehabilitation for older peo-ple in long-time care, Cochrane Database of Sys-tematic Review.

FYSS 2008. Yrkesföreningar för fysisk aktivitet.Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjuk-domsbehandling. (Report 2008:4). Statens Fok-hälsoinstitut, Stockholm.

https://doi.org/10.1111/j.1471-6712.1997.tb.00429.xhttps://doi.org/10.18261/issn.2464-3076-2016-03-04https://doi.org/10.18261/issn.2464-3076-2016-03-04https://doi.org/10.1016/j.jamda.2016-01-021https://doi.org/10.2147/clep.s151613



Goffman, E. (1973). Totala institutioner. Fyraessäer om anstaltslivets sociala villkor. Stock-holm: Nordstedts Akademiska Förlag.

Gubrium, J. & Wallace, J. (1990). Who theorisesage? Ageing and Society, 10(2), 131–149. https://doi/10.1017/50144686x00008047

Hamilton, M., Hamilton, D. & Zedrik .T, (2014). Thenecessity of active muscle metabolism forhealthy aging: Muscular activity Throught theEntire Day, Progress in Molecular Biology andTranslational Science, 1–16. https://doi.org/10.1016/bs.pmbts.2017.12.014.

Hammersley, M. & Atkinson, P. (2007). Ethnography:Principles in practice (3. utg.). Oxon: Routledge.

Havighurst, R. J. (1961). Succesful aging, TheGerontologist, 7, 4–7.

Hörder, H. (2014). Successful ageing with a focuson fitness and physical activity: Population-based studies of 75-year-olds (Doktorsavhand-ling). Göteborgs universitet, Göteborg.

Janssen, S. L. & Stube, J. E. (2014). Older adults’ per-ceptions of physical activity: a qualitative study,Occupational therapy international, 21(2), 53–62.

Johansson, T. (2010). Etnografi som teori, metodoch livsstil, Educare, 1, 7–29.

Keesing, R. M. (1974). Theories of culture, AnnualReview of Anthropology, 3, 73–97.

Labaree, R. V. (2002). The risk of «going observati-onalist»: negotiating the hidden dilemmas ofbeing an insider participant observer, Qualita-tive Research, 2(1), 97–122. https://doi/10.1177/1468796102002001641

Langum Bredland, E., Linge, O. A. & Vik, K. (1996).Det handler om verdighet: Ideologi og praksis i re-habiliteringsarbeid. Oslo: Universitetsforlaget.

Langum Bredland, E. Magnus, E. & Vik, K. (2015).Physical Activity Patterns in Older Men, Physi-cal & Occupational Therapy in Geriatrics, 33(1),87–102. https://doi/10.2109/20703181.214.995855

Lindholm, L. & Eriksson, K. (1993). To understandand alleviate suffering in a caring culture, Jour-nal of Advanced Nursing, 18(9), 1354–1361. https://doi/10.1046/j.1365-2648.1993.18.81354.x

Mahrs Träff, A., Cedersund, E. & Nord, C. (2017).Perceptions of physical activity among elderlyresidents and professionals in assisted livingfacilities, European Review of Aging and Physi-cal Activity, 14(1), 2. https://doi/10.1186/s11556-017-0171-9

Manojlovich, M. & Ketefian, S. (2002). The effects oforganizational culture on nursing professiona-lism: implications for health resource planning,

The Canadian Journal of Nursing Research = Re-vue canadienne de recherche en sciences infir-mières, 33(4), 15–34.

Nyström, M. (2003). Möten på en akutmottagning:Om effektivitetens vårdkultur. Lund: Student-litteratur.

Persson, T. & Wästerfors, D. (2009). «Such TrivialMatters:» How staff account for restrictions ofresidents’ influence in nursing homes, Journalof Aging Studies, 23, 1–11. https://doi/10.1016/j.jaging.2007.09.005

Rennstam, J. & Wästerfors, D. (2015). Att analyserakvalitativt material. I G. Ahrne & P. Svensson(Red.) Handbok i kvalitativa metoder (s. 220–236). Stockholm: Liber AB.

Rytterström, P. (2011). Tradition och horisont:vårdkulturens betydelse för vårdens praxis(Doktorsavhandling). Linköpings universitet,Linköping.

Sahlberg?Blom, E., Ternestedt, B. M. & Johansson,J. E. (2001). Is good «quality of life» possible atthe end of life? An explorative study of theexperiences of a group of cancer patients in twodifferent care cultures, Journal of Clinical Nur-sing, 10(4), 550–562. https://doi/10.1045/j.1365.2702.2001.00511.x

Schultz, M. (1995). On studying organizational cul-tures: Diagnosis and understanding. [E-bok].New York: De Gruyter.

Shepard, R. & Balady, G. J. (1999). Exercise as car-diovascular therapy, Cirkulation, 99, 963–972.

SFS (1982:763). Hälso- och sjukvårdslag. SverigesRiksdag: Socialdepartementet.

SFS (2001:453). Socialtjänstlag. Sveriges Riksdag:Socialdepartementet.

Socialstyrelsen. (2008). Samverkan i re/habilitering– en vägledning. Stockholm: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen. (2012). Äldreomsorgens nationellavärdegrund – ett vägledningsmaterial. Stock-holm: Socialstyrelsen.

Sørlie, V., Jansson, L. & Norberg, A. (2003). The me-aning of being in ethically difficult care situa-tions in paediatric care as narrated by femaleregistered nurses, Scandinavian Journal of Ca-ring Sciences, 17(3), 285–292. https://doi/10.1016/s0882-5963(03)00028-9

Whitaker, A. (2004). Livets sista boning – anhörig-skap, åldrande och död på sjukhem. (Doktorsav-handling). Stockholms universitet, Stockholm.

WHO. (2018, februari). Physical Activity. Hämtadfrån http://www.who.int/mediacentre/factshe-ets/fs385/en/

https://doi.org/10.1016/bs.pmbts.2017.12.014https://doi.org/10.1016/bs.pmbts.2017.12.014http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs385/en/http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs385/en/

Date post:	05-Feb-2021
Category:	Documents
Upload:	others
View:	0 times
Download:	0 times

Fysisk aktivitet för äldre på särskilda boenden: Om...

Documents